Tatuaje.

Det var sommar och jag stod med nervösa fötter i gamla stan med Lissa framför tatueraren med dreads och piercings. Jag har aldrig gillat tatueringar och har aldrig velat göra någon, förutom då. Jag tänkte mig en liten puertoricansk flagga, kanske två centimeter lång nere vid ena fotknölen, som ett minne för alltid att jag var här. Här bodde jag, här blev jag kär i livet, här lärde jag mig att leva. Lissa gick in först, hon piercade sig i naveln, och jag vågade inte. Jag gjorde en ny piercing på sidan av läppen istället, bredvid den jag hade haft sex år tidigare.
.
Det var tio år sedan jag stod framför tatueraren. Tio och ett halvt, till och med. Det var en varm, karibisk sommardag i Viejo San Juan och jag gjorde aldrig tatueringen jag egentligen inte ens ville ha.
.
Nu, så lång tid efteråt, känns det lite tomt på fotknölen. Jag har drömt om Puerto Rico de senaste två nätterna, kommer aldrig riktigt bort från mina minnen. Kan man sakna något man aldrig har haft och aldrig ens egentligen ville ha?
.
La tierra del borinquen...te quiero.

Boricua Candy:

Jag älskar de här, men snart är de slut. Sesamkakor med mandel och honung, och kokosflingor med ananas. Puertoricanskt godis, yum...

Ps. är kluven angående det här med bloggandet - jag funderar på att lägga ned den här för ett tag och ägna mig åt Bokbloggen och Matbloggen eftersom jag ändå inte vågar skriva något privat i den här (hey, halva släkten läser).

en lördag i stan (det gäller att effektivisera)

Spöregn hela dagen och vi sprang runt på Djurgårn med blöta skor och frös som fan. Vi fikade på Rosendal med vänner från Puerto Rico (skitmysigt! Längtade bara så extremt mycket till Puerto Rico då) - ja, med Petchie, hennes man O och vän B. Då bajsade en liten sparv mig mitt på huvvet (!!) Eftersom det regnade in på cafét hade jag hoppats på att det var regn som träffade mig, men icke. Det är faktiskt första gången någonsin en fågel bajsar på mig. Nu vet jag har det känns. Nice.

,

Efter det åkte vi till M:s bror och tjej och hälsade på. Deras treveckors bebis kräktes på mig två gånger (men det är ju gölligt, egentligen. Snyggt och diskret kräkande också, eftersom jag inte ens såg det första gången trots att det rann ned över tröja och byxor). Helt otroligt att vara så liten liksom; bara käka, sova, kräkas och bajsa. Vilken otroligt soft tillvaro.

,

Sen åkte vi ut till Västertorp och käkade med syster och kille och det var supertrevligt. Mycket snack om medicinska åkommor, läskiga djur, lite politik och myter. Gillar inte att ena syrran bor i Lund och andra i Berlin though, way too far away. Tanken var att jag skulle hinna övningsköra också, men vad sjutton - det var nog lite väl tidsoptimistiskt...

Lost bag, but filled wardrobe:

Follow-up på lost bagage då vi var i Karibien i vintras:
.
Vartenda öre av vår shopping insatta på mitt konto. Nya Nike-träningsskorna sitter finfint. Allt annat också för den delen. I framtiden kommer jag bli glad när min väska kommer bort.
.
Good Stuff.

Puerto Rican Tales:

Igårkväll läste jag ut bok nr. 17 detta år; Puerto Rican Tales. Boken fick jag av Petchie då M och jag var på Puerto Rico i vintras, och det var verkligen en perfekt present (ok, det finns inga dåliga presenter, men ni fattar vad jag menar). Jag njöt verkligen av att läsa dessa legends och föreställa mig hur platserna jag har varit på såg ut för länge sedan.
.
Och så längtade jag dit, såklart. Till Borinquen, la isla del encanto. När åker jag tillbaka? När vi var där i vintras tycker jag inte att vi hann se någonting alls av ön. Eller, det gjorde vi ju, men alla mina gamla stammisgrejjer liksom skippades. Vi åt inte på El Mexicano, det blev ingen Oreo-shake på Dennys, inte en enda gång på stranden i Isla Verde/Condado, inget barhäng, ingen salsa, ingen festival eller Vieques-besök. Jag bara måste tillbaka.

