Måndagstur - Check!

Har ju äntligen kommit igång att träna lite smått, typ lite Friskis och lite bandy med jobbet, men det där Friskis i Haninge är en klass för sig alltså. Sist var det ju fisande damer, fnittrande tonårsgäng och halvblottande tanter, och igår på spinningen gick min cykel sönder efter 25minuter och eftersom passet var fullt fick jag inte fortsätta cykla.
.
Efter en kvarts köande i receptionen fick jag en gratisträning att ge bort i framtiden. Jippie.

Medel=lagom?

Hör och häpna, jag gick faktiskt på ett traditionellt medelpass med ungefär 99 andra eftersom spinningen var fullbokad, och det var verkligen en upplevelse. De hade precis haft strömavbrott, en tant fes bredvid mig hela tiden, en utvecklingsstörd dam hasade tröjan upp till halsen och blottade hela överkroppen stup i kvarten och ett barn stod precis bakom mig och sprätte armar och ben åt alla håll utan minsta koordinationsförmåga. Classy.

Lagomrutiner.

Jag är ganska mycket allt eller inget. Typ träna varje dag eller inte träna alls, läsa böcker som en galning eller inga alls, göra massvis med saker på helgen eller inget alls... Och nu är det träningen det gäller; sen ryggen pajjade har jag vaggats in i ett lathetstöcken och får nästan klaustrofobi alternativt torgskräck bara av tanken på gymmet. Jag spelade innebandy med jobbet i tisdags och blev helt slut och försöker verkligen komma in i lagomrutiner. Kanske träna ett par, tre gånger i veckan åtminstone? Varför är det så svårt att vara lagomsvensk?

Jag sitter nu vid köksbordet ute i Tjottahejti och spanar ut mot horisonten och drar mig för att gå på spinningpasset kl 17:30 idag, jag har haft nedräkning sedan jag gick upp och är ganska säker på att jag inte ens kommer gå på det och således har räknat ned och oroat mig i onödan. Antagligen blir jag kvar här och latar in mig ännu mer med en bok i soffan eller skrivandes på mig egen. Så fort snön smälter, då drar jag iallafall på mig löparskorna.

.

Lagom...vad är egentligen lagom?

Samboskap.

Jag har gått från att känna mig extremt vemodig i hjärtat över att lämna älskade Solna till att börja längta ut till Tjottahejti allt mer. Det blev liksom en vändpunkt när nya grannen ovanpå flyttade in och jag känner bara ännu mer att det är dax. Ettorna i föreningen här är numer prioriterade för ungdomar mellan 18-22 eller vad det nu är, och som nybliven trettioåring känns det som att jag värderar lite andra saker här i livet jämfört med när jag var i den åldern. Fast jag trivs asbra, det gör jag verkligen. Jag älskar Gamla Råsunda.
.

En av de sakerna jag ser mest fram emot är att få inreda läshörnan. Jag tänker köpa snygga bokhyllor, en bra fåtölj, ett litet bord och en lampa - men jag vet inte vilka eller vad ännu. Tips, någon?

.

En annan sak som kommer bli superbra, förutom att få bo högst upp i en trea och kunna sitta vid köksbordet och spana ut mot berg och trädtoppar i horisonten, är att Friskis & Svettis ligger 6minuters promenad bort (har redan köpt kort) och att de bästa skogsslingorna för löpning finns 10 minuter bort - en sån där med olika val på längd och torv på marken över rötter och kullar utan att behöva trängas. Eller så kan jag springa till Tyresta By och titta på gölliga föl. Dessa olika slingor är typ de enda som får mig att springa mer än en mil utan att stanna och utan att bli uttråkad. Aj löv it. I vår, då jäklar ska jag springa strukturerat så att ryggen pallar. Jag ska träna upp mig långsamt innan jag tar mig an löppass från 15 km till 21km.

.

Snart dax för flytt nummer 41, eller vad blir det i ordningen?

Första träffen med PT:n...

