It´s all about Vertigo:

Eftersom vi oväntat fick sluta tidigare idag i skolan satt jag och kollade igenom underbara små videos från Sicilien i somras med M och förundrades över allt vi hann med på bara en vecka.
.
Det här klippet är dock Mitt Värsta Minne.
.
Medan M glad i hågen (fast med inre skäck visade det sig senare) filmade den minimala stigen med ett typ tvåhundra-eller mer-meters stup rakt ned på sidan hade jag kravlat mig upp i "skogen" och satt och grät medan jag krampaktigt höll mig fast i typ grässtrån eftersom jag drabbades av akut vertigo. Så här i efterhand fattar jag inte ens hur jag vågade gå såpass länge på de hala stenarna bara några decimeter ifrån stupet utan att få panik. Det extra läskiga var, att när vi kommit ner från La Rocca där detta alltså filmats, började det spöregna och hagla. Och gubben som satt och vaktade ingången tog allas nationaliteter rutinmässigt innan man gick upp eftersom det kan försvinna folk däruppe då det är oväder och sånt. (Ibland vill jag liksom inte förstå italienska även fast jag för det mesta gör det).

Ps. Även om videon i sig förvisso är helt odramatisk så kändes det inte odramatiskt inombords.

.