Det här med bloggandet alltså...

Snön ligger fortfarande tjock och kall där utanför. Jag ska snart plumsa till jobbet men drar mig lite för det. De här morgonpromenaderna är enklare utan all snö och is, men snart kommer jag sakna även dem eftersom jag inte kommer bo här längre.

Det här med bloggandet alltså, det är så förbenat svårt att blogga när jag går runt och känner mig lycklig och nöjd, när jag plötsligt lever lite Svensson och hellre lägger mig vid 21 än hittar på äventyr. Det är så förbenat svårt när föräldrarna läser och jag inte vågar sväva ut och skriva personligt, som så många av er andra gör. Och folk läser er, kommenterar, har er på bloggroll som de hade mig förr, när min blogg var intressant. Ändå fortsätter jag alltid att blogga, har för stor separationsångest för att släppa I'ts all about Me som har uppdaterats sedan 2006. Kanske vågar jag när jag släpper Solna? Vi får se, jag vet inte. Jag vet bara att min Bok närmar sig slutet och även det känns lite vemodigt men pirrigt, och att jag borde lägga krutet på den in i det sista.

Det finns inga dåliga väder, bara...

Åh nej, såg just på morgonnyheterna att det inte går några bussar i Nacka på grund av snökaoset. Folk liftar längs vägarna för att komma in till stan, och jag som ska dit efter jobbet och umgås med min mamma för en gångs skull. Jag har liftat en gång i mitt liv, mellan Mora och Leksand en midsommarafton, och det gör jag aldrig om. Håll tummen...

Blev därmed påmind om den gången då Mario var i Sverige första gången och vi skulle åka till stan från Nacka, och snön gjorde att bussen gled baklänges ner i diket i en uppförsbacke, rammade över en vägskylt och sedan fick vi gå en halvtimme eftersom ingen kommunaltrafik fungerade. Högst exotiskt och spännande. Och Mario fyller år idag, faktiskt. Grattis.

.

Själv ska jag bege mig ut på 45minuters-promenad till jobbet, som vanligt. Det finns inga dåliga väder, det finns inga dåliga väder...

Barndrömmar...

Gud, jag hade den mest sjuka drömmen i natt. Jag fick barn, men barnet var en liten fästing som satt på min vänstra höft. Där var den tvungen att sitta tills den hade sugit blod och blivit typ 3 centimeter stor. Det var skitjobbigt eftersom jag bara ville rycka bort den, men då skulle ju mitt lilla barn dö. När fästingen hade blivit sådär lagom stor började små händer växa ut, och sedan skulle minstingen börja ammas. Inte så lätt att amma en trecentimeters fästing med minihänder ska jag säga er. (Metamorphosis?)

För några år sedan drömde jag att jag födde ett barn, men barnet var ett knäckebröd utan pålägg. Det värsta är att jag var hungrig och åt upp knäckemackan. Jag åt upp mitt eget barn liksom, fatta ångesten i drömmen.

.

Så ja, så här ser mina drömmar om barn ut. Och nu ska jag på bröllop. I Stockholmsregnet. Hallelujah - vädret har alltid den bästa timing.

Semesterregn inne, semesterregn i sinne

Idag är en sån där dag då man bara vill vara inne, säger de. Grått, kallt, regnigt, 18+. Typisk svensk sommar, säger de. Med en förkylning är det än mer befogat att bara dega. Men inte jag inte, nehej ni, jag ska minsann ut och gå sedvanlig morgonlångpromenad med snorpappret i ena handen och paraplyt i andra, åka till Ica Maxi och storhandla, övningsköra tills benen krampar. Vad gör man inte för att undvika semesterfeeling och bli fortare frisk? Jag snoozade iallafall till 9:30, alltid något.

Vill egentligen: Ligga på soffan och läsa, läsa, läsa, sticka, äta nybakta bullar (som någon annan får baka) och kolla på bra film. Sånt man borde göra regniga, förkylda semesterdagar. Slappbeteendet ger mig dessvärre dåligt samvete. Sjukt, egentligen. Att göra det man vill borde ju göra gott för själen, eller?

Kleiv på!

GOTLAND 21-26 JULI 2010:

M, hans bror och tjej spanar ut över havet i Visby...

M:s första tur runt Ringmuren någonsin...

Just ja, jo tjena, vi fick punka vid första parkeringen i Visby (måste vara rekord efter mindre än två månader med ny bil va?). Däcket lagades ett drygt dygn senare vid Fårösund, i närheten av huset där vi bodde (M:s brorsas tjejs mosters ställe). Dock råkade den hederlige mekanikern förstöra fäljen, och vägrade att ge ut kvitto...

