Det här med bloggandet alltså...

Snön ligger fortfarande tjock och kall där utanför. Jag ska snart plumsa till jobbet men drar mig lite för det. De här morgonpromenaderna är enklare utan all snö och is, men snart kommer jag sakna även dem eftersom jag inte kommer bo här längre.

Det här med bloggandet alltså, det är så förbenat svårt att blogga när jag går runt och känner mig lycklig och nöjd, när jag plötsligt lever lite Svensson och hellre lägger mig vid 21 än hittar på äventyr. Det är så förbenat svårt när föräldrarna läser och jag inte vågar sväva ut och skriva personligt, som så många av er andra gör. Och folk läser er, kommenterar, har er på bloggroll som de hade mig förr, när min blogg var intressant. Ändå fortsätter jag alltid att blogga, har för stor separationsångest för att släppa I'ts all about Me som har uppdaterats sedan 2006. Kanske vågar jag när jag släpper Solna? Vi får se, jag vet inte. Jag vet bara att min Bok närmar sig slutet och även det känns lite vemodigt men pirrigt, och att jag borde lägga krutet på den in i det sista.

Solna i mitt hjärta.

Jaha, så har en kompis varit hemma på middag hos mig igår då och sett på min lägenhet med helt andra ögon än tidigare, nämligen med boögon och fixarögon, eftersom jag ska hyra ut min lägenhet i andra hand från och med typ 01 maj (efter godkännande från föreningen såklart, måste ansöka om detta först). Det kändes så himla skumt eftersom jag älskarälskarälskar området och min lägenhet. Jag har grym separationsångest trots att det är ett aktivt val jag gör och ingen som tvingar mig att flytta. Som tur var hyr jag bara ut i just andra hand, för jag gör mig aldrigaldrigaldrig av med denna pärla frivilligt.
.
Solna in my heart. Alltid.

Väck inte den Gnällkärring som sover, part II.

Nu har jag upptäckt ett mönster hos Nya Grannarna. De lägger sig strax innan 23:30 (vet inte hur många som bor där heller? Igår var de sex stycken) och går upp strax efter 06. M, som inte är känslig för ljud, väcks också av slamrandet och dunkandet i golvet, så det är inte bara jag. (Och ja, jag har öronproppar).
.
Jag blir galen alltså, sömn för mig är HELIGT. Det är så jävla jobbigt att max få sova sex timmar per natt på grund av ens grannar på vardagarna (och typ inget på helgen dårå, om de fortsätter i samma anda). Jag vill bara flytta ut till Tjottahejti nu nu nu, där det enda man väcks av är en hund som brukar skälla klockan 10 på helger.

//Gnällkärringen.

Väck inte den gnällkärring som sover!

Det borde finnas regler för att inte få flytta möbler, dammsuga kl 00:30 på natten, spela hög musik...

Oh wait, there is!

Nu har den svenska Gnällkärringen i Solna väckts till liv igen.

När jag bodde i Karibien blev jag utskrattad när jag bad grannarna sänka musiken framåt 04-snåret varje vardag en hel vecka på raken när jag skulle upp och jobba, men här blir det liksom lite en annan grej när man klagar - även om det tar emot som FAN. Så jävla typiskt att inte ha fått sova ordentligt just denna helg när jag dessutom ska upp 4:30 imorn för vinterkonferens.

Flytten till Tjottahejti lockar bara allt mer...

Fredagskvällens outfit:

M kom förbi efter jobbet idag och gav mig de här underbara grejjorna eftersom han vet att jag alltid fryser om fötterna. Känner mig som värsta bondmoran. I love them.
.

Behöver man nått annat en fredagskväll när man tackat nej till sociala aktiviteter för att kolla på film, käka popcorn och sticka på typ världens längsta halsduk, ensam i fåtöljen? Nä, just det.

Familystuff och inredning:

Idag flyttar min ena syster till Lund. Iallafall för åtminstone tre år. Det kändes lite sorgligt att krama hejdå igår, även fast det egentligen inte är hejdå. Dessutom ligger ju Lund bara 60 mil bort. Dock flyttar andra systern till Berlin i slutet av augusti, på obestämd tid, och båda syrrorna typ samtidigt känns lite hårt. Tur att jag har brorsan kvar i stan. Och föräldrar, mormor, kusin och kusinbarn ochsåvidare. Dessutom blir M farbror vilken sekund som helst.

.

