Min mormor alltså.

Jag pratade med mormor idag. Hon berättade att hon hade fått lite ont i ryggen och jag tänkte att det är fasen inte lätt att bli gammal (88 bast i sommar). Fast då berättade hon att det snarare var träningsvärk från nya motionscykeln, så vi bestämde att jag skulle lära henne att strecha ryggen under vår nästa Alfapetkväll.
.
Min mormor alltså, få är som hon.

My sisters keeper.

På planet till och från Puerto Rico (skitomiljövänlig att flyga, jag vet!) kändes det grymt lyxigt att ha en egen tvskärm för varje säte och kunna välja mellan mängder av nya filmer, olika spel, musik, tv osv (länge leve Air France via Delta!). Dessutom korkades champagnen upp (eftersom det ingick i flygriset) medan jag alltså avnjöt en mängd filmer under den långa resan. Störst intryck gjorde My sisters Keeper som fick mig att snyfta i mörkret. Riktigt, riktigt bra och sevärd. Stark, hemsk och vacker på samma gång. Se den!
.
Ps. Gällande mitt förra inlägg så ger jag upp eftersom jag tror jag att jag blev rätt missförstådd. Jag vill inte offra mitt nulevande liv, men jag är beredd att göra det om det är det som krävs gemensamt. Jag vill gärna bo på landet och odla en del eget, men det skall skapas med eftertanke och planering och inte genom att bo ensam i en stuga utan el och vatten. Samtidigt är jorden utom all räddning, befolkning och förstörelse bara ökar och det ligger tyvärr i människans egoistiska natur.

Mother Earth.

När vi var på observatioriet i Arecibo första veckan på Puerto Rico så fanns det en sån där "population counter" inne i mini-museet. Nog för att jag vet att jordens befolkning ständigt ökar, men att se siffrorna ticka konstant gav mig panik. På den tid vi var där ökade jordens befolkning med cirka 20 000 personer, dvs cirka 2.8 personer per sekund. Nu är jag jättehemsk, men förstår ni vad det innebär när alla barn får vaccinationer? När alla människor får sjukvård? Hålls vid liv in i det sista? Inte ens får dö fast de vill? (syftar på aktiv dödshjälp). Förstår ni vad det innebär om fem år, tio år, femtio år? Ingenting kommer finnas kvar. Ingen riktig mat, inga korallrev, ingen skog, således inget syre, ingen bensin, ingen olja, ingen plast, inga jobb, inget rent vatten. Krig, svält och våld kommer finns överallt innan hela mänskligheten dör ut. Jag har tänkt på detta länge, men nu tänker jag på det nästan hela tiden, att allt jag gör bara förstör, att vi bara är bakterier på jordens yta som inte gör något gott överhuvudtaget. Bara att spola i toaletten, köpa mat i förpackningar, borsta tänderna, slänga gamla strumpor, köpa nya strumpor, precis allt.

.

Men vem vill inte hjälpa barn som svälter? Jordbävningsoffer? Fattigdom? Vem har rätt att avgöra vem som får leva och vem som måste dö? Samtidigt, när alla överlever och befolkningen bara ökar, så kommer vi alla dö i slutändan eftersom det inte finns något kvar till någon. Jordens resurser är knappast obegränsade.

.

Vem är beredd att gå tillbaka 100 år i tiden för att rädda jorden? Sluta använda vattentoalett, dusch, bil, smink, en massa kläder, engångstamponger och blöjor, engångsmjölkförpackningar, en massa papper? Jag skulle helt ärligt göra det, om vi gjorde det tillsammans. Jag skulle till och med gå med på barnafödsbegränsning, allt för att rädda jorden. Det värsta är att det inte går att göra allt detta själv. Jag skulle inte överleva i världen såsom den är skapad nu, inte med de förutsättningarna jag har nu (med mer pengar, så jo). Tänk bara på hur hela USA är skapat - du kan inte göra någonting utan bil, samhället är uppbyggt på snabbmat; mindre rika har inte råd att köpa nyttig mat när snabbmaten är hundra gånger billigare.

.

Jag blir helt galen när jag tänker på det här, rädd över hur många som överlever. För man får ju också tänka på att befolkningen ökar med 2,8 personer per sekund nu ja, men allt är i kvadrat, så när vi är uppe i 7 miljarder kommer det öka med många fler per sekund. Då väntar massvält och desperation. Kanske är det jordens sätt att säga ifrån genom att skapa naturkatastrofer och nya virus? Hur mycket ska det krävas för att vi ska förstå?

.

Jag vill bo på landet, odla min egen mat. Jag kan lätt ha utedass och skippa onödiga grejjer bara jag har råd och kärlek. Alla älskar Nyew York, jag har gått från att ogilla staden till att...ogilla den sjukt mycket mer. Stad över huvudtaget är bara skit; utsläpp, smuts, inget imponerande, komsumtion, materialism. Jag vill ha natur! Fattar inte ens hur jag kan bo i Stockholm när jag ändå gör allt för att undvika själv staden (bara att åka igenom stan ger mig panik, och att gå på stan är det allra värsta), och fattar ännu mindre hur folk kan älska stora städer med massa fula skyskrapor, oren luft och smutsiga gator.

.

När ska något hända som förändrar oss?

Caribbean sunrise down the street.

* Missing it already*

A cheesekiss, somebody?

Nån som vill ha på sig det här på en dejt kanske? Kunde bara inte låta bli att köpa det... USA har verkligen allt!

Skrytblogg (eller möjligtvis fakta?)

