Anna Loona, min alldeles egna låt.

Alltså jag dör, höll på att skratta på mig på jobbet nyss när syrran skrev att hon och hennes kille S:et hade gjort en låt till mig.

Lyssna och njut.

Live på Sugarbar.

Igår efter jobbet åkte min träningskompis Tanja och jag till den persiska restaurangen/baren Sugarbar i stan för att se min söta vän Caroline uppträda - för första gången! Vi mötte även upp mina andra vänner och käkade persiskt mat (inte särskilt tilltalande för smaklökarna, men mycket bra valt ställe - Carolines pappa är dessutom från Iran). Efter kycklingsspett och ris ställde vi oss i en förväntansfull skara vid scenen när Caroline började spela piano och sjunga. Jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen. Jag tror helt klart på en skiva i framtiden. Kanske blir hon en liten stjärna i Australien... När jag lärde känna Caroline var hon som en liten knopp, och nu har hon slagit ut i full blom. Helt underbart.
.
Förövrigt tyckte jag att det var skitmysigt att göra en sån grej en vardag. Dessutom extra kul att jag har börjat hänga med träningskompisarna på fritiden - de är helt amazing. Annars blir det mest alltid hem, ta det lugnt, träna, möjligtvis träffa släkt, hem till nån och äta middag och hänga lite. Eftersom jag både jobbar, tränar och bor inom en radie av 3,5 km blir jag extra lat och håller mig mest i hemtrakterna på vardagarna (Hur svårt är det att sätta sig på en buss i 15 minuter eller tunnelbana i typ 10 egentligen?).

Farmors psalm.

Min kära farmor, som lämnade vår värld den 14 september 2008, älskade att skriva. En dikt som hon skrev om allahelgona tonsattes och blev till en psalm - en psalm som ska sjungas i kyrkan utanför Fagersta kl.18 idag. Det tråkiga är bara att pappa har blivit sjuk, så vi kan inte åka dit. Mina tankar går ändå till henne idag, min kära farmor som jag har så många minnen tillsammans med, som jag ska tända ett ljus för idag någon annanstans.
,
Antagligen åker vi till morfars grav som vi brukar. Det är alltid så vackert med alla tända ljus och lugn stämning. Allhelgona är den helg på året som känns extra stark på något sätt, och den representerar helt andra saker för mig än fest och klirrande systemetpåsar. Har folk verkligen glömt bort vad allhelgona representerar och låtit kommersialismen ta över? Skrämmande.

Daydreaming.

I skrivandets stund spelar Massive Attack live på annextet i Stockholm. Klantarslet som driver denna blogg hade såklart glömt bort denna konsert, och förgås nu nästan av avundsjuka. Massive Attack är ett av mina absoluta favoritband sedan förra årtusendet (låter skitlänge, eller hur?). Jag får helt enkelt nöja mig med att jag har sett dem live två gånger innan, varav en gång 1998 på just annextet, och den andra på vattenfestivalen.
.
Om ni inte känner till Massive Attack har ni verkligen missat något, de är grymma! Här är en av deras många, många låtar som gör sig jävligt bra live.

Get into the groove:

Jag är i rensartagen och försöker slänga så mycket som möjligt genom att tänka

-skulle jag vilja att någon annan såg all gammal skit jag sparat om jag dog?

Men då säger M

-om du får minnesförlust, hur ska du då minnas vem du är om du inte har sparat alla saker?

.

Dilemma.

.

Något jag hursomhelst precis hittade i en gammal kartong och tänker spara för resten av livet är en bunt med Madonna-LP-singlar! EP's hette de va? Verkligen från den gamla goda tiden innan CD's. Det ska bli spännande att se vad mer jag hittar i mina gömmor...

It´s all about De Tre Musketörerna:

Igårkväll var jag alltså på den tre timmar långa föreställningen De Tre Musketörerna på Stadsteatern med halva familjen. Jag är alltid lite skeptisk mot teatrar/musikaler eftersom jag ganska ofta inte finner just musiknumrena så överväldigande roande, och tre timmar är ju en ganska lång tid en fredagskväll om något inte är bra.
.
Men!
.
Oj, oj, oj vad BRA den här föreställningen var! Från första sekund till sista var det 100% action och hur bra musiknummer som helst, framförda av bland annat kändisar som Fares Fares och Lars Göran Persson. Jag skrattade typ konstant och blev totalt impad av alla outfits och hela scenografin. Man kan säga att de sammanfattade typ hela min uppväxt musikmässigt, alltifrån Michael Jackson, Prince och U2 till Sex Pistols och hårdrocksklassiker, och dessutom hela fem (!!) låtar av Madonna. När de framförde Live to Tell rös jag i hela kroppen...Helt ärligt var det nog den bästa teater jag någonsin sett. Jag tycker att alla borde gå och se den, men dessvärre är den i princip totalt utsåld hela hösten på stadsteatern.

