Iphone 4!

Jag är en dålig bloggare, jag vet, men det är för mycket annat i mitt liv just nu. Däremot ville jag bara suktas med att vi äntligen, äntligen får nya jobbtelefoner - varsin Iphone fyra! Jag som är en retard när det gäller tekonologi blev ändå superglad, precis vad jag behövde just nu.

Love & other drugs - hahaha!

Alla som känner mig fattar varför jag ville se den här och hur jag fick en smärre chock. Im im the business så att säga, och den är inte det minsta såhär nu, jag lovar och svär.

Samboskap.

Jag har gått från att känna mig extremt vemodig i hjärtat över att lämna älskade Solna till att börja längta ut till Tjottahejti allt mer. Det blev liksom en vändpunkt när nya grannen ovanpå flyttade in och jag känner bara ännu mer att det är dax. Ettorna i föreningen här är numer prioriterade för ungdomar mellan 18-22 eller vad det nu är, och som nybliven trettioåring känns det som att jag värderar lite andra saker här i livet jämfört med när jag var i den åldern. Fast jag trivs asbra, det gör jag verkligen. Jag älskar Gamla Råsunda.
.

En av de sakerna jag ser mest fram emot är att få inreda läshörnan. Jag tänker köpa snygga bokhyllor, en bra fåtölj, ett litet bord och en lampa - men jag vet inte vilka eller vad ännu. Tips, någon?

.

En annan sak som kommer bli superbra, förutom att få bo högst upp i en trea och kunna sitta vid köksbordet och spana ut mot berg och trädtoppar i horisonten, är att Friskis & Svettis ligger 6minuters promenad bort (har redan köpt kort) och att de bästa skogsslingorna för löpning finns 10 minuter bort - en sån där med olika val på längd och torv på marken över rötter och kullar utan att behöva trängas. Eller så kan jag springa till Tyresta By och titta på gölliga föl. Dessa olika slingor är typ de enda som får mig att springa mer än en mil utan att stanna och utan att bli uttråkad. Aj löv it. I vår, då jäklar ska jag springa strukturerat så att ryggen pallar. Jag ska träna upp mig långsamt innan jag tar mig an löppass från 15 km till 21km.

.

Snart dax för flytt nummer 41, eller vad blir det i ordningen?

Hit åker jag på onsdag:

Och jag kom på att jag inte har en endaste susning om vad man gör i Utrecht, Holland, när man inte hänger på det femstjärninga hotellet eller är på utbildning. För jag har ju ändå två kvällar till godo. Alldeles ensam.

Och så bloggar jag på Hemliga Bloggen och snart lanseras bokbloggen i Tidningen, så adress kommer inom kort. I mellantider skriver jag lite smått här för Familjens skull, de som varken vågar fråga eller skulle få adressen till Hemliga Bloggen.

I tisdags, i tisdags, i tisdags:

Ja Gud alltså, vilken dag. Var så jävla nervös inför föredraget där ute i Bålsta att jag mådde illa, men det gick helt okej. Över förväntningarna. Det var typ 70 pers där (kände 90%) och det bästa av allt var på frågestunden när en tjej reste sig upp och sa JAG VILL BARA SÄGA ATT DU ÄR EN PÄRLA, EN STOR APPLÅD FÖR DIG! och alla applåderade. Rörd to the bones, liksom. Min chef var ju dessutom där också - bra bra. Om inte mitt kontrakt förlängs efter årsskiftet blir jag irriterad.
.
Tog sen ut Europa-kollegan från Spanien och snackade spanska all night long, och efter noga övervägande bokade jag bord på Gondolen. Jag hade aldrig varit där tidigare, men jäklar vad värt. Superutsikt (se bilden jag hittade på nätet) och ruskigt god mat. Taxin droppade av mig hemma runt 22 och imorse vaknade jag pigg som en lärka klockan 06. Good, good day.

På tisdag, på tisdag, på tisdag:

................... På lördagspromenad i Solna...Älskar alla höstlöv!

