En tunnelbaneresenärs dagbok.

Kommer till pendelstationsstationen klockan 08:40. Pendeltåget är försenat med 3 minuter, kommer dock 8minuter försent. Vid t-centralen missar jag precis en tunnelbana mot Ropsten och det är 10minuter till nästa pga vagnbrist. Komer alltså ca 15minuter senare än planerat till jobbet.

Väntar på bussen till Ropsten efter jobbet, den ska avgå 16.04. Klockan 16:07 kommer den så att jag precis missar tunnelbanan 16:10. Nästa ska gå 16:15, men då viskar någon tant i högtalarna att det är vagnbrist och växelfel eller om det nu var signalfel, och att tunnelbanan kommer avgå 15 minuter försent. Säkert, 15 minuter säger de alltid för att man inte ska ta taxi eftersom gränsen går vid 20minuter för att SL ska betala. Efter 10minuter in på den försenade tiden viskar tanten igen att tåget ska avgå från ropsten om 10minuter. Det hade väl alla redan räknat ut, utom SL själva. 27 minuter efter det att tåget skulle ha gått sitter jag inklämd bland hundratals resenärer i rusningstrafik och inandas förkylningsvirus och folks svett. Springer sista biten till Friskis och kommer till receptionen kl 16:57. Passet börjar kl. 17.

Tar pendeln hem, och tro det eller ej - den är bara 3 minuter försenad!

Bilal ska åka till jobbet med 20:00-pendeln som varje nattjobbs-skift, men ringer mig kl. 20:01 för att meddela att tåget är inställt. Ingen information om varför. Kollar på nätet och där står det att det är inställd pga personalbrist. Som vanligt alltså. Han får mindre lön eftersom han stämplar in för sent.

En vanlig dag i Stockholm som kollektivtrafiks-trafikant, med andra ord. För visst är det underbart att stå och vänta typ en timme extra per dag, när resvägen i sig ändå bara är 45-60min enkel väg?

Känns underbart att jag måste köpa nytt sl-kort för 600spänn imorn också. Känns verkligen som man får valuta för pengarga. Förtroendet är stort.