It's all about Spotify:

Ja, ja, ja, jag vet att jag typ är sist av alla i den här delen av världen och i min ålder med att skaffa Spotify, men nu har jag äntligen detta superprogram som jag inte fattar att jag inte brytt mig om tidigare. Egentligen brydde jag mig inte så mycket nu heller, men Tanya hade en gratis invite att skicka och jag blev the Lucky One. Att det kommer lite reklam då och då spelar liksom ingen roll, det är helt klart värt att slippa betala 100 spänn i månaden.
.
Så, denna fredagskväll ägnar jag mig åt roliga saker som att lyssna på Madonna på Spotify och förundras över att höra låtarna jag själv bara haft på LP och kasettband innan (!) Typ från Who´s that girl, Like a Prayer och Erotica-tiden. Jag minns att jag köpte Who´s that girl-LP:n för 10 spänn på Medborgarplatsen och fick rabatt för att den var lite böjd. Från Who´s that girl (förövrigt en helt klart sevärd film) finns även en av Madonnas bästa låtar ever enligt mig; The look of love. Åh vad jag har sjungit med i denna låt gång efter gång i pappas gamla lägenhet (det var dock inte bara att trycka på repeat på den gamla LP-tiden...). Namnet låter lite Roxette-aktigt, men låten är helt underbar och jag har just idag tänkt på att Madonna gjort sjukt mycket oslagbara ballader; tänk er bara Oh Father, Live to Tell, Rain, Nothing Really Matters, just The look of love, Substitute For Love, Promise to Try, Crazy for You, This Used To Be My Playground, The Power of Goodbye, Love Don´t Live Here Anymore... Jösses Amalia, vad mycket minnen!
.
Ps. Allt snack om Madonnas övertränade armar, hello liksom, kolla på gamla åttiotals-videon till The look of Love markerad i blått ovan så ser ni alla att det knappast är något nytt.

It was all about Madonna yesterday at Ullevi:

Jag sammanfattar konserten med en bild; Madonna som en liten älva med handen uppsträckt och som tur var slutade regnet precis tills hon skulle börja. Jag grät inte, jag var inte så överväldigad över huvudtaget som jag trodde att jag skulle bli, för väl på plats kändes det så overkligt att det var Madonna där framme. Kanske för att vi satt så långt ifrån scen?

.

Fast under Like a Prayer, som var mitt favoritnummer, rös jag och gled tillbaka till barndomen. It's not me var ocks riktigt cool, jag älskade att se alla bilder i bakgrunden på Madonna i olika stadier av livet och över huvudtaget hur varje låt kändes som en riktig show. Det var en rosa bil på scenen, en boxningsring med dansande boxare, de hoppade hopprep, hyllade Michael Jackson och gjorde en rumänsk version av La isla bonita. Allt var vackert och naturligtvis bästa konserten någonsin, men efteråt kunde jag inte låta bli att känna mig lite tom. På typ två timmar var det över, det jag väntat på så länge, och just slutet var så abrupt att jag knappt hann fatta det. Jag saknade mina favoritlåtar, men det är okej, hon körde ändå en hel del gamla godinar, och även om det var mashups är jag nöjd.

true blue baby I love you:

En kort hälsning från Göteborg, med med Madonna på Spotify och Tanya som står och marinerar kyckling i köket, och the final countdown inför Madonna-konserten ikväll klockan 20 har börjat.
.
Jag har väntat på det här i typ 20 år. Tjugo jävla år.
.
Det var när Like a Prayer kom som Madonna blev min största idol. Jag samlade på allt. Klippte ut alla bilder, köpte alla kasettband och LP-skivor, böcker, filmer och kunde allting; alla låtar utantill, all fakta från böckerna. Jag kände mig typ som hennes största fan.
.
Och nu är hon i samma stad, på Radisson, med sina barn och Jesus (Madonna och Jesus, hur passande är inte det egentligen?), medan jag sitter här och känner mig som 10 bast igen.
.

in and out of love;

Herregud, jag har fastnat i den här låten, som påminner om Delerium och som Wero skickade till mig. Den är en helt perfekt jogginglåt. Inget musikaliskt mästerverk i sig kanske, men I love it. Synd bara att videon är så fruktansvärt B.

