en lördag i stan (det gäller att effektivisera)

Spöregn hela dagen och vi sprang runt på Djurgårn med blöta skor och frös som fan. Vi fikade på Rosendal med vänner från Puerto Rico (skitmysigt! Längtade bara så extremt mycket till Puerto Rico då) - ja, med Petchie, hennes man O och vän B. Då bajsade en liten sparv mig mitt på huvvet (!!) Eftersom det regnade in på cafét hade jag hoppats på att det var regn som träffade mig, men icke. Det är faktiskt första gången någonsin en fågel bajsar på mig. Nu vet jag har det känns. Nice.

,

Efter det åkte vi till M:s bror och tjej och hälsade på. Deras treveckors bebis kräktes på mig två gånger (men det är ju gölligt, egentligen. Snyggt och diskret kräkande också, eftersom jag inte ens såg det första gången trots att det rann ned över tröja och byxor). Helt otroligt att vara så liten liksom; bara käka, sova, kräkas och bajsa. Vilken otroligt soft tillvaro.

,

Sen åkte vi ut till Västertorp och käkade med syster och kille och det var supertrevligt. Mycket snack om medicinska åkommor, läskiga djur, lite politik och myter. Gillar inte att ena syrran bor i Lund och andra i Berlin though, way too far away. Tanken var att jag skulle hinna övningsköra också, men vad sjutton - det var nog lite väl tidsoptimistiskt...

Måndagsmorgon?

Jag vaknade typ 4:30 imorse och kände att aaaah, det är bara söndag! Typ 3 sekunder senare kom jag på att det var måndag.
.
Aj.
.
Den här helgen gick alldeles för fort men var samtidigt väldigt bra. Lugn fredag, träning på lördag och sedan hyrbil och inflyttningsfest i Uppsala hos Sophie, och på söndag mys med sötaste Nerea (nu 10 månader) och familj. Även M smälte av Nereas stora bruna ögon och skratt. Åååh, hon är så underbar att mitt hjärta gör ont! Tänk att få en liten sån en dag...
..
Back to work. Och så har jag blivit värvad till jobbets bandylag. Vi får se imorn om det var ett bra eller dåligt beslut.

It´s all about när döden ersätts med lycka:

..................... Kusin och jag 2007; vi har både bott ihop & svirat i Spanien back in the days
.
.MIN KUSIN HAR FÅTT EN DOTTER!

.
Åh, vad det ska shoppas barnkläder nu!
"Inga barn på g ännu..." fick jag i sms senast igår liksom.
.
We loose some, we win some.

It´s all about att Myten om den Vita Hjälten måste krossas:

.

I powerwalkspåret under solen med lätta steg bland ankor och gäss går jag förbi en typ femårig tjej i röd overall som håller sin mormor/farmor i handen

.

-I Amerika finns det Indianer, säger barnet vuxet, nästan svartvits-tvaktigt.

-Ja, svarar mormorn/farmorn.

-Förut var de dumma, men nu är de snälla, fortsätter barnet tillsynes självsäkert.

Och jag kan såklart inte hålla tyst. Jag vänder mig om och säger med snäll barnton

-Indianer har alltid varit snälla.

.

Barnet stannar till och frågar sin mormor/farmor vad jag sa,

och medan jag försvinner runt kröken hör jag hur hon försöker förklara.

.

För det är ju lika bra att krossa föreställningen om Den Vite Hjälten från Väst medan de fortfarande är små och formbara, eller hur? Bara tanken på slakten av Indianer för länge sedan får det att koka i mig. Hur har Spanien fått allt sitt guld? Hur har Sydamerika fått spanska som språk och spanskt blod? Jag blir arg bara jag tänker på det.

.

För er som älskar att läsa precis som jag kan jag tipsa om den halvt lättsamma trilogin INKA som blandar fiction med historia. En av kapten Pizarro's män blir kär i Inkaprinsessan Anamaya, och medan segertågen går från Inkarike till Inkarike är det faktiskt skönt att få andas ut och läsa om lite kärlek mitt i all misär.

It´s all about en liten gnutta Disciplin:

I förmiddags var jag hos läkaren för att göra en allergikontroll. När jag satt där i väntrummet i godan ro med min bok kom det in en ung morsa med sin två-årige son hack i hälarna. Ungen var helt hysterisk och morsan pratade konstant med gäll röst. Gabriel nej, inte gå dit, Gabriel, skrik inte, Gabriel prata med mig, Gabriel vad vill du ha för mat? du får välja precis vad du vill! Lilla Gabriel med stora, bruna ögon svarade att han ville ha blå mat medan han pillade på en fläkt som mamman sa var trasig. Blå mat, vaddå blå mat?, svarade mamman medan Gabriel pillade vidare på fläkten. Akta Gabriel, den kan gå sönder. Gabriel, det här är en nummerlapp, kan du säga nummerlapp? n u m m e r l a a a a p p, men Gabriel vad vill du äta då? Vill du äta pizza?
.
Gabriel började ge sin mamma låtsasmat; Här får du ett äpple, här får du en tårta - och mamman låtsades äta upp maten, vilken gjorde Gabriel stolt och lät honom spinna vidare på sin fantasi. Titta, här kommer ett tåg! sa han medan han pekade på en påhittad räls. Nä men Gabriel, här finns inget tåg, du verkar se saker som vi andra inte ser!
.
Herregud alltså, det var omöjligt att läsa boken och jag ville bara säga åt den där morsan att ge ungen en break! Låt honom sitta där still och tänka på det HAN vill tänka på.
.
En två-åring vet inte vad han förväntas svara på ett vad vill du äta? du får välja precis vad du vill! Och sedan när han svarat precis vad han vill, BLÅ MAT, så är det fel. Han pillar på en fläkt som är trasig och sen är det akta, den kan gå sönder! Han ger mamman påhittad mat och sedan när det påhittade tåget kommer, då finns det inte där.
.
Dagens barn blir ju fan helt förvirrade av alla valmöjligheter, uppmaningar hit och dit, de får bestämma allt, men ändå inte. Är det så farligt att ge barnen lite disciplin, låta deras fantasi flöda, och samtidigt bestämma vad som är bäst för dem att äta till lunch?
.