Midsommar 2010...

Som i princip alla andra bloggare bidrar jag med samma sak; lite midsommarfirande. Dock inte i tradionell anda - ingen midsommarstång, ingen alkohol, ingen dans, skärgård eller fest, utan istället en liten roadtrip upp mot Dalarna lördag-söndag. På fredagen åt vi lunch med pappa.

Här är M vid vår Kia... Vi stannade såklart i Fagersta vid gammelgårn och kollade på barn som badade vid slussen. Vi åkte även till Eskiln och farmors grav i Västanfors och planterade en växt medan jag fällde några tårar (kommer sakna farmor föralltid)

Väl i huset i Dalarna hade mormor och morbror som vanligt en mängd projekt på gång. T.ex. fixa antennen på taket, skära till en madrass med morakniv...

Så mycket vackra blommor överallt, och solen strålade!

Rämen, älskade Rämen... Vi rodde ut på den spegelblanka ytan tills jag fick vattenblåsor på båda händer, sick-sackade mellan miniöarna och njöt

Jag älskar Dalarna!

Jag saknar dig, jag saknar dig.

Till: Farmor
Adress: Himlen
.
Grattis kära farmor på 87-årsdagen! Jag tänker på dig och saknar dig.
h
Kram från Barnbarnet, på jorden.

Farmors psalm.

Min kära farmor, som lämnade vår värld den 14 september 2008, älskade att skriva. En dikt som hon skrev om allahelgona tonsattes och blev till en psalm - en psalm som ska sjungas i kyrkan utanför Fagersta kl.18 idag. Det tråkiga är bara att pappa har blivit sjuk, så vi kan inte åka dit. Mina tankar går ändå till henne idag, min kära farmor som jag har så många minnen tillsammans med, som jag ska tända ett ljus för idag någon annanstans.
,
Antagligen åker vi till morfars grav som vi brukar. Det är alltid så vackert med alla tända ljus och lugn stämning. Allhelgona är den helg på året som känns extra stark på något sätt, och den representerar helt andra saker för mig än fest och klirrande systemetpåsar. Har folk verkligen glömt bort vad allhelgona representerar och låtit kommersialismen ta över? Skrämmande.

Nobody puts Swayze in a corner:

Jag tror den där Generationsdöden är i full gång nu, den som jag skrev om i min blogg då Bergman gick bort, den som ger mig så otroligt mycket ångest och rädsla. Patrick Swayze dog igår, på min farmors ettårsdag som bortgången, och det känns i vanlig ordning sjukt overkligt. Dirty Dancing är ju onekligen en av de mest klassiska filmerna från min generation och nu har Swayze had his time of his life. Läskigt att det aldrig, aldrig mer kommer tillbaka...

Morgonens nyhets-chock:

Shit, det känns helt overkligt att Michael Jacksom är död. Det är precis det här jag har befarat, an end of an era på något sätt, när de stora börjar droppa av. Tänk-om-det-hade-varit-Madonna..! Jag låg och grät över farmor igen igår när jag skulle sova, för jag har fortfarande inte förstått det och kommer kanske aldrig göra. Vad är döden egentligen?

It's all about Midsummer:

Alla skriver om sina midsomrar, och lättpåverkad som jag är gör jag samma sak. Midsommar 2009, en lugn sådan, med lite besök hos mig med midsommarbuffé bestående av pastasallad, hembakat dinkelbröd, nypotatis och hallon-marängtårta (den andra tårtan jag gjort i hela mitt liv), promenader, bullbak och mycket sömn. Ingen alkohol, ingen fest, bara lugn och ro och drömmar om hus i framtiden och faktiskt en hel del sol.

Strax efter förra midsommaren åkte pappa, syster och jag upp till Fagersta och hälsade på farmor, skrattade tills tårarna rann och åkte sedan vidare till Dalarna med mormor och morbror. Jag minns att jag tänkte att det här, det ska jag alltid minnas, för innerst inne visste jag att farmor inte skulle leva så länge till. Nu känner jag snart samma sak med mormor, jag känner hur gammal hon börjar bli, att tiden rinner ifrån oss, att midsomrarna bara dundrar förbi, att åren går alldeles för fort.

