H som i Hej och Holland!

Och jag har ätit godis till middag och köpt snygga böcker för traktamentet i Amsterdam istället för roomservice; allt är som det ska vara alltså. Men ärligt, vem kan motstå alla snygga böcker? De engelska/amerikanska är alltid så mycket snyggare och lockar förföriskt med sina vackra bookcovers mer än matmenyn. Och det mina vänner, det är stort för att vara jag. Böcker och mat hör nämligen till två av de saker jag älskar allra mest häri världen. Jag är jävligt hungrig nu, men böckerna består betydligt längre än en foccacia för 120 spänn.

Ps. Det kostade 1.200 SEK att åka taxi från flygplatsen till Utrecht. Jag dör. Har ni någonsin betalat så mycket för en taxi ,ever?!

Som (kalorifritt) lördagsgodis för själen...

I onsdags hittade jag en skitsnygg kappa.
Alldeles för dyr.
Idag åkte vi in till söder eftersom jag ville att M skulle godkänna den (han är mycket kritisk på ett bra sätt - han är min bästa tjejkompis för shopping).
Han godkände den, sa att det är den snyggaste jackan jag någonsin ens provat.
Så jag köpte den.
Alldeles, alldeles för dyr.
Det sved egentligen inte så mycket i plånboken, mest i hjärtat.
Typ - lägg pengarna på mer vettiga saker än kläder för sjutton.
Och nu sitter jag här och väntar på det dåliga samvetet, men icke.
Det känns bara riktigt, riktigt bra att ha unnat mig något jag verkligen gillade.
Det känns som godis för själen.
Kanske är student-tänket verkligen på väg bort, nu efter sjätte månadslönen?

Familystuff och inredning:

Idag flyttar min ena syster till Lund. Iallafall för åtminstone tre år. Det kändes lite sorgligt att krama hejdå igår, även fast det egentligen inte är hejdå. Dessutom ligger ju Lund bara 60 mil bort. Dock flyttar andra systern till Berlin i slutet av augusti, på obestämd tid, och båda syrrorna typ samtidigt känns lite hårt. Tur att jag har brorsan kvar i stan. Och föräldrar, mormor, kusin och kusinbarn ochsåvidare. Dessutom blir M farbror vilken sekund som helst.

.

Vad jag vill säga är att jag verkligen diggar att hänga med släkten, även fast jag känner mig lite som en outsider bland syskonen som har koll på en massa saker jag inte har en susning om (t.ex. inredning och design). Så fort jag är hemma hos mamma blir jag sjukt inspirerad att bara fixa fint hemma, men i praktiken vet jag liksom inte riktigt hur man gör. När jag kom hem igår satte jag iallafall upp Osynliga Bokhållaren som mamma gav mig i julklapp, och nu ligger ett gäng påbörjade böcker alldeles vid min sida och påminner mig om att de vill bli lästa. Eftersom jag inte har något sängbord är det perfekt.

.

Sen vill jag köpa soffa, tv och matta och slänga en massa gammalt hopplock. Mamma har sagt att hon kan vara inredningskonsult. Efter att allt detta är gjort kommer jag väl aldrig i hela mitt liv vilja flytta. Mierda. Idag får jag ju lön också, med semestererpålägget från juli till råga på allt, kan det komma mer lägligt?

Imorn ska jag på bröllop, antagligen i den här!

Och efter alla tårar kring klänning har jag nu plötsligt två alternativ. Jag hittade nämligen en till klänning igår på Indiska som faktiskt satt okej (helt otroligt i storlek small), men M tyckte att tyget såg ut att komma från en gammal tants duk alternativt gardin. Han gillade den således inte, men jag gjorde det.
Dock sa han även att jag såg ut som "Madonna på åttiotalet", vilket jag snarare tog som en komplimang.
.
Jag tror det får bli denna helt enkelt. Den har avtagbara axelband och kostade otroligt nog bara 299spänn.

