Idag är det begravning.
.Min fjärde någonsin vad jag kan minnas (säkert var jag på min morfars också då jag var bebis), vilket betyder att jag har varit relativt beskonad i mitt liv. Den här känns dock annorlunda, eftersom farmor stod mig så himla nära. Riktigt rungt känns det och jag vill bara att den här dagen ska vara över, samtidigt som jag inte rktigt vill säga hejdå en sista gång. Vi kan väl åka förbi farmor och hämta upp henne så att hon kan sitta bredvid oss på begravningen?
.Igår ringde jag till farmors kusin i USA, som pappa och jag hälsade på 1998 samt även träffat i Sverige, och det är alltid vid sånna tillfällen det känns extra tungt.
She passed away.
Klump i hjärtat.
Gråt bakom ögonen.
Kan inte tro själv att det är sant.
Och gamla människor som alltid förstår på ett helt annat sätt, som vet att nästa gång är det kanske deras tur och vissa verkar sådär overkligt redo på något sätt, och de klarar av att säga Im so sorry och sedan fråga but how are you doing Anna? How old are you now? 27? You should be getting married soon then.
.Mitt mål är att le åtminstone en gång när de spelar Christer Sjögren i kyrkan när vi går ut, för han var farmors idol och det låg alltid ett kasettband med honom på nattuksbordet.
..