.

Flera midsomrar har tillbringats i Karibien, dansandes runt en palm, på någon pool-fest där man ska slänga sig baklänges i vattnet denna dag (Noche de San Juan), förr förra på katalansk-svenskt bröllop i Hudiksvall, och en och annan i skärgården eller i Dalarna.

.

Midsommar är en sån där härlig, svensk tradition som jag blir lite ledsen av om den inte firas, så nästa år hoppas jag på en riktig Dalarna-tradition i byn. Jag har blivit lite av en lantis på senare dar.

It´s all about Dear Farmor;

För 10 år sedan, ett av alla vykort jag skickat genom åren och nu har fått tillbaka:

Idag skickar jag aldrig mer vykort till Farmor:

.

Kära farmor,

Idag är det exakt ett halvår sedan du dog, och jag kan inte förstå var tiden tar vägen. Jag minns fortfarande hur det luktar i ditt och farfars hus, fast jag inte har varit där sedan dagen då farfar begravdes för 13 år sedan eftersom du flyttade till "centrum". Jag ser hans guldklockor framför mig i hallen, hör hur det knarrar i den smala trappan, känner din lukt, ser oss spela Kina Schack. Jag saknar dig så mycket farmor och kan inte förstå hur nästa generation aldrig kommer ha fått träffa dig. Ingen farmor mer som berättar saker som jag sa när jag var liten, hur jag sprang framför dig och vände mig om för att säga att du såg ut som en "trevlig tant", ingen farmor som är den enda som skickar grattiskort på namnsdagen, ingen farmor som säger att "när du kommer hit ska vi äta en räkmacka på Brukskyrkan". Ingen farmor mer. Någonsin. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har det bra. Jag glömmer dig aldrig, aldrig kära farmor. Aldrig någonsin.

.

It´s all about Farfar:

Jag hittade fredags-temat här och här, och sjönk själv iväg i farfars-tankar.
.
Min farfar var distriktsmästare i backhoppning, och så var han snickare. Han var säkert mycket annat också, men dessa saker var farfar för mig.
.
När jag var lite och finaduken var framlagd i huset i Fagersta var jag rädd att spilla, men farmor sa det gör inget om du spiller. När jag sen spillde sa jag men farmor sa att det inte gjorde något varpå farfar röt åt mig att men du behöver ju inte göra det med flit! Det hade jag inte gjort heller. Efter det var jag alltid lite rädd för honom. Jag var så liten, han så stor.
.
En annan gång fick jag ett vitt kuvert med en sedel i. Men stor förväntan öppnade jag det ivrigt och hittade en hundralapp varpå jag utbrast men, en sån här har jag ju sen förut! Jag hade sett fram emot en ny sedel till samlingen, kanske en tia eller femtiolapp. (Ack du ick penga-beroende tanke, var är du nu?)
.
När farfar skulle såga ner en stor gren i pappas hus i Tyresö (som han bodde i ett tag, utan vatten och toalett och jag trives som fisken i vattnet i skogen utanför) ramlade den ned på farfars ben och han störtade ned från trädet. Farmor sa efteråt bestört att han hade ju kunnat avlida! varpå jag svarade ja, och så kunde han ju ha dött också! Fortfarande liten, han så stor.
.
Farfar var en bestämd storvuxen man från Norrland med vitt hår och glasögon, väldigt stilig i mina ögon och alltid med fina tröjor. Han hade ett bord med klockor i hallen och skåp han hade gjort själv. Jag var bara 15 år när han dog och minns hur pappa ringde och sa att nu är det över, han har somnat in och för första gången ser jag honom utan grubbelrynkor i pannan. Farmor sålde huset och levde vidare tills den 14 september 2008 då hon fick lunginflammation och somnade in.
.
Det känns faktiskt extremt jobbigt att tänka på att de aldrig kommer tillbaka. Aldrig. Hur går det ens att förstå en sån sak, när alla minnen är så tydliga?
.

