Du och jag, du och då, men aldrig mer.

Och jag vet att jag inte borde blogga om det, men jag kan inte förstå. Jag förstår aldrig när någon försvinner. När Jessica dog 2004 tog det flera år att sluta se hennes ansikte i andras. Jag såg henne senast förra veckan, hjärtat hoppade till innan det stannade. Jag surfar runt nu, ser att det är sant, att du inte finns mer. Jag öppnar mitt nostalgialbum och det första jag ser är bilder på dig, på dig och mig, på oss, du och jag, vi, bästisar då, men inte nu, och du är borttagen som vän på facebook och din blogg är raderad och någon skriver att du har hängt dig. Jag förstår inte. Jag förstår inte. Jag förstår inte. Du är en sådan stor del av mig från då, då när det var du och jag, och jag saknade dig medan du levde och jag kommer sakna dig nu.

Vila i Frid, kära Beccie.

Jag kommer aldrig glömma dig,

aldrig aldrig.

Ska sluta med min "Nästa år fyller jag..."

...32. Men jag ska sluta med sånt nu, för nu är jag äntligen 30, den åldern som jag har velat vara sedan jag var 4 bast.
.
2011 ska bli bästa året, det har jag bestämt. Det skall tas körkort, åkas Route 1 mellan San Francisco och L.A, sjungas på irländsk Pub i Dublin, plockas piñenötter på de Valladolidianska slätterna, skickas in bok till förlag och flyttas till Tjottahejti för kärlekens skull. Med lite flyt kommer även diverse andra saker inträffa.

Och nu - lite av 2011 so far:

Nyårsaftonen innehöll två middagar och en massa gottis, perfekt!


Snön hörni, har ni sett så mycket snö någonsin förut? I snart nya hemmet Tjottahejti ligger snön fortfarande vit och orörd och tynger ned grenarna så fint att det nästan gör ont i hjärtat.

Wii har införskaffats och spelats så att märklig träningsvärk har uppkommit. Jag trodde inte att man kunde få det av låtsasboxning, hoola hops, baseball och leka flygande kyckling - men tydligen.

Och igår var vi i Västerås och träffade Moni från Wien, och hittade en rippad SLAM på Lagerhaus vilken försatte oss i djup chock.

God Fortsättning på er!

Birthday 2010:

syster och jag

Mina hemmatillverkade pappersrosor

Presents

Dance, dance, dance

Eat, eat, eat

Ps. Samtliga foton lånade av min vän Tanya

Veckans osmarta drag:

Om du är hot på en tjej och ska på hennes fest, ta då inte med dig den kille som visar sig vara den hon ringade in som Snyggast I skolkatalogen för 17 år sedan. Jag lovar att du då inte får den uppmärksamhet som du hade tänkt dig.

Osis.

Ps. Jag är tjejen som skriver brevet, men jag är inte gårdagens tjej det handlar om.

Långhelg i Wien...

Hemma svinförkyld efter långhelgen i Wien bestående av en massa sightseeing, tecknade kortfilmer om insekter, shopping, cafébesök och bakelser, konsert, skratt och onda promenadfötter. Bildbevis följer nedan:

Inne i finfin katedral...

.

M kikar in i ett österrikiskt hus...

Love, love, love... (?)

Kommando Elefant Live på Ost-Kompaniet...

Hittat på Moni & Thorstens soffbord...

En klassiker; Hundertwasserhaus för tredje gången; enligt mig coolast i Wien...

Vienna by night; så jävla vackert...

Inne på Wien-klub...

en lördag i stan (det gäller att effektivisera)

Spöregn hela dagen och vi sprang runt på Djurgårn med blöta skor och frös som fan. Vi fikade på Rosendal med vänner från Puerto Rico (skitmysigt! Längtade bara så extremt mycket till Puerto Rico då) - ja, med Petchie, hennes man O och vän B. Då bajsade en liten sparv mig mitt på huvvet (!!) Eftersom det regnade in på cafét hade jag hoppats på att det var regn som träffade mig, men icke. Det är faktiskt första gången någonsin en fågel bajsar på mig. Nu vet jag har det känns. Nice.

,

Efter det åkte vi till M:s bror och tjej och hälsade på. Deras treveckors bebis kräktes på mig två gånger (men det är ju gölligt, egentligen. Snyggt och diskret kräkande också, eftersom jag inte ens såg det första gången trots att det rann ned över tröja och byxor). Helt otroligt att vara så liten liksom; bara käka, sova, kräkas och bajsa. Vilken otroligt soft tillvaro.