It's even more about Rebell Robban:

Här skrev jag om Rebell Robban för ett par år sedan. Fram tills dess hade jag aldrig sett honom någon annanstans än på Slussen, men det har jag nu igen; och Gud vad glad jag blev när jag såg att han, med samma gamla långa skägg och slitna keps som alltid, stod och sjöng en trivsam melodi nere på sjöcafét vid mig när jag med lätta steg gled förbi på en powerwalk nu ikväll. Och sen blev jag ännu mer glad när alla gamlingar applåderade så att det ekade över hela sjön.
.

It's all about Mindre Goda Grannar, status update 1:

Efter kärring-lappen och trapp-bråket med min Mindre Gode Granne och kommentarer som jag tänker fan fortsätta som vanligt, har ingen techno hörts. Tämligen märkligt, eftersom han var så bestämd med just att fortsätta som vanligt och att han minsann inte spelade på hög volym. Jag undrar om han bara varit bortrest eller om han faktiskt tog till sig utan att erkänna det..?
.
Grejjen är dock att jag ofta är hemma hos M på helgerna, och hans grannar har alltid fest numer, så ingenstans slipper man undan. I fredags hade de under hårdrocksfest, och i lördags hade latinosarna två våningar ner salsaparty. Men helt ärligt, det går ju bara inte att bli sur när de brassar på med Suavemente framåt ett-snåret på högsta volym. Suavemente, som jag skrev om nyligen på min blogg, ger en ju överseende med allt, så jag fastnade i nattens alla Dexter-avsnitt istället. Det är underbart att folk festar till Suavemente fortfarande, trots att man befinner sig i en förort ute i urskogarna långt, långt ifrån Puerto Rico och sångarens hemland.

It's all about Life of Bellman:

Igår var M, hans bror, tjej och jag på genrepet av Rockmusikalen Life of Bellman i Ulriksdals Slottsträdgård; En superbra musikal under bar himmel, inget regn och kvällen var varm. Jag kan verkligen tipsa om den här, som förvisso var gratis för oss men annars kostar 350kr, eftersom till och med jag, som egentligen inte är så förtjust i musikaler, skrattade massor och aldrig blev uttråkad. När Märk Hur Vår Skugga sjöngs mot slutet, en låt jag kunde utantill som tonåring, rös och njöt jag på samma gång. Se den gott folk, se den! Och om ni väl går dit, passa på och njut av omgivningarna runt Ulriksdals slott; det är helt underbart vackert där nere.

Morgonens nyhets-chock:

Shit, det känns helt overkligt att Michael Jacksom är död. Det är precis det här jag har befarat, an end of an era på något sätt, när de stora börjar droppa av. Tänk-om-det-hade-varit-Madonna..! Jag låg och grät över farmor igen igår när jag skulle sova, för jag har fortfarande inte förstått det och kommer kanske aldrig göra. Vad är döden egentligen?

every breath we drew was hallelujah

En gammal vän till mig har precis fått komma hem från sjukhuset efter att ha varit extremt sjuk.

.

-Du har ungefär tre timmar kvar i livet, sa en kirurg till henne vid ett tillfälle.

.

Ändå lever hon nu. Det är helt ofattbart!

.

Hur förändras man efter en sån upplevelse?

Jag tror att vissa nästan skulle behöva en sån här omskakning för att inse hur underbart livet är, för att se det man har istället för det man inte har, för att ta tillvara på livet, för att kunna känna lycka av att bara andas in frisk luft eller se en blomma slå ut, för att inte behöva en massa materialistiska saker eller fastna i gammalt och inte tillåta sig själv att gå vidare.

.

Jag önskar de som dött omkring mig tillbaka i livet, men jag tar med mig gåvan de för alltid har gett mig. Jag tar med mig helvetet jag var i under en tid i mitt liv, och ler när jag tänker på hur stark kärleken var som ledde mig dit. Jag ler när jag tänker på hur det var jag själv som tog mig upp ur helvetet och insåg att varje dag är ett mirakel. Hallelujah.

