Jo, jag sitter här nu...

...men det är inte så jävla lätt att läsa när huvudet snurrar, snoret rinner, ögonen klibbar och halsen sticker. Dessutom har jag börjat må illa för att jag bara ätit mackor idag.

.

Fast jag saknar Universitetet ändå.

Jag tror jag har glömt att nämna för allmänheten att jag inte ska åka till Barcelona. Bye bye stipendium och ett år juridik i Spaniens antagligen bästa stad (tror jag, jag har ju aldrig varit där).
.
Istället har jag blivit Högskole-student, och på något sätt känns det lite som att befinna sig på en Folkhögskola (tror jag, jag har ju aldrig gått på en Folkhögskola), eller möjligtvis ett dagis.
.
Jag ska fortsätta med juridik, får examen i offentlig rätt, och det är nog riktigt bra (tror jag, jag har ju aldrig testat att söka jobb med den titeln).
.
I vilket fall känns det bra att inte åka. Och det är inget jag tror, det är något jag vet.
.

En dag som alla andra.

Det var en dag som alla andra. Jag tog bussen hem från jobbet, såg pelikanen vid den smutsiga floden, termometern visade 34+ och chauffören körde så att man fick hålla i sig med båda händerna.

Det var en dag som alla andra. Jag gick till simbassängen på universitetet, simmade en timme fram och tillbaka trots att en storm svepte förbi och gjorde himlen alldeles grå. Jag simmade tills badvakten sa åt mig att gå upp eftersom det började bli farligt när blixtarna slog ned.

Det var en dag som alla andra. Jag tog bussen till jobbet, från jobbet, gick till simbassängen, gick hem till vår lilla lägenhet som kändes mer som min, jag la mig, kunde inte sova, lyssnade på alla ljud, somnade, vaknade, somnade och vaknade igen för att ta bussen till jobbet, från jobbet, plocka en mango på väg till simbassängen, gå hem och undra; var det det här jag ville?

Det var en dag som alla andra. Bara det att jag nu i efterhand har kommit på att jag ändrade mitt sätt att se på saker redan då.

Mannen som log.

En man i trasiga skor går längs trottoaren i regnet.
Han ler, tusen gånger större än mannen i Armani-kostym på andra sidan av den blöta vägen.
Jag undrar varför han ler medan regnet droppar ned på hans tår,
då ser han mig rakt in i ögonen och säger:
-Jag ler för det jag äger inte kan förstöras av regn,
jag ler för att medan mannen på andra sidan av den blöta vägen oroar sig för regnet på hans kostym och glömmer bort att le, så växer mina fonder på banken.

Don´t judge.
.

Några favourites:

Jag älskar animerad film!
Hur kommer det sig att storyn i dessa i stort sett alltid är bättre?
Surf´s up och The Ugly Duckling and Me bara måste ni se.
Andra lite äldre favoriter är Flushed Away, Happy Feet, Chicken Run och alla Wallace and Gromit.

Underbara dagar...

Äntligen semester!

Jag har semester och drar till Skärgården idag.
So long!

Uppsala.

En kompis fyllde 30, så vi åkte till Uppsala på kalas och sov inte förrän imorse klockan 09. Som varje år efter hennes födelsedagsfester, ungefär. Fler bilder finns för er andra som läser min "its even more about me".

Varning för SL!

Jag vill bara utfärda lite varningar till alla kära SL-trafikanter i Stockholm:

1) Släpp aldrig ut din fågel framför en inkommande t-bana. Det är inte så trevligt att se den sönderslamsad på spåret med huvudet intryckt i nått hål eftersom det tydligen inte finns någon med jobbtiteln "spår-städare".

2) Le för Guds skull aldrig mot fulla killar som sneglar på dina ben, även om du är typ femtio bast och hade snygg figur för en sisådär 25 år sedan, det är inte helt ovanligt att det slutar med kommentarer som "kom igen då, dra upp kjolen för fan, vi vet ju att du vill!"

3) Även om spikmannen åkte fast så händer det mig iallafall ett par gånger i veckan att jag fastnar i ståltrådar som sticker ut från de "nya" sätena. Jag har senaste veckan stuckit mig i armbågen samt fastnat med mina leggings (som jag förövrigt nu inte ens kan hitta). Mycket skönt.

4) Spring inte/gå fort igenom spärrarna när du är på väg ut. De fastnar ofta ju mer bråttom du har, och gärna när folk lätt glider igenom de bredvid så att du står där som ett fån och biter ihop när du känner blåmärkena komma mitt på låren.

Så, vid närmare eftertanke kanske min kusin i Fagersta hade rätt. Det är lite läskigt att åka tunnelbana i Fjollträsk.

(För fler inlägg om trevliga medresenärer och deras attityder osv, se under min label "Kollektivtrafik")