Uh, jag är redan nu nervös inför tisdagen. Då ska jag åka till en konferens utanför Bålsta och prata inför typ 80 pers. "Typ 100" avrundar jag det till i mitt huvud, men det gör bara saken ännu värre. Gillart inte. Jag brukar snacka på möten och sådär, men max inför 20 pers, och helst inte på ett podium med mic. Jag försöker tänka på att jag är experten och det mesta får gå till frågor, men ändå. Jag blir så jävla nervös. Känns som att vara tillbaka i plugget på nått sätt.

Och ja, jag tackade nej till middag och hotell, för jag gillar som bekant inte att sova själv på hotell. Jag längtar alltid till min säng och känner mig ensammast i världen och får konstiga bilder av vad som kan tänkas ha försigåtts i hotellrummet av tidigare gäster. Finns det verkligen någon som gillar detta..?

Fast senare på kvällen kommer en Europachef från filialen i Spanien för det området jag egentligen vill jobba med, och hon ville gå ut och äta middag med mig eftersom hon var mitt intervjuoffer under C-uppsatsen. Fram med både charmen och firmakortet alltså. Sköj.

Snora bort smaksinnet - check!

Det tråkigaste med att vara svinförkyld är att tappa smaken. Fast det är ju lite bra också; inga kanelbullar på kanelbullens dag. Istället äter jag det här:

Har liksom kommit på att det är grymt gott att ha i lite jordnötssmör i röror - tips!
.
Men nej, nu ska jag snora vidare och snart krypa ned i sängen och läsa lite. Imorn jobbar jag hemifrån, för jag har ingen chans i världen att sjukanmäla mig. Idag gick jag till jobbet för att hämta datorn och bara göra det "mest akuta". Det slutade med att jag jobbade en hel arbetsdag utan att ens ta lunch, och dessutom 45 minuters obetalt övertid.
Bra, mycket bra.
Precis vad en jävlig förkylning behöver.
Tröstar mig med att det är underbart att inte ha något värre än en förkylning iallafall.
.
PT-träffen imorn inställd - check, jobba från sängen - check.

Lifeblood:

Igår var jag på världspremiärsvisning av dokumentären Lifeblood, en film om fyra barn/ungdomar i Kongo med diabetes. Regissören, oscarsnominerad, var på plats i Stadshuset med oss andra hundratals människor från hela världen. Anordnare av visningsminglet var Micael Bindefeld och det var både röd matta, fotografering, vin och snittar. Lite extra skoj var även att Bindefeld himself satte sig bredvid just oss under filmvisningen. Dock satt han inte kvar till slutet av filmens 40 minuter...

Compliments of the Day:

Från kollegorna:
.
"Du är en FANTASTISK kvinna " (på telefonmöte inför ett helt team)
"Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: du är en klippa!" (sms)
"Du gör ett fantastiskt jobb!" (e-mail)
.
Inte så tokigt jobb man har va?

Ni minns väl för nio år sen?

Jag i New York City (Wallstreet) år 2000 med lila, runda solbriller.

Minns ni vad ni gjorde den här dagen för nio år sedan?

Jag minns.

Jag jobbade på ett filmlager ute på Lidingö och lyssnade på radio med kollegorna. Det gick en rysning genom hela min kropp när jag hörde om första planet. Alla stannade upp i vad de gjorde. Jag hade en t-shirt från Universal Studios på mig och hade just hittat tejp med Fucking Åmål-logga. Medan de pratade live, krashade det andra planet in i tornet. Jag tänkte att världen var på väg att gå under. På riktigt gå under. This was it.

.

Ett år tidigare hade jag själv besökt Twin Towers i New York. Struttat runt där nedanför, käkat nudlar i China Town, somnat på t-banan och vaknat upp i Harlem mitt i natten, beundrat Strawberry Fields, åkt och sovit två nätter på JFK för att vi inte hade råd med hostall, och blivit portad från Frihetsgudinnan (min turkiska resekompis ljög om sin ålder för att få billigare biljett. Oförlåtligt).

.

På det där filmlagret när jag jobbade min andra och sista säsong var det förövrigt en konsult som hade en femårig dotter och höggravid fru. Han hade köpt hus och hade semester. En morgon när jag kom till jobbet grät alla och hade panik.

