Vaknar 8:30, ligger kvar i sängen, syster sms:ar 10:30, ska vi ses? M åker hem vid 11, jag pluggar, kollar bloggar, pappa ringer och frågar om jag ska med på haikuläsning i stan, S ringer och frågar om jag kommer på hennes danspass på Friskis och lovar att hålla en plats så att jag kan plugga in i det sista, jag diskar, plockar, pappa bjuder på bio ikväll och jag tackar nej till fest, stressad, måste plugga, tackar nej till att vara fadder åt en ny utbytesstudent nästa termin, åker till träningspasset, L ringer och frågar hur det blir med festen, D i bakgrunden som säger inte ens om vi skjutsar?, L ringer igen, hon har blivit moster, jättegrattis, går på danspasset där S strålar och är världens bästa ledare, springer 2km på bandet och blir knallröd, ringer mamma och grattar till nya jobbet som hon fått bland 100 sökande, handlar på ICA, stopp i trafiken på polisens order, läser nästan ut Äcklet av Sartre på perrongen, K ringer och frågar om festen ikväll och kallar mig dissare, jag måste prioritera, har tackat nej till ost-och vinkväll hos en annan kompis också, kommer hem och äter min vegetariska hemmagjorda lasagne och yoghurt med valnötter och banan, syster skulle komma vid 18 men kommer 19:15 och hinner inte teckna av mig medan jag pluggar, vi åker på bio med pappa kl 20:45, får veta att vi får tillökning i släkten i höst, missar nästan de bokade biljetterna med två minuters marginal och sjunker ned med en godispåse i fåtöljerna i den fullsatta salongen medan Bob Dylan-filmen I´m not there visas framför oss, jag älskar, älskar musiken och klockan blir alldeles för snabbt 23 och jag åker hem, sitter här kl. 23:58, time out of mind.
.
... Och gårdagen innehöll Bob Dylan live på Globen (vilket såhär i efterhand känns märkligt), och Izzy Young* som gick förbi våra platser och pappa hälsade för de känner typ varann. Man hade liksom lust att fråga How does it feel att se Dylan bli så känd? 
