Showing posts with label framtid. Show all posts
Showing posts with label framtid. Show all posts

Friday, July 09, 2010

Mot Semestern. Och Körkortet!


I eftermiddag börjar min första, betalda, riktiga och sammanhängande semester EVER. Känns sjukt overkligt. (Och enligt Aftonbladet har jag två veckor semester utan planer då jag bara ska läsa nån bok och träffa nån kompis - M blev lagom glad när han läste det eftersom jag ska ha fyra veckor och vi både ska till Gotland och Sant Pol utanför Barcelona...)
.
Lagom till semestern har alla papper nu blivit klara för att jag ska kunna börja övningsköra. Certifikatet kom igår. Alla avgifter är nu betalda, syntest gjort, tillstånd utdelat, handledarkursen gådd, och M godkänd som handledare (och förhoppningsvis även pappa snart eftersom han gick samtidigt).
.
Så, jag ska börja semestern med att åka till körskolan och köpa startpaket, plugga teori och köra bil. Vi börjar redan med intensiv övning på lördag med en tripp till Norbergs urskogar. Hurray! Det bästa av allt är att jag dessutom redan har en bil. Vår fina Kia. Alldeles ny, med massa års garanti, och helt obelånad. Just nu (och oftast annars) bara älskar jag att vara färdigutbildad och ha schysst heltidsjobb.
.
Semester och körkort, here I come!

Friday, July 02, 2010

Min systers liv i serieform:

Precis så gick det till. Syster kom in på förstahandsvalet i Lund, och precis då ringer de till hennes kille och berättar att han fått jobb på SVT. i Stockholm, såklart. Vad fan liksom?
.
.
Länk till serietecknare här.

Saturday, May 08, 2010

Eres lo que lees.

Bok nr. 21 utläst för i år.
.
Det går i en rasande takt.
.
Tänk om jag kunde skriva lika mycket själv som jag läser? År efter år ligger den obearbetade texten där och drar i mitt dåliga samvete. Senare, sen. Då.

Wednesday, May 05, 2010

Today is a good day!

Idag fick jag äntligen administrativ support på jobbet, på heltid tills mitten av juni, i form av min egen syster!
.
Och så fick vi sacher-tårta.
.
Och så bestämde mitt team att vi ska åka på SPA-hotell två dagar i Helsingör (DK) i juni.
.
Och när jag kom hem efter en lång arbetsdag hade M köpt blommor till mig.
.
Och nu står han och lagar mat (steker halloumi).
.
Och ute är det ljust fast klockan är typ åtta.
.

Today is a good day.

Saturday, April 24, 2010

Löpning under vårsolen:

Jag har förvisso sagt upp träningskortet, men jag är helt inne i löpning nu. 1 juni ska jag springa Vårruset (5 km) och den 9 juni Blodomloppet (10 km).
.
För ungefär 10 år sedan höll jag på att få en hjärtattack av att springa typ 20 minuter och tyckte att det var det värsta jag visste. För ännu längre sen orkade jag inte ens springa en kilometer.
.
Nyss sprang jag 12,5km terräng på 75 minuter (uppskattad längd - hade ingen mätare med mig och bytte slingor hela tiden, så jag utgår ifrån mitt långsammaste tempo). De sista kanske 5 kilometrarna liksom studsade jag fram över rötter och bark under vårsolen som tittade fram då och då mellan gran- och tallbarren. Sjukt skönt. Det är så härligt när saker går framåt och att kunna njuta av en sak som jag förut avskydde. Jag må vara lite fläskig och ett matvrak, men jag har iallafall skaplig kondition!

Tuesday, April 06, 2010

Adios Gym!


Nervöst, pirrigt, lite veligt, men tillslut: Jag har precis sagt upp mitt träningskort. Fast med två månaders uppsägningstid.
.
Det känns riktigt bra faktiskt.
.
Jag vill träna ute - springa, gå, stressa ned. Och så finns det gym på jobbet, kompis Sara är Friskis-instruktör, M har gym och badminton + pingis på jobbet, alla spelar bandy på tisdagar - så who needs a paid gym liksom?
.
För mina 333, 33 sek friskvårdbidrag i månaden hade jag tänkt unna mig riktigt bra grejjer - kanske massage? Ridning? Dietist?
.
Står jag inte ut kan jag ju alltid köpa nytt gymkort i vinter igen.

