Argentinsk restaurang-varning:

Igår skulle vi fira M:s mammas födelsedag på den argentinska restaurangen 406 Estocolmo. Glada i hågen steg vi in på söderrestaurangen till argentinska toner och beställde dyr mat (dyr för mig är ca 250 kr för en huvudrätt). Eftersom jag är semi-veg sedan ungefär forever beställde jag (och födelsedagsbarnet) grillad tonfisk - något av mina favoriter. (Åh, minns då en fiskarkompis drog upp en tonfisk på Vieques utanför Puerto Rico som vi grillade i solnedgången...)
.
Anyways, Jag fattar ju själv att det är lite fel att beställa fisk när man är på en argentinsk restaurang som är specialiserad på saftiga biffar, men ändå.
.
När den lilla minimala fiskbiten kom ut på tallriken undrade jag först vad det var. Den såg ut som en bit torsk. Kokt torsk. Redan vid första tuggan kände jag mig illamående - det var antagligen den mest osmakliga fisk jag har ätit i hela mitt liv. Tänk er en fryst fiskbit man har slängt i kokande vatten och sedan låtit torka på utsidan ca 5 sekunder på en grill.
.
Klaga är inte det roligaste man kan ägna sig åt, men vi var helt enkelt tvungna tvungna. Jag kände mig typ som Gordon Ramsey när jag illröd i ansiktet (dessutom på engelska eftersom servitrisen var amerikanska) utbrast att fisken är ju inte ens färsk, den har varit fryst, eller hur? Oätlig!
.
Och jo, såklart. Vi fryser in fisken för att det inte skulle löna sig annars. Och sedan kom chefen och förklarade att vill man äta fisk, är det bäst att ringa dagen innan så att de kan gå till marknaden och köpa färsk fisk.
..
Så jag undrar:
1) Varför sa servitrisen inte det när vi beställde?
2) Varför stod det ingenstans att fisk skall förbeställas?
3) Varför fanns den ens med på menyn, för dessutom ca 250 spänn?
4) Trodde de att de skulle komma undan med denna oätliga sak?
5) Hur kan man ha en sån pinsam ursäkt på en restaurang?
.
Vi fiskätare lämnade tillbaka våra tallrikar och tappade matlusten, knaprade i oss lite bröd med chimichurri och avokadosallad istället. Skoj.
.
De övriga som åt kött tyckte att det var okej, men inte särskilt gott. Förutom en, hon gillade det.
.
Min slutsats är:
GÅ INTE DIT.
Och att den bästa restaurangen är Annalunas kitchen.
Hemma, alltså.

Städerska?

Städar och lyssnar på Madonna denna söndagkväll efter lax-och alfapeteftermiddag hos mormor (och ja, jag lärde henne att strecha ryggen efter motionscykeln).

,

Tänkte på att jag inte tycker att det är så snorkul att dammsuga och diska direkt. Men sen tänkte jag på då vi hyrde en lägenhet i Buenos Aires och en städerska kom varje vecka. Städerskan ingick liksom i hyran. Jag ogillade det så sjukt mycket. Kände press att städa innan hon kom, tyckte att det var jobbigt att hon pillade på våra saker och tog i vår disk. Pinsamt, nästan. Och jobbigt. Tyckte synd om henne. Vem vet var de händer varit och var de tvingas vara? Typ.

.

Med det i åtanke gläder jag mig faktiskt ändå åt att städa själv, för jag har provat på att ha en städerska och jag gillade det inte. Inte alls.

Minnen.

Igår skickade paraguayanen (se fotot) vi lärde känna i Buenos Aires en video till mig. Han hade satt ihop massa foton från resan, minnen som flöt samman i ett kollage. Då slog det mig, även om jag tänkt på det innan, att han inte bara är i mitt minne, utan också jag i hans. Ett foto seglade förbi när vi stod där med Cristobal och paraguayanens Terere, på väg mot Tigre en het argentinsk dag. Och fotot där Cristobal och jag leker farmor och farfar. Minnen, som inte bara är mina, utan också hans, Cristobals, min systers, alla andras minnen som också finns med i filmen. Alla människor precis som vi, som träffades i staden som aldrig sover, vissa som är kvar, och vissa som vi - som har åkt därifrån och bara tagit med oss våra minnen. I hur många personers minnen finns jag? I hur många kollage av minnen som aldrig blivit till film befinner jag mig?

.

My dad.

.
............................En septemberdag på Kungsholmstrand.

Pappa skrev en kommentar i min blogg:

Home in Arkansas
home in San Francisco
Home in New Mexico
aint no home for me
Home in New York City
home I will never be

Jack Kerouac

Utmanad. Igen.

.
.................Vattnet i floden i La Boca. Tur att lukten inte känns på bild,,,

Jag har blivit utmanad, den där utmaningen som ungefär alla verkar fått just nu (skriv 6 underliga saker om dig själv) Vet inte om jag ska anta utmaningen, de förstör liksom lite på ett sätt. Och så orkar jag nästan aldrig läsa andras svar. Ska jag anta utmaningen, måste jag komma på ett bra sätt att göra det. Och det har jag inte gjort. Inte än.

Billigt rakvatten.

Så här ser tvålen ut på offentliga toaletter i Buenos Aires.

Kom just hem (klockan 03) och luktar billigt rakvatten. Ylva och jag hamnade naturligtvis mitt i värsta trollkarls-showen på Lavalle. Självklart blev jag indragen som assistent och skulle stå och hålla pryttlar, göras narr av, alla skulle glo, snubben sprutade rakvatten på mig (var vill ni inte veta), fick alla att kalla en gammal tant för concha sucia (vilket jag inte ens tänker översätta), borrade sig själv i näsan, stack upp en sked i näsan, stoppade ner sitt lilla rädda marsvin i en pastpåse, en gräshoppa satte sig i Ylvas hår, femtonåringarna fnittrade hysteriskt åt alla vulgära sex-skämt, och efter en dryg timme lyckade jag äntligen smita och alla glodde efter mig och trollkarlen vinkade.

Imorgon, då börjar det nya livet på riktigt. Vi har till och med köpt biljetter till Uruguay på tisdag. Det är mycket som skall hinnas med nu. Vi måste hinna ikapp.

De ljuva hamnkvarteren.

.
I Buenos Aires går man ut på Boliche (disco) ungefär klockan 03. Runt 06-08 går man på efterfest och går sedan hemåt som senast framåt 14-tiden nästa dag. Det orkade verkligen inte vi, så vi hade en hemmakväll efter två timmars promenad i stan. Gick förbi obelisken på 9 de julio, Operan som vi måste gå på, förundrades över hur stort allt är och hur breda alla gator är. Vi gick längs Puerto Madero (hamnen, som för 10 år sedan var slum men nu håller på att bli de lyxigaste kvarteren al estilo americano) och spanade in alla romantiska par som hånglade på parkbänkarna och insåg att det var riktigt lyxiga, dyra restauranger därnere med priser uppemot 80 svenska kronor! Kamerorna lämnade vi hemma.


Igår på dagen tog vi en tripp till El Congreso (tornet ser vi också från vår balkong) medan solen sken. Det var väldigt varmt och fuktigt, iallafall över 32grader.