Ska sluta med min "Nästa år fyller jag..."

...32. Men jag ska sluta med sånt nu, för nu är jag äntligen 30, den åldern som jag har velat vara sedan jag var 4 bast.
.
2011 ska bli bästa året, det har jag bestämt. Det skall tas körkort, åkas Route 1 mellan San Francisco och L.A, sjungas på irländsk Pub i Dublin, plockas piñenötter på de Valladolidianska slätterna, skickas in bok till förlag och flyttas till Tjottahejti för kärlekens skull. Med lite flyt kommer även diverse andra saker inträffa.

Och nu - lite av 2011 so far:

Nyårsaftonen innehöll två middagar och en massa gottis, perfekt!


Snön hörni, har ni sett så mycket snö någonsin förut? I snart nya hemmet Tjottahejti ligger snön fortfarande vit och orörd och tynger ned grenarna så fint att det nästan gör ont i hjärtat.

Wii har införskaffats och spelats så att märklig träningsvärk har uppkommit. Jag trodde inte att man kunde få det av låtsasboxning, hoola hops, baseball och leka flygande kyckling - men tydligen.

Och igår var vi i Västerås och träffade Moni från Wien, och hittade en rippad SLAM på Lagerhaus vilken försatte oss i djup chock.

God Fortsättning på er!

Birthday 2010:

syster och jag

Mina hemmatillverkade pappersrosor

Presents

Dance, dance, dance

Eat, eat, eat

Ps. Samtliga foton lånade av min vän Tanya

Felices Fiestas!

Gudarnes vilket kalasande. Det här blir nog första året jag inte går ner i vikt över julen utan upp. Fy fasiken. Spelar Wii tills armarna (och magen, ryggen, nacken) värker och äter choklad, mat och godis däremellan. 80 böcker utlästa (förutom plugglitteratur) i år, diverse utlandsresor (My old home Puerto Rico, Spanien, Danmark x ?, Norge, Österrike, Holland), bil köpt, påbörjat körkort, ett par bröllop och för en gångs skull ingen begravning, examensbevis i guld, en halvmara och tre lopp sprungna, en heltidstjänst med månadslön knipen och planer på att bli sambo.
.
Good year, I must say.

Officially Grownup:

Jaha ja, så var jag visst trettio.

Åldringar, åldringar, how I love them.

Igår gjorde jag en av de bästa saker jag någonsin kan tänkas göra.

.

Jag fick en glimt av Livet som Åldring. I gruppform, och utan att få ångest. Märk väl: utan att få ångest.

.

Alltså, jag var på bokrelease av Kaj Falkman igen (andra gången på två veckor, med pappa) och publikens medelålder låg väl på en sisådär 70 plus. Det var hörapparater, kryckor, bakåtkammat hår över flinten, skrynkliga ansikten, puckliga ryggar.

.

Och en himla massa leenden.

.

Åldringskropparna tillhörde gamla diplomater, filmresencenter, folk från svenska akademin, poeter, konstnärer. Jag liksom kände hur jag nästan önskade att jag var en av dem, uppvuxen på trettiotalet i en helt annan värld. Vilken gemenskap, vilken klass, vilken stil!

,
Det är det här jag behöver göra för att lindra min dödsångest och rädsla för tiden alltså. Skaffa mig en jäkligt bra bas, författarvänner och folk med stil och klass, så att jag också kan sitta där sen om fyrtio, femtio år på bokreleaser med hörapparater, rynkiga kinder och bara le.

29 years later.

Känns helt sjukt att fylla 29 idag, känner mig som 19. Fast de senaste två gångerna jag har varit på systemet (är där max 2 gånger per år) har de fan inte frågat om leg.

.

Igår hade jag en liten fest och idag var jag hos mormor med massa släkt och njöt. I'm loving it. Kusinbarnet Nerea 8 månader är dessutom sötast på hela jorden och jag önskar att hon var mitt barn.

.

Imorn är det måndag och jag njuter av att jag inte har något emot det. Oftast tycker jag som bäst om första minuterna av dagen eftersom jag vet att jag har 8-9 timmar kvar av arbetsdagen och sålunda massor med tid till alla uppgifter. Jag har förstått att det är ganska ovanligt.

.

Ps. Att skådisen Brittany Murphy dog idag känns sjukt overkligt. I liked her.