Vad jag vill säga är att jag verkligen diggar att hänga med släkten, även fast jag känner mig lite som en outsider bland syskonen som har koll på en massa saker jag inte har en susning om (t.ex. inredning och design). Så fort jag är hemma hos mamma blir jag sjukt inspirerad att bara fixa fint hemma, men i praktiken vet jag liksom inte riktigt hur man gör. När jag kom hem igår satte jag iallafall upp Osynliga Bokhållaren som mamma gav mig i julklapp, och nu ligger ett gäng påbörjade böcker alldeles vid min sida och påminner mig om att de vill bli lästa. Eftersom jag inte har något sängbord är det perfekt.

.

Sen vill jag köpa soffa, tv och matta och slänga en massa gammalt hopplock. Mamma har sagt att hon kan vara inredningskonsult. Efter att allt detta är gjort kommer jag väl aldrig i hela mitt liv vilja flytta. Mierda. Idag får jag ju lön också, med semestererpålägget från juli till råga på allt, kan det komma mer lägligt?

Jag hjärtar Solna!

Jag älskar Solna. Jag älskar Solna så jävla mycket att jag inte vet hur jag någonsin skulle kunna flytta härifrån. Med tanke på att jag har flyttat runt 40 gånger förstår jag knappt själv hur jag kan känna mig så hemma på en plats, på andra sidan stan, bland massa AIK:are. Jag flyttade till Solna 2004, till en studentlägenhet, och hade sedan den enorma turen att få ett förstahands-kontrakt i Ulriksdal, till en lägenhet som jag hatade. Det var då jag började tappa håret, ständigt vara trött, ha huvudvärk. Efter en kort flytt till Östermalm och tillbaka till Ulriksdal, fick jag den lägenhet jag har nu - världens bästa besked då jag befann mig i Buenos Aires under tio veckor våren 2007.

.

Sedan dess har jag bott här, i samma lägenhet, och för första gången utan att känna detta är bara tillfälligt, tills jag får något bättre. Jag älskar utsikten från min balkong, jag älskar att jag har balkong. Jag älskar Solnas låga skatt, sjöarna nedanför mig med svinbra löparrunda, att ha tillgång till tunnelbana och buss nedanför backen, och två olika pendel-linjer. Jag älskar att jobba i Solna, eftersom jag går till och från jobbet varje dag. Jag älskar att jag har skitbra hyresvärd som fixar allting på en gång när det behövs, och att jag har högt i tak och badkar - även fast jag aldrig badar badkar. Jag älskar att jag har Gamla Filmstaden på andra sidan gatan eftersom jag hatar att gå på bio i stan, jag älskar att jag har mina träningskompisar här, att det finns allt jag behöver inom gångavstånd, att bara kunna glida ned på Råsunda torg en söndagskväll med kompisarna och ta ett glas vin, och sedan gå hem igen på lätta fötter och lägga mig i min säng och vakna upp i min lägenhet.

.

All den här kärleken känns extra stark eftersom jag inte var hemma på fem dagar. Fem dagar, det är ju fan ingenting! Hur skulle jag någonsin kunna flytta? Jag hjärtar Solna!

Så här såg det helst ut hos mig på morgnarna i våras:

...och så ser det helst ut fortfarande.

.

Det enda som byts ut är böckerna. Just nu bok 31 för i år: Hjärtdjur av Herta Muller, som helt ärligt inte lever upp till förväntningarna. Alls. Tycker mest språket är jobbigt.

Snart sex and the City 2, ÄNTLIGEN!

Jag varken köper eller prenumererar på tidningar. Tycker att det är helt onödigt och bortkastad tid när det finns så många bra böcker samt fina garner att roa sig med istället. Det finns dock tillfällen då jag nappar på ett erbjudande som alldeles nyss:

.

3 nr av Damernas Värld + 2 biobiljetter, för 80kr inkl. porto.

.

För sånna här bonusbiobiljetter har jag nu just bokat Sex & The City 2 för två pers den 27/5, biografen på andra sidan gatan. Gillar inte alls bio (okända, luktande människor som smaskar och trängs - ursh!) men den här filmen får mig att gå emot alla instinkter. Måste, måste, måste!

Sprang just ett halvt marathon!

Helt oplanerat. Satsade på 1 mil och var lika energifylld efter som innan, så jag satsade på lite till.

.

Efter 10 km mötte jag min ena träningskompis och förorade 10 sekunder då jag studsade på stället.

.

Efter ungefär 11 km fick jag lite håll under typ 20 meter.

.

Efter 13 km fick jag lite ont i ena foten och tog en druvsockertablett.

.

Efter 15km började jag bli lite uttråkad.

