It's all about Valentines - 2 år sedan:

Irland - snodd suktbild från nätet

Och jag fick en resa i present av M.

.

Fast grejjen är den att vi fortfarande inte har gjort den där resan.

.

Sedan dess har jag fått en resa till Irland av honom i 30års-present, och han en resa till Valladolid av mig i julklapp. Alla resor är fortfarande innestående.

.

Vi är sanna mina dar bra på att ge varandra fina presenter iallafall!

Samboskap.

Jag har gått från att känna mig extremt vemodig i hjärtat över att lämna älskade Solna till att börja längta ut till Tjottahejti allt mer. Det blev liksom en vändpunkt när nya grannen ovanpå flyttade in och jag känner bara ännu mer att det är dax. Ettorna i föreningen här är numer prioriterade för ungdomar mellan 18-22 eller vad det nu är, och som nybliven trettioåring känns det som att jag värderar lite andra saker här i livet jämfört med när jag var i den åldern. Fast jag trivs asbra, det gör jag verkligen. Jag älskar Gamla Råsunda.
.

En av de sakerna jag ser mest fram emot är att få inreda läshörnan. Jag tänker köpa snygga bokhyllor, en bra fåtölj, ett litet bord och en lampa - men jag vet inte vilka eller vad ännu. Tips, någon?

.

En annan sak som kommer bli superbra, förutom att få bo högst upp i en trea och kunna sitta vid köksbordet och spana ut mot berg och trädtoppar i horisonten, är att Friskis & Svettis ligger 6minuters promenad bort (har redan köpt kort) och att de bästa skogsslingorna för löpning finns 10 minuter bort - en sån där med olika val på längd och torv på marken över rötter och kullar utan att behöva trängas. Eller så kan jag springa till Tyresta By och titta på gölliga föl. Dessa olika slingor är typ de enda som får mig att springa mer än en mil utan att stanna och utan att bli uttråkad. Aj löv it. I vår, då jäklar ska jag springa strukturerat så att ryggen pallar. Jag ska träna upp mig långsamt innan jag tar mig an löppass från 15 km till 21km.

.

Snart dax för flytt nummer 41, eller vad blir det i ordningen?

Jag förbereder mig...

...eftersom jag ska flytta till Tjottahejti typ i mars (observera ordet typ, för det gäller ju att jag kan slita mig). Igår så blev jag således hämtad på jobbet redan kl 16.00 och hoppade in i bilen med lätta steg, för att sedan anlända hemmet kl... 17:40!! ENOCHENHALVTIMME, förstår ni eller? Man kunde ju lika gärna bo långt ut på landet. Nu var det här iochförsig ett undantag (tror jag), men ändå. Helt sjukt. Livskvalitet?

Men sen så gjorde vi lax i ugnen, kollade på Biggest Loser med fötterna om varandras och jag fick övningsköra i tvåochenhalvtimme, till och med i min skräckrondell hela tre gånger. Då kände jag plötsligt att det var Livskvalitet ändå och den där bilresan hem till Tjottahejti suddades bort.

Ska sluta med min "Nästa år fyller jag..."

...32. Men jag ska sluta med sånt nu, för nu är jag äntligen 30, den åldern som jag har velat vara sedan jag var 4 bast.
.
2011 ska bli bästa året, det har jag bestämt. Det skall tas körkort, åkas Route 1 mellan San Francisco och L.A, sjungas på irländsk Pub i Dublin, plockas piñenötter på de Valladolidianska slätterna, skickas in bok till förlag och flyttas till Tjottahejti för kärlekens skull. Med lite flyt kommer även diverse andra saker inträffa.

Och nu - lite av 2011 so far:

Nyårsaftonen innehöll två middagar och en massa gottis, perfekt!


Snön hörni, har ni sett så mycket snö någonsin förut? I snart nya hemmet Tjottahejti ligger snön fortfarande vit och orörd och tynger ned grenarna så fint att det nästan gör ont i hjärtat.