Idag fick jag betyg på C-uppsatsen; VG! (Vilket är högsta betyg). Fick VG på hela förra terminen också för den delen (teori & metod) och faktiskt slutbetyg i alla stora kurser i offentlig rätt. Det känns extra bra eftersom jag på sista tiden har jobbat typ 30 timmar i veckan utöver allt plugg. Lön för mödan, som det heter. Nu ska jag bara stoppa in mina andra juridik-kurser sen tidigare så att jag får en riktigt fet kandidatexamen innan diplomet förhoppningsvis anländer.

FOUND FOUND FOUND!

Yes, precis nu kom budet med min väska, hallelujah!
.
Hoppas M får sina två också; igår hade de ringt honom klockan 20 och sagt "vi kommer senast klockan 22", men ingen kom.

Fem böcker.

Under januari har jag läst en del böcker, förutom att själv lämna in en uppsats på 70 sidor text och läsa och opponera på en lika lång. Ibland blir jag helt manisk med läsandet och vill inte göra något annat. Fem böcker på typ två veckor:

• Envar av Philip Roth


• Dödergök av Katarina Wennstam


• För att lämna röstmeddelande tryck stjärna av Bodil Malmsten


• Americanos av Magnus Linton


• Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon

Den sistnämnda rekommenderar jag verkligen alla att läsa - Vacker, enkel, annorlunda, underbar! Dödergök var däremot en riktig miss - med tanke på att jag gillade hennes Smuts hade jag förväntat mig något ungefär lika bra, men den här skulle jag inte rekommendera någon att läsa. Storyn var bra i sig, men språket var tomt, dialogerna meningslösa, irriterande. Och sen att den lilla spanskan som skrevs var felstavad och grammatisk inkorrekt gjorde mig bara ännu mer arg. Att jag läste ut alla 540 sidor är i sig ett mysterium... Envar var allmänt mörk och gav mig ångest, död död död och ålderdom, medan för att lämna röstmeddelande var bra, kort, lättläst och träffsäker. Americanos är ett måste att läsa, den är ett reportage om latinamerkas nya rebeller och boken nominerades även till Augustpriset 2005.

Hej nya liv efter kandidatexamen!

...and lost again, AGAIN.

Sjukt irriterande, när man ligger och inte får somna för att de ska komma med väskan, och sedan kommer med fel väska som man länge och väl på Arlanda har stått och förklarat ska till M. Jag fattar inte hur de kunde ta fel efter våra förklaringar i typ trettio minuter på vilken väska som skulle till mig, det var liksom den enda väskan av våra tre som såg ut så och den hade desutom min nametag på sig. Nu vet jag inte när väskan kommer komma, eller om den kommer komma över huvudtaget eftersom budfirman som kör till M med min väska kommer ta tillbaka den till Arlanda. GRRRRR!

... and found!

De ringde nyss från Arlanda, väskan har anlänt och kommer till min dörr ikväll, hurray! Jag hade tänkt att sova i typ hundra timmar, men jag väcktes ändå efter två av att grannen ovanpå hade kvinnligt besök. Jag hade ingen aning om att det var SÅ lyhört, skrämmande efter att ha bott här tre år i slutet av april...*Ehum*...
.
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet, ser faktiskt fram emot att börja beta av kaoset som antaligen har skapats under min frånvaro.

Lost baggage AGAIN.

Tillbaka i snöiga Sverige, men gissa vad? Ingen av våra tre väskor då vi kom fram till Stockholm (två blev till tre eftersom vi köpte så mycket nytt när väskorna var borta i fyrafem dar på ditresan). What a surprise! Man börjar ju vänja sig... Dock verkar de komma senare ikväll eller imorgon, och dessutom innehåller de ju mest sommarkläder vilket känns ganska avlägset nu. Tycker bara att det är lite typiskt att de kom bort både på dit- och hemresan.

.

Jaha, det var den semestern det. Jag har inte sovit sedan i fredags natt och vi gjorde så mycket saker varje dag att det i ärlighetens namn känns som semester att komma hem, hur mysigt vi än hade det.

Sista dagen...

Jag i regnskogen igår

,

Uuuh, idag är det sista dagen på Puerto Rico. Solen kikar fram mellan molnen och det är behagligt varmt precis som alla andra dagar. Vi har hört rykten om -14 och snöstorm i Stockholm, vilket gör det extra jobbigt att åka hem. Inte för att vädret är allt, men jag känner mig inte riktigt redo. Tänk om jag inte kommer tillbaka hit mer? Puerto Rico börjar kännas lite som ett avslutat kapitel, även om det alltid kommer finnas här, och det är skönt samtidigt som konstigt. Mitt år i Spanien kändes som ett avslutat kapitel direkt; jag tänker sällan på det året, pratar nästan aldrig om det, glömmer nästan bort att jag var där. Tänk att platser kan ha så olika inverkan? Puerto Rico gjorde intryck direkt och blev som mitt andra hem.
.
Sista dagen alltså, och vi ska ta det lugnt, kanske bada lite på stranden nedanför och åka och köpa lite saker vi vill ha med oss hem (hur allt ska få plats är en annan femma, med tanke på hur mycket nytt vi var tvungna att köpa då bagaget var borta de första typ fem dagarna) och sedan kommer kanske ett par vänner över på kvällen. Jag känner mig inte det minsta utvilad - snarare blir livet hemma igen som semester. Här har vi gjort saker hela tiden och varit utmattade på kvällarna.
.
Igår åkte vi till regnskogen igen och gick den kända "regnskogsrutten" på ett par kilometer. Vi gick bland annat till vattenfallet vid floden La Mina innan vi åkte till Viejo San Juan (gamla stan) igen.

Culebra...