Monday, April 05, 2010

Historiens tio sämsta teknik-spådomar:


"Det kommer aldrig byggas ett större flygplan, sa en ingenjör på Boeing år 1933. Då hade Boeing premiär för deras 247, ett tvåmotorigt plan med tio sittplatser. Idag finns Airbus A380 med plats för 853 passagerare"
.
"Amerikanerna har behov av telefonen, men vi har inte det. Vi har gott om springpojkar, sa sir William Preece år 1878, chefsingenjör på Brittiska postverket".
.
"Världsmarknaden för kopieringsapparaterna är max 5 000 enheter, sa IBM år 1959 till grundarna av Xerox och menade att kopiatorn inte hade en tillräckligt stor marknad".
´.
"Home Taping Is Killing Music, sa en kampanj från 1980-talet, bakom stod brittiska upphovrättsföreningen, man påstod att folk som spelade in musik från radion till kassetter skulle förstöra hela musikindustrin. Resonemanget känns väldigt bekant 2010, men nu är det fildelningen som påstås döda musiken".
.
"Kärnkraftsdrivna dammsugare kommer förmodligen bli en verklighet inom tio år, sa Alex Lewyt till New York Times 1955, chef på dammsugartillverkaren Lewyt Corp".
.
"Hästen är här för att stanna och bilen är bara en nymodighet, en modefluga, sa chefen på Michigan Savings Bank i råd till Henry Fords advokat Horace Rackham. Han avrådde från att investera i Ford år 1903".
.
"När världsutställningen i Paris stänger kommer det elektriska ljuset släckas samtidigt och ingen kommer höra talas om det, sa Oxfordsprofessorn Erasmus Wilson år 1878".
.
"Biografen är lite mer än en modefluga, det är konserverad drama. Vad publiken verkligen vill se är kött och blod på scenen, sa Charlie Chaplin år 1916".
.
"Televisionen kommer inte kunna hålla marknadsandelen efter de första sex månaderna. Folk kommer snart tröttna på titta på en plywood-låda varje kväll, sa Darryl Zanuck år 1946, filmproducent på 20th Century Fox".
.
"Det finns ingen anledning att någon skulle vilja ha en dator i sina hem, sa Ken Olson år 1977, chef på Digital Equipment Corp (tillverkare av stordatorer), när han argumenterade mot persondatorn".
.
.
Spådomarna är hämtade från IDG.se. Kanske får detta en att tänka till då välkända personer uttalar sig om framtiden även idag?

Thursday, March 18, 2010

Bara lite mer jobbgrejs:

FRUKTANSVÄRT irriterande. Jag sitter vid jobbdatorn (En ny! Liten! Fin!) och skulle jobba ett par timmar hemifrån (akuta saker!) när jag plötsligt är spärrad från intranätet (katastrof!). Typ alla saker jag behöver ligger där och nu kan jag inte göra det jag hade lovat; att fixa fem danska kontrakt och se till att expertmötet inte behöver avlysas nästa vecka. Detta innebär väl att jag får vara klockan halv sju på jobbet imorn istället för att hinna. Happy times.
.
Fast jävlar vad jag trivs på jobbet, och jävlar vad glad jag är över att vara där. Det känns så himla bra. Hur stressad och gråtfärdig jag än var idag på grund av stressen att jobba heltid för två (norska kollegan långtidssjukskriven), så är jag så glad. Nästa vecka ska jag åka två nätter till Köpenhamn och utbilda två stycken danskar i processen som skall hjälpa mitt team resten av året. Sjukt bra. Snacka om att mina studier lönade sig. Jag ser livet framför mig (och första månadslönen imorn).

Friday, March 05, 2010

Tillägg:


...Till förra inlägget; Jag har fått en viss-tids-anställning året ut. Jag är dock nöjd, eftersom inget i dagsläget säger varför det inte skulle kunna förlängas. Allt kan alltid hända oavsett, både åt det ena och det andra hållet. Det är alltså ingen tillsvidare-anställning (det som en del av er kallar fast anställning; fast anställning är egentligen något annat som extremt få har, t.ex. domare som i princip inte går att avsätta)
.
Förutom månadslönen så får jag himla många bra förmåner som jag aldrig har haft innan; ett saftigt friskvårdsbidrag som täcker hela årskortet på gymmet, 36.25-timmars veckor, 32 dagar semester, rikskuponger, 2 timmar åt friskvård i veckan, 2 dagar att jobba hemifrån i månaden, mobil, kreditkort, flextid och extra pensionspremier, rese- och livförsäkring etc. Det är egentligen ganska hemskt vad mycket man går miste om om man inte har månadslön - nästan någon form av diskriminering skulle jag vilja säga. Framtidsstressen har för min del äntligen lagts på is ett tag.
.