.

Efter 17 km fick jag lite ont i magen och stängde av radion (dokumentären på P3 om Liam Norberg var slut).

.

Efter 18km fick jag ont under båda fötterna men njöt av fågelkvittret omkring mig.

.

Efter 19km fick jag lite ont i låren.

Efter 20 km var jag totalt återställd, energifylld och pigg, så jag spurtade en kilometer till och landade på 21 KM PÅ EN TIMME OCH 56 MINUTER!!!

.

Är det inte rätt bra så säg? Med tanke på att jag aldrig har sprungit så långt innan är jag faktiskt jantelagstrotsande, osvenskt jävla stolt.

.

Vettesjutton om jag gör om det dock, har en känsla av att jag kommer ha ont i min högra vad i typ en vecka. (Jag brukar ha ont i den ganska ofta nu då jag springer 15-30km i veckan. Dessutom har jag gått 2h promenad idag utöver rekordlöpningen).

Bra avslut på en härlig långhelg!

Morning Runs:

Gud vad jag diggar mina träningskompisar, numer även Real Friends.

.

Jag:

-Drog på löptur imorse och tänkte köra en repris, vad sägs om att haka på imorn kl. 07?

Träningskompis 2:

- Varför inte!

.

Så klockan 07 imorse stod hon som bestämt så fint och väntade på mig vid sjöarna. Lovely.

Hotell och taxi, not my thing.

Sov precis två nätter här...

.

Jag gillar inte att bo på hotell, och jag hatar att åka taxi. Är jag ensam om det eller? Tycker inte om att sova i en säng som miljoner personer har sovit i och Gud vet gjort vad, med lakan som har tvättats i vet inte vad, och bäddats av vet inte vem; duscha i badkar där smutsiga människor från världens alla hörn har har sköljt sig rena, och sitta på stolar där svettiga businessmen suttit.

.

Taxi är läskigt eftersom jag aldrig vet hur chauffören skall vara. De danska är galna. Exempel från imorse från hotellet till kontoret: Persisk musik på högsta volym, hans säkerhetsbälte spänt bakom stolen (inget fegsnöre här inte), bortfällda nackstöd, köra i 200 på motorvägen, gärna bromsa-gasa-bromsa-gasa konstant så att man vill spy, sen en extra kortavgift fast den inte finns, men jag orkar inte ifrågasätta. Idag har jag åkt taxi tre gånger, och det är så jävla skönt att vara hemma. Sova i min säng, äta min mat, duscha i mitt badkar, och få gå till jobbet imorn.

.

Tillbaka i kyliga Stockholm, från ett Köpenhamn med 17+ och sol. Älskar Köpenhamn, men som vanligt - hemma bäst. Extra nice att mötas av brev med fet skatteåterbäring också. Yey!

OMG it's alive!

Jag hittade nyss den här i mitt ena köksskåp. Nästan lite synd att slänga, den verkar ju uppenbarligen trivas.

.

Dax att städa..?

Städerska?

Städar och lyssnar på Madonna denna söndagkväll efter lax-och alfapeteftermiddag hos mormor (och ja, jag lärde henne att strecha ryggen efter motionscykeln).

,

Tänkte på att jag inte tycker att det är så snorkul att dammsuga och diska direkt. Men sen tänkte jag på då vi hyrde en lägenhet i Buenos Aires och en städerska kom varje vecka. Städerskan ingick liksom i hyran. Jag ogillade det så sjukt mycket. Kände press att städa innan hon kom, tyckte att det var jobbigt att hon pillade på våra saker och tog i vår disk. Pinsamt, nästan. Och jobbigt. Tyckte synd om henne. Vem vet var de händer varit och var de tvingas vara? Typ.

.

Med det i åtanke gläder jag mig faktiskt ändå åt att städa själv, för jag har provat på att ha en städerska och jag gillade det inte. Inte alls.

... and found!

De ringde nyss från Arlanda, väskan har anlänt och kommer till min dörr ikväll, hurray! Jag hade tänkt att sova i typ hundra timmar, men jag väcktes ändå efter två av att grannen ovanpå hade kvinnligt besök. Jag hade ingen aning om att det var SÅ lyhört, skrämmande efter att ha bott här tre år i slutet av april...*Ehum*...
.
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet, ser faktiskt fram emot att börja beta av kaoset som antaligen har skapats under min frånvaro.

Lost baggage AGAIN.