Igår gick vi upp i ottan igen för att åka till ön Culebra som hör till Puerto Rico men ligger halvvägs ut mot St. Thomas, U.S Virgin Islands. Det var min fjärde resa dit, en entimmes båtfärd för 4.50 $ tur och retur. Det var dock jäkligt höga vågor, så redan efter typ en kvart kände jag mig sjukt illamående. Det blev inte bättre av att folk runtomkring oss började spy... så jag vinglade ut vit i ansiktet och höll på att svimma innan jag spydde tre gånger och hade lust att hoppa av båten mitt i havet. Jag har aldrig varit så åk- eller sjösjuk i hela mitt liv! Det flimrade för ögonen och jag kunde inte röra på kroppen. När vi skulle gå av stank båten av varma spyor så jag var inte direkt ensam i mitt tillstånd. Väl på Flamenco Beach, rankad som världens näst-vackraste strand av Discovery Channel, packade vi upp våra snorkling-set och var i princip bara uppe ur vattnet för att köpa pinchos de pollo (kycklinggrillspett) och piña colada. Framåt eftermiddagen då vi skulle hem hade någon rotat i min ryggsäck, men eftersom vi är smarta och gömmer allt värdefullt hade tjuvarna bara fått med sig några rutor toalettpapper (!!!) och det kan man ju bjuda på, hehe... På ett av våra foton ser man tjuvarna på långt avstånd. Väl tillbaka i Culebras hamn gassade solen och vi fick vänta sjukt länge på båten. Ingen sa någonting, så när klockan närmade sig 18 och båten skulle ha gått klockan 17, gick jag och frågade vad som hände. Jaha, färjan hade gått sönder och de visste inte om det skulle komma en ny. Nästa skulle gå morgonen efter...Efter lite panik fick vi iallafall köa för att komma med last-färjan, vilken bara tog emot 150 personer, så budskapet var "alla kommer inte komma med"... Som tur var kom vi med, och kom tillbaka till Luquillo endast 2-3 timmar efter beräknad tid. Vi avslutade kvällen i amerikansk anda med pizza från Dominos för mig, och hamburgare från Wendys för M och sov innan vi sov gott i lägenhetens dubbelsäng.

Flamenco Beach

.
M kan ses snorkla för glatta livet i det underbara vattnet
.

M spanar ut över stranden...

.

Sex fiskar!

Iguana:n i trädgården.

Se så vacker den är, iguana i trädgården! Utanför oss har vi alltså färsk lime bredvid kokospalmen, en kolibri med minibo som senast idag flög nån decimeter över M:s huvud, och iguanas. Och så hör vi havets vågor och ser en glimt av stranden från terassen.
.

*kommer sakna som fan i Sverige*

Back to Río Piedras.

Igår åkte vi till Río Piedras där jag har bott förut. Det kändes rätt skönt att vara "hemma" på gatorna, kunna peka på mataffären där jag köpte mat, den första lägenheten där jag stod på kontraktet i detta land, gå runt på Universitetet och pilla på lianer och visa mangoträd.
.
Efter det åkte vi till Santurce för att äntligen få äta riktig mat (appropå blogginlägget innan). Flera vänner har tipsat mig om La Casita Blanca, så vi åkte dit och fick oss riktigt god mat. Jag älskar ställen där de serverar extra saker som inte ingår i det beställda och som heller inte står med på notan; här fick vi både vitlöksbröd, soppa, bacalaoito (typ friterad torsk) och varsin liten hutt cocossprit till efterrätt. Vi åt typisk puertoricansk mat och notan inklusive dricks gick på 30 dollar - helt klart prisvärt! Jag orkade inte ens äta upp allt. Vi träffade några amerikaner där som vi stod och snackade med ett bra tag innan vi åkte till Plaza Las Americas för att se finfina Avatar i 3D. Caribbean Cinemas, som biokedjan heter här, har riktigt bra salonger med mycket benplats, sval luft, onumrerade platser och ingen risk att någon lång sätter sig framför (ogillar svensk bio, älskar puertoricansk). Vi satte oss alltså på bästa platsen i mitten och njöt av den fina filmen för 75 spänn per person i shoppingcentret där jag jobbade år 2003. Jag älskade filmen! All in all en mycket bra dag, även om det regnade och var mulet hela dagen. Sånna dagar är också okej. Nu på förmiddagen denna tisdag är det lite sol, så planen är att sticka och bada lite innan vi åker till regnskogen eller gamla stan senare i eftermiddag.
.
.

Boricua de corazón - Puertoricansk flagga nedanför huset/lägenheten vi hyr.

.

Svenskar kommer ju i tid, så vi var såklart först i biosalongen (10 minuter innan Avatar började)..

. La Casita Blanca (och en av amerikanerna).
.

Chipsbil på väg! Puertoricaner kör förövrigt som galningar...

Puertoricansk...mat?

Sedan vi kom hit har vi i ärlighetens namn inte ätit särskilt bra. De flesta dagar har vi börjat med ett par kakor, juice och en macka, följt av lite middag på kvällen (antingen typ grillat här eller snabbmat ute). I fruktväg har vi i princip sammanlagt bara ätit lime från trädet utanför, nån banan och en halv grape som hon som hyr ut huset hade lämnat kvar till oss när vi kom hit. Igår köpte vi dock en saftig, puertoricansk ananas som smakade helt ljuvligt! På senvåren är annars bästa fruktsäsongen, med färska mangos som ligger under träden, tamarinder och quenepas. Nu har vi iallafall blivit tipsade om en bra restaurang som heter La Casita Blanca som tydligen gör den bästa puertoricanska maten. Hoppas vi kan åka dit! Allt ses liksom med andra ögon när M är med och vi "turistar".