10 år och några till:

Här var jag 19 och det var fortfarande nittiotal, jag jobbade på McDonalds och bodde inneboende i Rågsved. Samma år åkte jag till Puerto Rico för första gången, efter att ha varit på Dominikanska Republiken och Haiti under sommaren...

m
I söndags fyllde min yngsta syrra 19 år. NITTON ÅR! Sista tonåret liksom, och själv känns det som jag själv nyss fyllde 19. Vi firade med tårta, mamma, mormor och syskon och jag blev som vanligt lite panikartad á lá var tar tiden vägen? 10 år har gått sjukt snabbt. Min värsta farhåga är att sitta där som en gammal sladdrig, bitter kärring och ångra mig, tänka att jag har slösat bort min ungdom och önskar vrida tillbaka tiden. Kanske är detta en av anledningarna till att jag vill göra så mycket som möjligt nu (med risk för att vara konstant stressad). År 2008 skrev jag förövrigt om "Juni genom 10 år" på bloggen, så detta med 10 år verkar vara något speciellt för mig...
.
Spontant kan jag komma på att jag under dessa tio år har...
* Rest grymt mycket (30 länder sammanlagt i livet)
* Bott fram och tillbaka i Karibien under några år, la tierra del Borinquen...
* Bott ett år i Spanien
* Lärt mig grymt mycket språk!
* Kammat hem så många högskolepoäng att jag inte ens kan räkna dem - eller ja, 315 kanske? + ett års språk- och samhällsstudier i Spanien dårå. Och en termin på komvux
* Jobbat på sjukt många olika ställen, alltifrån wedding coordinator, teamledare på McDonalds, bingohall, juristassistent, spansklärare, dagisfröken och butiksansvarig till städare på toalettfabrik (plus kanske 10 ställen till. Eller?)
* Fått världens bästa deltidsjobb nu (Läkemedelsföretaget)
* Haft sjukt kul
* Och även sjukt tungt många gånger
* Fått bra förstahandskontrakt, efter typ 25 flyttar
* Påbörjat skrivandet av en bok
* Faktiskt gjort i princip allt jag har velat
* Blivit lycklig, vilket är viktigare än allting ovan, men samtidigt utan det ovan, skulle jag nog inte ha varit lycklig idag
.
Jag har dock satt upp ett nytt tidsmål för fler realistiska grejjer. Innan jag är 33 vill jag...
* Ha färdig utbildning
* Vara i mitt Livs Form (konditionsmässigt, styrkemässigt, humörmässigt)
* Ha skaffat körkort
* Kanske ha en liten bebis på väg (oj oj vad jag har ändrats sedan jag träffade M...)
* Ha en trivsam sysselsättning på heltid
* Ha skrivit en bok
* Vara mindre stressad
* Fortsätta vara lycklig!

Nyårsklassikern:

.............................................Förra nyåret
.

...som jag har kört med sen jag var liten, vid 12-slaget varje år: "Nästa år fyller jag.."

Och det här nästa året fyller jag den där siffran som jag alltid har tänkt är den bästa siffran i livet, för då ska saker ha fallit på sin plats. Man ska ha en färdig utbildning, ett ordentligt hem, veta vad man vill och ha en karriär på g, massor med erfarenheter i bagaget och tycka bättre om sig själv samt bli tagen på allvar för att man inte är en snorunge längre.

.............................30.

Nästa år fyller jag 30!

Hur gick det här till egentligen?

Nästa år, december 2010, ska alla de där sakerna ha fallit på plats i mitt liv och jag undrar hur det ska gå, för inombords känner jag mig fortfarande som typ 18 även fast jag inte ser ut som då och inte har lust att festa varje helg. Jag har dock nästan två år kvar tills dess, och som vi alla vet kan typ vad som helst hända på rätt kort tid.

.

.Gott Nytt År till er alla!

Jaha, så det är officiellt nu att jag inte längre ser ut som 18?

Det var det här med ålder alltså, att när jag var 18 ville jag se ut som 25 och nu vill se ut som 18 och gärna visa leg på Systemet eftersom det är ett bevis på ens ungdomliga ansikte (och eventuell utstrålande naivitet). Så, snacka om besvikelse när jag var på Systemet (vilket aldrig händer, typ) häromveckan och kassörskan på typ 60 bast inte frågade mig om leg; men däremot frågade hon min 4.5 år yngre syster.
.
Jag har alltid velat vara äldre än vad jag är, tills nu. Varje nyår klockan 00:01har jag kört med den där "nästa år fyller jag X år" eftersom det låter extra gammalt. Efter det här nyåret blir det ett "nästa år fyller jag trettio" och shit vad mycket det låter, även om jag egentligen bara kommer vara 28 när jag säger meningen. Typ trettio och de frågar inte efter leg på systemet; egentligen inte så konstigt, men ändå. Jag lever i förnekelse och hade gärna stannat kvar ett tag till.
.