Visby... så sjukt fint!

Kvällsbad i den Blå Lagunen...

M slappar vid den Blå Lagunen medan vi andra simmade över till andra sidan...

Kalkstensbrott...

M:s bror och tjej vid Furillen...

Hurra, he made it to the top!

Dos Hermanos...

Det var så varmt i havet att fiskarna blev lite slöa...

Efterrätt med smultron - såklart! Det kryllar av smultron på Gotland...

M spanar ut över havet vid Lergrav...

Jag försökte ta mig in, men det var för igenvuxet...

Efter 1.5 dygn slutar fotona eftersom vi hamnade mitt i årets oväder med piskande regn och blixtar. Diverse planer ställdes in och ersattes med andra; såsom bland annat roadtrip till Ronehamn, ett ödsligt Tofta utan folk, Lummelunda, Fårö där det inte gick att lämna bilen på grund av vädret, fika på Sylvis Döttrar (som M trodde hette Syfilis Döttrar) och ekologisk lammskinns-shopping på Pavals Gård från 1600-talet. All in all en väldigt fin femdagars-resa, trots vädret sista tiden, punkan och den förstörda fäljen (och nu en rejäl förkylning). Jag älskar Gotland och hoppas på att traditionen fortsätter även nästa år!

Skärgården, mi amor

Jag vet inte om någon av er läsare minns förrförra årets hallebalo gällande grannen, aka Kalkonmannen, och hans avspärrning av tomgränsen i form av snöre, hans fyllenedtrampande av smultronen och skrikande om att starta en kalkonfarm utanför vår stuga? I år när M och jag som första personer ute för säsongen hittade en stor plastavspärrning av tomtgränsen kändes det därmed inte särskilt roligt. Döm om vår förvåning, när det senare visade sig att Kalkonmannens stuga blivit såld och en trevlig barnfamilj istället flyttat in. Hurray! Med tanke på att vår stuga har funnit på plats i snart 100 år (väl?) så känns det inte mer än rätt. Själv har jag varit där varje år hela mitt liv, och för mig är det verkligen paradiset. Ja, minus Kalkonmannen alltså.

.

Och, nu tisdag - torsdag med lillbrorsan som snart börjar gymnasiet, hade vi sån grym tur med vädret. Sol, sol, sol! Vi simmade i havet, låg och solade, läste, cyklade till "centrum", badade lite till och simmade ännu mer. Bildbevis från paradiset kan ses ovan.

Sjukgymnasten sa faktiskt att jag fick!

Efter tredje besöket och tredje veckan utan att få springa (eller konditionsträna på annat sätt - förutom en gång cykling, en gång simning, en gång rodd, promenader och max 10min ryggprogram om dagen) har jag mått så fruktansvärt dåligt. Jag har varit arg typ varje kväll, frustrerad, sovit dåligt, gråtit, känt mig allmänt låg.

.

Så idag då, snälla snälla snälla, jag kan väl? Och ja okej då, om du inte får ont, och får du ont måste smärtan ha försvunnit inom en timme efter att du har slutat springa. Tack, tack, TACK!

.

Och det kunde inte vara bättre - prefekt löparväder ikväll (mulet, regn) och efter bara fem, lugna kilometer (26 min, 20 sek) kändes det helt okej och den där härliga känslan infann sig igen.. Åh, PERFEKT sommarkväll! Mulet, kyligt, regn, och helt enkelt perfekt. Vilket väder som helst är perfekt när jag har fått springa - det gör mig lycklig!

.

Håll nu tummen för att ryggprogrammet (nu utökat till fler moment) stärker min rygg såpass mycket att jag kan börja löpa regelbundet igen...

Fick precis ett mail från min kille med dagens morgonväder kl.09:

Han är på jobbresa. Ganska långt ifrån Sverige alltså.

Nieve.

Trots infuensa, trots att jag dessa dagar hostar tills jag kiknar, måste jag ändå erkänna att jag älskar att det ligger ett tjockt lager snö över hela stan. Yes! Inget slask, ingen skit, bara vita träd och knarrande ljud under skorna. Jag hoppas att det håller i sig resten av säsongen.

.

Och det bästa - när slasket kommer kan jag trösta mig med Karibien om mindre än en månad.

Tärningen är kastad.

Härom dagen hörde jag mig själv säga något konstigt med munter stämma en mörk, grådaskig morgon:

-Jag skulle inte ha något emot om det började snöa lite snart.