Igår kom min vän Canelie, som jag jobbade med i Plaza Las Americas 2003, och hennes kille över. Vi skulle åka till en flod i regnskogen men hittade dock inte dit utan åkte till en strand i Fajardo istället och köpte varsin pincho (grillspett). Idag regnar det och det är dax att eventuellt åka och se Avatar i 3D, spana in Plaza Las Americas (Karibiens största shoppingmall) och eventuellt studentstaden Río Piedras där jag bodde.

Roadtrip numero dos, och lite annat.

Mario & M inne i La Fortaleza, el Morro, Viejo San Juan i fredags

.

Utsikt under vår roadtrip igår, här över Maunabo

Se upp för kokosnötter! M kör vår hyrbil på Playa Lucía .

M badar i Bahía Sucia vid Cabo Rojo Lighthouse

. .

Bahía Sucia sedd från Cabo Rojo Lighthouse. Dock inga störtande klippor med på foton här eftersom alla innehåller M eller mig, vilka bara läggs upp på Facebook
.
Solnedgång över stranden El Combate, Cabo Rojo...
.

M på El Combate

..

Sedan jag skrev sist har vi haft två fullproppade dagar igen som enligt mig har varit toppen (aj! Fick precis ett myggbett UNDER FOTEN...puertoricanska myggor är förrädiska).

.
I fredags åkte vi in till gamla stan (Viejo San Juan) hem till min gamla vän Natalie som jag har känt i 10 år, och som även har hälsat på mig i Sverige innan vi åkte vidare till Norge tillsammans ett gäng. Hon har bott två år i Tyskland, fem i San Francisco och sex månader i Frankrike och vi hade inte setts på kanske åtta år? Ett kärt återseende med andra ord. Efter det åt vi lunch på San German med henne, hennes bebis och Mario (som jag inte hade träffat sedan 2006) innan vi gick till La Fortaleza (El Morro). Himla kul för mig, för jag hade faktiskt aldrig gått in i fortet innan! Imponerande utsikt. På eftermiddagen åkte vi till Condado och hämtade upp Petchie och åkte tillsammans till Caguas i mitten av landet för att hälsa på Janina & Pedro på deras café de har där. Janina och jag jobbade i samma shoppingcenter år 2003, och hon & Pedro hade drömmar om att starta café - vilket de sedan gjorde och har nu tre stycken. Petchies man plus vän Britta tillkom och jag hade gärna stannat hela natten om det inte vore för att vi skulle upp i ottan på lördagen för att åka till andra sidan ön.

,
På lördagen gick vi alltså upp när det fortfarande var mörkt och åkte längs nordöstra kusten vidare mot sydväster. Vi åkte upp i bergen och hade grymt fin utsikt, hamnade i en kokonötsskog (I Sverige är jag rädd för att få istappar i huvudet, här alltid för kokosnötter) och såg bland annat en iguana-familj (jätteödlor). Målet var El Faro (Cabo Rojo Lighthouse) som ligger på den allra sydligaste spetsen av ön (och absolut allra längst bort från Luquillo, längst till väster vid Karibiska Havet). Väldigt häftigt, för landskapet var helt annorlunda och vid fyren går klipporna rakt ned i vattnet (jag är höjdrädd så jag vågade inte ta några coola bilder). Det finns även en fin strand bredvid (Bahía Sucia) där vi passade på att bada innan vi hann se solnedgången på stranden El Combate och köra de fyra timmarna (typ) motorväg hem igen.

Solbränd, med betoning på BRÄND.

INTE världens bästa idé att snorkla i flera timmar utan att ha smörjt in ryggen, och bara smörjt in framsidan med solskyddsfaktor 6. Jag har typ aldrig bränt mig i hela mitt liv så att det gör ont, förrän nu. Hela ryggen värker, aj aj aj! Roligt som fan var det iallafall. M blev som ett barn på nytt och ville aldrig komma upp på land.

m

Det är även extra härligt att vi har hyrt övervåningen av ett hus som har trägård och egen parkering, att det inte finns några turister och att det är lugnt och skönt på nätterna medan alla coquies och insekter spelar orkester för fulla muggar. Länge leve Luquillo!

Roadtrip.

(Alla foton, tagna av mig, kom i fel ordning och texten på fel plats, och inlägget går heller inte att redigera. Min dator sjunger på sista refrängen kan jag lova er!)

En ödla i Arecibo
, Världens största radioteleskop i Arecibo

Mar Chiquita, Manatí

Varning utanför Mar Chiquita, Manatí

Los Tubos, Manatí
l

Idag åkte vi nordöst mot staden Manatí där mina favoritstränder på Puerto Rico finns. Los Tubos är en helt underbar, lång sandstrand som varje gång jag har varit på har varit tom på folk. Så även denna gång; dock med några män som smög runt i buskarna, så vi misstänkte knarkuppgörelser och allt möjligt och vågade varken bada eller lägga oss på stranden. Istället tog vi våra grejjer och åkte till Mar Chiquita - en strand jag inte alls gillar, men som hör till om man besöker Manatí. Inget sol eller bad där heller, utan färden bar vidare till Arecibo och världens stärsta teleskop - som bland annat har skådats i James Bond's Golden Eye och filmen Contact med Jodie Foster som jag älskar. Teleskopet kan läsa av upp till 33 000 ljusår bort, häftigt! År 2003 gick jag i regnskogen runt teleskopet tills vi kom till en grymt häftig flod mellan typ droppstensgrottor, men vi hann inte göra det nu. Dagen avslutades med ett par timmar i Viejo San Juan och ett snabbesök till El Morro och "mat" på Wendys.

Snorkling på Balneario Beach.

