Snön ligger fortfarande tjock och kall där utanför. Jag ska snart plumsa till jobbet men drar mig lite för det. De här morgonpromenaderna är enklare utan all snö och is, men snart kommer jag sakna även dem eftersom jag inte kommer bo här längre.
Det här med bloggandet alltså, det är så förbenat svårt att blogga när jag går runt och känner mig lycklig och nöjd, när jag plötsligt lever lite Svensson och hellre lägger mig vid 21 än hittar på äventyr. Det är så förbenat svårt när föräldrarna läser och jag inte vågar sväva ut och skriva personligt, som så många av er andra gör. Och folk läser er, kommenterar, har er på bloggroll som de hade mig förr, när min blogg var intressant. Ändå fortsätter jag alltid att blogga, har för stor separationsångest för att släppa I'ts all about Me som har uppdaterats sedan 2006. Kanske vågar jag när jag släpper Solna? Vi får se, jag vet inte. Jag vet bara att min Bok närmar sig slutet och även det känns lite vemodigt men pirrigt, och att jag borde lägga krutet på den in i det sista.
9 comments:
Min mamma (hennes sambo med) läser min blogg regelbundet numer, jag var lite tveksam över att ge henne adressen först men sen tänkte jag "äh, what the f'ck.."
Kanske jag inte skriver så väldigt personligt ändå men.. det känns helt ok..
Svår balans, det där. Jag har så mycket jag vill skriva men som inte skrivs. Det kanske inte är hela världen, jag får spara på krutet...
Hur känner du då du skriver din bok? Blir inte den också väldigt personlig?
Heja, heja bokskrivandet!
Kan du inte starta en till blogg, under pseudomyn? Alltså, som den privata men olåst och helt anonym?
Sus: Det är ju inte samma sak, det är inte autentiskt ur mitt liv på samma sätt, med personer och händelser, det är ju fiction.
Underlandet: Har faktiskt funderat på det, det vore kanske något? Startade en en gång, men la ned den efter ett inlägg. Kanske finns den kvar... tål helt klart att tänkas på!
Ah, jag trodde du skrev om dig själv och ditt liv i boken.
Oavsett är det ändå officiellt fiction och inga autentiska namn osv, dessutom utspelar sig allt i Karibien och sålunda ganska långt ifrån mitt numera vardaliga halvsvenssonliv :)
Neeej, du får inte sluta blogga!! Men jag vet vad du menar, jag känner att jag inte heller har så mycket kul (eller TID) att komma med nu när jag bor i o-exotiska Bryssel och jobbar istället för leker hemmafru i Karibien. Jag har precis förberett ett inlägg om Viequeshelgen vi hade för exakt ett år sedan, kommer i veckan...
Så spännande med din bok, hoppas att man får läsa så småningom.
KRAM!
Heja, heja bokskrivandet!
Post a Comment