Sant Pol de Mar...

Åh, härliga dagar i St. Pol i kusinens mans familjs femvåniga strandhus med terasser...Fast första dagarna regnade det, men framåt måndagen kunde vi sola och bada i det salta medelhavet. Jag önskar att jag kunde lägga upp bilder så att ni fick se det enormt makalösa huset och en av terasserna där vi åt frukost och (oftast) middag, och på det sötaste barnet i världen (Nerea). Men, ingen vill figurera öppet i en blogg och det respekteras.
.
Vi tog en-timmes-tåget till Barcelona på söndagen (allting stängt) och tog det annars mest lugnt. Träffade några av deras katalanska vänner, var på en ekologisk feria (marknad), gick runt. Skönt. På tisdagen åkte vi hem (och fick tillbringa ungefär 7 timmar på flygplatsen eftersom flighten var grymt försenad). Vi kom hem klockan 04 imorse...

Kvällspromenad längs St. Pol...

.

Jag läser om Oscar Wao på stranden nedanför huset...

M spanar upp på ett Gaudi-hus i Barcelona...

Jag vid ett gammalt vakttorn högt upp på ett berg mellan Barcelona och Caleya...

Hejrå! Sticker utomlands för andra gången denna vecka...

Fast den här gången för privat bruk. Till Sant Pol utanför Barcelona, med M. Så jäla nice. Fast nu vill jag bara sova. Taxin hämtar klockan 05 imornbitti. Hasta luego!

Dagens INTE köp:

Hotell.

För jag glömde kanske att tillägga att vi egentligen inte ska till Barcelona, utan till San Pol någon timme utanför Barcelona. Där ska vi bo hos kusinen och hennes katalanske man samt sötaste ksinbarnet Nerea. Den katalanske släkten har nämligen ett fyra-vånings-hus vid stranden...
.
Ps. Är lite orolig över flygbiljetten. Priset sänktes plötsligt och jag slog till, men trots att jag har betalat (och fått "betalning registrerad") står det endast "bokad". Sen fick jag någon konstig itinerary med "Class: First", vilket känns totalt orimligt för dryga 800 spänn per person. *Help*.

Dagens köp:

Barcelona för två, 13 - 17 augusti.

.

Sweet!

Chokladmus eller glass i bollen med rostat mjöl?

En kollega var precis på Kanarieöarna och fotade den här menyn.

.

Vilken efterrätt hade du valt?

It´s all about Citat från dagboken, april:

Flyttbilen väntar nedanför, halva full med Saras saker, och jag ler upp till öronen. Äntligen dagen jag har väntat på i så många år. Jag öppnar dörren och försöker hålla mig lugn.
Det är den första april 1999, dagen då jag flyttade hemifrån.

14/4 2000
Jag vill bevara denna stund i mitt minne för evigt. Det känns som jag är lycklig. Hur allt blir, är jag lycklig nu. Tittar ut genom fönstret och ser molnen, och det är så vackert. Livet är så underbart. Och jag åker...Jag vill alltid bevara denna tid i mitt hjärta och aldrig glömma. I alla framtids svåra tider - tänk tillbaka på dagar som denna och livet är mer än väl värt att leva.
.
Dagen efter åkte jag till Puerto Rico för första gången.

14/4 2001
Imorgon bär det av på kryssningen. Can’t wait! St. Maarten har en av världens finaste stränder (top ten) och St. Lucia är hur exotiskt som helst. 1 vecka till 5 olika öar, all inclusive. Och framförallt gratis. Sedan ska det ordnas cocktail-party för mina ”kollegor” från Trinidad, St. Croix och St. Thomas ombord på båten. Lite nervöst att stå för det faktiskt.
.
Jag hade drömjobbet på Puerto Rico. Jag var ett hav av känslor, och allting var så starkt.
.
2/4 2002
Jag tycker verkligen att det ar skitkul att berätta for alla att jag blev biten av ev apa idag då vi var i GIBRALTAR! Engelsk koloni ovanfor Afrika. Skithaftigt, massa apor som klättrade upp på bilen och jag skulle ju ut och ge dem Doritos och pilla. Jag är verkligen helt förälskad i Spanien nu och det tog mig typ 6 mån att bli...Nu vill jag stanna lika länge till, om det går.
.
Jag bodde 11 månader i Spanien och levde livet, en tid som känns så...avlägsen. Jag hade glömt att jag kände så för Spanien, eftersom förälskelsen släppte ungefär samtidigt som jag lämnade landet. Jag längtade till Puerto Rico varje dag.
.
1/4 2003
I helgen var jag på en födelsedagsfest och kände mig så lycklig med en drink i handen, glitter i ögonen då festen fortsatte på stranden, och med ett sånt dar färg-glatt hawaii ”halsband” runt halsen. Sedan var det åka bit fort, fort över bron med flaggor och känna vinden i håret. Jag levde ut föreställningen om Karibien till 100%. Jag är hemma.
.
Jag hade fått greencard och var på Puerto Rico för att stanna.
Tyvärr blev det inte så, och det var under lång tid svårt att relatera till det jag skrev i april år 2000.
.
April 2009
10 år sedan jag flyttade hemifrån.
Mer än 10 år sedan jag fastnade för Karibien.
9 år sedan jag hittade lyckan.
Och 0 år sedan jag kom på att ju lyckligare jag är, ju mer ledsen blir jag för att allting har ett slut, för att ni dör, för att jag dör, för att världen är så vacker att det gör ont.
.

