It´s all about a good Sommarjobb:

Jag sitter lite förstrött och kollar på jobbannonser. Något som lockar?
.
"Fläskstyckare sökes på tidagar ev nöt onsdagar".
.
"Pizza bagare med två år erfarenhet i vedugn . rätt lön till rätt person".
.
"Till sommaren kan vi erbjuda dig med C-kort ett omväxlande och självständigt jobb hos någon av våra distributionskunder. Din huvudsakliga arbetsuppgift är att köra hushållssopor inom ett fast distrikt. Du är serviceinriktad, morgonpigg och i fysiskt god form".

.

.

Under en bro någonstans mellan Solna och stan:

.

It´s all about Goda Grannar:

Det var vår för ganska exakt sju år sedan och de mexikanska körsångarna hade suttit uppe hela natten med gitarrer och skrålat en gång för mycket. Vi var tvugna att byta lägenhet för att få sova, och polisgrannen, hann med trasiga jeans och en keps på sniskan, smed planer på att kasta kissbomber när de sov. Väldigt effektivt på Puerto Rico faktiskt, för när den heta vårsolen även låter nätterna vara varma vill man gärna inte skruva för stålpersiennerna (och någon glasruta är inte att tala om). Som tur var flyttade körsångarna framåt sommaren, men jag fick egentligen aldrig veta om det var för att det verkligen ville flytta eller om det var för att de vaknade av att en ballong med en stinkande, gul vätska krossades och rann ut över deras sängar.

.

.

It´s all about kollektivtrafik;

Idag var det som den där dagen i november 2006 fast tvärtom. Och alldeles säkert bara för att jag var ute i god tid och råkade tajma en buss precis på sekunden och tänkte why not, jag tar bussen till träningen istället för tunnelbanan, det går liksom på ett ut. Vanligtvis tar jag alltid tunnelbanan för att gå på S pass klockan 16:30 varje onsdag. Typ en av veckans höjdpunkter, och speciellt idag eftersom jag även skulle träffa en annan kompis och ta promenad därifrån i solen.
.
Så, det började med lite köer, lite köer till, extremt mycket köer, alldeles stilla, chauffören knäpptyst, nynnade väl förvisso på någon melodi, fönstrena stängda, typ 40+ i bussen och gassande sol, kvavt, stilla lite till, och när klockan hade tickat iväg 25 minuter och vi bara hade förfyttat oss tre stationer och stått still i 20minuter gick jag fram till chauffören medan folk lämnade sina bilar och strosade runt på vägen för att fråga om han visste vad som hände. Chauffören, som såg ut som en karikatyr av en pizzabagare, svarade att det hade varit stopp i tre timmar och nog skulle vara det ett par timmar till.
.
Tack-så-jävla-mycket. Varför sa han inte det när vi passerade Solna Station? Eller när vi lämnade Solna Station i snigelfart och hade kommit precis mittemellan .mig och slutdestinationen, dvs 30 mins snabb promenad åt vardera håll?

Resten på bussen frågade mig vad som hände och det slutade med att vi blev avsläppta mitt på vägen där och då. Utan jacka om med uppkavlade armar lommade jag hem med svansen mellan benen (om jag hade haft en, iallafall) och missade såklart passet, men fick mig åtminstione mer promenader som resulterade i 3 timmar powerwalk sammanlagt under dagen samt 30 min jogging i Hagaparken. Fortfarande när jag var på väg hem runt 19 alldeles svag och svettig stod bilarna still på E4:an. Jag undrar vad som hände egentligen, eftersom det knappast var snöstorm att skylla på den här dagen.
.

Hej då cigg:

Jag vet inte vad mer jag ska säga än att shit vilken grej om cigg skulle börja säljas på systembolaget. Sorry ni som röker, men det vore grymt skönt om cigg försvann från jordens yta och framförallt billigare för staten . Vilken sjukt onödig sak.
.