Friday, February 19, 2010

Avundsjuka?


Hej kära Bullen.
l
Jag har ett problem. Jag blir avundsjuk på översminkade, blonderade överklassbrudar som inte jobbar eller pluggar och lever på sin killes pengar och får en väska av äääkta alligatorskinn i present.
l
Not!
.
När man reagerar på en sådan sak, och främst över hennes egen kommentar att hon allmänt inte har någon koll eller intresse av vilka djur som är utrotningshotade osv, så får man den sedvanliga kommentaren att man bara är avundsjuk. Så fort man reagerar på någonting osmakligt som har med pengar att göra i Sverige så blir man kallad avundsjuk. För visst är man avundsjuk på en sådan sak? Är ni inte det? Ignorans, materialism, ytlighet och produkter av utrotningshotade djur är precis vad jag suktar efter! (OBS - vet bara att alligatorer var utrotningshotade förut, vet inte om de är det längre?).
.
Jag är också avundsjuk på att vara helt beroende av min pojkvän och ägna dagarna åt att sova till typ kl.16 medan jag ser livet passera utan att uträtta en enda sak av värde eller djup.
.
Åh, jag är så glad över att vara jag och att jag har det jag har! Erkänn att ni är avundsjuka?
.
Ps. Dagens bloggtips är med andra ord denna blogg. Jag trodde under flera veckor att det var en påhittad blogg, men den verkar dock vara sann.

Tuesday, February 16, 2010

Whats up with killar och innebandy? Och så snacket med chefen, ja.


En timme innebandy med jobbet?
Bad idea.
Jag kan bara skriva med vänster hand och möjligtvis högra pekfingret. Tummen är uppsvälld till det dubbla och lite blod har sipprat ut från sönderslaget nagelband. Högra benet är rött efter parerade bollar och min hjärna försöker febrilt komma underfund med vad det är med killar och bandy. Jösses amalia alltså.
Jag tröstäter Ben & Jerrys (efter två laktostabletter) och ska kolla på finalen av Biggest Loser istället för att gå och träna spinning och pump.
.
1:1 med chefen, ja. Alla i teamet väntade spänt på The Good News.
Som inte kom.
Det kom inga news alls.
För hon på Finance som han skulle prata med var sjuk utan att meddela honom, och HR-chefen var på semester. Fint, han hade ju bara flugit från Köpenhamn. Förvisso knappast bara för detta, men ändå.
Snart, jag prioriterar det den här veckan.
Sure, jag har bara väntat i 16 dagar.
Jobbigt bara när bollen ligger hos flera andra som inte verkar orka skjuta den i mål.

Smånervig.

Strax 1:1 och lunch med danska chefen. Jag hoppas på good news.

Monday, February 08, 2010

My sisters keeper.

På planet till och från Puerto Rico (skitomiljövänlig att flyga, jag vet!) kändes det grymt lyxigt att ha en egen tvskärm för varje säte och kunna välja mellan mängder av nya filmer, olika spel, musik, tv osv (länge leve Air France via Delta!). Dessutom korkades champagnen upp (eftersom det ingick i flygriset) medan jag alltså avnjöt en mängd filmer under den långa resan. Störst intryck gjorde My sisters Keeper som fick mig att snyfta i mörkret. Riktigt, riktigt bra och sevärd. Stark, hemsk och vacker på samma gång. Se den!
.
Ps. Gällande mitt förra inlägg så ger jag upp eftersom jag tror jag att jag blev rätt missförstådd. Jag vill inte offra mitt nulevande liv, men jag är beredd att göra det om det är det som krävs gemensamt. Jag vill gärna bo på landet och odla en del eget, men det skall skapas med eftertanke och planering och inte genom att bo ensam i en stuga utan el och vatten. Samtidigt är jorden utom all räddning, befolkning och förstörelse bara ökar och det ligger tyvärr i människans egoistiska natur.

Thursday, February 04, 2010

Mother Earth.


