När jag la mig i tandläkarstolen imorse för att laga fyra hål kunde jag inte låta bli att berätta om min Mardröm för tandsköterskan som så fint höll mig i handen under undersökningen.
Tänk om borren slinter och borrar igenom min kind?
Eller igenom tanden ned i tandköttet?
Eller igenom min läpp?
Sådär lagom töntig låg jag och knep ihop ögonen och glömde bort att andas, låtsades att bedövningen inte riktigt kändes så att jag skulle få lite extra, och någonstans mellan sista lagningen, borrar och konstiga verktyg råkade tandsköterskan naturligtvis slinta med något jävligt vasst som rev upp ett sår på en centimeter på insidan av den obedövade sidan av läppen. Snabbt in med bomullstussar, nya bomullstussar, suga upp blodet, ojsan det droppade "lite" på den gröna pappershaklappen men det läker ju fort i läppen ska du se.
Panik.
Vi skriver in att det här hände i rapporten.
...Tack? Var är mitt klistermärke?
.
Efter fyra timmar, varav två timmar promenad i solen till Brunnsviken och tillbaka, släppte bedövningen och det är lite synd faktiskt att tänderna känns superbra, men läppen svider. Mardrömmen slog in alltså, om än lite lightversion. Kinden har inga hål och läppen sitter trots omständigheterna kvar.
.