...Direkt efter ett 45 minuters Abs & Ass-pass och med träningsvärk efter terrängmils-loppet dagen innan... men det gick rätt bra ändå. Jag blev sjukt inspirerad till att investera fler timmar i en PT eftersom jag tror att det är det jag behöver. Kände förtroende för honom direkt.
.
Konstaterat är:
- Jag låter inte min kropp återhämta sig tillräckligt.
- Jag har inte så mycket fett att ta av om jag vill vara sund, därav är det svårt att gå ner de 5 kilo jag vill gå ned. För att göra det måste jag vara superstrikt, och han rekommenderade mig att ta bort min löpning, inte gå till och från jobbet varje dag, och satsa mer på styrka.
- Att min ostrukturerade träning (dvs att jag vill göra allt - springa, gruppträna, spela bandy, gå på step, gå massa promenader och jadajada) och brist på mellanmål faktiskt gör att jag går upp i vikt just på magen eftersom kroppen lagrar och sparar just där då jag inte återhämtar mig. Kortfattat producerar kroppen kortison av stress vilket resulterar i viktuppgång. Hallelujah.
.
Alltså; träna mindre & ät mer. Genialt! Det känns så himla skönt att någon utbildad på området inte tycker att det är konstigt att jag faktiskt gå upp i fett av att träna mycket. Äntligen, äntligen. Fattar ni att jag älskar PT:n redan?

Heja på mig idag!

Film-marathon

Kom på att jag knappt ser film längre. Jag älskar film. Så, igår körde vi på stort med tre på raken. Shutter Island, Salt och Killers. Den förstnämnda var jag antagligen sist i stan med att se, men bra var den. Lite förutsägbar, men bra. Vi listade ut twisten ganska omgående.

.

Nu står M och vispar våffelsmet och jag ska slappa. Har sprungit typ 2 mil den här veckan (vågar inte mer för min rygg) och även varit på core, kört lite styrka och gått några mil promenad, så jag ska försöka njuta av degandet. Svårt, dock.

.

Härlig söndag på er!

Small time shot away

M är just nu på utflykt i öknen, och jag jobbar hemifrån och undrar när den jädrans förkylningen ska släppa taget om min näsa och hals. Imorgon ska jag ju på bröllop! M försökte boka om sin flight från fjärran öster, men det gick inte. Han missar helt enkelt sin barndomsväns bröllop, men han får åtminstone tillbringa dagarna på femstjärnigt hotell med allt betalt.
.
För min del har det varit en omvälvande vecka. Först trodde jag att jag skulle bli uppsagd eftersom vårt team hux flux skall upplösas, men istället visade det sig att jag flyttas över till marketing och får vara någon slags topic-expert året ut medan processen förflyttas. Vad som sker nästa år är svårt att veta, men jag har ju ändå bara visstids-anställning året ut. På något sätt känns allt rätt spännande, och nya chefen tror jag blir bra. Det är förövrigt han som håller i innebandyn på tisdagar, så nu känner jag min pressad att våga mig dit igen. Jag har inte satt min fot där sedan jag blev halvt misshandlad av killen som skulle bli farsa samma dag.
.
Trevlig helg på er runtom i världen.

Hurra för semester!

Sedan den pajjade ryggen och tre besök hos sjukgymnasten med efterföljande dagligt ryggprogram har jag nu för tredje gången vågat mig på att springa lite igen. Hittills har det faktiskt gått riktigt bra, jag har inte fått det minsta ont i vaden, vilket innebär att nerven i ryggen inte kläms och att muskulaturen antagligen har förbättras. Sprang just 36 minuter i Haninge och hittade till min lycka massa smultron på tillbakavägen medan det började regna, och när jag kom "hem" hade M städat hela lägenheten och packat upp luftrenaren. Dax för lite övningskörning i vår Kia, och sedan blir det veg-tacos till middag. Nu hoppas jag bara på lite mer regn så att den uttorkade naturen kan producera lite fler multron och en massa blåbär. Hurra för helg, hurra för semester!

