Hej från Helsingör!

Gud alltså, det här med tema Rockstars blev så grymt jävla bra. Vem hade trott att medicinska chefen i Norge skulle klä ut sig i full lädermundering och med piska och kedjor, eller marketingchefen till Ozzy Osbourne - eller att en annan skulle leka Dope King iförd morgonrock och solbriller och bjuda på färgglada piller och vitt pulver*.

Hoppas fasen att jag orkar upp imornbitti...



*M&M´s och floursocker

It's all about Guldskor.

Jag kommer ihåg när jag var liten och gungade på Hässleholmsvägen där vi bodde på våning fyra, hur jag hade lånat mammas gamla guldsandaletter och sjöng diggilo, diggiley alla tittar på mig, när jag går i mina gyllné skor, å jag börjar nästan sväääva, medan jag gungade i högsta fart.

,

En gång halkade jag på dagisgården eftersom sandaletterna var så hala, och fick ett jack i knät och mitt livs första bandage. Jag var skitstolt, blodet och smärtan spelade liksom ingen roll så länge jag fick ha guldsandaletter och bandage (jag har ett 1.5 cm långt ärr på knät fortfarande). Den där låten blev verkligen en livsstil.

.

Så igår då, på julfesten med jobbet, då kom Richard Herrey och sjöng den där låten live. Bara det att det kändes som ungefär tjugofem år försent och lite larvigt att han skrattade åt att vårt läkemedelsföretag bland annat har potensmedicin och flörtade med alla tjejer i publiken. Om han hade tittat mig in i ögonen och sjungit för tjugofem år sen hade jag nog gladeligen slagit upp andra knät också.

.

Ps. Bara för att jag tackade nej till en jobbjulfest denna vecka, betyder det inte att jag var tvungen att tacka nej till en till! Den här var skitrolig, speciellt eftersom jag fick ta med M. Ds.

Resumé av min business-trip till DK:

Mr. Anna anlände på Kastrup i tid och dagarna var sjukt fullproppade. (Fast vi hann bara med ungefär en tredjedel av vad som stod på schemat. Och så tänker jag på norska igen, vilket gör inlägget lite jobbigt att skriva. Extra jobbigt eftersom jag egentligen inte kan norska).
.
Anyways. Efter ungefär 9 timmar jobb, exklusive resan och tusen taxiresor, spelade vi två timmar torsdagsbowling på värsta disco-hallen med varsit glas champagne och för stora bowlingskor, och jag vann faktiskt över hela teamet rätt överlägset eftersom jag fick flest strike's. (Dock är vi bara 5 pers, men målet var såklart att vinna över chefen). Vi käkade sen traditionell dansk jule-frokost (Jul-lunch, fast det var julbords-middag) och jag pinade bland annat i mig en minipotatis stekt i smör och socker (det gäller att testa andra länders traditioner), innan vi äntligen landade på hotellet framåt 22:30. Mitt rum hade en stor massagestol, så efter några minuters night-mode sov jag grymt kungligt i flera timmar. Det var dessutom samma hotell som sist, så jag kände mig lite hemma.
.
Idag blev det frukostbuffé på hotellet efter morning-mode i massagestolen, och vidare sex timmars möte innan vi åkte till lufthavnen och hamnade mitt i hela havet av pilgrimmer som skulle ta flyget till Mecka. En var seriöst klädd i en vit handduk. Vinkade efter det adjö till mina kära norska kollegor och hann köpa lite Victoria Secret-produkter och danska pepparkakor innan jag sprang in i en svensk kollega som skulle med på samma flyg som jag, en flight som lyckligtvis landade 5 minuter innan utsatt tid.
.
På plats hos M nu, ska snart sova, för imorgon ska vi till Fagersta hela dagen med pappa och syster och besöka farmors grav.

It's all about Bruce's Bastu:

I tvåvåningsbussen på väg mot Barnens Ö igår morse kunde man höra följande från några säten bakom:

.

-Så, du var ute och sprang imorse innan jobbet, sprang du långt?

-Nä, bara milen.

.

Det fick mig att tänka på sommarkonferensen och en dansk manlig kollega i 40-årsåldern som var ute och sprang 2.5 mil direkt efter Bootcamp:en, som jag själv inte kunde röra mig efter på typ en vecka.

.

Och det sammanfattar väl mina kollegor ganska bra.

.

Med detta i åtanke denna måndagsmorgon skrapade busschauffören upp bussens högra sida på en vägskylt och körde in i en annan kollegas bil.

.

Förutom dessa smärra missöden röjde vi sly i norrtäljesolen, eldade överallt och målade Bruce's Bastu - som det visade sig donerades 1989. Vi grillade, åt bullar och drack äppeljuice ur dunkar och iallafall jag njöt av att få röra mig en hel dag på arbetstid. På hemvägen i bussen, med en nu oerhört försiktig chaufför, stank det eldrök från alla håll, och sedan fick vi middag och efterrätt på kontoret innan jag knallade hem och inte orkade plugga.

.

All in all, a great day.

It´s all about a Hard Days Work II:

Ytterligare en "hård" dag, fast på andra jobbet, nedsjunken i den sköna stolen med lite pluggböcker framför sig, ett pocketogram inkasserat (Låt den rätte komma in valde jag, någon som läst den?), en extratimme jobbad (9h alltså), vilket egentligen innebar skratt och hemliga gömmor hittade i skåpen bredvid skrivbordet. Efteråt bar det iväg till lokalen i samma byggnad där det bjöds på grillat, fri bar, snacks och bourbon-provsmakning. Dessutom kammade vårt lag hem första priset i rockstar-tävlingen, så jag kom hem lagom trött framåt ett med en pocketbok rikare, mätt mage och en noblesse-ask och ölkorv under armen. Inte konstigt att jag inte har behövt gå till ICA MAXI på typ hundra år när livet ser ut såhär liksom. Strax ska jag iväg och fira lillsyrrans 18-års dag och ikväll på middag hos kompisar.
.
Framöver tror jag dock att kärvare tider väntar. Stockholm ligger inbäddad i ett täcke av snö och efter jul försvinner detta underbara jobb på Sun. Samtidigt som det får mig att gråta känner jag ändå att det är lite häftigt på något sätt, att om 40 år kanske sitta och berätta för eventuella barnbarn som läser om 2000-talets finanskris i sina historieböcker att Ja, jag blev faktiskt drabbad själv av den där krisen, jag förlorade det bästa extrajobbet någonsin, så jag är en av de där siffrorna som ni sitter och läser om.
.