It´s all about la primavera:

Gubbar som morgonjoggar i shorts, en humla som krockar med balkongdörren då jag sitter i solen och läser DN, en kvinna som går på intensivpass i sportbh och glatt visar upp sina buskar, obehöriga som springer på tunnelbanespåren, måsar som parar sig nere vid sjön och flaxar för glatta livet för att hålla sig kvar, solen som väcker mig alldeles för tidigt och studenter som sitter längs väggarna vid högskolan.
.
.

It´s all about Dylan:

It´s all about saturdays:

Vaknar 8:30, ligger kvar i sängen, syster sms:ar 10:30, ska vi ses? M åker hem vid 11, jag pluggar, kollar bloggar, pappa ringer och frågar om jag ska med på haikuläsning i stan, S ringer och frågar om jag kommer på hennes danspass på Friskis och lovar att hålla en plats så att jag kan plugga in i det sista, jag diskar, plockar, pappa bjuder på bio ikväll och jag tackar nej till fest, stressad, måste plugga, tackar nej till att vara fadder åt en ny utbytesstudent nästa termin, åker till träningspasset, L ringer och frågar hur det blir med festen, D i bakgrunden som säger inte ens om vi skjutsar?, L ringer igen, hon har blivit moster, jättegrattis, går på danspasset där S strålar och är världens bästa ledare, springer 2km på bandet och blir knallröd, ringer mamma och grattar till nya jobbet som hon fått bland 100 sökande, handlar på ICA, stopp i trafiken på polisens order, läser nästan ut Äcklet av Sartre på perrongen, K ringer och frågar om festen ikväll och kallar mig dissare, jag måste prioritera, har tackat nej till ost-och vinkväll hos en annan kompis också, kommer hem och äter min vegetariska hemmagjorda lasagne och yoghurt med valnötter och banan, syster skulle komma vid 18 men kommer 19:15 och hinner inte teckna av mig medan jag pluggar, vi åker på bio med pappa kl 20:45, får veta att vi får tillökning i släkten i höst, missar nästan de bokade biljetterna med två minuters marginal och sjunker ned med en godispåse i fåtöljerna i den fullsatta salongen medan Bob Dylan-filmen I´m not there visas framför oss, jag älskar, älskar musiken och klockan blir alldeles för snabbt 23 och jag åker hem, sitter här kl. 23:58, time out of mind.
.

It´s even more about movies:

Jag fick lite bråttom till jobbet imorse, eller sådär att jag gick upp en timme innan jag skulle gå men ändå fick göra allting utom frukost den sista kvarten eftersom jag är så ovan att gå upp 6:30 som student. Iallafall så tycker jag såhär om förhandsvisningarna jag sett hittills i år, fast nedifrån och upp eftersom det var så vi såg dem:
.
Försoning: Underbar film. Favoritscen: När kriget tar slut och allt är långsamt filmat och soldater går fram och tillbaka, in i varandra och allt är så sorgligt men vackert.
.
Arn: jag och svenska filmer går sällan ihop...Överskattad, men jag kommer ändå att vilja se uppföljaren.
.
Ping pong-kingen: Här går svenska filmer och jag ihop. Underbar på alla sätt! Sorglig, rolig, ensam, tillsammans, fin.
.
Reservation road: Sorgligt drama med bra skådisar som berörde. Helt klart sevärd.
.
21: Storfilm med Kevin Spacey, även den bra trots att den inte berörde. Intressant att se hur intelligenta studenter knäcker pokersystemet genom att räkna kort och tjäna feta cash.
.
Funny Games U.S: Med tanke på att jag trodde att det var en komedi blev jag något chockad då jag märkte att det var en av de vidrigaste skräckfilmer jag någonsin sett. Funny Games U.S är en remake om två psykopater som går från hus till hus och dödar familjer som om det vore en lek. Sjuk från början till slut, men verkligen att rekommendera om man gillar den här typen av film.
.
Be kind rewind: Filmen jag sett fram emot allra mest av dessa tillsammans med Försoning. I loved it! Gillade man eternal sunshine of the soptless mind och sience of sleep gillar man den här också. Jag skrattade hur mycket som helst, och samtidigt som den var jordnära var den totalt orealistisk och alldeles underbar. De svenskade filmerna finns förövrigt att se på hemsidan där du även kan swede yourself i brist på annat.
.