Superficial Happiness:

Från mat utan tillsatser (för det jag egentligen menade med onyttig var tillsatsfylld, inte fett- eller kalorifylld) över till ytlig shopping. Tänk vad glad man kan bli över lite nya materiella prylar hux flux, och hur det knappt märks i plånboken eftersom månadslön har öppnat porten till en Helt Ny Värld.
.

Skorna är ett färgglatt exempel från gårdagen, då M och jag var ute på shopping på vår tre-års-dag. Undrar om jag vågar använda dem?

Adios Gym!

Nervöst, pirrigt, lite veligt, men tillslut: Jag har precis sagt upp mitt träningskort. Fast med två månaders uppsägningstid.

.

Det känns riktigt bra faktiskt.

.

Jag vill träna ute - springa, gå, stressa ned. Och så finns det gym på jobbet, kompis Sara är Friskis-instruktör, M har gym och badminton + pingis på jobbet, alla spelar bandy på tisdagar - så who needs a paid gym liksom?

.

För mina 333, 33 sek friskvårdbidrag i månaden hade jag tänkt unna mig riktigt bra grejjer - kanske massage? Ridning? Dietist?

.

Står jag inte ut kan jag ju alltid köpa nytt gymkort i vinter igen.

Hotell och taxi, not my thing.

Sov precis två nätter här...

.

Jag gillar inte att bo på hotell, och jag hatar att åka taxi. Är jag ensam om det eller? Tycker inte om att sova i en säng som miljoner personer har sovit i och Gud vet gjort vad, med lakan som har tvättats i vet inte vad, och bäddats av vet inte vem; duscha i badkar där smutsiga människor från världens alla hörn har har sköljt sig rena, och sitta på stolar där svettiga businessmen suttit.

.

Taxi är läskigt eftersom jag aldrig vet hur chauffören skall vara. De danska är galna. Exempel från imorse från hotellet till kontoret: Persisk musik på högsta volym, hans säkerhetsbälte spänt bakom stolen (inget fegsnöre här inte), bortfällda nackstöd, köra i 200 på motorvägen, gärna bromsa-gasa-bromsa-gasa konstant så att man vill spy, sen en extra kortavgift fast den inte finns, men jag orkar inte ifrågasätta. Idag har jag åkt taxi tre gånger, och det är så jävla skönt att vara hemma. Sova i min säng, äta min mat, duscha i mitt badkar, och få gå till jobbet imorn.

.

Tillbaka i kyliga Stockholm, från ett Köpenhamn med 17+ och sol. Älskar Köpenhamn, men som vanligt - hemma bäst. Extra nice att mötas av brev med fet skatteåterbäring också. Yey!

Flygplanslycka (?!) II:

Så himla TYPISKT när man har hittat bra, billig resa, fått ledigt 1.5 dagar av chefen, och bara ska köpa biljetten när den plötsligt inte finns mer, alternativt har tredubblats i pris. Jävla skit! Nu sitter jag och uppdaterar flygsidorna och vaktar på Wien-biljetten i slutet av april stup i kvarten...Vill vill vill, men vill inte, inte, inte betala sådär mycket mer än vad som var tänkt.

Kvinnodagen.

Första dagen som officiellt anställd (fast jag har varit på företaget i 1.5år). Lägligt på kvinnodagen, som jag annars inte har märkt av. Syrran ringde och frågade om jag skulle gå och demonstrera, och jag kände hur jag liksom inte orkade och hur stor skillnad det är mot för en sisådär 15 år sen. Då demonstrerade jag hejvilt. För jämlikhet, för rätten till abort, för höjt studiebidrag, mot rasism - you name it. Nästa år, nästa år ska jag minsann gå med syrran och hennes kompisar, men idag, då sitter jag hemma framför Biggest Loser...
.
Första dagen som officiellt anställd alltså, och det här med rikskuponger är redan läskigt. Jag glömmer liksom bort att de faktiskt är pengar. Käkade lunch ute med en kollega och ba jaha, det här kommer från och med nu vara vardagsmat? Inte behöva räkna varje öre? Pillade lite med jobbmobilen och måste lära mig hur Ericsson funkar, och sen kom mitt Eurocard. Jag har inte fattat än att jag inte längre är student.