När vi var på observatioriet i Arecibo första veckan på Puerto Rico så fanns det en sån där "population counter" inne i mini-museet. Nog för att jag vet att jordens befolkning ständigt ökar, men att se siffrorna ticka konstant gav mig panik. På den tid vi var där ökade jordens befolkning med cirka 20 000 personer, dvs cirka 2.8 personer per sekund. Nu är jag jättehemsk, men förstår ni vad det innebär när alla barn får vaccinationer? När alla människor får sjukvård? Hålls vid liv in i det sista? Inte ens får dö fast de vill? (syftar på aktiv dödshjälp). Förstår ni vad det innebär om fem år, tio år, femtio år? Ingenting kommer finnas kvar. Ingen riktig mat, inga korallrev, ingen skog, således inget syre, ingen bensin, ingen olja, ingen plast, inga jobb, inget rent vatten. Krig, svält och våld kommer finns överallt innan hela mänskligheten dör ut. Jag har tänkt på detta länge, men nu tänker jag på det nästan hela tiden, att allt jag gör bara förstör, att vi bara är bakterier på jordens yta som inte gör något gott överhuvudtaget. Bara att spola i toaletten, köpa mat i förpackningar, borsta tänderna, slänga gamla strumpor, köpa nya strumpor, precis allt.
.
Men vem vill inte hjälpa barn som svälter? Jordbävningsoffer? Fattigdom? Vem har rätt att avgöra vem som får leva och vem som måste dö? Samtidigt, när alla överlever och befolkningen bara ökar, så kommer vi alla dö i slutändan eftersom det inte finns något kvar till någon. Jordens resurser är knappast obegränsade.
.
Vem är beredd att gå tillbaka 100 år i tiden för att rädda jorden? Sluta använda vattentoalett, dusch, bil, smink, en massa kläder, engångstamponger och blöjor, engångsmjölkförpackningar, en massa papper? Jag skulle helt ärligt göra det, om vi gjorde det tillsammans. Jag skulle till och med gå med på barnafödsbegränsning, allt för att rädda jorden. Det värsta är att det inte går att göra allt detta själv. Jag skulle inte överleva i världen såsom den är skapad nu, inte med de förutsättningarna jag har nu (med mer pengar, så jo). Tänk bara på hur hela USA är skapat - du kan inte göra någonting utan bil, samhället är uppbyggt på snabbmat; mindre rika har inte råd att köpa nyttig mat när snabbmaten är hundra gånger billigare.
.
Jag blir helt galen när jag tänker på det här, rädd över hur många som överlever. För man får ju också tänka på att befolkningen ökar med 2,8 personer per sekund nu ja, men allt är i kvadrat, så när vi är uppe i 7 miljarder kommer det öka med många fler per sekund. Då väntar massvält och desperation. Kanske är det jordens sätt att säga ifrån genom att skapa naturkatastrofer och nya virus? Hur mycket ska det krävas för att vi ska förstå?
.
Jag vill bo på landet, odla min egen mat. Jag kan lätt ha utedass och skippa onödiga grejjer bara jag har råd och kärlek. Alla älskar Nyew York, jag har gått från att ogilla staden till att...ogilla den sjukt mycket mer. Stad över huvudtaget är bara skit; utsläpp, smuts, inget imponerande, komsumtion, materialism. Jag vill ha natur! Fattar inte ens hur jag kan bo i Stockholm när jag ändå gör allt för att undvika själv staden (bara att åka igenom stan ger mig panik, och att gå på stan är det allra värsta), och fattar ännu mindre hur folk kan älska stora städer med massa fula skyskrapor, oren luft och smutsiga gator.
.
När ska något hända som förändrar oss?

Monday, December 28, 2009

Våga Vägra Raketer:

Varför kan folk inte fatta att det är så sjukt onödigt? Hur roligt är det att förpesta naturen totalt i onödan för typ 1 sekunds "rolighet"? Dessutom skräms djur och en del människor, mängder med folk skadas och dessutom är det dyrt. Jag fattar inte nöjet.
.

"Raketer och andra fyrverkeripjäser innehåller metaller för färgbildning och ibland plast för inslagning. Det pigment som ska ge färgeffekter består mest av metallsalter som inte förstörs vid explosionen utan regnar ner på marken. Många metallföreningar är också oförstörbara och giftiga. På grund av vind och fukt sprids metallföreningar en god bit runt utskjutningsplatsen. Rådet från Kemikalieinspektionen är att inte använda fyrverkerier om man vill vara ett gott miljöföredöme" - Smålandsposten 28 dec 09
.
"Raketer innehåller gott om tungmetaller, mest bly men också koppar, krom, arsenik och kadmium som sprids i naturen.
– Ingen har faktiskt frågat om miljöaspekten, om det finns miljövänliga raketer. Vi har en ekoraket, den har funnits några år och ska vara mindre miljöfarlig, fast jag vet inte exakt på vilket sätt, säger Westerlund. Men han tror miljöaspekten kommer bli allt viktigare" - Västra Nyland 28 dec 09

.
WAKE UP!!!