Wii har införskaffats och spelats så att märklig träningsvärk har uppkommit. Jag trodde inte att man kunde få det av låtsasboxning, hoola hops, baseball och leka flygande kyckling - men tydligen.

Och igår var vi i Västerås och träffade Moni från Wien, och hittade en rippad SLAM på Lagerhaus vilken försatte oss i djup chock.

God Fortsättning på er!

Ett (av alla) plus med att Han har extranycklarna:

Igår kom jag hem till en överraskningsmiddag och en inslagen blomma (!).
Det kan ju tilläggas att det var ännu mer överraskande eftersom jag faktiskt bor själv.
Extra gråtfaktor eftersom jag trodde att jag var på väg att bli frisk, men blev lika förkyld igen, och inte hade energi till nått. En surprise som inte kunde ha kommit mer lägligt liksom.
.
I Like-klick på den alltså.

Så kan det gå - fyra år senare:

Idag var det exakt fyra år sedan jag träffade M.
Så jag ringde honom nyss och frågade honom om vi inte skulle ses idag.
"Nej, jag måste hem och plugga", svarade han.
.
Det är ju bra att han är ambitiös, men ett lite roligare svar kunde man väl ha fått, eller?

Lämnad, igen.

Min kille är ute och reser med jobbet. Igen. Jag känner mig lämnad. Titt som tätt åker han iväg, en vecka eller mer, ibland mindre. Inte som jag, ett par dagar till Danmark här och där, utan till andra sidan jorden. Långt bort där det blir sandstorm och termometern visar 50 grader. Ibland får man telefonsamtal som det här:
-Jag har varit med om en bilolycka!
-Vad fan, shit, vad har hänt?
-Vi blev påkörda bakifrån. Hinner inte prata nu, måste lägga på, polisen kom just!
Eller sms såhär:
-Är tillbaka på hotellet nu. Lever. En bilbomb sprängdes tidigare idag ganska nära.

Det känns nästan alltid (men inte alltid) som världens undergång när han reser, och han reser ofta. Tänk om han DÖR? Vad fan gör jag då?! Nu sitter jag här och äter resterna från gårdagens middag med pappa (gazpacho) och känner mig ensam. Min sista semesterdag (på två veckor - sedan 5 dagar till Sant Pol i Spanien, om han inte DÖR vill säga) och solen skiner. Skynda att älska utläst (påmind om döden), telefonen tyst, kroppen förkyld. Måste hitta på något. Igår fick jag champagne hos min Träningskompis och kom hem senare än tänkt, men jag känner mig ändå ensam. Jätteensam. Det är nästan så att jag längtar till jobbet, men bara lite. Pyttelite.

Matlust?

Jag älskar mat. Älskarälskarälskar. Att laga den, att äta den, att titta på den. Det bästa med nya städer och länder är att spana in mataffärerna, marknaderna, landets eller stadens specialiteter. Att drömma sig bort i bakverk, skriva in recept i egna kokboken och storhandla.

Det finns dock en dag per månad då jag inte är sugen på någonting. Det spelar ingen roll att både frysen, kylen och alla skafferier är fullproppade med alla favoriter. Manchego, getost, fårost, avokados, pistagenötter, fetaost, halloumi, blåbärsproviva, frysta bär, yoghurt och fil, keso, färskpotatis, lax, räkor,tonfisk, rödspätta, grönsaker i alla dess former, ruccola, bladspenat, grapefruits. Ingenting lockar. Jag öppnar kylen, stänger den. Öppnar frysen, stänger den. Ingenting. Så jävla bra, faktiskt. Önskar att fler dagar var som den här, första mensdagen, då kanske jag kunde gå ner de där 5 kilona som jag hatar.

.

Ska iallafall läsa ut Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva innan jag ska ta en långpromenad hem till kusinen och sötaste kusinbarnet Nerea. På måndag ska jag till jobbet igen och får extra ont i magen av tanken på att öppna mailen efter tre veckors ignorans. Aj. Tur att jag har en massa mat att trösta mig med när jag kommer hem sen.