It´s all about Smells that (maybe) should be Replaced:

............. Ett av mina favoritställen på Puerto Rico; Viejo San Juan, 2006.
.
Igår kväll när jag kom hem efter ett par dagar i Brandbergen luktade det Farmor, och för en sekund tänkte jag att vi var där och att hon levde.
.
Hennes vita linnedukar ligger kvar i min hall och sprider farmorslukt, sockerkaksformarna är diskade och skrubbade men har ändå farmorslukt.
.
Jag har en begagnad resväska jag fick på Puerto Rico för om det nu var 7 år sedan. Den har sedan dess varit med mig till både till Miami, Bolivia, Österrike, Spanien, Italien och andra ställen och ändå har den fortfarande Puertoricolukt.
.
Hur är det ens möjligt? Hur kan lukterna sitta kvar liksom inne i materialet hur mycket jag än skrubbar eller reser? Är det helt enkelt så att vissa saker är så speciella att lukten aldrig försvinner, eller försvinner den först då man glömmer? Är lukten ens verklig, eller är det så att min näsa egentligen vill känna farmors- och Puerto Rico-lukten? När kommer de att bytas ut mot nya lukter och nya minnen?
..

It´s all about Barndomsminnen:

Sista gången i farmors lägenhet i förrgår och jag tog med mig lite saker av vad som var kvar, delar av farmors liv som jag har sett sedan jag var liten; Kina-spelet, sockerkaksformar, Kakao-burk, linneduk och uppläggningsfat. Hos farbror tittade vi på foton och jag fick med mig ett kuvert hem med foton (där jag på nittio procent av bilderna har något i munnen). En av de finaste bilderna som ni kan se ovan ska jag förstora, och det är så jag förhoppningsvis kommer minnas farmor i framtiden.

.

It´s all about Christmas:

...........................La Cancha, Cochabamba, Bolivia.
.

Jag har firat alla jular i hela mitt liv i Sverige, utom en då jag var i Cochabamba, Bolivia när min familj bodde där. Jag anlände till Cochabamba på min födelsedag den 20 december 2004 via Santa Cruz efter några dagar i Miami, South Beach. Jag tog några ofrivilliga djupa andetag eftersom Cochabamba är en stad på 2600 meter över havet, och så vande sig kroppen efter ett dygn. Bolivia är ett helt otroligt land som har allt ifrån regnskog och öken till snötäckta berg och otroliga kulturminnen. Vi åt julmiddag med släkten och åkte upp till El Cristo, solen sken och kön för att köpa kalkon var lång.

.

I år var vi hos mormor som vanligt, och på eftermiddagen åkte vi hem till pappa och fortsatte firandet där. En lugn och fin jul med superbra presenter och god mat (jag tycker inte om någon julmat förutom rödkål och pumpernickel), och med lite minnen om hur julen var förr, och hur den där julen var i Bolivia.

.

Imorgon bär det av till Fagersta.

Hur kommer det att kännas att vara i farmors lägenhet en sista gång, nu när hon inte finns mer?

Farmors foto finns vid min säng, men hennes röst, skratt och glada stunder finns alltid inuti mig. Så länge alla dessa minnen finns känns det så overkligt att det aldrig kommer tillbaka.

.

God Jul, och tänk på att den inte är slut ännu!

.

It´s all about that Last Goodbye:

Idag är det begravning.

.

Min fjärde någonsin vad jag kan minnas (säkert var jag på min morfars också då jag var bebis), vilket betyder att jag har varit relativt beskonad i mitt liv. Den här känns dock annorlunda, eftersom farmor stod mig så himla nära. Riktigt rungt känns det och jag vill bara att den här dagen ska vara över, samtidigt som jag inte rktigt vill säga hejdå en sista gång. Vi kan väl åka förbi farmor och hämta upp henne så att hon kan sitta bredvid oss på begravningen?

.