Sunday, December 13, 2009

Röstar för att låta granen stå kvar i skogen.

Jag må vara tråkig, men ingen kan säga emot att det inte är miljövänligt; jag förstår ärligt inte hur folk kan skaffa en (riktig) julgran år efter år. Tänk vilket slöseri på träd! Och transport! Hur många skogar och liter bensin går inte åt sammanlagt för att förse svenska hem med en julgran som sedan kastas ut när julen är förbi? Jag fattar verkligen inte.
.
Kanske är jag bara bitter för att jag fortfarande är sjuk och kom på nu klockan 15:30 att det är Lucia. Jag såg två dokumentärer igår om framtiden - en om klimatet och en om hur varje god gärning vi gör iform av att köpa vaccin i julklappar till fattiga barn, får oss ett steg närmare överbefolkning och jordens totala undergång. Och det är ju det allra värsta, att den fina hjälp man vill ge, samtidigt hjälper till att överbefolka jorden. "Så kan man ju inte tänka! Man måste ju hjälpa till!" och jag vet, men samtidigt - hur ska man tänka? Om alla levde som vi i väst gör skulle jorden överleva i... en vecka? Jag skulle gladeligen gå tillbaka i utvecklingen för att spara på jordens resurser, men det här med klimaträtter och att köpa sitt smutsiga samvete rent - genom att leva över tillgångarna och kompensera genom att hjälpa någon annan, det känns så... fult på något sätt. Jag skäms. Kan inte alla åtminstone försöka leva en klimatsnäll jul utan julgran, utan en miljon materialistiska julklappar, med återanvända aluminiumvärmeljus och inte äta tills de spricker? Alla borde ge varandra en bit regnskog i julklapp istället. Hallelujah.

Thursday, December 10, 2009

It's all about en Ljusglimt i mörkaste Influensa.

I influensan djävulska grepp (okej okej, jag ska inte överdriva - jag är jätteglad över att jag inte har någon dödlig sjukdom, men det ska mycket till för att jag gråter av smärta, vilket jag har gjort dessa dagar), så kan jag iallafall glädjas åt att vi har bokat och betalat handpenning för en lägenhet i Luquillo ett par kvarter ifrån en av alla stränder mellan den 15-30 januari.
.
Luquillo är en liten stad (by?) typ 40 minuters drive ifrån huvudstaden San Juan, där jag har varit ganska mycket tidigare.
.
Dessutom ligger Luquillo vid regnskogen; här är utsik ifrån ett Luquillo-berg mot San Juan. Inte så mycket regnskog på detta foto, men jag har ju visat El Yunque typ tusen gånger tidigare på bloggen... .

Sånna här glassförsäljare finns det gott om på Puerto Rico; de brukar sälja helado, vilket innebär sorbet med t.ex. cocos-smak. (Glass gjord på grädde kallas mantecado på ön).

Här är terassen på lägenheten vi har hyrt. Den 16/1 vankas barbeque-evening!

Och så hoppas jag på att få ligga i hängmattan på kvällarna och läsa lite medan jag lyssnar på alla coquies...
.
.
Ps. Samtliga foton är snodda från internet.

Friday, December 04, 2009

Tentaresultat.


Jag skriver ju ungefär bara en hundradel av allt som händer i mitt liv, men det känns som att uppföljning av äldre blogginlägg kan vara av intresse. Jag måste således meddela ya'll att den där sjukt jobbiga 15p's tentan i november, som jag trodde skulle resultera i första omtentan ever på högskolan (har faktiskt haft ett par stycken på Universitetet), istället ledde till 5:e högsta poängantalet av 52 personer. Jag tror till och med att detta kommer leda till högsta slutbetyg i kursen (detta är inte satt ännu, eftersom det skall räknas in poäng för redovisning, pm och rapport - men på dessa fick jag högsta betyg, därav den kanske inte helt orimliga slutsatsen). Heja mig!
.
Detta leder ju naturligtvis vidare till nästa slutsats; att jag snart har min första examen, efter jag-vet-inte-hur-många-högskolepoäng, och trots superbra halvtidsjobb måste jag ju spana in vilka andra arbeten som erbjuds för min utbildning... CHOCK! Jag fattar inte hur det ska gå. Alla önskar typ 100 års erfarenhet och det är typ 1 miljon sökande på varje jobb. Bara ett sådant tillsynes halvt passande jobb som sekreterare på miljödepartementet under begränsad anställningstid önskar kvalifikationer såsom domarutbildning. Good Luck.