Caribbean sunrise down the street.

* Missing it already*

Lost baggage AGAIN.

Tillbaka i snöiga Sverige, men gissa vad? Ingen av våra tre väskor då vi kom fram till Stockholm (två blev till tre eftersom vi köpte så mycket nytt när väskorna var borta i fyrafem dar på ditresan). What a surprise! Man börjar ju vänja sig... Dock verkar de komma senare ikväll eller imorgon, och dessutom innehåller de ju mest sommarkläder vilket känns ganska avlägset nu. Tycker bara att det är lite typiskt att de kom bort både på dit- och hemresan.

.

Jaha, det var den semestern det. Jag har inte sovit sedan i fredags natt och vi gjorde så mycket saker varje dag att det i ärlighetens namn känns som semester att komma hem, hur mysigt vi än hade det.

Sista dagen...

Jag i regnskogen igår

,

Uuuh, idag är det sista dagen på Puerto Rico. Solen kikar fram mellan molnen och det är behagligt varmt precis som alla andra dagar. Vi har hört rykten om -14 och snöstorm i Stockholm, vilket gör det extra jobbigt att åka hem. Inte för att vädret är allt, men jag känner mig inte riktigt redo. Tänk om jag inte kommer tillbaka hit mer? Puerto Rico börjar kännas lite som ett avslutat kapitel, även om det alltid kommer finnas här, och det är skönt samtidigt som konstigt. Mitt år i Spanien kändes som ett avslutat kapitel direkt; jag tänker sällan på det året, pratar nästan aldrig om det, glömmer nästan bort att jag var där. Tänk att platser kan ha så olika inverkan? Puerto Rico gjorde intryck direkt och blev som mitt andra hem.
.
Sista dagen alltså, och vi ska ta det lugnt, kanske bada lite på stranden nedanför och åka och köpa lite saker vi vill ha med oss hem (hur allt ska få plats är en annan femma, med tanke på hur mycket nytt vi var tvungna att köpa då bagaget var borta de första typ fem dagarna) och sedan kommer kanske ett par vänner över på kvällen. Jag känner mig inte det minsta utvilad - snarare blir livet hemma igen som semester. Här har vi gjort saker hela tiden och varit utmattade på kvällarna.
.
Igår åkte vi till regnskogen igen och gick den kända "regnskogsrutten" på ett par kilometer. Vi gick bland annat till vattenfallet vid floden La Mina innan vi åkte till Viejo San Juan (gamla stan) igen.

Culebra...

Igår gick vi upp i ottan igen för att åka till ön Culebra som hör till Puerto Rico men ligger halvvägs ut mot St. Thomas, U.S Virgin Islands. Det var min fjärde resa dit, en entimmes båtfärd för 4.50 $ tur och retur. Det var dock jäkligt höga vågor, så redan efter typ en kvart kände jag mig sjukt illamående. Det blev inte bättre av att folk runtomkring oss började spy... så jag vinglade ut vit i ansiktet och höll på att svimma innan jag spydde tre gånger och hade lust att hoppa av båten mitt i havet. Jag har aldrig varit så åk- eller sjösjuk i hela mitt liv! Det flimrade för ögonen och jag kunde inte röra på kroppen. När vi skulle gå av stank båten av varma spyor så jag var inte direkt ensam i mitt tillstånd. Väl på Flamenco Beach, rankad som världens näst-vackraste strand av Discovery Channel, packade vi upp våra snorkling-set och var i princip bara uppe ur vattnet för att köpa pinchos de pollo (kycklinggrillspett) och piña colada. Framåt eftermiddagen då vi skulle hem hade någon rotat i min ryggsäck, men eftersom vi är smarta och gömmer allt värdefullt hade tjuvarna bara fått med sig några rutor toalettpapper (!!!) och det kan man ju bjuda på, hehe... På ett av våra foton ser man tjuvarna på långt avstånd. Väl tillbaka i Culebras hamn gassade solen och vi fick vänta sjukt länge på båten. Ingen sa någonting, så när klockan närmade sig 18 och båten skulle ha gått klockan 17, gick jag och frågade vad som hände. Jaha, färjan hade gått sönder och de visste inte om det skulle komma en ny. Nästa skulle gå morgonen efter...Efter lite panik fick vi iallafall köa för att komma med last-färjan, vilken bara tog emot 150 personer, så budskapet var "alla kommer inte komma med"... Som tur var kom vi med, och kom tillbaka till Luquillo endast 2-3 timmar efter beräknad tid. Vi avslutade kvällen i amerikansk anda med pizza från Dominos för mig, och hamburgare från Wendys för M och sov innan vi sov gott i lägenhetens dubbelsäng.