Jag hjärtar Solna!

Jag älskar Solna. Jag älskar Solna så jävla mycket att jag inte vet hur jag någonsin skulle kunna flytta härifrån. Med tanke på att jag har flyttat runt 40 gånger förstår jag knappt själv hur jag kan känna mig så hemma på en plats, på andra sidan stan, bland massa AIK:are. Jag flyttade till Solna 2004, till en studentlägenhet, och hade sedan den enorma turen att få ett förstahands-kontrakt i Ulriksdal, till en lägenhet som jag hatade. Det var då jag började tappa håret, ständigt vara trött, ha huvudvärk. Efter en kort flytt till Östermalm och tillbaka till Ulriksdal, fick jag den lägenhet jag har nu - världens bästa besked då jag befann mig i Buenos Aires under tio veckor våren 2007.

.

Sedan dess har jag bott här, i samma lägenhet, och för första gången utan att känna detta är bara tillfälligt, tills jag får något bättre. Jag älskar utsikten från min balkong, jag älskar att jag har balkong. Jag älskar Solnas låga skatt, sjöarna nedanför mig med svinbra löparrunda, att ha tillgång till tunnelbana och buss nedanför backen, och två olika pendel-linjer. Jag älskar att jobba i Solna, eftersom jag går till och från jobbet varje dag. Jag älskar att jag har skitbra hyresvärd som fixar allting på en gång när det behövs, och att jag har högt i tak och badkar - även fast jag aldrig badar badkar. Jag älskar att jag har Gamla Filmstaden på andra sidan gatan eftersom jag hatar att gå på bio i stan, jag älskar att jag har mina träningskompisar här, att det finns allt jag behöver inom gångavstånd, att bara kunna glida ned på Råsunda torg en söndagskväll med kompisarna och ta ett glas vin, och sedan gå hem igen på lätta fötter och lägga mig i min säng och vakna upp i min lägenhet.

.

All den här kärleken känns extra stark eftersom jag inte var hemma på fem dagar. Fem dagar, det är ju fan ingenting! Hur skulle jag någonsin kunna flytta? Jag hjärtar Solna!

Today is a good day!

Idag fick jag äntligen administrativ support på jobbet, på heltid tills mitten av juni, i form av min egen syster!
.
Och så fick vi sacher-tårta.
.
Och så bestämde mitt team att vi ska åka på SPA-hotell två dagar i Helsingör (DK) i juni.
.
Och när jag kom hem efter en lång arbetsdag hade M köpt blommor till mig.
.
Och nu står han och lagar mat (steker halloumi).
.
Och ute är det ljust fast klockan är typ åtta.
.

Today is a good day.

Lördagslyx:

Jag blev totalt borskämd av M i lördags med önskade tre-rätters:

.

... Förrätt bestående av ruccola, spenat, coctailtomater och fetaost...

,
... Bouillabaisse med en massa lax, torsk och räkor. Saffrans-smaken sitter i än...
.
... Hemmagjord chokladmousse, jordgubbar och färsk ananas formad till små hjärtan, hihi!

Måndagsmorgon?

Jag vaknade typ 4:30 imorse och kände att aaaah, det är bara söndag! Typ 3 sekunder senare kom jag på att det var måndag.
.
Aj.
.
Den här helgen gick alldeles för fort men var samtidigt väldigt bra. Lugn fredag, träning på lördag och sedan hyrbil och inflyttningsfest i Uppsala hos Sophie, och på söndag mys med sötaste Nerea (nu 10 månader) och familj. Även M smälte av Nereas stora bruna ögon och skratt. Åååh, hon är så underbar att mitt hjärta gör ont! Tänk att få en liten sån en dag...
..
Back to work. Och så har jag blivit värvad till jobbets bandylag. Vi får se imorn om det var ett bra eller dåligt beslut.

Familypic.