Tillägg:

...Till förra inlägget; Jag har fått en viss-tids-anställning året ut. Jag är dock nöjd, eftersom inget i dagsläget säger varför det inte skulle kunna förlängas. Allt kan alltid hända oavsett, både åt det ena och det andra hållet. Det är alltså ingen tillsvidare-anställning (det som en del av er kallar fast anställning; fast anställning är egentligen något annat som extremt få har, t.ex. domare som i princip inte går att avsätta)

.

Förutom månadslönen så får jag himla många bra förmåner som jag aldrig har haft innan; ett saftigt friskvårdsbidrag som täcker hela årskortet på gymmet, 36.25-timmars veckor, 32 dagar semester, rikskuponger, 2 timmar åt friskvård i veckan, 2 dagar att jobba hemifrån i månaden, mobil, kreditkort, flextid och extra pensionspremier, rese- och livförsäkring etc. Det är egentligen ganska hemskt vad mycket man går miste om om man inte har månadslön - nästan någon form av diskriminering skulle jag vilja säga. Framtidsstressen har för min del äntligen lagts på is ett tag.

.

Hello Good Life!

Gud.Vilken.Dag.
.
Först utbildning hela dagen, precis som igår (förutom att igår jobbade jag några timmar utöver heldagens utbildning och tränade sen 90min förutom 60min promenad, ja ni vet).
.
Sen var ju min danska chef på utbildningen idag eftersom han skulle prata om min avdelning i två timmar (samt även om mitt arbete inför de nyanställda), och vi hade även en 1:1.
.
Under 1:1:an händer det som har varit mitt mål sedan jag började på företaget för 1.5 år sedan medan jag ännu var student; ett kontrakt med heltidslön (jag framförde löneanspåk tidigare) och för mig enorma förmåner slängs äntligen fram -och jag skriver under. Kontraktet som konsult avslutas äntligen och jag har mitt första jobb med månadslön och allt det där andra.
.
Efter det fattar jag knappt att det är sant, att jag faktiskt på första dagen efter examen och semester (den första februari) efter 30 minuter, fick ett telefonsamtal med förfrågan om jag ville jobba heltid med det jag har gjort det senaste året, den enda som gör det jag gör i Sverige, och sedan ändå svävar runt i ovisshet tills idag och boom - mitt i besparingstider och nedskärningar och massa uppsägningar får jag det här jobbet - efter allt slit och allt kämpande.
.
Sedan åker vi på afterwork vid Odenplan och spelar biljard och käkar fajitasbuffé och de som har jobbat i mer än 10 år berättar historiska minnen från företaget och vi alla blandar dem med livserfarenheter och jag bara njuter och känner att Im loving it.
.
Säger bara en sak - Hello good life! Hoppas att du är här för att stanna!

Inga julklappar i år till oss som inte behöver dem.

Mitt företag köpte inga julklappar till sina anställda i år i varken SE, NO eller DK.

,

Istället skänktes alla pengar till SOS Barnbyar, och det var inte lite det.

Så jävla bra!

Studielånet dubbelt så dyrt som bolånet.

TACK Dages Industri för att ni äntligen skriver om detta som jag tjatat om rätt länge, men varje gång fått till svar att CSN är sååå förmånligt...
,
"Studielånet dubbelt så dyrt som bolånet
2009-11-18 18:30
,
Räntan på studielån är mer än dubbelt så hög som för rörliga bolån. Ändå rekommenderas låntagarna att betala av andra skulder i första hand. Inte någon gång under 2000-talet har det varit så pass stora skillnader som det är i dag mellan räntan på studielån och den rörliga boräntan. Efter skattereduktion är snittet på den rörliga boräntan just nu ungefär 1,1 procent medan studielånsräntan är på 2,5 procent - eller cirka 130 procent högre. Även om räntan på studielånet förväntas sjunka nästa år till 2,4 procent, lär det dröja minst ett år innan bolånet är dyrare än CSN-lånet..."