,

Sen åkte vi ut till Västertorp och käkade med syster och kille och det var supertrevligt. Mycket snack om medicinska åkommor, läskiga djur, lite politik och myter. Gillar inte att ena syrran bor i Lund och andra i Berlin though, way too far away. Tanken var att jag skulle hinna övningsköra också, men vad sjutton - det var nog lite väl tidsoptimistiskt...

Louise & David = ♥

I ett fullkomligt spöregn gifte sig mina vänner i Sofia Kyrka igår, och de var helt otroligt vackra. Jag menar, bara se bilden då de skär upp bröllopstårtan. Fabulous! Och sen var det ju bröllopsfest i dansmuseets otroliga lokaler, och jag vågade hålla tal (på engelska! Gäster från Spanien och Österrike...) och trodde att hjärtat skulle trilla ur klänningen av all nervositet. Kände mig ändå manad, eftersom det var hos mig de träffades första gången 2006 då M tog med sig sin barndomsvän David och Louise sa att han såg ut som långben med mascara, fast snygg.

.

Sen spillde någon en massa rödvin på min klänning som nu måste på kemtvätt, och idag ska jag göra alldeles ingenting eftersom jag ska upp klockan 04 imorn och åka till Danmark i tre dagar med jobbet på sommarkonferens. M kommer hem sent ikväll från fjärran öster, men vi hinner inte ses förrän på torsdag och på fredag morgon sticker vi till Spanien. Livet är bra härligt hörreni!

Small time shot away

M är just nu på utflykt i öknen, och jag jobbar hemifrån och undrar när den jädrans förkylningen ska släppa taget om min näsa och hals. Imorgon ska jag ju på bröllop! M försökte boka om sin flight från fjärran öster, men det gick inte. Han missar helt enkelt sin barndomsväns bröllop, men han får åtminstone tillbringa dagarna på femstjärnigt hotell med allt betalt.
.
För min del har det varit en omvälvande vecka. Först trodde jag att jag skulle bli uppsagd eftersom vårt team hux flux skall upplösas, men istället visade det sig att jag flyttas över till marketing och får vara någon slags topic-expert året ut medan processen förflyttas. Vad som sker nästa år är svårt att veta, men jag har ju ändå bara visstids-anställning året ut. På något sätt känns allt rätt spännande, och nya chefen tror jag blir bra. Det är förövrigt han som håller i innebandyn på tisdagar, så nu känner jag min pressad att våga mig dit igen. Jag har inte satt min fot där sedan jag blev halvt misshandlad av killen som skulle bli farsa samma dag.
.
Trevlig helg på er runtom i världen.

Lämnad, igen.

Min kille är ute och reser med jobbet. Igen. Jag känner mig lämnad. Titt som tätt åker han iväg, en vecka eller mer, ibland mindre. Inte som jag, ett par dagar till Danmark här och där, utan till andra sidan jorden. Långt bort där det blir sandstorm och termometern visar 50 grader. Ibland får man telefonsamtal som det här:
-Jag har varit med om en bilolycka!
-Vad fan, shit, vad har hänt?
-Vi blev påkörda bakifrån. Hinner inte prata nu, måste lägga på, polisen kom just!
Eller sms såhär:
-Är tillbaka på hotellet nu. Lever. En bilbomb sprängdes tidigare idag ganska nära.

Det känns nästan alltid (men inte alltid) som världens undergång när han reser, och han reser ofta. Tänk om han DÖR? Vad fan gör jag då?! Nu sitter jag här och äter resterna från gårdagens middag med pappa (gazpacho) och känner mig ensam. Min sista semesterdag (på två veckor - sedan 5 dagar till Sant Pol i Spanien, om han inte DÖR vill säga) och solen skiner. Skynda att älska utläst (påmind om döden), telefonen tyst, kroppen förkyld. Måste hitta på något. Igår fick jag champagne hos min Träningskompis och kom hem senare än tänkt, men jag känner mig ändå ensam. Jätteensam. Det är nästan så att jag längtar till jobbet, men bara lite. Pyttelite.

Extra, extra!