Flamenco Beach

.
M kan ses snorkla för glatta livet i det underbara vattnet
.

M spanar ut över stranden...

.

Sex fiskar!

Iguana:n i trädgården.

Se så vacker den är, iguana i trädgården! Utanför oss har vi alltså färsk lime bredvid kokospalmen, en kolibri med minibo som senast idag flög nån decimeter över M:s huvud, och iguanas. Och så hör vi havets vågor och ser en glimt av stranden från terassen.
.

*kommer sakna som fan i Sverige*

Back to Río Piedras.

Igår åkte vi till Río Piedras där jag har bott förut. Det kändes rätt skönt att vara "hemma" på gatorna, kunna peka på mataffären där jag köpte mat, den första lägenheten där jag stod på kontraktet i detta land, gå runt på Universitetet och pilla på lianer och visa mangoträd.
.
Efter det åkte vi till Santurce för att äntligen få äta riktig mat (appropå blogginlägget innan). Flera vänner har tipsat mig om La Casita Blanca, så vi åkte dit och fick oss riktigt god mat. Jag älskar ställen där de serverar extra saker som inte ingår i det beställda och som heller inte står med på notan; här fick vi både vitlöksbröd, soppa, bacalaoito (typ friterad torsk) och varsin liten hutt cocossprit till efterrätt. Vi åt typisk puertoricansk mat och notan inklusive dricks gick på 30 dollar - helt klart prisvärt! Jag orkade inte ens äta upp allt. Vi träffade några amerikaner där som vi stod och snackade med ett bra tag innan vi åkte till Plaza Las Americas för att se finfina Avatar i 3D. Caribbean Cinemas, som biokedjan heter här, har riktigt bra salonger med mycket benplats, sval luft, onumrerade platser och ingen risk att någon lång sätter sig framför (ogillar svensk bio, älskar puertoricansk). Vi satte oss alltså på bästa platsen i mitten och njöt av den fina filmen för 75 spänn per person i shoppingcentret där jag jobbade år 2003. Jag älskade filmen! All in all en mycket bra dag, även om det regnade och var mulet hela dagen. Sånna dagar är också okej. Nu på förmiddagen denna tisdag är det lite sol, så planen är att sticka och bada lite innan vi åker till regnskogen eller gamla stan senare i eftermiddag.
.
.

Boricua de corazón - Puertoricansk flagga nedanför huset/lägenheten vi hyr.

.

Svenskar kommer ju i tid, så vi var såklart först i biosalongen (10 minuter innan Avatar började)..

. La Casita Blanca (och en av amerikanerna).
.

Chipsbil på väg! Puertoricaner kör förövrigt som galningar...

Puertoricansk...mat?