It´s all about movies:

Jag minns de där första gångerna då M tog med mig på Filmfestivalens förhandsvisningar. Jag var ungefär som ett barn på julafton, stod förväntansfull i den långa kön för att få den efterlängtade julklappen. Nu, ettochetthalvt år senare, har det blivit en inbiten tradition som inte är lika spännande men fortfarande lika kul. Det är alltid samma kille med blå mössa som står först. Även om han kommer senare hamnar han alltid först, för det gäller att ha tidiga vänner som passar plats åt en. På ena biografen finns det en bästa rad alla springer till och syster och jag ser alltid en gubbe som vi tror är ett spöke av vår morfar.
.
I år har vi varit på sju förhandsvisningar hittills, men det har varit ett par till vi inte orkat/hunnit med. Det här är iallafall de vi sett:
.





.

Ett ljus för Engla:

Jag vill verkligen vara en god medmänniska och jag hade planerat att tända ett ljus kl. 21 igår för Engla. Sedan på väg till skolan imorse kom jag på att jag helt hade glömt bort det. Därför tänder jag härmed ett digitalt ljust och skickar många tankar till Englas familj.

.

Fredag då, fredag nu;

Fredagskväll och klockan närmar sig 2, bullarna ligger varma på plåten och M & L har just kommit in i en diskussion om kontrast, röntgen och strålning. L vet att hon har rätt och måste gå in på web of sience, M vet att han har rätt och behöver därför inte gå in på web of sience. Lägenheten är stor och lyxig och nyköpt mitt i stan, och jag sitter där och känner mig så liten, förstår plötsligt hur saker hänger ihop, att jag aldrig hade varit en av dem om jag träffat dem för tio år sedan, då de satt där en fredagskväll på samma sätt som nu medan jag var ute någonstans och dansade hela natten eller inte orkade plugga till historieprovet. Jag hade kanske aldrig ens pratat med dem, inte varit intresserad, och inte de av mig heller. Men nu, när jag kan somna med lagboken i min famn och hellre sitter omringad av välutbildade, duktiga människor som pluggade då jag inte brydde mig, önskar jag att jag hade varit en av dem redan då och att de inte ska märka att jag egentligen är en nyduktig med ett helt annat bagage.
.

El choco II;

Så, igår läste jag ut El choco, och trots alla stavfel som sänkte trovärdigheten och nivån rätt mycket, var den samtidigt extremt läsvärd. För mig kanske extra mycket, eftersom jag varit på många av de platser som beskrevs i boken innan han åkte in på San Pedro-fängelset i La Paz.
Läs den och bedöm själva.
.
.

Mer om quechua;

Jag kom på att det kanske är fler som inte känner till quechua, med tanke på att varken programledaren eller till och med den som till slut gissade rätt, inte hade en aning- trots att det är ett språk som talas av en hel del folk i Sydamerika och för mig en självklarhet att känna till. Alltså får ni här en liten uppdatering för allmänbildningen:
.
"Quechua ("qheshwa") is an indigenous language of the Andean region, spoken today by approximately 13 million people in Bolivia, Peru, Ecuador, Northern Chile, Argentina, and Southern Colombia. It was the official language of Tawantinsuyu, the Inca Empire. Quechua is a perfectly regular language, which makes learning the basics quite easy"
.
Snabbgenomgång av siffror:
Uj-1, iskay-2, kinsa -3, tawa -4, pisqa -5, soqta -6, qanchis -7, pusaq -8, jiscón -9, chunka -10
.
.