Här kan ni se hela familjen samlad, fast med M retuscherad eftersom han inte vågar (vill) figurera på min blogg.
,

mmmmmmmmmmmmm

NOT! Det är en lånad bebis från kompisarna Anna och Richard vi var hemma hos i Tyresö i lördags på födelsedagsfika. Man måste ju dock få låtsas lite ibland.

It's all about att det var Tre år sen jag träffade M idag:

Jag har varit hemma sjuk hela dagen.
Så.Otroligt.Tråkigt.
.
Har inte varit såhär förkyld på typ två år, men efter helgens dygn hos mamma då jag visste att brorsan var sjuk, får jag skylla mig själv. Jag har legat i sängen i princip hela dagen med suktande blickar mot den blå hösthimlen. Min kropp orkar liksom ingenting. Någon sa till mig att jag ska ta tillvara på sjuktiden och ägna mig åt lugn och eftertanke, men det går liksom inte när jag vet att jobbet växer på hög medan jag är borta. Receptionen har mailat och frågat var de ska koppla samtalen till mig, och jag ser framför mig hur vissa akuta saker jag har bara förfaller. Och för att inte tala om plugget. Nåväl, inget att göra åt saken.
l
Istället ska jag tänka på att det idag var tre år sedan jag träffade M, på Allhuset på Universitetet, och det var en kväll fylld av konstant skratt.
.,
Drygt 7 månder senare blev vi tillsammans.
Så Kan Det Gå.

Hantverkarna From Hell part III:

Jag tänkte uppdatera er lite i om hur det har gått med Hantverkarna From Hell som förstörde M:s badrum. Pengarna tillbaka och ersättning för allt förstört blev det ju tillslut, och efter många om och men närmar sig nu badrummet sitt slut - tack vare andra hantverkare.

..

Idag var vi och beställde alla vitvaror till både kök och badrum (jag säger vi eftersom även om M betalar så är jag med och väljer allt och lär väl..."vara" där typ jämt), så snart är badrummet som sagt helt färdigt med duschkabin, stor spegel på väggen över tvättställ, tvättmaskin och torktumlare. Rätt snyggt hittills va? Iallafall jämfört med gamla bilderna som kan ses om ni klickar på länken ovan i blått.

.

Högstadie Reunion Tonight:

Teddy, då förvisso namnlös, och jag som 14 eller 15-åring efter att jag klippt av mig allt hår själv. Sedan dess har jag försökt spara till långt...Yey!
.

Shit, ikväll är det Högstadie-reunion light-version, ett glas på Pontus By The Sea med gamla vännerna som egentligen känns som vänner än idag hur lång tid som än har gått. Jag minns 60 personers för och efternamn fortfarande, vissas födelsedagar och lukter. Hälften gick jag i samma klass som i 9 år. Ska man komma osminkad och relaxed eller värsta fixad? Jag har inte bestämt mig men måste dra hemifrån om en timme.

.

Fick precis veta att min barndomskärlek från 5:an, han som var halvgrek, hade en iller och ville bli pilot, inte kommer, för han var tvungen att åka akut till Milano. Han är nämligen pilot idag.

.

Det blir spännande det här!

It's all about industrisemester och vuxenliv:

De flesta har semester nu, men inte vi. Vi är paret som inte bor ihop fast vi varit tillsammans i mer än två år, som inte umgås varje dag eftersom vi har annat för oss, som ser andra bli tillsammans, flytta ihop, flytta isär och träffa nya innan vi ens hinner prata om att eventuellt bli sambos.
,
Just det här med semestra ihop känns så vuxet på något sätt, båda har jobb och industrisemester i fem veckor och åker till skärgården, på charter och målar om hemma. Vi hade en vecka tillsammans förra sommaren, en helt perfekt vecka på Sicilien, och i sommar kommer vi ha fyra dagar tillsammans. Fyra dagar, i en bil, mot Norge, drygt 200 mil på olika vägar och med konserver i skuffen och blandcd's i bilstereon.
,
Ibland tycker folk att vi är så konstiga, liksom men när ska ni flytta ihop då? Ska ni ha semester ihop? och när jag svarar inte vet jag och ja några dagar, så undrar folk om vi verkligen har det bra, kanske knakar det lite? Kanske är det inte seriöst? Sedan sitter de där själva några månader senare och undrar om det var så smart att flytta ihop på en gång, vardagsgnabbet har redan startat och någon kommer hem full fast man lovat, någon gnäller om räkningar, disk, tvspel och att det inte riktigt är som i början längre. Jaha, säger jag, sånt där känner jag inte till, för M och jag är fortfarande i början,

