Tänk på era medmänniskor, för Guds skull!

Jag vet inte vad som är värst:
Gå bakom någon som stinker svett?
eller som stinker parfym?

P3 live.

Min syster hade rätt.
Ane Brun är svinbra.

Farwell Bergman.

Inatt dog Ingmar Bergman.

Vilka kommer finnas kvar när jag blir äldre?
Hur kommer det kännas när hela generationen rockstars dör - Madonna, Michael Jackson, Bono, Thom Yorke?
När de enda som blir kvar är de som bara härmat och gjort covers.

Shit.

Amores perros.

Vaya pesadilla corriendo
con una bestia detras
dime que es mentira todo
un sueño tonto y nada mas

Ps. Texten har ingenting med mitt liv att göra, låten bara skär så djupt in i hjärtat på mig varje gång jag hör den.

Min Nya Blogg.

Jag har redan uppdaterat min nya blogg två gånger.

Ps.

Nu har jag startat min nya, ocensuererade blogg It´s even more about me. Den ligger under http://itsevenmoreaboutme.blogspot.com eller som blogg2 tillhörande den här bloggen. Det gick rätt fort, men det är svinlugnt på jobbet (det andra jobbet, där jag FÅR använda internet). Ni som vill läsa får maila över er adress till annalunita@gmail.com om ni inte vill skriva den här. I mitt förra inlägg var det bara två som lämnade adresserna, men iallafall 14 som ville ha lösen.

Jag = typ nästan vuxen?

Jag väntar lite med att göra bloggen hemlig. Jag har nog snarare tänkt att fortsätta den här i min lite mer poetiska anda, och istället starta en ny mer personlig ocensuerad version. Det blir väl ett projekt när jag är ledig. Just nu jobbar jag lite dubbelt och sover alldeles för lite och har alldeles för roligt och alldeles för mycket att tänka på och mår alldeles för konstigt och tänker alldeles för mycket för att vara jag, för att orka tänka på något annat än just det jag tänker på nu.
.
Det som kretsar runt allra mest i mitt huvud är det som redan många vet, men som jag inte skrivit om på bloggen: Barcelona. Jag vill verkligen inte åka. Trots stipendium, juridik, den vackra staden, sällskap av två vänner, slippa vinter och äta tapas. För första gången i mitt liv vill jag vara här. Ja ni vet, sedan innan Buenos Aires faktiskt, och speciellt efter. Här och bara här, ingen annanstans. Jag vill inte bryta upp mer, inte flytta, inte skaffa nya vänner och sedan säga hejdå till dem, inte lära mig nya gator och nya namn, inte se himlen från en annan vinkel och vänja mig vid nya dofter. Jag orkar helt enkelt inte mer. Det är bra nu. Är det vad som kallas att bli...vuxen..? Jag trodde i vilket fall att det aldrig skulle hända mig, men det gjorde det tydligen. Hej, jag heter Anna och jag är typ vuxen nu. Tror jag. Eller iallafall nästan. Nått åt det hållet. Jag är på väg, kan man säga.
.
Tack och hej kära flängande.

Våta spår.

Lägger mig försiktigt i sängen, kan inte andas, tårarna rinner ända ned i munnen, gråter, gråter mer, gråter för allt som jag borde ha gråtit för då, för länge sedan, som jag förträngt, som inte berört mig fast det borde, som ligger i en klump inlindad i bomull, som sakta börjar luckras upp och jag vet inte varför eller hur, varför just nu, varför inte då, senare, aldrig, varför just nu?

.

En hemlig blogg.

Jag hade tänkt att skaffa lösen till den här bloggen för att kunna skriva precis som jag vill. Jag känner mig så otroligt begränsad när jag skriver. Har ännu inte bestämt mig helt, men ni som vill ha lösen isåfall kan väl skriva det här. Dagarna går och jag känner bara för att skriva saker som jag inte vill att allmänheten skall få läsa. De där ytliga men ändå djupa inläggen om små tankar och vardagligheter vill inte riktigt infinna sig. Dessutom har Den där Jenny tagit bort mig från sin "Det där jag läser"-lista, och det är ju katastrof.

.

Jag försöker mig på ett inlägg till för att bevisa att jag finns, sedan får vi se.