It´s all about Suavemente:

Efter ett hårt body pump-pass tog jag en timmes powerwalk och lyssnade på P3-reportage från Rumänien. Lagom lättsamt och trevligt sådär, med tillbakablickar från Ceausescu's tid (jag minns avrättningen av honom och hans fru som jag såg på tv). Mitt i reportaget slängde de in en låt med Elvis Crespo, nämligen hans hit Suavemente (klicka här för att se videon) som vi dansade oss svettiga till hundratals gånger det året jag bodde i Spanien, mina arabiska lägenhetskompisar och jag. Suavemente, besame...en glad merengue av en puertoricansk sångare som fick mig att längta till Puerto Rico ännu mer, trots att ingen jag kände där någonsin skulle spela hans låt. I vilket fall var jag tvungen att lyssna på låten igen när jag kom hem idag eftersom det var åratal sedan sist, och videon är helt otrolig. Den som har koreograferat den borde få pris alltså, och den som för det första orkar kolla på hela och dessutom inte drar på smilbanden en enda gång borde få ett annat pris.

It´s all about Faith or just a Tiny World:

Efter 12 år som trogen Friskis-tränare bytte jag som sagt gym strax innan årsskiftet - något jag kunde ha ångrat eftersom det var lite av ett wildcard. Efter ungefär två gånger på nya stället kände jag bara att här borde jag ha tränat hela tiden, jag kan aldrig gå tillbaka nu. Två dagar utan gymmet känns tomt i hjärtat och jag längtar dit, ja egentligen redan efter en dag. Instruktörerna känner igen en och hälsar, det är samma människor jämt och superbra pass.
.
En tjej som jag brukar prata med känns nästan som en kompis, det är "men hej!" när vi möts i omklädningsrummet eller trappen, "ses vi på passet på torsdag?" när vi står trötta efter body attacken, och tillslut ett "alltså ärligt, jag tror jag känner igen dig, sen innan vi började prata här alltså". Och som svar ett "ja, samma här", och så börjar den där evinnerliga undersökningen om hur när var, och vi går igenom nästa varenda tidsepok - skola? Jobb? Vänner? Bott var? Pluggat? innan hon kommer på något "men vänta, har du bott i Spanien?", och "jo, bott och bott, men jag var där nästan ett år", och sedär, hon bodde där i tre år och tillslut kommer vi på det - vi gick på samma gym samtidigt även i Málaga, men utan att prata med varandra. Och nu bor vi på samma ställe igen och går på samma gym. Sånna här grejjer får mig att tro att det var meningen att vi skulle börja prata förr eller senare, jag vet ännu inte bara varför. Eller är det bara så att världen är extremt liten?

I love Sweden:

När jag åkte hem inatt efter en Bong-kväll hos T var bussen full av utbytesstudenter som fotade varandra, sjöng och skrek I love Sweden, how can I leave this place? I loove Sweden! Jag hittade en ihopknöcklad tjuga när de gick av, log och kom plötsligt att tänka på mitt år i Spanien som jag ganska ofta glömmer bort.
Min sista kväll, jag är ledsen vid stranden, en spanjor plockar en blomma till mig och säger no llores, gråt inte. España te quiero, como te voy a poder dejar? España, te quieero.
Konstigt nog lämnade jag Spanien med ett leende och vände mig knappt om.
.

Barcelona in one picture:

.

Barcelona in (some) pictures:

.

och fler dagar,

...då jag är i Barcelona med vänner ett litet tag till.

Precis min prisklass:

Barcelona 681 kr tur och retur några dagar i november.
Håller bara tummen för att det blir av.
I need this.
.

Stipendium.

Jag fick precis ett mail; kommer få ca. 16 000 kronor i stipendium för mina juridikstudier i Spanien i höst. Sextontusen kronor. Och jag som först hade tänkt att ta mitt obligatoriska utbytesår i Karibien, utan stipendium och istället betala många, många tusen för hela kalaset. This feels good.

Barcelona me espera.

.