Känner mig som en gammal tant efter alldeles för mycket galej (i princip alkoholfritt) på sista tiden.
.
I torsdags var jag i Rålis med min gamla kursare Anja, och blev samtidigt mini-intervjuad av Aftonbladet - vilket märktes idag eftersom en kollega just ringde och sa att jag var SPOTTED i gårdagens nummer. På fredagen blev det häng i Råsunda med min kära träningskompis på kvarterskrogen, och på lördagsmorgonen var det bara att kliva upp i typ ottan för Louise's möhippa från morgon till kväll (se bild; jag, Louise, Alexandra). På söndagen kände jag mig svimfärdig och ville bara sova. Sova, sova, SOVA. Som vanligt vaknade jag ändå runt 07, och lite senare tog M och jag vår Kia och åkte ut till Gålö. Med andra ord beter jag mig som om jag skulle ha semester. Men nästan så. Snart!

Och det där med tant späs på ytterligare eftersom jag ska gå från jobbet om en halvtimme till sjukgymnasten för lite rygganalys. Har kört hela ryggprogrammet dagligen (minus 1-2 gånger) sedan sist, men jag känner ingen nämnvärd skillnad... Tack Gode Gud för sjukförsäkringen genom jobbet - hur hade jag annars kunnat stå upprätt denna vecka?

Dagen efter.

Och jag har en sådan där molande, nedstämd känsla i kroppen. Känner mig lurad av mig själv, begränsad. Har konstant ont i ryggen efter sjukgymnastens tryckande och kan inte sitta ordentligt i kontorsstolen.
.
Ikväll ska jag hem till ena träningskompisen för fortsättnings-pole, och jag kommer aldrig i livet kunna svinga mig upp på stången och bränna av en snygg fireman. Istället lär jag väl sitta vid chipsskålen och tröstäta.
.
Ingen tjejmil, ingen halvmara - kanske kommer jag aldrig mer få springa?

Grattis!

Var på 30års-fest på Värmdö i lördags tillsammans med typ 100 andra och fick enorma gymnasieminnen. Stället var på samma väg där Jessica bodde, min gymnasiekompis som dog i cancer år 2004... I vilket fall så var andra gymnasiekompisar där, och eftersom vi alla fyller 30 i år är det ju naturligt att åldern sätter sina spår. Inte för att 30 är någon ålder, men man märker ju vanligtvis ändå en viss skillnad sedan studenten (för 11 år sedan).

.

Tydligen märkte en av mina gamla classmates inte den gällande mig. Efter snack om detta var det sista han sa för kvällen följande:

.-Grattis!

- ???

- Till att du inte har åldrats!

.

Det tackar man för, även om det var mörkt, myggigt, duggregn och att han möjligtvis hade druckit ett par cubatas för mycket. Jag tittade mig själv i spegeln när jag kom hem och såg både tunnare hår och en tyngre kropp - MEN, jag såg också jädrans mycket bättre kondition, en och annan muskel och en lyckligare själ. Så, grattis till mig, att jag åtminstone tydligen inte åldras så att det syns i mörkret.

Länge leve helger!

I fredags hämtade vi bilen, som äntligen fraktats upp från lagret i Göteborg alldeles ny, silvrig och fin. Vi åkte och handlade, grillade och somnade i soffan. På lördagen var jag ute och sprang i skogen och blev alldeles lycklig över all grönska - trots att jag hamnade mitt i värsta spöregnet, och så åkte vi till Dalarö med farsan och M:s brorsa och käkade lunch. Vi köpte även biljetter till Gotland i juli (jippie!) och åkte på en massa andra småutflykter, som Tyresta by med M:s mamma och brorsa på Mors Dag. Och så käkade vi våfflor i solen på balkongen. Hann även med en tur till Plantagen och köpte bland annat ett olivträd till balkongen, fika hos mormor med M, syster och morbror, IKEA, melodifestival, en utläst bok, långpromenad och film.
.
Idag har vi även tagit ledigt, eftersom vi ska med på något slags spanskt, borgligt bröllop till två av M:s kompisar, så just nu sitter jag på balkongen i solen och läser i 45 minuter till.
.
Länge leve helger!

Morning Runs:

Gud vad jag diggar mina träningskompisar, numer även Real Friends.

.

Jag:

-Drog på löptur imorse och tänkte köra en repris, vad sägs om att haka på imorn kl. 07?

Träningskompis 2:

- Varför inte!

.

Så klockan 07 imorse stod hon som bestämt så fint och väntade på mig vid sjöarna. Lovely.