.

För konsulten hade skurit halsen av sin dotter, sen av sin höggravida fru och hoppat ut genom fönstret och brutit nacken. Ingen visste varför. Ingen. Han lämnade inte ens en lapp. Han hade jobbat på filmlagret i massor med år och var kompis med alla. Hans bror hade installerat tvättmaskinen hos min mormor. De skrev en liten notis i tidningen dagen efter på typ 10 rader.

.n

Livet är så jävla sjukt ibland.

Det här med titlar...

Jag har haft en typ omöjlig titel på jobbet sedan april förra året. Compliance Coordinator. (Typ Lokal Compliance Officer? Ni fattar? Nähä, inte?). I vilket fall så utarbetades nyss min nya titel sedan jag bytte chef och team. Jippie, tänkte jag, nu kanske det blir något normalt som någon fattar! Det var nästan lite hemligt med den där titeln, typ vi kan inte publicera dokumenten på intranätet ännu för din titel är inte fastställd än.
.
Folk jobbar som lärare, läkare, säljare, webredaktörer, systemutvecklare, frisörer, ekonomer, jurister... Alla fattar typ mer eller mindre vad det innebär. Och nu har jag hört min nya titel- ryktesvägen. Helt officiellt blir den klar i veckan. Äntligen kan jag svara folk när de frågar vad jag jobbar som...
-HCP COORDINATOR!
Jippie, som sagt. Fattar ni nu eller? Nä, tänkte väl det.

Mailbomb:

Gud alltså, typ 400 nya mail och minst hälften med action required på jobbmailen! På 6 arbetsdagar, SEX DAGAR! Nu känns det plötsligt inte alls bra att jobba igen imorn. Skönt att jag har suttit en timme ikväll och fått en liten överblick iallafall *Uff*

Konversation med Nya Chefen i måndags:

Nya Chefen: Vill du ha något från baren? Vin? Öl? (Obs, det var fri bar)
Jag: Nej tack. Men ett fat med chokladpraliner skulle sitta fint.
.
.

Och så kom han med det här. Jag tror att det blir bra med nya chefen asså. Lite trist bara att inte längre få åka till Danmark stup i kvarten, det har liksom blivit lite av en vana.

Tack før den. Och så har jag sjungit med Sam Brown.

Kæra Petchie, tack før att åtminstone EN person førstår mig:

.

"Men varför tog dina läsare ditt förra inlägg som att du inte fattade faran med älgar på vägarna? Konstig tolkning, jag förstod iaf att det inte var så du menade ;-) "

.

Kanske behøver jag inte lægga ned bloggen helt då, vilket jag kom i lite tvivel om...

.

Anyways; jobbigt med danskt tangentbord. Har æntligen en timmes paus innan bussen hæmtar oss i Helsingør.

.

Jæklar vad jag har ætit.

Och sovit lite.

Och lyssnat.

,

Och sjungit med Sam Brown i kør (!!!) (Ni vet Oh you'd better stop before you tear me all apart, you'd better stop before you go and break my heart, ooh you'd better stop...). Rætt ballt. Kænde mig som en fjortis nær jag frågade om autograf, men vadfan, hennes hit ær ju en riktig klassiker.

Small time shot away

M är just nu på utflykt i öknen, och jag jobbar hemifrån och undrar när den jädrans förkylningen ska släppa taget om min näsa och hals. Imorgon ska jag ju på bröllop! M försökte boka om sin flight från fjärran öster, men det gick inte. Han missar helt enkelt sin barndomsväns bröllop, men han får åtminstone tillbringa dagarna på femstjärnigt hotell med allt betalt.
.
För min del har det varit en omvälvande vecka. Först trodde jag att jag skulle bli uppsagd eftersom vårt team hux flux skall upplösas, men istället visade det sig att jag flyttas över till marketing och får vara någon slags topic-expert året ut medan processen förflyttas. Vad som sker nästa år är svårt att veta, men jag har ju ändå bara visstids-anställning året ut. På något sätt känns allt rätt spännande, och nya chefen tror jag blir bra. Det är förövrigt han som håller i innebandyn på tisdagar, så nu känner jag min pressad att våga mig dit igen. Jag har inte satt min fot där sedan jag blev halvt misshandlad av killen som skulle bli farsa samma dag.
.
Trevlig helg på er runtom i världen.