Sedan vi kom hit har vi i ärlighetens namn inte ätit särskilt bra. De flesta dagar har vi börjat med ett par kakor, juice och en macka, följt av lite middag på kvällen (antingen typ grillat här eller snabbmat ute). I fruktväg har vi i princip sammanlagt bara ätit lime från trädet utanför, nån banan och en halv grape som hon som hyr ut huset hade lämnat kvar till oss när vi kom hit. Igår köpte vi dock en saftig, puertoricansk ananas som smakade helt ljuvligt! På senvåren är annars bästa fruktsäsongen, med färska mangos som ligger under träden, tamarinder och quenepas. Nu har vi iallafall blivit tipsade om en bra restaurang som heter La Casita Blanca som tydligen gör den bästa puertoricanska maten. Hoppas vi kan åka dit! Allt ses liksom med andra ögon när M är med och vi "turistar".

Igår kom min vän Canelie, som jag jobbade med i Plaza Las Americas 2003, och hennes kille över. Vi skulle åka till en flod i regnskogen men hittade dock inte dit utan åkte till en strand i Fajardo istället och köpte varsin pincho (grillspett). Idag regnar det och det är dax att eventuellt åka och se Avatar i 3D, spana in Plaza Las Americas (Karibiens största shoppingmall) och eventuellt studentstaden Río Piedras där jag bodde.

Roadtrip numero dos, och lite annat.

Mario & M inne i La Fortaleza, el Morro, Viejo San Juan i fredags

.

Utsikt under vår roadtrip igår, här över Maunabo

Se upp för kokosnötter! M kör vår hyrbil på Playa Lucía .

M badar i Bahía Sucia vid Cabo Rojo Lighthouse

. .

Bahía Sucia sedd från Cabo Rojo Lighthouse. Dock inga störtande klippor med på foton här eftersom alla innehåller M eller mig, vilka bara läggs upp på Facebook
.
Solnedgång över stranden El Combate, Cabo Rojo...
.

M på El Combate

..

Sedan jag skrev sist har vi haft två fullproppade dagar igen som enligt mig har varit toppen (aj! Fick precis ett myggbett UNDER FOTEN...puertoricanska myggor är förrädiska).

.
I fredags åkte vi in till gamla stan (Viejo San Juan) hem till min gamla vän Natalie som jag har känt i 10 år, och som även har hälsat på mig i Sverige innan vi åkte vidare till Norge tillsammans ett gäng. Hon har bott två år i Tyskland, fem i San Francisco och sex månader i Frankrike och vi hade inte setts på kanske åtta år? Ett kärt återseende med andra ord. Efter det åt vi lunch på San German med henne, hennes bebis och Mario (som jag inte hade träffat sedan 2006) innan vi gick till La Fortaleza (El Morro). Himla kul för mig, för jag hade faktiskt aldrig gått in i fortet innan! Imponerande utsikt. På eftermiddagen åkte vi till Condado och hämtade upp Petchie och åkte tillsammans till Caguas i mitten av landet för att hälsa på Janina & Pedro på deras café de har där. Janina och jag jobbade i samma shoppingcenter år 2003, och hon & Pedro hade drömmar om att starta café - vilket de sedan gjorde och har nu tre stycken. Petchies man plus vän Britta tillkom och jag hade gärna stannat hela natten om det inte vore för att vi skulle upp i ottan på lördagen för att åka till andra sidan ön.

,
På lördagen gick vi alltså upp när det fortfarande var mörkt och åkte längs nordöstra kusten vidare mot sydväster. Vi åkte upp i bergen och hade grymt fin utsikt, hamnade i en kokonötsskog (I Sverige är jag rädd för att få istappar i huvudet, här alltid för kokosnötter) och såg bland annat en iguana-familj (jätteödlor). Målet var El Faro (Cabo Rojo Lighthouse) som ligger på den allra sydligaste spetsen av ön (och absolut allra längst bort från Luquillo, längst till väster vid Karibiska Havet). Väldigt häftigt, för landskapet var helt annorlunda och vid fyren går klipporna rakt ned i vattnet (jag är höjdrädd så jag vågade inte ta några coola bilder). Det finns även en fin strand bredvid (Bahía Sucia) där vi passade på att bada innan vi hann se solnedgången på stranden El Combate och köra de fyra timmarna (typ) motorväg hem igen.