Idag kom äntligen våra väskor, hallejujah! Solen sken dessutom hela dagen så vi passade på att sola & bada på Balneario Beach ett stenkast bort, innan vi åkte till Fajardo en sväng (allra längst nordöst av ön) under solnedgången. Nu är det dax att grilla kyckling eftersom kycklingen vi köpte igår typ var rutten (hm...) M vill ha uppmärksamhet på terassen, så mer hinner jag inte skriva denna gång.

.

M på Balneario Beach, Luquillo

.
M in action
-
Wee! Nya kameran funkar under vatten!

.

Fajardo

Fajardo - där vi sen antagligen ska paddla kajak på natten bland självlysande plankton

Spontan-trip till regnskogen:

Eftersom Luquillo ligger vid regnskogen åkte vi dit en sväng i eftermiddag och njöt av vacker utsikt, natur, vattenfall och växtlighet...

.

Nu är det dax att lägga scampi-spetten och kycklingen på terassens grill!

La isla del encanto.

Igår hade vi en totalt upp-över-öronen planerad dag, inklusive ett gäng dubbelbokningar. Det vi dock bestämde oss för var följande:
* Köpa kläder på en outlet i Canóvanas
* Gå på en födelsedagsfest vid stranden i Piñones där det erbjöds kajakpaddling
* Fika hos Petchie i "stan" och sedan åka till festivalen i viejo San Juan.
.
Färden började runt 11 från Luquillo och vi missade både outleten och födelsedagsfesten eftersom vi (jag) inte hittade... Istället blev det en intressant resa genom Loíza (där sångaren Tego Calderón kommer ifrån!) och vidare till den "hemliga stranden" bland vulkanstenarna i utkanten av Piñones. När vi kom fram märkte jag dock att den inte var så hemlig längre eftersom ett gäng transvestiter sprang runt i klänningar för att spela in en musikvideo. M blev lite småchockad, men jag blev inte chockad förrän vi skulle gå och märkte att "regissören" var min gamle vän Chemi som jag bodde med år 2000! Helt galet. Vi åkte sen vidare till los kioskitos där M fick prova på puertoricansk mat (friterad bacalao, vilket är torsk, och alcapurria) innan vi åkte vidare mot stan och hem till Petchie. Mycket trevligt! Trötta som två utslagna sengångare orkade vi inte köa med bilen in till gamla stan, så vi vände och åkte hem i regnet.
.
Idag har våra väskor lokaliserats till Dominikanska Republiken, vi har sett på nyheterna att Puerto Rico har historiskt rekord med regn senaste veckan, och samtidigt kom solen fram för första gången när vi var ute på morgonpromenad längs stranden i Luquillo där vi bor. Härligt! Ett glas cola light med lime plockad från trädgården utanför gjorde susen, och nu ska vi snart till outleten i Canóvanas (denna gång ska vi hitta!) eftersom det är rätt omöjligt att klara sig på få kläder i det här klimatet. Det är som nämnt i tidigare inlägg så sjukt fuktigt, vilket nu även har gjort att datorn knappt vill starta (vi fick torka den i solen).

Limeträdet i trädgården

,
Hemliga stranden i Piñones sedd från vulkanstenarna - ett av mina favoritställen på PR!
.

Ett krabbhem på stranden i Luquillo imorse

.

M på stranden nedanför oss i Luquillo

Fuktighet & barbeque:

Lissa & hennes son, hennes kompus & son samt syster Tamara igår

,

Min pappa brukar ibland säga att det är hög fuktighet i Sverige och varje gång blir jag lika förbryllad eftersom jag jämför med Puerto Rico. Ett exempel: Igår när vi skulle ha grillkväll på terassen med några kompisar hällde vi upp chips och doritos i skålar. Dessa var efter fem minuter så sega att de smakade typ kartong som legat i vatten. Min dator stänger av sig själv för att den blir så fuktig och man behöver inte använda lypsyl eller några krämer. Det kallar jag fuktighet.

.

Förövrigt så har ju bagaget fortfarande inte kommit, vilket innebar att vi åkte till Fajardo mall igen och köpte kläder. Trust me, det är inte samma sak att köpa kläder för att man måste, som om man vill. Även om flygbolaget ska ersätta så hade jag hellre velat ha min väska här nu... Jag har samma jeans och gympaskor som i torsdags, förutom 9 nya tröjor. Eftersom bagaget nu har varit borta i 48 timmar ersätter flygbolaget upp till 5000 sek per väska, så alldeles strax denna söndagsmorgon ska vi åka till ett outlet i Canovanas som Petchie tipsade oss om. Det kommer bli en busy day - köpa kläder, vidare på Lissas födelsedagskalas i Piñones på stranden och efter det en sväng till Viejo San Juan med Petchie & O eftersom det är fiestas de la calle de San Sebastian.

.

Igår eftermiddag grillade vi i vilket fall kyckling på terassen och jag hade bjudit in ganska många gamla kompisar. 10 stycken hade tackat ja, varav fyra kom. Lite tråkigt att vissa inte kom, men roligt att de som kom verkligen kom! De som syns på fotot kom hit, och det kändes som ingen tid hade gått. Jag bodde ett tag hos systrarna Lissa & Tamara och deras föräldrar år 2000 och 2001, och Lissa bor numer i Philadelphia. Lite senare kom även Petchie & hennes O - vilket var extra roligt eftersom vi bara känner varandra genom bloggvärlden innan! De sistnämnda åkte hem runt midnatt och M & jag sov gott i värmen tills vi vaknade imorse kl. 7:30.

.

Från och med imorgon ska det bli bättre väder och vi kommer tillbringa tid på stranden och göra en massa äventyr. Looking forward!