-

-

well there was a time when you let me know

what's really going on below

but now you never show that to me do you

but remember when i moved in you

and the holy dove was moving too

and every breath we drew

was hallelujah

It's all about Utmaning med Låttitlar:

Besvara frågorna om dig med hjälp av låttitlar från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel. Mitt val är självfallet Madonna!
.

Är du kvinna eller man?
Who's that girl

Beskriv dig själv
You'll see...

Vad tycker du om dig själv?
Nobody's perfect
.
var du bor för tillfället
Paradise (Not For Me)
.
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?
La isla bonita
.
Favoritfärdmedel
Easy Ride
.
Din bästa vän är
He's a Man...
.
Din favoritfärg är
True Blue
.
Hur är vädret?
Sky Fits Heaven
.
Favorittid på dagen
Bedtime Stories
.
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?
Like it or Not
.
Vad är livet för dig?
Amazing
.
Det bästa rådet du kan ge?
Express Yourself
.
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?
Lucky Star
(eeeh...Madonna har typ bara gjort låtar med killnamn; Jimmy Jimmy, Angel eller Isaac kändes därför inte så passande...)
.
Favoritmat
Frozen
(för att jag älskar rmoothies!)
.
Dagens tanke
Words... (är på jobbet...)
.
Hur skulle du vilja dö?
Like a virgin (haha - not!!)
Where life begins
.
Din själs nuvarande tillstånd
I´m going bananas
(fast det är inte sant)
.
Fel du kan leva med
Nothing Fails...
.
Ditt motto
Sooner or Later...
.

Åhå vad kul det var!

It´s all about Suavemente:

Efter ett hårt body pump-pass tog jag en timmes powerwalk och lyssnade på P3-reportage från Rumänien. Lagom lättsamt och trevligt sådär, med tillbakablickar från Ceausescu's tid (jag minns avrättningen av honom och hans fru som jag såg på tv). Mitt i reportaget slängde de in en låt med Elvis Crespo, nämligen hans hit Suavemente (klicka här för att se videon) som vi dansade oss svettiga till hundratals gånger det året jag bodde i Spanien, mina arabiska lägenhetskompisar och jag. Suavemente, besame...en glad merengue av en puertoricansk sångare som fick mig att längta till Puerto Rico ännu mer, trots att ingen jag kände där någonsin skulle spela hans låt. I vilket fall var jag tvungen att lyssna på låten igen när jag kom hem idag eftersom det var åratal sedan sist, och videon är helt otrolig. Den som har koreograferat den borde få pris alltså, och den som för det första orkar kolla på hela och dessutom inte drar på smilbanden en enda gång borde få ett annat pris.

It´s all about Yesterday:

... Och gårdagen innehöll Bob Dylan live på Globen (vilket såhär i efterhand känns märkligt), och Izzy Young* som gick förbi våra platser och pappa hälsade för de känner typ varann. Man hade liksom lust att fråga How does it feel att se Dylan bli så känd?
.
...Och så skrev M på kontrakt för sin lägenhet.
.
Yesterday was a good day.
.
* Izzy Young är väl mest känd för att ha anordnat Bob Dylans första konsert, att han såg Dylans talang innan "alla andra". Han flyttade till Sverige på 70-talet från USA och har sitt Folklore Center sedan dess på Söder. Andra blivande stora artister han upptäckte/presenterade för första gången är bland annat Joni Mitchell och Emmylou Harris. Tänk att ha en sådan legend som Izzy Young i vår stad, amazing!

It´s all about Dylan 23 mars:

Det var ju inte så smart att bestämma att ok, fredag kl 09 köper vi biljetter till Dylan-konserten, eftersom U2-biljetterns släpptes exakt då.
.
Men, efter 3 timmar och 15 min fick jag äntligen köpa 3 biljetter, till en konsert det fanns platser kvar till och likagärna kunde ha köpts dagen innan då vi surfade runt. I vilket fall fick jag i alla fall känna på spänningen på Ticnets överbelastade server igen, och Bob Dylan 23 mars - here we come!
.
Ps. Pappa är världenssnällastepappa och betalar halva biljetten åt syrran och mig.

It´s all about Serpientes del Mar:

Jag hör hur små barnsben nuddar golv, jag hör barndomsminnen från mammas hylla med LP-skivor, jag hör låten Sueño con Serpientes med Silvio Rodriguez, och jag ryser.
.
"Sueño con serpientes, con serpientes de mar, con cierto mar, ay, de serpeintes sueño yo, largas, transparentes..."