Solbränd, med betoning på BRÄND.

INTE världens bästa idé att snorkla i flera timmar utan att ha smörjt in ryggen, och bara smörjt in framsidan med solskyddsfaktor 6. Jag har typ aldrig bränt mig i hela mitt liv så att det gör ont, förrän nu. Hela ryggen värker, aj aj aj! Roligt som fan var det iallafall. M blev som ett barn på nytt och ville aldrig komma upp på land.

m

Det är även extra härligt att vi har hyrt övervåningen av ett hus som har trägård och egen parkering, att det inte finns några turister och att det är lugnt och skönt på nätterna medan alla coquies och insekter spelar orkester för fulla muggar. Länge leve Luquillo!

Roadtrip.

(Alla foton, tagna av mig, kom i fel ordning och texten på fel plats, och inlägget går heller inte att redigera. Min dator sjunger på sista refrängen kan jag lova er!)

En ödla i Arecibo
, Världens största radioteleskop i Arecibo

Mar Chiquita, Manatí

Varning utanför Mar Chiquita, Manatí

Los Tubos, Manatí
l

Idag åkte vi nordöst mot staden Manatí där mina favoritstränder på Puerto Rico finns. Los Tubos är en helt underbar, lång sandstrand som varje gång jag har varit på har varit tom på folk. Så även denna gång; dock med några män som smög runt i buskarna, så vi misstänkte knarkuppgörelser och allt möjligt och vågade varken bada eller lägga oss på stranden. Istället tog vi våra grejjer och åkte till Mar Chiquita - en strand jag inte alls gillar, men som hör till om man besöker Manatí. Inget sol eller bad där heller, utan färden bar vidare till Arecibo och världens stärsta teleskop - som bland annat har skådats i James Bond's Golden Eye och filmen Contact med Jodie Foster som jag älskar. Teleskopet kan läsa av upp till 33 000 ljusår bort, häftigt! År 2003 gick jag i regnskogen runt teleskopet tills vi kom till en grymt häftig flod mellan typ droppstensgrottor, men vi hann inte göra det nu. Dagen avslutades med ett par timmar i Viejo San Juan och ett snabbesök till El Morro och "mat" på Wendys.

Snorkling på Balneario Beach.

Idag kom äntligen våra väskor, hallejujah! Solen sken dessutom hela dagen så vi passade på att sola & bada på Balneario Beach ett stenkast bort, innan vi åkte till Fajardo en sväng (allra längst nordöst av ön) under solnedgången. Nu är det dax att grilla kyckling eftersom kycklingen vi köpte igår typ var rutten (hm...) M vill ha uppmärksamhet på terassen, så mer hinner jag inte skriva denna gång.

.

M på Balneario Beach, Luquillo

.
M in action
-
Wee! Nya kameran funkar under vatten!

.

Fajardo

Fajardo - där vi sen antagligen ska paddla kajak på natten bland självlysande plankton

Spontan-trip till regnskogen:

Eftersom Luquillo ligger vid regnskogen åkte vi dit en sväng i eftermiddag och njöt av vacker utsikt, natur, vattenfall och växtlighet...

.

Nu är det dax att lägga scampi-spetten och kycklingen på terassens grill!

La isla del encanto.