Morgon från terassen:

Lägesrapport från Luquillo:

Kom nyss till lägenheten; möttes av en liten svart kolibri som satt på sitt minimala bo på en kabel utanför huset, och en och annan coqui hörs redan trots att solen inte har gått ner. Vågorna dånar två kvarter bort och eftersom det regnar för fullt går det varken att bada eller sola. Vi är ändå trötta efter den sjukt långa resan, som dessutom resulterade i att både M:s och mitt bagage kom bort (!). Vi hade ju 12 timmar i New York där vi skulle checka ut väskorna, men de hade aldrig kommit med flighten. Förhoppningsvis kommer de tillrätta snarast (För 10 år sen när jag åkte hit för första gången var väskan borta i 9 dagar). Som påster på såren får vi nu shoppa för 2000 kronor var som flygbolaget ersätter. Vi styr alltså strax bilen mot närmsta stora shoppingmall i Fajardo eftersom vi bara har de kläder vi haft senaste två dygnen, förutom ett par extra strumpor och lite sånt. Självklart fick jag även lingonveckan på Arlandaexpress (två dagar för tidigt) och blodade ned kläderna - vilket jag märkte först efter att väskan checkats in. Byta käder i New York alltså tänkte jag, men icke! Hade dessutom svinont hela resan trots värktabletter, och toalettbesök har varit behövda cirka varannan timme.
.m
Jag trodde att jag skulle gråta av minnen och nostalgi när vi landade, men icke. Kanske för att jag dessutom är sjukt trött.
.m
Jag hoppas även att Karibien inte behöver drabbas mer nu av jordbävningar. Som om Haiti behövde mer misär! När jag var där 1999 höll redan mitt hjärta på att gå sönder i bitar av all fattigdom.
,
Foton och mer uppdatering kommer inom kort, men just nu kan ni alla trösta er med att det regnar trots att det är 25 grader, att vi inte har några kläder och att det är så höga vågor att man inte får bada.

Let´s go dancing.

Hallå liksom? Är det sant att jag kan sitta ned och kolla på skräpfilm utan att behöva känna att jag borde plugga? Är alla opponeringar klara, inga rester någonsin funna, och fil.kand:en min? Sjukt overkligt. Hux flux sådär bara, tack och hej. Firade med 4.5 h jobb, 90 minuter spinning och core med träningskompisen, och nu stekt äggvita med feta. Och lite naturella chips. Och kanske en chokadkaka som M har bakat.
.
Imorgon ska jag på vinterkonferens med jobbet i skärgårn hela dagen; egentligen varar konferensen i tre dagar men jag missade de två första på grund av plugget. På kvällen träning med träningskompisen igen, och på torsdag Västindien. På lördag kommer gamla kompisar över och hänger i lägenheten vi har hyrt. Dessutom hittade jag tjugo spänn ute idag. För andra gången på en vecka. Livet är lite för bra för att vara sant. *Läskigt*.

Böcker på väg.

De flesta böcker fixar jag gratis, men nån gång om året unnar jag mig en lyxig nyleverans av böcker jag verkligen vill ha. Detta är årets leverans som hämtas upp på måndag:

• Livet med min syster Madonna
• Aldrig fucka upp
• Singoalla
• To Kill a Mockingbird
• Iliaden
• Odysséen
• Lolita
• Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
• Boktjuven
• Djurens gård (Animal Farm)
  

Sjukt bra priser också. Den billigaste 23 spänn, den dyraste 37. All in all tio böcker för 300 petsukis.

Jävlar vad det skall läsas året som kommer. Och ses film! Jag har redan läst ut både Envar av Philip Roth och För röstmeddelande - tryck stjärna av Bodil Malmström förutom allt med plugget och jobbet första veckan av året. Jag kan knappt fatta att kvällarna kommer vara i stil med jaha, läsa en bok kanske? Se en film? och inte mer behöva känna är det något som skall läsas, så är det kurslitteratur. Overklig känsla.

(För nej det blir inte magisterprogram nu, orkar liksom inte mer efter cirka 6 års högskolestudier, det blir jobb istället. Lite mer att leva och slippa kvällar som denna; fredagskväll ensam med uppsatsläsande).

It's all about Duktiga Dagen.

Är på jobbet klockan sju, först av alla, efter tre komma fem kilometer promenad och rosiga kinder. Jobbar till 12:45 och åker till skolan för att lämna in fina uppsatsen i pärm, helt hypad och uppspelt som ett barn på julafton gånger tio. Sen ärende i stan, handla bra och god mat på hemköp (lax, keso, sparris, paprika, lök - ja sånt där), gå en kilometer hem, plugga inför opponeringen nästa vecka och laga goda maten, sen gå en komma fem kilometer till gymmet och köra 30 min core och 60 min body pump med träningskompisarna och komma hem till 21:40 efter en komma fem kilometer promenad till. Dax att plugga innan M kommer efter sin 15 timmars arbetsdag (!!)..Något säger mig att flextid är smått farligt när vissa utnyttjar den åt fel håll...
.

Today is a good day.

Dagen före uppsatsinlämnandet.

Sista dagen innan C-uppsatsen ska in, och såhär såg det ut hos mig i förmiddags. Kollegan tog nämligen med sig sina tre fåglar inför en sista check-up av våra nästan 100 sidor uppsats (fast 70 är just uppsats, resten bilagor). Fågeln på bilden är så jävla cool, den bajsade i toaletten och kastade grissini på golvet bara för att det var kul. Och så hade den lärt sig att imitera ljudet av när batteriet på mobilen börjar ta slut, så jag var på vippen att ladda mobilen hela tiden. Lurad.

.

