Hej nya (gamla?) ovän!

Jag är mitt uppe i löparsäsongen, med tidernas flow, och så började ju vaden att jävlas med mig. Kanske behöver jag bara lite massage och tips, tänkte jag - men ICKE. Sjukgymnasten pillade och tryckte, klämde och knackade, plågade och pinade, tills det visade sig att det är min rygg som det är fel på, vilket strålar ut i benet. Troligen ischias, men jag behöver även gå till en läkare som kan röntga så att det inte är något värre. Förhoppningsvis går det att bota, kanske genom sjukgymnastik och specialövningar.
.
Men det värsta, det är att jag inte ska springa, utan typ gå och simma. Lycka till med både tjejmilen och halvmaran... Adios sweet dream.
.
Han konstaterade även att jag har begränsad rörlighet i min rygg, att den inte böjs där den ska böjas, vilket här leder till det värsta av allt: jag har ju försjutton haft detta typ hela livet utan att veta om det! Jag har alltid varit avis på alla som kan nå ner med händerna till marken när de står, som klarar av övningarna på core, som inte får ont av saker jag får ont av - och jag som har gått runt med detta och alltid trott att det är så det är.
.
Vips gav han mig världens enklaste övning jag skall göra morgon, lunch och kväll för att mobilisera, och samtidigt föll ytterligare bitar på plats i mitt liv. Detta kan vara en del av min konstiga fysik som gör att jag faktiskt inte mår helt bra av mycket "vanlig" träning, som t.ex. att jag inte går ner i vikt av det utan upp. Jag kanske helt enkelt verkligen är skapt för lugn träning - något jag inte har velat eller vill inse. Jag vill ju flyga fram i skogen, inte ligga och plaska i någon pool! Men, time to face the fact.
.
Återbesök för specialträningsprogram om en vecka, och sedan läkarbesök alltså. Hurra...