Det var en dag som alla andra. Jag tog bussen hem från jobbet, såg pelikanen vid den smutsiga floden, termometern visade 34+ och chauffören körde så att man fick hålla i sig med båda händerna.
Det var en dag som alla andra. Jag gick till simbassängen på universitetet, simmade en timme fram och tillbaka trots att en storm svepte förbi och gjorde himlen alldeles grå. Jag simmade tills badvakten sa åt mig att gå upp eftersom det började bli farligt när blixtarna slog ned.
Det var en dag som alla andra. Jag tog bussen till jobbet, från jobbet, gick till simbassängen, gick hem till vår lilla lägenhet som kändes mer som min, jag la mig, kunde inte sova, lyssnade på alla ljud, somnade, vaknade, somnade och vaknade igen för att ta bussen till jobbet, från jobbet, plocka en mango på väg till simbassängen, gå hem och undra; var det det här jag ville?
Det var en dag som alla andra. Bara det att jag nu i efterhand har kommit på att jag ändrade mitt sätt att se på saker redan då.
10 comments:
la mayoría de los días son así... como cualquier otro
si Rob, pero el mensaje no era justamente eso;)
Det finns helt klart en poesi i ditt sätt att skriva. Hela det här inlägget skulle kunna vara en dikt i sig självt.
tack effell! Har fallit tillbaka i mitt bloggskrivande på det sättet, det passar mig helt enkelt bäst. Maila mig om du vill ha inbjudan till andra bloggen förresten!
Me gusta. Hela texten. Och säkert var det sant också. Puss på dig!
ja, det var sant. Tack Gabba och tusen kramar till dig. Ha det underbart på Kreta med din världenssötaste dotter.
claro, cuando aprenda svenska entonces podré saber de qué son tus mensajes :p
Rob: exacto;) Ces´t la vie! :D
Jag får läsa denna bloggen här då :)
foxy: ja, om du inte kommer på hur man accepterar inbjudan ändå, eller skaffar en gmail...
Post a Comment