It's all about poledancing:

I lördags var jag hemma hos min ena träningskompis (jag åt inte godis eller chips!!) och provade den eminenta sporten pole-dance. Jag lovar er, det är mycket svårare än vad det ser ut. Nästintill omöjligt. Att kasta sig upp på den där stången resulterade i blåmärken, ömma axlar, lår, armar, händer, brännsår lite här och var samt ett fasligt dåligt självförtroende (Gud vad jag är osexig, sjukt tung, osmidig, ovig, dålig osv).
.
Kul var det iallafall, och jag ser fram emot en Uppföljningslektion. Jag måste ju lära mig Fireman ordentligt. Helt klart underskattad sport. Rekommenderas.

Pappersblommor:

M:s brors tjej är väldigt kreativ - det var hon som gav mig garn och stickor i födelsedagspresent och som lärde mig att sticka på nytt. Hon tillverkar glasunderlägg av pussel och klipper och fixar med magnetpapper till théburkar, och jag är alltid lika imponerad. Jag är inte det minsta intresserad av scrapbooking och sånt som jag inte tycker att man har någon användning för, men sånna här andra grejjer - det är skitkul.
.
Som rosor med blad tillverkade av servetter t.ex., vilket såklart är en annan sak som hon lärde mig när vi var där på middag en söndag för inte så länge sedan. Skitgulligt. Och enkelt. Igår gjorde jag tre stycken av ett par servetter som blev över från den grekiska take-away:en - dessa kan skådas på fotot ovan.
.

Bakom rosorna står förresten ett litet vykort som min yngsta syster målade till mig när hon var 7½ bast. "Till en av verdens snälaste systrar!!!" - Kan man bli mer diplomatisk?! Hon har nämligen två storasystrar.

Middag med kombinerad spanskalektion:

Fårö i somras med b.la. Madde och Weronica

,

Lördag: 5 km på 26min 20sek (säsongsbästa!), 2-timmars-siesta och mysig middag hos Madde med Weronica där vi körde spanskalektion. De frågade, jag svarade, och jag kom samtidigt på hur mycket jag saknar den delen av mitt liv; att prata/skriva spanska dagligen. Borde prata mer spanska med M, men gör det helt enkelt inte. Även om han pratar spanska med mig, så svarar jag på svenska. För några år sedan hade jag svarat på spanska. Carajo.

.

Ps. Åh, längtar till sommaren, och att förhoppningsvis kunna hälsa på Weronica & Madde på Gotland igen för en typ fjärde gång.

,

Ps 2. Vi missade Earth Hour med 40 minuter, men kompenserade genom att ha allt släckt i 90 minuter.

Chokladmousse:

Hemmagjord chokladmousse till söndagens tjejkväll hos mig...Yum!

Live på Sugarbar.

Igår efter jobbet åkte min träningskompis Tanja och jag till den persiska restaurangen/baren Sugarbar i stan för att se min söta vän Caroline uppträda - för första gången! Vi mötte även upp mina andra vänner och käkade persiskt mat (inte särskilt tilltalande för smaklökarna, men mycket bra valt ställe - Carolines pappa är dessutom från Iran). Efter kycklingsspett och ris ställde vi oss i en förväntansfull skara vid scenen när Caroline började spela piano och sjunga. Jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen. Jag tror helt klart på en skiva i framtiden. Kanske blir hon en liten stjärna i Australien... När jag lärde känna Caroline var hon som en liten knopp, och nu har hon slagit ut i full blom. Helt underbart.
.
Förövrigt tyckte jag att det var skitmysigt att göra en sån grej en vardag. Dessutom extra kul att jag har börjat hänga med träningskompisarna på fritiden - de är helt amazing. Annars blir det mest alltid hem, ta det lugnt, träna, möjligtvis träffa släkt, hem till nån och äta middag och hänga lite. Eftersom jag både jobbar, tränar och bor inom en radie av 3,5 km blir jag extra lat och håller mig mest i hemtrakterna på vardagarna (Hur svårt är det att sätta sig på en buss i 15 minuter eller tunnelbana i typ 10 egentligen?).

Realtid from SL with love.

15:54 mot Västerhaninge Ny tid 16:39
16:09 mot Västerhaninge Ny tid 16:37
16:24 mot Västerhaningen TÅGET ÄR INSTÄLLT
.
Ska det blir taxi igen på SL:s bekostnad som igår månne? Har iallafall en skitgod brunch i magen som åts med träningskompisarna. Alltid något.