Desperately seeking Camera.

Efter gårdagens avsnitt av Lyxfällan bestämde jag mig:

n

Dax att köpa ny kamera!

,

Den jag har nu fick jag i födelsedagspresent av pappa för en bunt år sedan, och eftersom jag råkade tappa den i stengolvet en (två, tre...) gånger i Buenos Aires våren 2007 och sedan dess haft en trasig display, tycker jag att det är dax. Prisklass: runt ett par tusen. Och lagom enkel men bra ska den vara.

,

Så, tips någon? Please?

Drowned world.

Jag blir lika förvånad varje gång jag kollar på Lyxfällan. Hur kan vuxna människor beter sig sådär? Leva totalt över sina tillgångar, ta sms-lån hit och dit, inte ha en aning om hur mycket som går till skulder och räntor varje månad, shoppa massa lyxig heminredning, ha två bilar och och sen heller inte veta hur mycket pengar som går åt totalt varje månad? Jag kan bara inte förstå hur det går ihop. Jag blir jag skitförbannad.
.
Och sen tänker jag att jag måste unna mig själv mer. Och köpa nya skor, båda mina gympaskor har gått sönder och det läcker in vatten.

Take a bow.

*Din position är verkligen eftertraktad, vi skulle inte klara oss utan dig!*

.

Älskar att mitt jobb faktiskt är det bästa på att ge komplimanger av alla jag någonsin jobbat på. Typ varje vecka är det oftast någon som mailar, ringer eller personligen talar om att jag gör ett kanonjobb. Små, små ord som gör mycket, mycket! Jag vill så sjukt gärna jobba heltid där efter årsskiftet, men i dagens kristider är det anställningsstopp. Attans.

Som plan B har jag sökt magisterprogram i Europarättsliga studier (med fokus på god förvaltning och miljöfrågor) eftersom de på jobbet åtminstone har sagt att de gärna vill ha kvar mig på halvtid som det ser ut i dagsläget. Halvtidsjobb och heltidsstudier, som nu, funkar faktiskt rätt bra förutom att ekonomin och socialiseringen blir lite smått lidande, men det är detaljer i The Big Picture.

Andra sidan av Myntet:

Jag skulle behöva lite mer dolares i kassan inför hyrandet av bostad 2 veckor i Karibien i januari.

Caribbean here I come:

NU HAR JAG KÖPT BILJETTER TILL SAN JUAN!

.

5578 SEK styck, två veckor, billigt billigt, men ditresan tar 28h och har två byten... Vi ska hyra lägenhet förutom detta pris också, men skönt att för en gångs skull inte åka den här sträckan själv. Har liksom åkt den där vägen 8 gånger all alone och träffat de mest märkliga människor - men också faktiskt några underbara.

.

En gång träffade jag en tjej från Miami som hette Moira och hon kändes som min bästa vän direkt. Hon skulle flytta till Stockholm och vi umgicks en hel sommar och jag kände att hon var den underbaraste tjej jag träffat, typ. Sen vips försvann hon. Svarade inte längre på mina samtal, sms eller mail. Jag undrar än idag var hon tog vägen... Lever hon?

.

En annan gång träffade jag en flygrädd italienare som skrek mama mia! varje gång planet hoppade till. Han tjuvrökte på toan och väckte mig för att bjuda på tuggummi några gånger. Han hör till kategorin Märkliga, men det förstod ni kanske.

.

En tredje, fjärde, femte, sjätte ochsåvidaregång har jag träffat människor från världens alla hörn och lärt mig ett och annat. Jag har till exempel fått frågor som är spanska det språk man pratar i Sverige? och äter ni med bestick?

ö

Anyways; Två veckor semester med M i det land jag lämnade av sorgliga anledningar en gång i tiden känns faktiskt riktigt bra.

,

Undrar om man får en miniflaska champagne på det?