Igår hade vi en totalt upp-över-öronen planerad dag, inklusive ett gäng dubbelbokningar. Det vi dock bestämde oss för var följande:
* Köpa kläder på en outlet i Canóvanas
* Gå på en födelsedagsfest vid stranden i Piñones där det erbjöds kajakpaddling
* Fika hos Petchie i "stan" och sedan åka till festivalen i viejo San Juan.
.
Färden började runt 11 från Luquillo och vi missade både outleten och födelsedagsfesten eftersom vi (jag) inte hittade... Istället blev det en intressant resa genom Loíza (där sångaren Tego Calderón kommer ifrån!) och vidare till den "hemliga stranden" bland vulkanstenarna i utkanten av Piñones. När vi kom fram märkte jag dock att den inte var så hemlig längre eftersom ett gäng transvestiter sprang runt i klänningar för att spela in en musikvideo. M blev lite småchockad, men jag blev inte chockad förrän vi skulle gå och märkte att "regissören" var min gamle vän Chemi som jag bodde med år 2000! Helt galet. Vi åkte sen vidare till los kioskitos där M fick prova på puertoricansk mat (friterad bacalao, vilket är torsk, och alcapurria) innan vi åkte vidare mot stan och hem till Petchie. Mycket trevligt! Trötta som två utslagna sengångare orkade vi inte köa med bilen in till gamla stan, så vi vände och åkte hem i regnet.
.
Idag har våra väskor lokaliserats till Dominikanska Republiken, vi har sett på nyheterna att Puerto Rico har historiskt rekord med regn senaste veckan, och samtidigt kom solen fram för första gången när vi var ute på morgonpromenad längs stranden i Luquillo där vi bor. Härligt! Ett glas cola light med lime plockad från trädgården utanför gjorde susen, och nu ska vi snart till outleten i Canóvanas (denna gång ska vi hitta!) eftersom det är rätt omöjligt att klara sig på få kläder i det här klimatet. Det är som nämnt i tidigare inlägg så sjukt fuktigt, vilket nu även har gjort att datorn knappt vill starta (vi fick torka den i solen).

Limeträdet i trädgården

,
Hemliga stranden i Piñones sedd från vulkanstenarna - ett av mina favoritställen på PR!
.

Ett krabbhem på stranden i Luquillo imorse

.

M på stranden nedanför oss i Luquillo

Fuktighet & barbeque:

Lissa & hennes son, hennes kompus & son samt syster Tamara igår

,

Min pappa brukar ibland säga att det är hög fuktighet i Sverige och varje gång blir jag lika förbryllad eftersom jag jämför med Puerto Rico. Ett exempel: Igår när vi skulle ha grillkväll på terassen med några kompisar hällde vi upp chips och doritos i skålar. Dessa var efter fem minuter så sega att de smakade typ kartong som legat i vatten. Min dator stänger av sig själv för att den blir så fuktig och man behöver inte använda lypsyl eller några krämer. Det kallar jag fuktighet.

.

Förövrigt så har ju bagaget fortfarande inte kommit, vilket innebar att vi åkte till Fajardo mall igen och köpte kläder. Trust me, det är inte samma sak att köpa kläder för att man måste, som om man vill. Även om flygbolaget ska ersätta så hade jag hellre velat ha min väska här nu... Jag har samma jeans och gympaskor som i torsdags, förutom 9 nya tröjor. Eftersom bagaget nu har varit borta i 48 timmar ersätter flygbolaget upp till 5000 sek per väska, så alldeles strax denna söndagsmorgon ska vi åka till ett outlet i Canovanas som Petchie tipsade oss om. Det kommer bli en busy day - köpa kläder, vidare på Lissas födelsedagskalas i Piñones på stranden och efter det en sväng till Viejo San Juan med Petchie & O eftersom det är fiestas de la calle de San Sebastian.

.

Igår eftermiddag grillade vi i vilket fall kyckling på terassen och jag hade bjudit in ganska många gamla kompisar. 10 stycken hade tackat ja, varav fyra kom. Lite tråkigt att vissa inte kom, men roligt att de som kom verkligen kom! De som syns på fotot kom hit, och det kändes som ingen tid hade gått. Jag bodde ett tag hos systrarna Lissa & Tamara och deras föräldrar år 2000 och 2001, och Lissa bor numer i Philadelphia. Lite senare kom även Petchie & hennes O - vilket var extra roligt eftersom vi bara känner varandra genom bloggvärlden innan! De sistnämnda åkte hem runt midnatt och M & jag sov gott i värmen tills vi vaknade imorse kl. 7:30.

.

Från och med imorgon ska det bli bättre väder och vi kommer tillbringa tid på stranden och göra en massa äventyr. Looking forward!

Morgon från terassen: