It´s all about kollektivtrafik;

Idag var det som den där dagen i november 2006 fast tvärtom. Och alldeles säkert bara för att jag var ute i god tid och råkade tajma en buss precis på sekunden och tänkte why not, jag tar bussen till träningen istället för tunnelbanan, det går liksom på ett ut. Vanligtvis tar jag alltid tunnelbanan för att gå på S pass klockan 16:30 varje onsdag. Typ en av veckans höjdpunkter, och speciellt idag eftersom jag även skulle träffa en annan kompis och ta promenad därifrån i solen.
.
Så, det började med lite köer, lite köer till, extremt mycket köer, alldeles stilla, chauffören knäpptyst, nynnade väl förvisso på någon melodi, fönstrena stängda, typ 40+ i bussen och gassande sol, kvavt, stilla lite till, och när klockan hade tickat iväg 25 minuter och vi bara hade förfyttat oss tre stationer och stått still i 20minuter gick jag fram till chauffören medan folk lämnade sina bilar och strosade runt på vägen för att fråga om han visste vad som hände. Chauffören, som såg ut som en karikatyr av en pizzabagare, svarade att det hade varit stopp i tre timmar och nog skulle vara det ett par timmar till.
.
Tack-så-jävla-mycket. Varför sa han inte det när vi passerade Solna Station? Eller när vi lämnade Solna Station i snigelfart och hade kommit precis mittemellan .mig och slutdestinationen, dvs 30 mins snabb promenad åt vardera håll?

Resten på bussen frågade mig vad som hände och det slutade med att vi blev avsläppta mitt på vägen där och då. Utan jacka om med uppkavlade armar lommade jag hem med svansen mellan benen (om jag hade haft en, iallafall) och missade såklart passet, men fick mig åtminstione mer promenader som resulterade i 3 timmar powerwalk sammanlagt under dagen samt 30 min jogging i Hagaparken. Fortfarande när jag var på väg hem runt 19 alldeles svag och svettig stod bilarna still på E4:an. Jag undrar vad som hände egentligen, eftersom det knappast var snöstorm att skylla på den här dagen.
.