.

Ps. Igår hittade jag en fästingjävel i knävecket och kom på att jag inte har tagit min tredje spruta för TBE än, som jag borde ha gjort i maj. Många tre:or i detta inlägg...

Sjukgymnasten sa faktiskt att jag fick!

Efter tredje besöket och tredje veckan utan att få springa (eller konditionsträna på annat sätt - förutom en gång cykling, en gång simning, en gång rodd, promenader och max 10min ryggprogram om dagen) har jag mått så fruktansvärt dåligt. Jag har varit arg typ varje kväll, frustrerad, sovit dåligt, gråtit, känt mig allmänt låg.

.

Så idag då, snälla snälla snälla, jag kan väl? Och ja okej då, om du inte får ont, och får du ont måste smärtan ha försvunnit inom en timme efter att du har slutat springa. Tack, tack, TACK!

.

Och det kunde inte vara bättre - prefekt löparväder ikväll (mulet, regn) och efter bara fem, lugna kilometer (26 min, 20 sek) kändes det helt okej och den där härliga känslan infann sig igen.. Åh, PERFEKT sommarkväll! Mulet, kyligt, regn, och helt enkelt perfekt. Vilket väder som helst är perfekt när jag har fått springa - det gör mig lycklig!

.

Håll nu tummen för att ryggprogrammet (nu utökat till fler moment) stärker min rygg såpass mycket att jag kan börja löpa regelbundet igen...

Extra, extra!

Känner mig som en gammal tant efter alldeles för mycket galej (i princip alkoholfritt) på sista tiden.
.
I torsdags var jag i Rålis med min gamla kursare Anja, och blev samtidigt mini-intervjuad av Aftonbladet - vilket märktes idag eftersom en kollega just ringde och sa att jag var SPOTTED i gårdagens nummer. På fredagen blev det häng i Råsunda med min kära träningskompis på kvarterskrogen, och på lördagsmorgonen var det bara att kliva upp i typ ottan för Louise's möhippa från morgon till kväll (se bild; jag, Louise, Alexandra). På söndagen kände jag mig svimfärdig och ville bara sova. Sova, sova, SOVA. Som vanligt vaknade jag ändå runt 07, och lite senare tog M och jag vår Kia och åkte ut till Gålö. Med andra ord beter jag mig som om jag skulle ha semester. Men nästan så. Snart!

Och det där med tant späs på ytterligare eftersom jag ska gå från jobbet om en halvtimme till sjukgymnasten för lite rygganalys. Har kört hela ryggprogrammet dagligen (minus 1-2 gånger) sedan sist, men jag känner ingen nämnvärd skillnad... Tack Gode Gud för sjukförsäkringen genom jobbet - hur hade jag annars kunnat stå upprätt denna vecka?

Dagen efter.

Och jag har en sådan där molande, nedstämd känsla i kroppen. Känner mig lurad av mig själv, begränsad. Har konstant ont i ryggen efter sjukgymnastens tryckande och kan inte sitta ordentligt i kontorsstolen.
.
Ikväll ska jag hem till ena träningskompisen för fortsättnings-pole, och jag kommer aldrig i livet kunna svinga mig upp på stången och bränna av en snygg fireman. Istället lär jag väl sitta vid chipsskålen och tröstäta.
.
Ingen tjejmil, ingen halvmara - kanske kommer jag aldrig mer få springa?

Hej nya (gamla?) ovän!

