Wednesday, January 16, 2008

Viva Cuba:

Efter ett välbehövligt Step-pass var det dax att avnjuta en efterlängtad middag på Paladar de Cuba med min kära vän S. Jag har en känsla av att jag betedde mig en smula osofistikerat då jag som den eviga student jag är typ aldrig har läst en riktig drinklista förut och har ingen aning om vad för vin man ska ha till vilken mat. Vatten blir bra, tack? En god fördrink bland palmer och tavlor på el gran Che, förrätt med krabba och grillad getost och vi äter från varandras tallrikar och kan inte bestämma vilken som är godast, varje tugga värsta smakupplevelsen, och huvudrätten med grillad tonfisk i hummersås med jordnötsris är sådär god att jag gärna hade slickat tallriken ren om jag inte hade varit så proppmätt och restaurangen fullsatt. Jag förstod plötsligt glansen med att vara rik. Är det såhär man skulle kunna ha det varje vecka?
.

Och som ett tillägg. S bjöd.

13 comments:

foxy said...

Gud vad gott det låter. Dit måste vi gå nästa gång jag är i Sthlm. hehe. Eller kebabstället på Söder :D

annaluna said...

Blir nog snaare kekabstället på söder, jag har dessvärre inte råd att dinera på kubanska stället;)Här snackar vi flera hundra per person!

egon said...

haha, jag fattar precis! när jag var student tyckte jag inte att jag missade något speciellt, det var så enkelt att spara liksom. nu när jag har en riktig inkomst som inte är mycket men inte heller lite har jag fått smak på det där med att kunna köpa vad man vill, ibland. och det är fanimej jobbigt ;)

Hanna B said...

Du har fattat tjusningen med livet :) Jag äter upp min lön, men får väl se det som vilket annat intresse som helst och som kostar pengar. Mat och vin är NJUTNING!

annaluna said...

Jo men tänk på att jag blev BJUDEN, haha! Men åh Hanna-snart där jag nog där själv, i den totala njutningen :D

egon said...

ja, men om man har pengar så är det ju samma sak som att bli bjuden. typ ;)

annaluna said...

kanske nästan! Förutom att man inte ens behöver kolla på notan (fast alltid råkar se den). Dessutom hade jag ju varit kattvakt, så på ett sätt var det faktiskt min lön :D

sara said...

Åh, ibland så tänker jag sådär. Om man ändå vore rik... Så ser jag drömskt ut i fjärran och önskar mig en sån där weekendtripp till Paris för att jag "känner mig lite hängig och behöver uppmuntran" eller en restaurangmiddag mitt i veckan för att jag inte orkar laga mat. Oh, jag måste hitta mig en rik partner. Eller vinna på lotto. För rik lär jag aldrig bli med mitt yrkesval, tyvärr.

annaluna said...

Jag lär inte heller bli rik, men förhoppningsvis kan man leva lite mer i lyx i framtiden. Nu har jag fått mersmak och jag är rädd att jag inte kommer kunna stoppas.

egon said...

lite lagom lyx tror jag att det är det bästa, sådär att man kan unna sig saker ibland men ändå inte _allt_, utan att man fortfarande måste längta, spara och så. :)

annaluna said...

ja, längta är minst halva nöjet!

Pumita said...

Paladar är ett trevligt ställe och de har god mat. Och så har de Bucanero. :p Men det är ju inte så ofta man unnar sig den lyxen.

annaluna said...

åh, så du har varit där pumita! Vad är en bucanero? (i matväg alltså, inte sjörövare :D)