Thursday, November 26, 2009

10 år och några till:

Här var jag 19 och det var fortfarande nittiotal, jag jobbade på McDonalds och bodde inneboende i Rågsved. Samma år åkte jag till Puerto Rico för första gången, efter att ha varit på Dominikanska Republiken och Haiti under sommaren...
m
I söndags fyllde min yngsta syrra 19 år. NITTON ÅR! Sista tonåret liksom, och själv känns det som jag själv nyss fyllde 19. Vi firade med tårta, mamma, mormor och syskon och jag blev som vanligt lite panikartad á lá var tar tiden vägen? 10 år har gått sjukt snabbt. Min värsta farhåga är att sitta där som en gammal sladdrig, bitter kärring och ångra mig, tänka att jag har slösat bort min ungdom och önskar vrida tillbaka tiden. Kanske är detta en av anledningarna till att jag vill göra så mycket som möjligt nu (med risk för att vara konstant stressad). År 2008 skrev jag förövrigt om "Juni genom 10 år" på bloggen, så detta med 10 år verkar vara något speciellt för mig...
.
Spontant kan jag komma på att jag under dessa tio år har...
* Rest grymt mycket (30 länder sammanlagt i livet)
* Bott fram och tillbaka i Karibien under några år, la tierra del Borinquen...
* Bott ett år i Spanien
* Lärt mig grymt mycket språk!
* Kammat hem så många högskolepoäng att jag inte ens kan räkna dem - eller ja, 315 kanske? + ett års språk- och samhällsstudier i Spanien dårå. Och en termin på komvux
* Jobbat på sjukt många olika ställen, alltifrån wedding coordinator, teamledare på McDonalds, bingohall, juristassistent, spansklärare, dagisfröken och butiksansvarig till städare på toalettfabrik (plus kanske 10 ställen till. Eller?)
* Fått världens bästa deltidsjobb nu (Läkemedelsföretaget)
* Haft sjukt kul
* Och även sjukt tungt många gånger
* Fått bra förstahandskontrakt, efter typ 25 flyttar
* Påbörjat skrivandet av en bok
* Faktiskt gjort i princip allt jag har velat
* Blivit lycklig, vilket är viktigare än allting ovan, men samtidigt utan det ovan, skulle jag nog inte ha varit lycklig idag
.
Jag har dock satt upp ett nytt tidsmål för fler realistiska grejjer. Innan jag är 33 vill jag...
* Ha färdig utbildning
* Vara i mitt Livs Form (konditionsmässigt, styrkemässigt, humörmässigt)
* Ha skaffat körkort
* Kanske ha en liten bebis på väg (oj oj vad jag har ändrats sedan jag träffade M...)
* Ha en trivsam sysselsättning på heltid
* Ha skrivit en bok
* Vara mindre stressad
* Fortsätta vara lycklig!

Thursday, October 15, 2009

Varning för ångestinlägg, but I can't help myself.

We are spiritual beings
having a human experience

Och jag vill gärna tro på meddelandet dagens kopp yogi-te säger. Jag kan inte och vill inte tro att det bara tar slut när vi lämnar denna värld. Döden ger mig ren och skär panik, som jag har skrivit så många gånger tidigare i denna blogg.
.
Igår fick jag veta att en bekants ex son dött i en olycka. 15 år gammal. Det hade lika gärna kunnat vara min lillebror (som fyller 15 i december). Jag kan inte tänka mig ett lyckligt liv om något av mina syskon skulle försvinna, det går bara inte! Den här killens knappa tonårssyskon förlorade dessutom sin mamma för ett par år sedan i cancer, så jag bara undrar - hur mycket smärta kan en familj utstå? Hur överlever folk som har varit i krig? I naturkatastrofer? Jag kan bara inte förstå.
.
Det allra värsta är att vi alla dör förr eller senare, så ingen kan säga någonting som tar bort min dödsångest. Snarare blir den värre för varje år som går, eftersom tiden tickar mot en säkrare död för varje minut.