Jag är mitt uppe i löparsäsongen, med tidernas flow, och så började ju vaden att jävlas med mig. Kanske behöver jag bara lite massage och tips, tänkte jag - men ICKE. Sjukgymnasten pillade och tryckte, klämde och knackade, plågade och pinade, tills det visade sig att det är min rygg som det är fel på, vilket strålar ut i benet. Troligen ischias, men jag behöver även gå till en läkare som kan röntga så att det inte är något värre. Förhoppningsvis går det att bota, kanske genom sjukgymnastik och specialövningar.
.
Men det värsta, det är att jag inte ska springa, utan typ gå och simma. Lycka till med både tjejmilen och halvmaran... Adios sweet dream.
.
Han konstaterade även att jag har begränsad rörlighet i min rygg, att den inte böjs där den ska böjas, vilket här leder till det värsta av allt: jag har ju försjutton haft detta typ hela livet utan att veta om det! Jag har alltid varit avis på alla som kan nå ner med händerna till marken när de står, som klarar av övningarna på core, som inte får ont av saker jag får ont av - och jag som har gått runt med detta och alltid trott att det är så det är.
.
Vips gav han mig världens enklaste övning jag skall göra morgon, lunch och kväll för att mobilisera, och samtidigt föll ytterligare bitar på plats i mitt liv. Detta kan vara en del av min konstiga fysik som gör att jag faktiskt inte mår helt bra av mycket "vanlig" träning, som t.ex. att jag inte går ner i vikt av det utan upp. Jag kanske helt enkelt verkligen är skapt för lugn träning - något jag inte har velat eller vill inse. Jag vill ju flyga fram i skogen, inte ligga och plaska i någon pool! Men, time to face the fact.
.
Återbesök för specialträningsprogram om en vecka, och sedan läkarbesök alltså. Hurra...

Hälsokontroll...

...var jag på genom jobbet idag. Tänkte att det var dax att köra en ordentlig check-up en gång för alla. Så, nu har jag kollat blodsocker, kolesterol, min längd (aj, var nästan 1 centimeter längre än vad jag brukar säga till folk - jag som hade hoppats på tvärtom, jag vill vara kort!), midjemått, BMI, svarat på tusen frågor om stress och så vidare.
.
Good news: Precis alla värden, mått och annat var bra. Förändringar: Gå till beteendevetare för stresshantering innan det slutar illa. Lära mig att inte ha för höga krav, ambitioner, vara för duktig... Inget nytt med andra ord, men helt enkelt något jag måste ta tag i.
.
Imorgon skall jag till personlig tränare/sjukgymnast och lära mig hur jag inte springer tills benen ger vika. Efter det vill jag gå till en dietist och finna balans mellan kost och träning, och sedan vill jag fortsätta att Ta Hand Om Mig Själv. Bra grejjer, det här.

Blodomloppet 2010:

"Ditt resultat:
-
Damer 10,1 km
-
Bruttoresultat 55:30
Nettoresultat 54:55"

.

Och jag får nog ändå vara nöjd med tanke på min skadade vad (har beställt tid hos sjukgymast nästa vecka, jobbet betalar) och att det var mitt första 10km-lopp någonsin! Sedan det här med att man blir blockerad och hindrad hela tiden...kan man någonsin vänja sig vid det? Det började regna mot slutet, så jag smet snabbt från picnicen efteråt.

.

En av mina arbetskollegor sprang förövrigt på 39:03 brutto-tid. Helt galet.

Vårruset igår!

Och jag gjorde helt fel i att starta i "springa"-gruppen (5km på 23-28min). Jag borde helt klart ha tagit "springa fort" (under 23min). Nu fick jag jogga så fruktansvärt långsamt i en dryg kilometer och sedan sick-sacka mig fram resterande 4 km. Jag var arg under hela loppet. Folk började gå redan efter en kilometer och sinkade alla andra. Jag fick en sluttid på ungefär 26min 57 sek just på grund av detta ofrivilliga söleri. Otroligt irriterande eftersom jag hade satsat på under 25min.

.

GRRR.

Länge leve helger!