Efter det åkte jag til Barkarby och hämtade ut kameran, frös arslet av mig när det såklart var strul med kollektivtrafiken, men fick sällskap hela vägen av en trevlig florist i min ålder. Är det bara jag som alltid börjar prata/träffar folk som börjar prata med mig i kollektivtrafiken? Igår på väg hem från stan var det en kille, yngre än jag, som pratade med mig hela vägen, vilket förvisso var på gränsen till obehagligt eftersom det alltid är svårt att veta folks intentioner.

.

Livet känns så jäkla bra. Snart färdigpluggat (efter opponering 11-13 jan) och Karibien om en vecka. Jag har en känsla av att 2010 kommer bli ett grymt bra år! (Peppar peppar, vill ju faen inte jinxa det).

No longer desperately seeking Camera!

Nu är kameran äntligen på väg, men det blev faktiskt varken en Nikon eller Canon som jag efter tidigare bloggrekommendationer hade bestämt mig för. Istället har jag snart en Olympus mju though 6010 i min ägo. Why? Jo för att jag vet att jag kommer tappa kameran i golvet minst fem gånger (speciellt när jag har ett stengolv under mig), och den här tål fall från 1.5 meter. Dessutom är den vattentät till tre meters djup, och den även frystålig. Perfekt för en klumpeduns som jag med andra ord, och så kan jag ju ta den med mig i vattnet i Karibien om en dryg vecka. Pris: 2890 kronor, och eftersom jag fick dessa pengar i födelsedagspresent och julklapp av mamma och pappa känns det alldeles underbart.

Decenniekrönika? Omöjligt.

Strax innan 2009 blir 2010 i Sjöstaden
.

Jag tänkte först skriva en decennie-krönika, men insåg snabbt att det skulle bli typ en hel bok och att det är därför som jag faktiskt skriver just...en bok (som förvisso aldrig blir klar). Det som kan sammanfattas är ändå ett otroligt händelserikt decennie, vilket jag kan se tillbaka på och le åt och aldrig, aldrig känna att jag inte har gjort så mycket eller borde ha gjort mer.
Tvärtom.
Jag har gjort allt jag har velat, och mer därtill. Jag tror aldrig att ett decennie av mitt liv kommer innehålla så här mycket igen; så härmed döps de första 10 åren tvåtusentalet till decenniet då jag blev kär i livet.

Trashanken firar nyår.

Igår på lunchen satt jag och bläddrade lite i en kollegas vår-HM-katalog eftersom jag råkade käka efter alla andra (alla och alla, vi har max varit fem pers på kontoret dessa dagar), och insåg att shit vad mycket snyggt som kommer till våren. Men inte ska väl jag, jag behöver ju ingenting, jag har ju så att jag klarar mig....
.
Denna tanke sattes på prov nyss då jag skulle gå till tobaksbutiken för att hämta ut en försenad födelsedagspresent till mamma från adlibris (mamma fyller dagen innan julafton) och insåg vad jag hade på mig för kläder.
.
Blå dunjacka: Fick begagnad av lillsyrran för 10 år sedan eftersom hon tyckte att den var ful och inte ville ha den längre (!).
Nike-träningsbyxor med vinterfoder: Hittade kvarglömda i gympasalen 1994 eller 1995 och behöll dem eftersom ingen ville ha dem (!). Jag har använt dessa tusen gånger sedan dess och älskar dem.
Halsduk: Inköpt på julmarknad i Málaga för 8 år sen, 40 spänn och grymt skön i ull utan att stickas det minsta. Ett av de bästa köpen ever.
Vinterstövlar: Känns relativt nya, eftersom de köptes på rea i Lidingö centrum för fyra eller fem år sen. Skitsköna och varma, hoppas att de håller förevigt.
Vantar: Fattar inte att jag inte har tappat de än; hur sköna tumvantar som helst i ull med foder från Åhléns i svart och vitt mönster från hösten 2007.
Mössa: Här snackar vi meganytt - köpt i Barcelona hösten 2008 för en billig slant.
.
Så inte ska väl jag? Det mesta är ju fan nytt.
.
Ikväll ska vi iallafall fira nyår i Sjöstaden hos M:s brorsa och tjej, med lax och chokladkaka, och vindruvor vid tolvslaget. Fast M ska inte käka vindruvor, han tycker att det är en skitdum tradition att klämma i sig tolv vindruvor på 12 sekunder eftersom det kan leda till oönskade kvävningar.
.
Tills dess ska jag fortsätta att skriva lite analys till C-uppsatsen. Jag har även läst ut årets sista bok (en inte särskilt bra isländsk deckare) samt varit och tränat 30 minuter på skridskomaskinen. Jag har fortfarande träningsvärk sedan core för några dagar sedan eftersom influensan gjorde att jag inte kunde träna på tre veckor och nu måste jag bygga upp allt igen.
.

Feliz año nuevo!

2009 års lista.

