mmm, paprikamarmelad...

Världens enklaste. Och godaste!
.
Skala och tärna en citron.
Koka den tillsammans med 1.5-2dl socker.
När det är en vätska; lägg ned bitar av 2 stora, röda paprikor (eller fyra små) och koka i cirka 20 minuter.
Låt svalna.
Mixa med stavmixer och voila
- Paprikamarmelad!
.
(Det var min kära kusin som lärde mig detta när vi var i Sant Pol de Mar för en månad sedan)

Sant Pol de Mar...

Åh, härliga dagar i St. Pol i kusinens mans familjs femvåniga strandhus med terasser...Fast första dagarna regnade det, men framåt måndagen kunde vi sola och bada i det salta medelhavet. Jag önskar att jag kunde lägga upp bilder så att ni fick se det enormt makalösa huset och en av terasserna där vi åt frukost och (oftast) middag, och på det sötaste barnet i världen (Nerea). Men, ingen vill figurera öppet i en blogg och det respekteras.
.
Vi tog en-timmes-tåget till Barcelona på söndagen (allting stängt) och tog det annars mest lugnt. Träffade några av deras katalanska vänner, var på en ekologisk feria (marknad), gick runt. Skönt. På tisdagen åkte vi hem (och fick tillbringa ungefär 7 timmar på flygplatsen eftersom flighten var grymt försenad). Vi kom hem klockan 04 imorse...

Kvällspromenad längs St. Pol...

.

Jag läser om Oscar Wao på stranden nedanför huset...

M spanar upp på ett Gaudi-hus i Barcelona...

Jag vid ett gammalt vakttorn högt upp på ett berg mellan Barcelona och Caleya...

Matlust?

Jag älskar mat. Älskarälskarälskar. Att laga den, att äta den, att titta på den. Det bästa med nya städer och länder är att spana in mataffärerna, marknaderna, landets eller stadens specialiteter. Att drömma sig bort i bakverk, skriva in recept i egna kokboken och storhandla.

Det finns dock en dag per månad då jag inte är sugen på någonting. Det spelar ingen roll att både frysen, kylen och alla skafferier är fullproppade med alla favoriter. Manchego, getost, fårost, avokados, pistagenötter, fetaost, halloumi, blåbärsproviva, frysta bär, yoghurt och fil, keso, färskpotatis, lax, räkor,tonfisk, rödspätta, grönsaker i alla dess former, ruccola, bladspenat, grapefruits. Ingenting lockar. Jag öppnar kylen, stänger den. Öppnar frysen, stänger den. Ingenting. Så jävla bra, faktiskt. Önskar att fler dagar var som den här, första mensdagen, då kanske jag kunde gå ner de där 5 kilona som jag hatar.

.

Ska iallafall läsa ut Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva innan jag ska ta en långpromenad hem till kusinen och sötaste kusinbarnet Nerea. På måndag ska jag till jobbet igen och får extra ont i magen av tanken på att öppna mailen efter tre veckors ignorans. Aj. Tur att jag har en massa mat att trösta mig med när jag kommer hem sen.

Tar körkortsboken och sticker till Skärgårn ett par dagar med brorsan!

Hej så länge!

.

Kusinbarnet Nerea testade vår bil igår...

Dagens INTE köp:

Hotell.

För jag glömde kanske att tillägga att vi egentligen inte ska till Barcelona, utan till San Pol någon timme utanför Barcelona. Där ska vi bo hos kusinen och hennes katalanske man samt sötaste ksinbarnet Nerea. Den katalanske släkten har nämligen ett fyra-vånings-hus vid stranden...
.
Ps. Är lite orolig över flygbiljetten. Priset sänktes plötsligt och jag slog till, men trots att jag har betalat (och fått "betalning registrerad") står det endast "bokad". Sen fick jag någon konstig itinerary med "Class: First", vilket känns totalt orimligt för dryga 800 spänn per person. *Help*.

Global Falafel Appreciation Day:

Idag var det Global Falafel Appreciation Day, och jag hade tydligen svarat "attending" på Facebook och således förbundit mig till att käka falafel idag.

.

But I didn't.

.

Till lunch kom ena syrran över till jobbet på besök, så jag bjöd henne gå grekiska kolgrillen (yum!), och till middag var jag hemma hos kusinen, hennes man och sötaste kusinbarnet Nerea där det bjöds på kyckling och ris. (Undrar om det gills om man skjuter upp falafelätandet några dagar? Jag äter ju falafel då och då ändå - grymt gott, tycker ni inte?).

.

Förövrigt så är Nerea fortfarande den sötaste jag vet. Hon lekte med mig hela kvällen och grät när jag skulle gå. Om en vecka fyller hon 1 år, så snart blir det kalas med pompa och ståt!

It´s all about att jag SA ju det, hon ÄR sjukt söt!:

Nu ni, nu kan ni se en gång för alla att kusinbarnet Nerea är onormalt söt, att jag inte alls är helt subjektiv - faktiskt! På det här fotot är hon exakt 2 veckor gammal - och hur många bebisar är så HÄR söta när de är 2 veckor?! Förstår ni vad jag menar?! Hon är liten som en docka på 3,4 kilo och har redan riktigt snyggt hår och stora, underbara ögon.