Det här är ju skitspännande - jag sitter och kollar billigaste biljetter till Puerto Rico i januari och hittade ett bra pris på Jetweb.se. För två pers kostar det sammanlagt 11.114kr, varav 2785 flygpris och 2272kr i flygskatt per person.
.
När jag sen klickar på "ladda tidtabell och priskalkyl" kommer följande totalpris upp; utan några tillägg, försäkringar eller liknande: 93.412 kr. NITTIOTRETUSENFYRAHUNDRATOLV!
.
Eh?
Kan NÅGON förklara hur detta går till?
Är det bara för att jag skrev tidigare ikväll att jag samlade på siffror som liten som någon försöker skämta med mig aprilo?
.
Kanske inte riktigt det priset jag var ute efter, thankyouverymuch.
.

It´s all about a Dentist Story:

Skitnervös glider jag ned i tandläkarstolen januari 2008 efter typ 10 år utan att ha visat mina tänder och räknar med världen fetaste räkning och en och annan (nästan) hurring. -Jaha, här kan vi konstatera 7 hål och tandsten. Jasså? tänker jag, som max känt av ett hål. I vilket fall lagar han varje lite skrymlse och vrå och övertygar mig också om att jag måste till tandhygienisten för X antal kronor samt köpa deras paket med munskölj, tandtråd och flourtabletter.
.
1 månad efter lagning trillar en sidolagning bort. Jävla skit, tänker jag, och går tillbaka 9 månader senare på rutinkontroll eftersom de har ett års garanti på lagning. Han fyller igen lagningen som trillat ur, faktiskt är det två som lostnat vilket jag påpekar och han säger -ärsh, men okej, vi kan ju fylla igen om du vill, men du kan klara dig ändå. 3 veckor senare trillar lagningen ur igen och jag tänker vafan, lagar de med tuggummi? En otrevlig receptionist säger per telefon att -egentligen har vi ingen garanti, men vi är snälla som har sagt att lagningen ska hålla i ett år. Jaha? Hade ni inte haft denna garanti hade jag aldrig gått till er från första början, kontrar jag.
.
Så, jag kommer dit igen några dagar senare och lägger mig i stolen igeeen, varpå tandläkaren säger -Vi kan ju testa ett annat material som är starkare om du vill (varför gjorde de inte det när lagningen trillade ut första gången?) -Eh ja tack, säger ja. Ni har redan fyllt igen detta hål två gånger. Tandläkarjäveln säger då att -egentligen är det inte ens ett hål, det är lite emalj som lostnat och det vi fyller på kommer trilla bort igen för det är så lite att det inte kan sitta kvar. Det har aldrig varit ett hål där.
.
Då har alltså puckot 1) sagt att jag har hål och lagat det för 290 kronor där första gången 2008 2) vetat att det inte var ett hål, utan lite emalj som är för lite för att det ens ska gå att fylla igen, längre än i 1 månad 3) inte ens gett mig alternativet att vill du att vi fyller på tanden, fast det kostar 290 spänn och kommer inte hålla mer än 1 månad? 4) Helt enkelt lurat mig från första början.
.
IDIOT. Jag hade aldrig 7 hål. Jag hade 4 gamla lagningar som lostnat, efter ca 15 år, 1 bit emalj som trillat bort, och 2 nya, små små hål. Jävla UTSUGARE. Jag ska börja gå till Folktandvården igen, på riktigt. De lär ju laga ordentligt för att slippa mer jobb i onödan, medan de privata gör ett slarvigt jobb + borrar i tänderna i onödan för att få mer jobb. Aldrig mer privat tandläkare. Och så ville utsugaren skicka mig till tandhygienisten igen efter 8 månader sen sist för att "ta bort lite tandsten". Det kan han fetglömma. Från att inte ha tagit bort tandsten på 27 år till att göra det med 8 månaders mellanrum och båda gångerna få höra du har lite tandsten? Jo tjena. It´s all about money, jämt. Jag blir så trött. Jag borde ha gått till folktandvården på en gång när han meddelade att jag hade 7 hål. Undrar hur mycket han har förstört mina tänder i onödan? Gå aldrig till Solna Dental.