Jag hatar ordjakten och sånt där:

Och nu råkade jag tyvärr slå på 4:an där det är något sånt där störigt frågeprogram där frågan just nu är vilket språk talades i det gamla inkariket?
a) quechua
b) spanska
c) swahili
och ALLA svarar fel och jag blir helt galen, för programledaren kan inte ens uttala det rätta svaret (a) utan han säger Keschka hela tiden. JAG BLIR SÅ IRRITERAD på all offentlig okunskap! Och nu måste jag ju sitta kvar här fast jag har annat att göra, bara för att hoppas att någon ringer in och rättar honom.
.

10 år senare är gåtan löst:

Jag kollar just nu på 100 Höjdare och de visar för tillfället BUSKMANNEN nere i Fishermans Wharf i San Francisco. Helt sjukt, men pappa och jag råkade ut för honom då vi var där 1998. Jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen när en man hoppade fram bakom en buske och röt. Sedan dess har jag alltid undrat vad som egentligen hände. Var vi utsatta för dolda kameran?
.
Idag, 10 år senare, har jag precis fått svar från Philip och Fredrik. Amazing.
.

Sthlm Goodies part III; Mariatorget:

Kvällen den 1/4 upptäckte vi små detaljer bland glada apotekare, en konstnär som målat väggarna med sitt telefonnummer och hade tid för oss en stund innan han skulle sticka till USA och hålla en glasblåsarkurs, en skrikande staty och en nedklottrad bil. Tandemcykeln som killen från charken på Hemköp skulle cykla hem på missade vi tyvärr att föreviga. Det här mina vänner, är Sthlm Goodies Mariatorget.

.

Det där om den där Jenny;

Igår sprang jag in i Den Där Jenny på Högskolan, sådär lagom otippat så att jag gav henne en kram fast vi aldrig har setts innan och sedan kom på att hon kanske inte alls är sån som tycker att det är okej. Det visade sig även att de två jag gick bredvid och gör alla mina grupparbeten med var på hennes opponering av C-uppsats. Sverige blev just sådär väldigt litet igen.
.

Imorse, där nere:

Nu är mitt mål att gå powerwalk var och varannan dag innan frukost. Förutom att det är bra är det ju så fint nere vid sjöarna att det aldrig blir tråkigt - se själva på fotona jag nyss tog. Snart har jag bott ett år i Råsunda och känner för första gången noll behov av att flytta till något bättre. Här finns fan allt.

.

Sthlm Goodies part II; Mälarhöjden:

I september 2006 började min syster och jag vårt lilla projekt Sthlm Goodies, vilket innebär små detaljer från stora ställen i vår underbara huvudstad. Vi har väl inte direkt åstadkommit så mycket på de här månadena, men i söndags begav vi oss ut på promenad från Västertorp till Mälarhöjen och upptäckte hur fint det faktiskt är. Det här mina vänner, är Sthlm Goodies Mälarhöjden, ett urval.
.

El choco;

Efter att bebis-Jesus åkte med mamma hem har det börjat gå utför. Till exempel så försvann båda de böcker jag läser parallellt samma dag. Jag hade lovat mig själv att åtminstone läsa ut en av dem innan jag skulle börja med El Choco- boken om en svensk som satt i bolivianskt fängelse och som jag beställde för mitt pocketogram jag fick av extrajobbet i julklapp.
.
I några år har alltså en journalist jobbat med Jonas som åkte fast för att han försökt smuggla kokain. Innan han åkte fast hann han träffa en boliviansk tjej, och under den hårda fängelsetiden både gifte han sig och blev pappa. En ganska gripande historia med andra ord, nästan som gjord för att bli film.
.
Det tråkiga är då att trovärdigheten sjunker redan från i princip blad ett, då ett bolivianskt talesätt på några ord inleder och tar upp en hel sida; Todo es posible, nada es seguro (allt är möjligt, inget är säkert). Saken är den att ordet posible är felstavat (possible). Några sidor längre in i boken är det felstavat igen, den här gången på cigarrillo (cigarillo). Om man nu jobbar med en bok i flera år, tar man inte reda på hur ord stavas? När det nu faktiskt är en del fraser på spanska, bemödar man sig inte att låta någon kunnig titta på dem? Det handlar inte om slarvfel, utan okunskap - vilket stör mig.
.