Igår ringde jag till farmors kusin i USA, som pappa och jag hälsade på 1998 samt även träffat i Sverige, och det är alltid vid sånna tillfällen det känns extra tungt.

She passed away.

Klump i hjärtat.

Gråt bakom ögonen.

Kan inte tro själv att det är sant.

Och gamla människor som alltid förstår på ett helt annat sätt, som vet att nästa gång är det kanske deras tur och vissa verkar sådär overkligt redo på något sätt, och de klarar av att säga Im so sorry och sedan fråga but how are you doing Anna? How old are you now? 27? You should be getting married soon then.

.

Mitt mål är att le åtminstone en gång när de spelar Christer Sjögren i kyrkan när vi går ut, för han var farmors idol och det låg alltid ett kasettband med honom på nattuksbordet.

.

.

It´s all about All Those Things:

Det är så mycket saker som påminner om farmor.

..

De röda grytlapparna i köket som hon virkat.

Vitlökspressen jag använder var och varannan dag.

Huvudkudden jag sover på varje natt.

Örngottet med ett hjärta.

Den elektriska värmekudden jag har när jag har ont.

Gudkedjan med guldhjärtat.

Pajformen jag alltid gör paj i.

Det fina fotot när hon var 21 år.

Det gula kasettbandet som jag sjunger på när jag var 4 år som vi skrattade sjukt mycket åt i juli. Tillsammans.

Några högklackade skor som är precis för små.

Dagboken med 5 år att skriva i, som jag fick 1990 och där jag 2007 skrev "Jag saknar farmor, som hon var när jag var liten".

Och allt annat.

.

Jag tänker på dig varje kväll farmor, och igår när jag var i köket stängdes min tv av mitt i något töntigt program. Jag trodde att det var du som ville säga mig något, men när jag kom in i rummet var det ingen där. Var är du?

Jag saknar dig.

.

It´s all about thats it´s just a See You Later:

En puertoricansk vän sa till mig en gång; this is not goodbye, this is just a see you later.
.
Så ska jag försöka tänka nu.
.

It's all about that Världen Fortfarande Inte Har Stannat:

Världen rör sig fortfarande.
Farmor har inte hälsat på mig än, trots att jag bett om det.
Var håller du hus?
Jag gråter på kvällen och saknar pappa, och just då ringer han igen, fjärde eller femte gången vi pratar samma dag, och jag är så glad att jag inte tar för givet, att jag har en pappa som bryr sig så mycket.
.
För ett tag sedan sökte jag ett jobb där jag tyckte att annonsen var skriven direkt till mig. Sedan kallades jag till intervju. Tre valdes sedan ut för ytterligare intervju, och jag var en av dem. Trots sorg i hjärtat log jag utåt och när jag gick dit, och efter bara tjugo minuter på företaget sa de att de skulle höra av sig i början av nästa vecka.
.
Några timmar senare ringde telefonen och jag hade fått jobbet.
.
1/10 kommer jag bla annat att vara juristassistent på ett läkemedelsföretag 35minuter promenad från mig.
.
Det känns bra, men konstigt. Jag trivs så bra på Sun men from just 1/10 vet de inte hur mycket de kommer behöva mig och jag behöver jobba 50%, vilket nya jobbet innebär, så egentligen är det perfekt. När min sorg över farmor har lagt sig kanske jag kan släppa den här ångesten som ligger där bakom hela tiden och se framåt. Jag gör mitt bästa, för man kan tydligen inte göra mer än så.
.