Sedan hejdade jag mig själv förskräckt - vad är det som händer med mig? Jag, den evige vinter-och-mörker-hataren som helst vill ha sommar (och lite vår och höst ) året om.

.

Tydligen har det tagit mig lite drygt tjugiåtta år att anamma det välkända talesättet Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder - något man i Sverige (Skandinavien?) är så illa tvungen att börja väva in i hjärnan för att stå ut. När jag först hörde detta tyckte jag att det var det dummaste jag någonsin hade hört.

.

För med min oförutsedda fras menade jag ju inte egentligen inte att jag vill ha vinter, kyla, snö och snorig näsa, utan bara att jag har accepterat det som det är. Det är ingen idé att klaga över vädret, det gäller bara att förse sig med extra reflexer, ständigt bära runt på paraply och dra mössan över öronen och fortsätta precis som vanligt.

,

Hah, vad jag är överpositiv (och hjärntvättad)!

.
Fler talesätt jag gillar:

What goes around, comes around

Una vez al año, nunca hace daño (en gång om året skadar inte)

Morgonstund har guld i mun

Tomma tunnor skramlar mest

Den som gräver en grop åt andra faller oftast själv däri

imorgon Gotland;

Imorgon åker jag till Gotland i fyra dagar, och hoppas därför att det här regnet ska ta ett litet uppehåll så att jag kan få uppleva Fårö, gå långa promenader och njuta med min gotländska kompis Weronica. Det blir tredje gången gillt med henne på Gotland, underbart!

It's all about my Love for Fan's:

För två nätter sedan tog jag fram min icke allt för använda bordsfläkt från klädkammaren; en present från pappa för några somrar sedan då det var så varmt att affärerna sålde slut på en gång.
.
Min bordsfläkt! Jag älskar den! Jag älskar att somna till ljudet av en fläkt, skippa duntäcket och sova med armarna ovanför huvudet för att det är så varmt. Förutom ljudet av coquies är fläktljudet mitt favoritljud. (Föreställ er dessa två ljud kombinerade, oj oj oj, vilken lycka!)
.
Jag har ägt så många olika fläktar då jag bott i Karibien och Spanien, små och stora älsklingar jag alltid har fått lämna kvar för att fylla väskorna med annat. Min senaste var en som både hade fjärrkontroll och timer (aaah!), den saknar jag fortfarande. Jag gav bort den - undrar om den lever än idag?
.

It's all about årets första bad, ja ute alltså:

Jag har badat, BADAT!!! I Brunnsviken, vid Hagaparken, simmat runt och plaskat och njutit i solen efter jobbet, och det var inte ens särskilt kallt. Nu har jag höga förhoppningar om att även havet ska värmas upp så att jag kan bada i skärgården mot slutet av sommaren. Fler dagar med 25-30+ tack. Jag älskar detta väder!
.

It's all about grymma västvärldsproblem:

• Grannen ringde på igår kväll just när jag kommit hem efter uteservering med en kursare och var skitsur. Vi stod och skrek i trappen en kvart innan vi började prata normalt och min middag blev sönderbränd (ett halvt paket halloumi). Conclusion: Han bryr sig inte om jag blir störd, för han spelar på normal volym. Dessutom kopplar han av med techno och hann i farten anklaga mig för att vara lite smårasist. Jag hatar när folk drar till med sånt, som om jag hade BRYTT mig om han hette Kalle eller Mohammed liksom?!


• Jag har ingen TV, för den gamla jag fick är trasig.


• Jag har ingen stereo, för den jag fick när jag fyllde 18 är trasig. Jag skulle gärna vilja ha en just nu för att överrösta grannen.


• Jag skulle tvätta alla lakan, handdukar och ALLT ANNAT idag, och märkte sen att torktumlaren var trasig.


• Regnet VRÄKER ner och måste bära tvätten i en typ flod eftersom tvättstugan ligger högst upp på berget några minuter bort, men jag hann dra ut och jogga 5 km precis innan, alltid nått. Behöver jag förresten tilllägga att mitt paraply gått sönder..?


• Hantverkarna From Hell skulle skicka certifikat på deras utbildning i måndags, men ljög om det. Inget har kommit.


• Besiktningsmannen konstaterade att det var ännu fler fel än vad vi hade sett.
• Och eftersom jag bara jobbar 26 h/v har jag inte pengar till att köpa nya grejjer.