Tillbaka i snöiga Sverige, men gissa vad? Ingen av våra tre väskor då vi kom fram till Stockholm (två blev till tre eftersom vi köpte så mycket nytt när väskorna var borta i fyrafem dar på ditresan). What a surprise! Man börjar ju vänja sig... Dock verkar de komma senare ikväll eller imorgon, och dessutom innehåller de ju mest sommarkläder vilket känns ganska avlägset nu. Tycker bara att det är lite typiskt att de kom bort både på dit- och hemresan.

.

Jaha, det var den semestern det. Jag har inte sovit sedan i fredags natt och vi gjorde så mycket saker varje dag att det i ärlighetens namn känns som semester att komma hem, hur mysigt vi än hade det.

Dagen före uppsatsinlämnandet.

Sista dagen innan C-uppsatsen ska in, och såhär såg det ut hos mig i förmiddags. Kollegan tog nämligen med sig sina tre fåglar inför en sista check-up av våra nästan 100 sidor uppsats (fast 70 är just uppsats, resten bilagor). Fågeln på bilden är så jävla cool, den bajsade i toaletten och kastade grissini på golvet bara för att det var kul. Och så hade den lärt sig att imitera ljudet av när batteriet på mobilen börjar ta slut, så jag var på vippen att ladda mobilen hela tiden. Lurad.

.

Efter det åkte jag til Barkarby och hämtade ut kameran, frös arslet av mig när det såklart var strul med kollektivtrafiken, men fick sällskap hela vägen av en trevlig florist i min ålder. Är det bara jag som alltid börjar prata/träffar folk som börjar prata med mig i kollektivtrafiken? Igår på väg hem från stan var det en kille, yngre än jag, som pratade med mig hela vägen, vilket förvisso var på gränsen till obehagligt eftersom det alltid är svårt att veta folks intentioner.

.

Livet känns så jäkla bra. Snart färdigpluggat (efter opponering 11-13 jan) och Karibien om en vecka. Jag har en känsla av att 2010 kommer bli ett grymt bra år! (Peppar peppar, vill ju faen inte jinxa det).

Tvättstugsmarodören - uppföljning:

När jag kom hem ikväll efter torsdagsträningen (55min spinning, 30min core) hittade jag mina rena favorittrosor, i toaletten.
.
Är det någon högre makt som försöker påpeka att det inte var så snällt att riva ned grannens tvätt på golvet igår?
n
Jag undrar alltid om sånna där saker endast är sammanträffanden, för det har liksom aldrig hänt mig förut (mina trosor brukar inte hamna i toaletten, jag lovar), och ofta är det skumma sammanträffanden som händer just som det här.
.
Om jag t.ex. säger nått taskigt till M brukar jag ALLTID ofrivilligt göra illa mig själv direkt efteråt, exempelvis snubbla, gå in i något, fastna med håret i glasögonen, tappa något eller riva mig själv. n
Kanske är dessa saker bara fast lanes på what goes around comes around..?

Tvättstugsmarodören:

Jag gjorde just en fuling - någon hade tagit ur MIN tvätt på MIN tvättid ur torkskåpet (ej torr än) och lagt på ett bord för att hänga upp SIN tvätt... Jag typ KOKADE inombords och rev ut personens tvätt och la på ett annat bord, gick hem, skrev en lapp, gick tillbaka och just då ringde M. Som kommentar till någons pilleri på mina rena kläder sa han:

-SLÄNG SKITEN PÅ GOLVET OCH STAMPA PÅ DEN!

Så jag rev ned all tvätt på golvet (men utan att stampa på den) och slängde en lapp lite nonchalant ovanpå á lá "RÖR inte ANDRAS tvätt på DERAS TVÄTTID! Hoppas du finner det lika trevligt att hitta din tvätt utriven som jag gjorde"...

.

Sen gick jag hem och kände mig rätt småelak men nöjd med det hela och hoppas att personen i fråga lärt sig en läxa. Hur svårt kan det vara att respektera någon annans tvättid i en gemensam tvättstuga liksom? Är det för mycket begärt?

Get into the groove:

Jag är i rensartagen och försöker slänga så mycket som möjligt genom att tänka

-skulle jag vilja att någon annan såg all gammal skit jag sparat om jag dog?

Men då säger M

-om du får minnesförlust, hur ska du då minnas vem du är om du inte har sparat alla saker?

.

Dilemma.

.

Något jag hursomhelst precis hittade i en gammal kartong och tänker spara för resten av livet är en bunt med Madonna-LP-singlar! EP's hette de va? Verkligen från den gamla goda tiden innan CD's. Det ska bli spännande att se vad mer jag hittar i mina gömmor...