Carnaval.

.
Det är Karneval på vår gata. Så trevligt tänkte vi. Mariquita ( som i mina öron betyder lill-bögen) uppträdde och tåg med trummor och folk i fina dräkter dansade fram. Och gör fortfarande.

Två glada systrar, omedvetna om vad som väntade bakom hörnet.


Ett foto till och det var krig. Vi blev anfallna från alla håll. Men de siktade bara på ansiktet och främst ögonen, öronen, munnen, näsan. Extra trevligt när man har ögoninflammation och trasiga glasögon som flög åt alla håll. Vi hade inga egna vapen, så vi köpte ett par. Det skulle vi inte ha gjort. Fatta hur snabba och rutinerade porteños (Buenos Aires-bor) är. Vi fick fullkomligt VRIDA ur håret. Fotot var bara början. Det gick inte att vända sig åt något håll. De var överallt. Barn, tonåringar, killar, män, gubbar, snubbar. När vi totalt genomdränkta trodde att kusten var klar, smet vi in i vår port, låste och pekade finger åt en av våra värsta fiender. Synd bara att han visade sig vara en granne och öppnade dörren fort som fan och sprutade ner Ylva i hela hissen medan vakten såg på. Så nu sitter vi här inne och vågar inte gå ut.