Så jag kan bara tillägga att det är en jävla tur att jag är lycklig, annars hade detta påverkat mig mer än det faktiskt gör.

för min syster har tagit studenten:

...och regnet tog uppehåll hela dagen, först medan vi stod på skolgården med plakatet i vädret och tydligen med hela familjen Skarsgård bredvid i samma syfte, och sedan när vi ordnade mottagningen och åt och drack hela eftermiddagen och kvällen. Syster var väldigt glad, och det gjorde mig ännu gladare.
.
Grattis syster, och välkommen till livet!
.

God natt, för imorn ska jag upp klockan 06.

Efter en dag bestående av ett body pump-pass, förtäring inhandlad på Maxi, filmen Women (verkligen ett tips om du vill slippa tänka och se på lite ytlig, halvdum halvskit), resten av filmen Milk (verkligen ett tips om du vill se en fin piece of reality med Sean Penn som spelar riktigt bra, och är en all-in-all bra, välgjord och sevärd film om Harvey Milk som kämpade för Gay Rights i USA), tänk i stil med att skitskitskit, varför ska jag utsätta mig för detta imorn i typ 8 timmar? och tittande ut genom fönstrena på regnsnö med vårlängtan i blick, går jag nu och lägger mig och läser en bit ur Shantaram (the neverending book) för att tvinga mig själv att somna onormalt tidigt.
..
Klockan är 20:22, vilken fredagskväll va! - appropå att leva livet lite.

It´s all about that Surreal Dream;

Jag sitter på en gren

under bambuträdet,

som en surrealistisk dröm

ändå så nära

.

så verkligt och levande

rinner regndroppar in i min själ

.

medan jag vandrar i dina tankar

rör sig molnen fortare

.

och marken gapar efter mer

när grenarna gnisslar

och luften är varm

.

där under bambuträdet

bland lianer och eldflugor

.
hör jag det du hör
och ser det du ser
.

Solen.

Kliver ur tunnelbanan, 21+ och solen lyser mellan trädens blad ned på perrongen, där fler håller varandra i handen än i en cigarett. Snart är det sommar.
.

Stormen.

.
...............Sophantering i La Provincia de Buenos Aires...

Igår när jag gick runt med Vida Latina och Victor efter glassätande och lite annat kom det ett par regndroppar. En moppe krockade med en lastbil (allt gick bra), ett avgasrör trillade av en bil på motorvägen så att det flög gnistor överallt, och en buss kunde knappt bromsa vid ett övergångsställe. Ett par sekunder senare var stormen i full gång. Det blixtrade och piskade regn. Jag satte mig vid de hemlösa en stund, tog farväl av han den söta som bor utanför vår port, och sprang in blöt som en hund. Satt och packade i lugnan ro framför Spiderman 2 då det såklart blev strömavbrott och kolsvart. Försökte ta av mig linserna och allt blev en quilombo. Tog typ flera minuter innan jag hittade den vänstra linsen, och då hade den fastnat på min tumme och bränts sönder när jag tände tändaren gång på gång för att hitta linsen. Strömmen kom nyligen tillbaka, klockan är snart 7:30 och vid 08 ska vi ta taxi till Ylvas nya lägenhet och lämna hennes grejjer, innan jag ska traska hem genom staden och packa min väska, vänta på skjutsen till flygplatsen och resa i 24h. Varför blir det alltid storm natten innan jag ska åka?

Balkongsoft.

.
.......................................Lite av stan under solnedgång... ...........................Syster och jag vid Puerto Madero.

Efter en hård helg (som förutom Chavez och Cerati även bestod av att gå och lägga sig kl 05 respektive 07 efter drinkar och snack på balkongen med våra vänner argentinaren-från-landet-Ever samt mexicanen-D.F-Victor) blev det långpromenad längs Puerto Madero under solnegången i går. Puerto Madero är Buenos Aires nyaste stadsdel med dyra restauranger, gringos i alla gathörn, lyxiga höghus och den kända bron puente de la mujer. Förutom att vattnet i floden är helt bajsbrunt, känns det som en helt annan värld. Tyvärr är nog både Ylva och jag för snåla för att lägga en hundring på en lyxrestaurang, när man kan få i sig ätbar mat för 35 spänn några kvarter bort. Denna dag känns iallafall som en gudagåva. Sitta i stekande sol på balkongen och läsa Anna Gavalda, promenera, följa Beverly Hills och slappa innan det blir mate-drickande runt 18-snåret. Jag måste vila upp mig från semestern resten av veckan tror jag. Att leva i Buenos Aires är verkligen hårt.