Så här såg det helst ut hos mig på morgnarna i våras:

...och så ser det helst ut fortfarande.

.

Det enda som byts ut är böckerna. Just nu bok 31 för i år: Hjärtdjur av Herta Muller, som helt ärligt inte lever upp till förväntningarna. Alls. Tycker mest språket är jobbigt.

It´s all about Hemma II:

När jag flyttade till min lägenhet förra våren hade jag storartade planer på att fylla balkongen med blommor av alla de sorter, växter, plantor, olja trätrallen, fixa schyssta möbler, sätta upp utebelysning och bla bla bla. Som sagt; jag är sjukt seg. Så här ser min balkong ut nu från två vinklar; otroligt nog ett bord och två stolar samt basilikaplantor och en minimal murgröna som säkert kommer dö innan den fäster sig på väggen, och åt andra hållet min "Karibiska Hörna" med hela två plantor jag annars brukar ha inne, samt en solstol. Hela förra sommaren var det enda jag hade på balkongen denna solstol.
.
Hur fan lyckas ni andra med att köpa, fixa och hålla alla växter vid liv? Jag fattar det bara inte. Tidigare i somras köpte jag en solros men till och med den dog på ett par veckor.
.
.

It´s all about Tentaplugg:

En kopp kaffe med mjölk som kallnat, papper som blåser ned på trätrallen, getingar som försöker ta sig in genom balkongdörren, en extra tröja och solglasögon, fågelkvitter och MTV i bakgrunden; tentaplugg på balkongen med den här utsikten, precis som det ska vara.

.

Soluppgången.

Utsikt från min balkong

klockan 03:15 inatt.

Inte konstigt

att det ibland känns som att

jag bor i en djungel.

.

Balkongen.

I like my balcony.

.

Balkongsoft.

.
.......................................Lite av stan under solnedgång... ...........................Syster och jag vid Puerto Madero.

Efter en hård helg (som förutom Chavez och Cerati även bestod av att gå och lägga sig kl 05 respektive 07 efter drinkar och snack på balkongen med våra vänner argentinaren-från-landet-Ever samt mexicanen-D.F-Victor) blev det långpromenad längs Puerto Madero under solnegången i går. Puerto Madero är Buenos Aires nyaste stadsdel med dyra restauranger, gringos i alla gathörn, lyxiga höghus och den kända bron puente de la mujer. Förutom att vattnet i floden är helt bajsbrunt, känns det som en helt annan värld. Tyvärr är nog både Ylva och jag för snåla för att lägga en hundring på en lyxrestaurang, när man kan få i sig ätbar mat för 35 spänn några kvarter bort. Denna dag känns iallafall som en gudagåva. Sitta i stekande sol på balkongen och läsa Anna Gavalda, promenera, följa Beverly Hills och slappa innan det blir mate-drickande runt 18-snåret. Jag måste vila upp mig från semestern resten av veckan tror jag. Att leva i Buenos Aires är verkligen hårt.

Balkongsoft.

.

Jag svettades typ ihjäl på balkongen igårnatt när vi bjöd över grabbarna på lite Quilmes (som vi inte ens hade hemma) Satt och översatte allt som en galning och insåg att nu efter några veckor kommer spanskan typ lika lätt som svenskan. Typ. Och det är så himla roligt att lära sig argentinska och försöka snacka som dem, typ "vos sos re boludo" och uttala r:en som de gör. En av mina största drömmar när jag var liten var att bli sydamerikanska. Få bruna ögon, snacka spanska, vara kort och liten. Nu blev det ju inte riktigt så, men spanskan är helt okej numer. Därför orkar jag heller inte förklara när folk varje dag frågar sig hur jag pratar "perfekt spanska" (vilket inte ens är sant) Jag brukar dra till med att "porque es re facil". Eller så säger jag nått annat som får dem tysta. Eller jaha, jag kanske ska säga som det är? Jo, när jag var 6 år och började jag läsa spanska i skolan, så fick jag grunderna och slapp värsta brytningen. Sen läste jag resten av min skoltid, mamma blev ihop med en bolivian när jag var typ 8 som lärde mig svordomar och annat (och de var tillsammans tills ganska nyligen) sedan efter alla år i skolan med spanska träffade jag en puertorican på Dominikanska Republiken och vi var tillsammans i tre-fyra år och han lärde mig rolig puertoricanska och jag bodde där fram och tillbaka (fysiskt och psykist) då vi var tillsammans, jobbade på olika ställen på min underbara ö och hängde bara med puertoricaner. Sen drog jag ett år till Spanien för att sätta ord på allt jag kunde, få förklaringar till allt jag sa och lära mig stava bättre. Andra terminens nivåtest satte mig högst upp så jag slapp massa löjlig konversation som de andra utan fick läsa roliga kulturklasser, så som litteratur, konsthistoria och annat. Sen har jag rest lite till, fem veckor i Bolivia, tillbaka till Karibien, tillbaka till Spanien, och nu ett par månader i Argentina. Jag har också läst spanska på universitetet ett år och det hör till min utbildning. (Språk-jurist) Sen har jag vikarierat lite som spansklärare samt ryckt in som tolk på S.Ö.S. Och massa vänner är sydamerikaner. Det är därför jag kan spanska. För att jag alltid velat det och för att jag alltid strävat efter det. Och för att antagligen det enda jag är bra på är språk. As simple as that. Jag kanske ska säga det nästa gång någon frågar?

Detta var inte menat som en skryt-blogg, men jag lovar att folk frågar hundra gånger per dag. Som om jag skulle fråga alla svensktalande invandrare i Sverige hur det kommer sig att de kan så bra svenska?