Jag i New York City (Wallstreet) år 2000 med lila, runda solbriller.
Minns ni vad ni gjorde den här dagen för nio år sedan?
Jag minns.
Jag jobbade på ett filmlager ute på Lidingö och lyssnade på radio med kollegorna. Det gick en rysning genom hela min kropp när jag hörde om första planet. Alla stannade upp i vad de gjorde. Jag hade en t-shirt från Universal Studios på mig och hade just hittat tejp med Fucking Åmål-logga. Medan de pratade live, krashade det andra planet in i tornet. Jag tänkte att världen var på väg att gå under. På riktigt gå under. This was it.
.
Ett år tidigare hade jag själv besökt Twin Towers i New York. Struttat runt där nedanför, käkat nudlar i China Town, somnat på t-banan och vaknat upp i Harlem mitt i natten, beundrat Strawberry Fields, åkt och sovit två nätter på JFK för att vi inte hade råd med hostall, och blivit portad från Frihetsgudinnan (min turkiska resekompis ljög om sin ålder för att få billigare biljett. Oförlåtligt).
.
På det där filmlagret när jag jobbade min andra och sista säsong var det förövrigt en konsult som hade en femårig dotter och höggravid fru. Han hade köpt hus och hade semester. En morgon när jag kom till jobbet grät alla och hade panik.
.
För konsulten hade skurit halsen av sin dotter, sen av sin höggravida fru och hoppat ut genom fönstret och brutit nacken. Ingen visste varför. Ingen. Han lämnade inte ens en lapp. Han hade jobbat på filmlagret i massor med år och var kompis med alla. Hans bror hade installerat tvättmaskinen hos min mormor. De skrev en liten notis i tidningen dagen efter på typ 10 rader.
.n
Livet är så jävla sjukt ibland.