Matlust?

Jag älskar mat. Älskarälskarälskar. Att laga den, att äta den, att titta på den. Det bästa med nya städer och länder är att spana in mataffärerna, marknaderna, landets eller stadens specialiteter. Att drömma sig bort i bakverk, skriva in recept i egna kokboken och storhandla.

Det finns dock en dag per månad då jag inte är sugen på någonting. Det spelar ingen roll att både frysen, kylen och alla skafferier är fullproppade med alla favoriter. Manchego, getost, fårost, avokados, pistagenötter, fetaost, halloumi, blåbärsproviva, frysta bär, yoghurt och fil, keso, färskpotatis, lax, räkor,tonfisk, rödspätta, grönsaker i alla dess former, ruccola, bladspenat, grapefruits. Ingenting lockar. Jag öppnar kylen, stänger den. Öppnar frysen, stänger den. Ingenting. Så jävla bra, faktiskt. Önskar att fler dagar var som den här, första mensdagen, då kanske jag kunde gå ner de där 5 kilona som jag hatar.

.

Ska iallafall läsa ut Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva innan jag ska ta en långpromenad hem till kusinen och sötaste kusinbarnet Nerea. På måndag ska jag till jobbet igen och får extra ont i magen av tanken på att öppna mailen efter tre veckors ignorans. Aj. Tur att jag har en massa mat att trösta mig med när jag kommer hem sen.

Mot Semestern. Och Körkortet!

I eftermiddag börjar min första, betalda, riktiga och sammanhängande semester EVER. Känns sjukt overkligt. (Och enligt Aftonbladet har jag två veckor semester utan planer då jag bara ska läsa nån bok och träffa nån kompis - M blev lagom glad när han läste det eftersom jag ska ha fyra veckor och vi både ska till Gotland och Sant Pol utanför Barcelona...)

.

Lagom till semestern har alla papper nu blivit klara för att jag ska kunna börja övningsköra. Certifikatet kom igår. Alla avgifter är nu betalda, syntest gjort, tillstånd utdelat, handledarkursen gådd, och M godkänd som handledare (och förhoppningsvis även pappa snart eftersom han gick samtidigt).

.

Så, jag ska börja semestern med att åka till körskolan och köpa startpaket, plugga teori och köra bil. Vi börjar redan med intensiv övning på lördag med en tripp till Norbergs urskogar. Hurray! Det bästa av allt är att jag dessutom redan har en bil. Vår fina Kia. Alldeles ny, med massa års garanti, och helt obelånad. Just nu (och oftast annars) bara älskar jag att vara färdigutbildad och ha schysst heltidsjobb.

.

Semester och körkort, here I come!

Min systers liv i serieform:

Precis så gick det till. Syster kom in på förstahandsvalet i Lund, och precis då ringer de till hennes kille och berättar att han fått jobb på SVT. i Stockholm, såklart. Vad fan liksom?

.

.
Länk till serietecknare här.

Snekkersten:

Jag kom just tillbaka från två dygn i Snekkersten (Helsingör, Danmark), två dygn bestående av cykeltur till Kronborg, morgonsimmande i hotellets pool, ansiktsbehandling och SPA, alldeles för mycket underbar god mat och tillhörande vin, sol, stress-coaching, möten med kollegorna samt morgonpromenad längs havet medan de andra låg och sov gott i sina sängar.

Hejdå Stockholm, vi ses snart!

...För jag ska till Helsingör efter jobbet till ett spa-hotell med teamet ett par dagar. Skönt att för en gångs skull inte åka till Köpenhamn, utan istället få lite frisk luft, cykla, axelmassage och god mat. Handbagaget är fullproppat med sommarkläder, så nu håller jag tummen för lite sol.

Håller också tummen för att min rygg inte ska göra så ont som den har gjort ända sedan jag besökte sjukgymnasten...