It´s all about La Misma Luna:

För att fortsätta med gårdagskvällen så var sms:et från en kapad mobil på en svensexa, och filmen jag såg (la misma luna - under the same moon) en av de finaste jag sett i hela mitt liv. Jag låg nedbäddad i sängen med datorn på magen och grät från början till slut. Mexicanska filmer är helt enkelt grymma och underbara på samma gång, och huvudrollen som föreställde Carlitos Reyes var otrolig. Ni bara måste se filmen; som handlar om denne lille Carlitos på nio år (no soy un niño, tengo nueve años!) vars mamma har åkt till Los Angeles för att ge sin son ett bättre liv. Varje söndag klockan 10 ringer hon från en telefonkiosk till en annan telefonkiosk i Mexico, där Carlitos svarar och saknar sin mamma så mycket att han skulle kunna göra vad som helst. När hans mormor som tar hand om honom dör bestämmer han sig för att gå över till andra sidan, och han har på sig till nästa söndag klockan 10 för att inte oroa sin mamma. .
.
För första gången i mitt liv var jag tvungen att se slutet redan efter en kvart, för att se om jag över huvudtaget skulle klara av att se klart den. Det värsta är att det finns så många som Carlitos på riktigt, som växer upp utan föräldrar och tvingas att bli vuxna redan som barn.
.