Thursday, April 17, 2008

It´s even more about movies:

Jag fick lite bråttom till jobbet imorse, eller sådär att jag gick upp en timme innan jag skulle gå men ändå fick göra allting utom frukost den sista kvarten eftersom jag är så ovan att gå upp 6:30 som student. Iallafall så tycker jag såhär om förhandsvisningarna jag sett hittills i år, fast nedifrån och upp eftersom det var så vi såg dem:
.
Försoning: Underbar film. Favoritscen: När kriget tar slut och allt är långsamt filmat och soldater går fram och tillbaka, in i varandra och allt är så sorgligt men vackert.
.
Arn: jag och svenska filmer går sällan ihop...Överskattad, men jag kommer ändå att vilja se uppföljaren.
.
Ping pong-kingen: Här går svenska filmer och jag ihop. Underbar på alla sätt! Sorglig, rolig, ensam, tillsammans, fin.
.
Reservation road: Sorgligt drama med bra skådisar som berörde. Helt klart sevärd.
.
21: Storfilm med Kevin Spacey, även den bra trots att den inte berörde. Intressant att se hur intelligenta studenter knäcker pokersystemet genom att räkna kort och tjäna feta cash.
.
Funny Games U.S: Med tanke på att jag trodde att det var en komedi blev jag något chockad då jag märkte att det var en av de vidrigaste skräckfilmer jag någonsin sett. Funny Games U.S är en remake om två psykopater som går från hus till hus och dödar familjer som om det vore en lek. Sjuk från början till slut, men verkligen att rekommendera om man gillar den här typen av film.
.
Be kind rewind: Filmen jag sett fram emot allra mest av dessa tillsammans med Försoning. I loved it! Gillade man eternal sunshine of the soptless mind och sience of sleep gillar man den här också. Jag skrattade hur mycket som helst, och samtidigt som den var jordnära var den totalt orealistisk och alldeles underbar. De svenskade filmerna finns förövrigt att se på hemsidan där du även kan swede yourself i brist på annat.
.

4 comments:

egon said...

fyfan vad roligt, då måste jag ju bara se Be kind rewind :) och det är ju som du säger: ibland är de totalt orealistiska filmerna helt fantastiska just för att man inte behöver sitta och tänka på att det ska vara realistiskt liksom!

annaluna said...

Fast det mysiga med be kind rewind var just att den var så jordnära samtidigt som orealistisk. Coolt att kunna göra en sån bra kombination faktiskt. Den kändes som en dokumentär samtidigt som den som sagt var helt overklig. Se den, yes!

Camilla said...

Funny Games (den ursprungliga från Österrike -97) är den enda film jag kan minnas som fått mig att må riktigt,riktigt dåligt. Jag har funderat en del på det här, och även om det framförallt beror på att jag inte brukar se våldsfilm, så är det något alldeles speciellt med Funny Games. Våldet i filmen är ovanligt sadistiskt och oprovocerat, vilket såklart bara det gör den väldigt obehaglig, men Haneke nöjer sig inte med att vi som betraktare ska se Paul och Peter utöva det hör våldet. Genom att använda sig av det negativa rummet gör han även filmpubliken skyldig till de spel Peter och Paul spelar med familjen. Med kommentarer till tittaren som "Vi kan ju inte sluta än, då blir filmen för kort" och "Vi får ju inte glömma underhållningsvärdet" känner man sig som tittare hjälplös och känner mig mer och mer skyldig ju längre jag tittar. Enligt Haneke är det ju just så, att ju längre vi ser på filmen, desto mer "underhållning". Som Paul säger, det är ju bara fiktion, eller?

Fast jag vet verkligen inte om jag tycker den var bra eller inte.

annaluna said...

De framhöll inte riktigt det perspektivet i US-versionen faktiskt...Det var bara en sekvens mot slutet som var ganska obefogad, då mamman i familjen skjöt en av killarna varpå den andra spolade tillbaka hela sekvensen och sedan var förberedd. Det spelade alltså ingen roll vad de gjorde, man visste hela tiden att det var kört. Fick ont i magen och mådde illa. Däremot vore det intressant att se originalet. Jag vet inte om den här filmen var bra eller inte heller, men obehaglig var den så där har de nekligen lyckats.