I fredags hämtade vi bilen, som äntligen fraktats upp från lagret i Göteborg alldeles ny, silvrig och fin. Vi åkte och handlade, grillade och somnade i soffan. På lördagen var jag ute och sprang i skogen och blev alldeles lycklig över all grönska - trots att jag hamnade mitt i värsta spöregnet, och så åkte vi till Dalarö med farsan och M:s brorsa och käkade lunch. Vi köpte även biljetter till Gotland i juli (jippie!) och åkte på en massa andra småutflykter, som Tyresta by med M:s mamma och brorsa på Mors Dag. Och så käkade vi våfflor i solen på balkongen. Hann även med en tur till Plantagen och köpte bland annat ett olivträd till balkongen, fika hos mormor med M, syster och morbror, IKEA, melodifestival, en utläst bok, långpromenad och film.
.
Idag har vi även tagit ledigt, eftersom vi ska med på något slags spanskt, borgligt bröllop till två av M:s kompisar, så just nu sitter jag på balkongen i solen och läser i 45 minuter till.
.
Länge leve helger!

Sprang just ett halvt marathon!

Helt oplanerat. Satsade på 1 mil och var lika energifylld efter som innan, så jag satsade på lite till.

.

Efter 10 km mötte jag min ena träningskompis och förorade 10 sekunder då jag studsade på stället.

.

Efter ungefär 11 km fick jag lite håll under typ 20 meter.

.

Efter 13 km fick jag lite ont i ena foten och tog en druvsockertablett.

.

Efter 15km började jag bli lite uttråkad.

.

Efter 17 km fick jag lite ont i magen och stängde av radion (dokumentären på P3 om Liam Norberg var slut).

.

Efter 18km fick jag ont under båda fötterna men njöt av fågelkvittret omkring mig.

.

Efter 19km fick jag lite ont i låren.

Efter 20 km var jag totalt återställd, energifylld och pigg, så jag spurtade en kilometer till och landade på 21 KM PÅ EN TIMME OCH 56 MINUTER!!!

.

Är det inte rätt bra så säg? Med tanke på att jag aldrig har sprungit så långt innan är jag faktiskt jantelagstrotsande, osvenskt jävla stolt.

.

Vettesjutton om jag gör om det dock, har en känsla av att jag kommer ha ont i min högra vad i typ en vecka. (Jag brukar ha ont i den ganska ofta nu då jag springer 15-30km i veckan. Dessutom har jag gått 2h promenad idag utöver rekordlöpningen).

Bra avslut på en härlig långhelg!

Löpning under vårsolen:

Jag har förvisso sagt upp träningskortet, men jag är helt inne i löpning nu. 1 juni ska jag springa Vårruset (5 km) och den 9 juni Blodomloppet (10 km).

.

För ungefär 10 år sedan höll jag på att få en hjärtattack av att springa typ 20 minuter och tyckte att det var det värsta jag visste. För ännu längre sen orkade jag inte ens springa en kilometer.

.

Nyss sprang jag 12,5km terräng på 75 minuter (uppskattad längd - hade ingen mätare med mig och bytte slingor hela tiden, så jag utgår ifrån mitt långsammaste tempo). De sista kanske 5 kilometrarna liksom studsade jag fram över rötter och bark under vårsolen som tittade fram då och då mellan gran- och tallbarren. Sjukt skönt. Det är så härligt när saker går framåt och att kunna njuta av en sak som jag förut avskydde. Jag må vara lite fläskig och ett matvrak, men jag har iallafall skaplig kondition!

Onyttigt igen - utvärdering:

Satan vad skönt det var att skippa Godisförbudet och äta onyttigheter fredag-lördag-söndag-måndag. Jag fick inte ens dåligt samvete, utan förlikade mig med tanken på att jag aldrig kommer bli en smalis och får springa milen med tunga ben.
.
Idag visade vågen ett helt kilo mindre än i fredags. Jag gillar min onyttighets-diet bättre än den andra måste jag nog säga.
.
Ps. Jag äter oftast nyttig mat och vräker inte i mig 17 kilo godis om året, och så tränar jag regelbundet. Vill annars inte rekommendera min diet till någon icke-hyperaktiv eller stillasittande person.
Ps2. Är helt inne i löpandet igen. 3 ggr förra veckan och hittills 1 gång denna vecka (imorse). Me like!