och jag har inget emot att vara där lite till eftersom vi har hela livet på oss,
,
så vem är det egentligen som är seriös?
.

It's all about life's Mysterious Ways:

Jag sitter på klippan med lite kattguld i handen och myggbett på benen och tittar ut över andra sidan havet. Jag är kanske 10, 11 bast.
.

-Mamma, varför heter det som det heter på andra sidan?
-Det är för att det brann en gång där så att det syntes över hela vattnet.

.

Hon berättar samma sak som hennes fastrar berättade för henne när hon var liten.
Jag fnissar för mig själv

.

-där, tänk att det bor människor där!

.

Finaste klipporna och vattnet vid stationen, stationen jag alltid tyckte var så häftig när jag åkte förbi men aldrig hade gått av vid. Jag undrade alltid vad det var för människor som fanns där, vad de gjorde, om de var som oss?

.

Och nu är jag där var och varannan helg, går runt i skogen och njuter av lugnet, den stora skogen, bästa ICA MAXI, och på onsdag får M nycklarna till sin lägenhet där, högst upp och med utsikt så långt ögat kan nå, ut över skogarna där pappa hade den lilla stugan med potatislandet vid hästhagen en tid när jag var liten. Jag börjar hitta på vägarna, känna mig lite hemma, och tycka att avståndet från stan inte är så farligt ändå. Ibland blir livet inte riktigt som man har tänkt sig, med lite tur blir det om än bättre.

It´s all about partners namnbyte till Älskling:

Jag blir irriterad när personers partner plötsligt inte längre har ett namn utan i alla sammanhang (speciellt skriftliga) heter Älskling.

Exempel 1; Linda Rosing.
Exempel 2; en person på facebook som i varenda status skriver saker som:
Äter frukost med min Älskling.
Har varit på promenad med min Älskling.
Imorn ska jag och min Älskling gå ut och äta.
Jag och min Älskling gör allt tillsammans.
Jag och min Älskling äterandassoverpussasgårpromenaderhandlar KAN INTE VARA UTAN MIN ÄLSKLING.
.
Alltså seriöst.
.
(Eller är jag bara avundsjuk för att M inte en endaste gång kallat mig älskling, i något sammanhang?).

It´s all about the Investigation of Love:

"Livslång kärlek existerar
2009-01-05
.
Det är möjligt för par att känna kärlek för varandra hela livet, enligt en ny studie.
.
Tidigare studier har visat att det första stadiet av het passion i en kärleksrelation övergår i svalare känslor efter omkring 15 månader och efter 10 år har kärleksglöden falnat helt. Men enligt en ny studie utförd av forskare vid Stony Brook University i New York, USA, kan vissa par uppleva nyförälskelseartad passion fortfarande efter 20 år tillsammans, uppger CNN.
.
Forskarna lät nyförälskade par och par som levt tillsammans i 20 år titta på foton på sina respektive partners, samtidigt som deras hjärnor undersöktes med hjälp av datortomografi. Omkring 10 procent av de äldre paren påvisade samma kemiska reaktioner som de nyförälskade paren.
.
– Resultaten går emot den traditionella bilden av kärlek, att den minskar kraftigt under det första decenniet. Men vi är säkra på att kärleken finns, säger Arthur Aron, psykolog vid Stony Brook University, till brittiska Sunday Times."