.

Mmm som i...

Jag har inte riktigt hunnit uppdatera bloggen på sistone. Ni kanske förstår varför.

Skärgården, not always my honey.

Oh, thank you drunk neighbour for waking me up,

.

genom att trampa på våra smultron

och sätta upp en lina för att markera tomtgränsen

och berätta hur du ska slå upp ett utedass vid vårt hus

och starta en kalkonfarm.

.

.

Skärgården, min honey.

Oh, don´t you ever wake me up.

Där, bara där.

Låten igen.

.

Det kliar i mina fingrar, rycker i mina ögonlock, måste stänga dem, måste få låtsas att jag är på väg upp för den lilla trappan av trä igen, att ingenting annat finns än alla dessa människor som finns där, bara där och ingen annanstans än där, som dansar till klockan åtta på morgonen då de sätter sig på ett café med en cigarett i ena handen och en croissant i den andra, där bara där och ingen annanstans sitter de och ser ut på bilarna i korsningen medan solen värmer de hemlösa under filtarna.

.

Där bara där, befann jag mig en kort stund, en stund som alltid flimrar förbi när de sätter på låten, låten de alltid spelade där jag befann mig men inte längre befinner mig på, och det är bra så.

Liten lista, sådär.

Det finns vissa små mindre schyssta uttryck i vårt fina språk som jag bara inte pallar. För att roa mina kära läsare kommer här en liten minilista, sådär. Mina fyra värsta. Och för er som känner mig i verkliga livet kan ni ju tänka er för innan ni använder följade i min närhet:
.
.
* "Ja, han hade verkligen spenderarbyxorna på sig!"
* "Hon har skinn på näsan, hon!"
* "Ja, det gäller ju att visa var skåpet skall stå!"
* "Han är bra på att visa framfötterna!"
.
.
Uppdatera gärna min lista med fler uttryck som är riktigt nördiga, sådär nördiga på ett negativt sätt och inte sådär coolt nördiga som jag alltid har velat vara. Det är inne att vara en ball nörd. Men de här sakerna, de säger man bara inte.
.

Lite skumt, sådär.

Utsikt från mammas altan i lördags.
Sen Camo drog har jag sovit lite dåligt. Knappast för att han åkte, utan för att det kliar så fort jag lägger mig i sängen. Så fort det slutar att klia på benet börjar det klia på armen, så fort det slutar klia på armen börjar det klia på ryggen. Och så vidare, och igen. Man kan tycka att jag borde byta lakan, men det finns inga tvättider och jag hatar de andra lakanen jag har. Det är bara mitt rosa som är skönt. Inte nog med detta: När min yngsta syster var här i söndags och vi skulle gå på promenad tog jag fram ett par gamla träningsskor från garderoben. När hon skulle ta på sig dem kände hon att det var något i ena skon - ett jävla rakblad liksom! Jag har aldrig ens köpt ett rakblad i hela mitt liv. Tänk om hon hade satt på sig skon..? Lite mystiska saker, sådär. Det kanske var lika bra att jag fick slänga all min mat i kylen häromdagen, vem vet vad som egentligen låg i den.

Supa lite, och sådär.

Ekorre i trädet utanför mig.

Min pappa ringde mig igår och sa att min blogg var lite konstig. På vilket sätt? Jo, ni verkar ju festa hela tiden. Supa lite, och sådär. Va? Vad har han fått det ifrån? Med tanke på mitt inlägg där jag klagade på Camos alkoholabusing förstår jag inte riktigt vad han menar. Jag festar faktiskt extremt lite, tycker för det mesta att det finns roligare saker att ägna sig åt, som att ströva runt i skogen och fota små insekter eller nått. Men, som vanligt hade jag bråttom någonstans och glömde bort att föra konversationen vidare.

.

Lite sol, sådär.

Om det är någon som undrar varför solen skiner över Stockholm idag fast jag har semester, så kan jag meddela att jag blev väckt imorse av det nya jobbet med förfrågan om jag kunde börja jobba redan idag och hela min semestervecka.
.
Tack för alla gratulationer till nya jobbet också förresten! (Ironi; ingen kommenterade det ens i förra inlägget, kanske för att jag själv bara nämnde det som en bisak)
.