It´s all about Världens Sötaste Kusinbarn:

Idag fick jag äntligen träffa lilla Nerea, kusinbarnet som fyllde 2 veckor idag. Herregud vad söt! Full med mörkt hår, stora ögon och en liten, liten kropp. Svenska bebisar är oftast rätt fula nyfödda, men en liten blandning som denna är helt perfekt ju. Jag tänkte att jag kanske skulle bli avskräckt av skrik, bajs, sömnlösa nätter och trötta ögon, men tvärtom - jag blev helt varm och vill också ha en sån (sen!). Nerea fick ugglestrumpor av mig som gick upp till hennes knän (se bild), och en liten brun klänning. Jag älskar att titta på bebiskläder, något jag gjort två gånger på bara ett par dagar nu. Inför bröllopet/dopet fick andra kusinbarnet nämligen ett par mini-pilot-briller.

It´s all about Bröllop i Västervåla:

5 personer i bilen, limmerick-bearbetande till bröllops/dop-kortet och lite käk Hummelsta, ombyte i en gammal lada full med sågspån innan bröllopsparet gick hand i hand fram till altaret och samma kvinnliga präst som höll i farfars begravning 1996 och farmors 2008 slapp äntligen se mig gråta, och vi sjöng psalmer och allt var väldigt kyrkligt och ovant, M nästan jamade fram tonerna och utanför kyrkan där i Västervåla lyste solen starkt över sjön och luften stod still.
.
Ris kastades, lite aggressivt underifrån från barnen så att bröllopspar och bebis nästan fick ta skydd, och sedan ut på landsvägar igen till festlokalen med underbart god buffé, pannacotta och fabulous bröllopstårta till fabulous bröllopspar, underhållning i form av en tvååring med albinokänsla som drack kaffe första gången när han var några månader, åt upp all pysalis från salladen och brukar dricka rött eller grönt thé om kvällarna - från en riktig thékopp.
.
Och så min M såklart, som satt lite i sin egen värld och tillverkade ringar av silversnörena som satt på servetterna och gjorde rubinen av det röda pappret till chokladhjärtan, fyra olika till mig och en till bruden, och sedan var det dax att åka hem, berättandes spökhistorier och nästan påkörande av en hare så att vi skrek medan graderna droppade till minus och vi frös som skållade råttor så fort vi lämnade bilen och var hemma runt 02.
..
All lycka till kusin Magnus och hans nyblivna fru Anna, som numera heter exakt som jag eftersom hon tagit hans efternamn.

It´s all about när döden ersätts med lycka:

..................... Kusin och jag 2007; vi har både bott ihop & svirat i Spanien back in the days
.
.MIN KUSIN HAR FÅTT EN DOTTER!

.
Åh, vad det ska shoppas barnkläder nu!
"Inga barn på g ännu..." fick jag i sms senast igår liksom.
.
We loose some, we win some.

Bröllopet.

.

Två systrar på tåget upp mot Norrland.

Vi välkomnades till Norrland på fredagen med en riktig svensk buffé. Spanjorerna var mest nyfikna på ölen och snapsen, men maten gick ned i en ryslig fart den också. Det här med att gå runt långbordet i ordning kom inte på tal, man stod snarare kvar tills allt var renskrapat.

Laxrullar, ost, ruccola och ägg var lite av vad som kunde avsmakas på The Swedish Table. Vad sägs om en Hell-öl på det?

Kjellitos B Q var något som var populärt under dagen, och skylten satt kvar långt in på buffén.



Efter den 100% svenska buffén blev det fotboll, Catalanes contra Locals.

Syster och Bror är någonslags hejarklack.


Matchen togs på blodigt allvar och tröjor slängdes åt alla håll. Som synes spelades det tills det blev mörkt, vilket är ganska sent runt midsommar i södra Norrland.

Lördag morgon bjöd mamma och hennes pojkvän oss döttrar på frukostbuffé på Stadshotellet.

Tre systrar innan bröllopet utanför Arkitektverkstan i Hudik City, där vi sov ihopträngda på golvet fredag-söndag.

Innan själva ceremonin i trädgården bjöds det på bål, och öven lillebror fick sig ett smakprov.

Solen sken i Norrland och alla grät för att det var så vackert. När brudens brorsor spelade gitarr och sjöng grät brudgummen allra mest.

Efteråt bar det iväg mot Klångsta där festen hölls. Brudparet åkte häst och vagn. Viva!

Jag råkade fånga brudbuketten, utan att varken tugga grus eller armbåga desperata singlar. Obemärkt gled buketten ned i mina utsträckta händer innan jag ens hann reagera, och sedan dess har vi varit oskiljaktiga.

Efter förrätterna (Gazpacho samt rökt sik och potatis) var det huvudrätt á lá Älg, potatisgratäng och ärtor. För icke-rött-kött-ätare som jag blev det lax.

Efter många och långa tal (varav jag var tolk till brudens fars fina tal med 70 tillhörande diabilder, inför 105 gäster), låtar och skratt, kom efterrätten som bruden själv hade bakat - chokladmoussetårta, vilket var mycket populärt hos katalanerna.

Live-musik och dans efter Brudvalsen, som mest hölls till reggae-inspirerade toner.

Söndag. Klockan nio då bussen skulle avgå mot Stockholm med 30 spanjorer och 3 icke-spanjorer hade vi kommit så här långt. Alltid en början.
.
.

.
Sammantaget var det ett mycket vackert bröllop och en underbar helg. När jag kom hem på söndagseftermiddagen via Arlanda kändes det ungefär som jag varit ute och flugit och rest i flera veckor. Un brindis por los novios!