It´s all about that I cannot Understand:

En molande ångestkänsla som inte försvinner vad jag än gör ligger där och gnager och försöker få mig att förstå att hon inte kommer tillbaka.
.
Pappa, syster och jag äter Sushi i Sundbyberg efter en promenad och jag har tagit ledigt från jobbet, pappa somnar på min säng och det är skönt att inte vara själv, jag går två timmar promenad till Hagaparken och tillbaka och känner mig ensam, ute är det kallt och rått, och världen har fortfarande inte stannat. .
.
Farmor, kan du inte komma och hälsa på mig i natt snälla? Jag behöver veta att du har det bra, att man inte försvinner när man dör, att du fortfarande finns vid min sida.
.
Idag fick jag samtidigt ett litet kort på posten av mormor med en tremånaders prenumeration av DN, för andra gången på ett år. Mitt i min sorg är jag ändå glad att mormor fortfarande är min mormor och lever vidare med sin grishjärtklaff och kollar på Vänner klockan 19:30 varje kväll tack vare mig och njuter av livet så gott hon kan.
.

Jag kommer aldrig glömma dig farmor.

Även fast det är livets gång känns det så overkligt när det väl händer. Det mest naturliga i världen, som att födas och dö, är det som känns mest ofattbart av allt.

Varför stannar inte världen upp?

Hur kan du vara borta när alla minnen är lika levande som innan?

Så många gånger jag har tänkt på den här dagen och hur jag skulle klara mig igenom den, och så kom dagen och det kändes som jag gick sönder i bitar, och ändå sitter jag här och kan inte förstå. När du låg där så stilla med en blomma i handen och med slät hy väntade jag bara på att du skulle resa dig upp och säga smörj mig på ryggen. Jag trodde att du skulle leva för alltid, att du var odödlig, och det tror jag fortfarande.

Lilla älskade farmor, var finns du nu?

I fredags klämde du min hand med dina små, varma fingrar fast du var medvetslös, och igår var de kalla, bleka och stela.

Det var inte du.

Jag har ditt fina foto från 1943 på köksbordet, 21 år gammal och så ung och söt. Hur kan det vara du som nu ligger i ett bårhus och väntar på att begravas?

Hur kan vi aldrig mer få åka till dig och skratta åt dina skämt, skicka vykort till dig från alla resor, ringa till dig, fira påsk med dig?

Sista gången du var du, när vi var hos dig i somras, skrattade jag så mycket att jag grät, och det är de stunderna jag aldrig kommer glömma. Jag kommer heller aldrig glömma hur du kramade min hand när jag var liten och inte vågade vara vaken längst, hur du tålmodigt låg bredvid mig på madrassen på golvet så att jag kände mig trygg.

Lilla älskade farmor, jag kommer aldrig glömma dig.

.

It´s all about that el Tiempo se pasa volando:

Semester 4 dagar:

.

* gymmet

* picnic med vänner i en park

* läkarbesök (allergiutredning)

* träffa syster på fika samt andra syster strax därefter

* fotbollsspel och Fia med knuff på Saab

* gå Järfälla-Sumpan (1.5mil)

* till Fagersta, hälsa på farmor med pappa och syster

* till Dalarna, hälsa på mormor och morbror

* vinna i Alfapet

* skratta tills man kiknar åt sig själv på kassetband som 4.5 åring

* godis i hummelsta

* ta bort världens största fästing på familjens katt

* powerwalks

* dammsuga upp tangent D från datorns tangentbord (mycket smart)

* läsa ut en bok och börja på ett svenskt geni (om Håkan Lans)

* filmer

* frukost på balkongen

* storhandla och äntigen köpa en lavendel till balkongen

* tycka att tiden går alldeles för fort

.
Ps. Fotot är från "vår by" i Dalarna idag söndag, där är Sverige verkligen bevarat svenskt;)
.

och sedan helg igen,

med en förvirrande fredag, Fagersta och farmors födelsedag i Fagersta som trots att tiden går framåt kändes yngre, tjock dimma längs motorvägen, grupparbete på kulturhuset, och äntligen internet tillbaka.

.

Välkommen till Farmor.

.
Har varit med om ett spännande dygn i metropolen Fagersta. Vad sägs om att mötas av denna skylt på farmors dörr, ha blivit bjuden på möglig sockerkaka, en utvecklingsstörd försökte dra mig i skon alternativt klappa den på lasarettet, såg ett stjärnfall när jag gled ned för en isig backe i mörkret, och missade centrum eftersom jag råkade blinka.