Listan, listan...Allt som är blått kan klickas på för att komma till diverse inlägg om saken.
,
1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Självklart! Varje år innehåller nya saker; jag besökte nya platser, testade nya träningspass, lärde mig nya ord, nya arbetsuppgifter, läste nya kurser, skrev c-uppsats osv.
.
2.Höll du några av dina nyårslöften?
Not really. Jag lovade att ta det mer lugnt och lyssna på mig själv. Det har inte gått så bra som jag hade hoppats på direkt.
.
3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Det underbaraste var kusinen och hennes man som fick sötaste, sötaste Nerea som jag älskar. Även Anna & Richard fick lilla Tilma!
.
4. Dog någon som stod dig nära?
Tack och lov inte detta år, men mamma förlorade två som stod henne nära.
.
5.Vilka länder besökte du?
Norge, under världens finaste roadtrip till Geiranger och Hellesylt. I fell in love with the fairytale Norway. Jag var även till Danmark två gånger på business-trip. Förutom det var jag runt i Sverige en del - Gotland, Fagersta, bröllop & dop i Västervåla, Göteborg, skärgården många gånger, 3-dagars-konferens med jobbet på Lidingö, Norrtälje där vi bland annat målade Bruce Springsteens bastu osv. Extremt lite resa för att vara jag, men året gick sjukt fort och jag har inte haft resabstinens. Dessutom är det ju inte så miljövänligt att flyga direkt, så jag får väl vara glad över årets extra få resor.
.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Bra med stålars, examen, körkort, mer fritid, mer hår (på huvvet)
.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Bra fråga, tydligen inget speciellt. Däremot en bunt händelser.
,
8. Vad var din största framgång 2009?
Att klara allt i plugget samt få egen roll på jobbet, en roll som är skitkul och som gör att det aldrig är tråkigt eller jobbigt att gå till jobbet.
.
9. Största misstaget?
Felsvar på en bunt frågor på Högskoleprovet. Bagatell, egentligen, men bara några rätt till hade lett till oanade höjder.
.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag tror att jag hade svinis nyligen. Och så var jag förkyld innan det några dagar.
.
11. Bästa köpet?
Förhoppningsvis resan till Karibien som vi åker på om typ två veckor. Känns typ som att få komma hem!
.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat. Jag shoppar typ aldrig saker förutom mat och resor. Resorna har väl kostat näst mest, även om de har varit väldigt få i år.
.
13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jag har varit glad typ hela året, förutom många tankar på döden och rädsla inför framtiden.
.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Blandar redan ihop alla, så det är svårt att säga. En hel del Madonna-låtar från konserten I guess. Och In and out of Love, som vi lyssnade på på Gotland och som jag sedan joggade mycket till nere vid sjöarna.
.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare, gladare, gladare!
.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit det lugnt, roliga saker, varit mer med mormor och familjen i övrigt.
.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat, tagit på mig för mycket. Även om allt det har lett till bra grejjer.
.
18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2009?
Hos mormor, både på min födelsedag (lill-jul) och julafton
.
19. Blev du kär i år?
Jag har varit kär i M i flera år nu.

20. Favoritprogram på TV?
Bästa nykomling för mig är helt klart Dexter, without a doubt. Jag har även följt Brothers & Sisters, Gossip Girl och Greys Anatomy.
.,
21. Bästa boken du läst i år?
Sånt här är alltid så svårt, jag måste få välja flera! Maken var en riktig höjdare, även Människohamn, Låt den rätte komma in och Kafka på stranden. Shantaram får stå med, även om den stundvis inte var en höjdare. 1984 läste jag ut 28 december 2008, men om jag hade läst den ett par dagar senare hade den toppat alla böcker jag har skrivit upp här.
,
22. Största musikaliska upptäckten?
Helt klart Spotify, bästa bästa!
,
23. Något du önskade dig och fick?
Roligare jobb.
,
24. Något du önskade dig men inte fick?
Inte vad jag vet. Mer tid, smalare kropp, mer hår.
,
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Det var ju nyss det. Hade fest dagen innan, och på dagen var jag hos mormor med släkten.
,
26.Vad fick dig att må bra?
Det mesta, förutom all extrem dödsångest dårå.
,
27. Vem saknade du?
Farmor, som gick bort förra året.
,
28. De bästa nya människorna du träffade?
Antagligen mina två träningskompisar, vilka även är granner, som jag också har börjat umgås med annars lite smått. Lovely. Båda kom på min födelsedagsfest och stannade till sist.

Incaberries.

Min nya passion som pappa gav mig i julklapp: Incabär! Dessa innehåller vitamin A, C, B1, B2, B6 och B12, dessutom protein, bioflavonoider och karotenoider. Incabären har länge använts i traditionell folkmedicin för olika ändamål och växer bland annat i Amazonas. Jag upptäckte även att de i originalform är physalis, vilket ju är ett bär som de flesta känner till. Nu knaprar jag i mig dessa torkade bär, förutom gojibär sedan tidigare, och de är grymt goda.

.

Jag fick även en mängd andra torkade bär av pappa, bland annat mullbär. Spännande!

.

Våga Vägra Raketer:

Varför kan folk inte fatta att det är så sjukt onödigt? Hur roligt är det att förpesta naturen totalt i onödan för typ 1 sekunds "rolighet"? Dessutom skräms djur och en del människor, mängder med folk skadas och dessutom är det dyrt. Jag fattar inte nöjet.
.

"Raketer och andra fyrverkeripjäser innehåller metaller för färgbildning och ibland plast för inslagning. Det pigment som ska ge färgeffekter består mest av metallsalter som inte förstörs vid explosionen utan regnar ner på marken. Många metallföreningar är också oförstörbara och giftiga. På grund av vind och fukt sprids metallföreningar en god bit runt utskjutningsplatsen. Rådet från Kemikalieinspektionen är att inte använda fyrverkerier om man vill vara ett gott miljöföredöme" - Smålandsposten 28 dec 09
.
"Raketer innehåller gott om tungmetaller, mest bly men också koppar, krom, arsenik och kadmium som sprids i naturen.
– Ingen har faktiskt frågat om miljöaspekten, om det finns miljövänliga raketer. Vi har en ekoraket, den har funnits några år och ska vara mindre miljöfarlig, fast jag vet inte exakt på vilket sätt, säger Westerlund. Men han tror miljöaspekten kommer bli allt viktigare" - Västra Nyland 28 dec 09
.

WAKE UP!!!