Mamma ringde häromdagen och sa att du skriver ju aldrig vad du gör längre i din blogg, så nu måste man ju ringa. Förvisso skämtsamt, men ändock sant. På alfapetkvällen hos mormor i söndags sa min morbror att det är bara självupptagna egoister som skriver bloggar, medan jag i mitt stilla sinne tänkte att det kanske bara är självupptagna egoister som tänker så, som inte bryr sig om att läsa om andras liv? Jag pendlar alltid mellan att skriva Om Mitt Liv vs Inte Skriva Om Mitt Liv. För egentligen - vem bryr sig om mina alfapetkvällar hos mormor, mitt hembakta nyttiga bröd, nya glasögon, avklarade tentor i skolan, träning, juristassistent-jobb och kundtjänst-jobb på Sun? Någon mer än mamma?
.
15 comments:
Japp, Jag!
/T
Jag tycker det är ganska kul att läsa om andras vardagsbestyr... men på sistone har min bloggläsning/kommentarer halkat efter rejält.
Sussie-jag har tappat bort ditt lösen och inlogg igen! Kan man få? :)
Jag älskar att läsa om ditt liv och vad du har för dig Anna:) Fortsätt med det!!!!
klyshigt - men man ska skriva för sig själva. skriva när man VILL skriva, inte för att andra ska vilja läsa. det blir per automatik mycket bättre texter då också!
de som läser förmodligen :) Mina bloggar är ju inte intressanta heller så ibland kan man ju undra varför man bloggar:)
Roligt:)
Jag ska göra mitt bästa...
Fast alla bloggar som är offentliga skrivs ju för att andra ska läsa, annars kan man ju lika gärna ha en privat blogg eller dagbok...
såklart är det så (skrev en essä precis om varför man skriver för ngt år sen, finns här:
http://egoegon.blogspot.com/2007/04/en-sjlvbiografi-i-realtid-januari-2007.html )! men - det ena utesluter ju inte det andra. jag kan enbart skriva offentligt, dvs att jag vet att andra läser, men jag skriver ju för att JAG vill skriva för andra. Inte för att andra ska läsa det jag skriver. kanske luddigt, men förstår du ungefär vad jag menar? :)
För mig handlar det bara om det moraliskt och etiskt känns okej att lägga ut mitt liv offentligt på internet, som aldrig går att ta tillbaka, var gränsen går...Jag skulle aldrig sitta och skriva helt fritt om vad jag egentligen vill skriva, i en öppen blogg på internet. Det tycker jag kanske inte är så smart, nu när denna inte är helt anonym.
Visst ska du få lösen till min blogg...
wozzgirl
tassig
Jag kommer dock att byta lösen så småningom men.. ja, jag har inte tagit tag i det ännu så du får det nya senare.
Jag bryr mig!
För övrig har jag ingen aning om vad din zebra-dröm kan tänkas betyda, jag är ju som sagt inte sa bra pa drömtydning.
Sussie: Thanks
Underlandet: Haha, såg framför mig en mix av dina och mina drömmar och...not a good combination;)
nej, det skulle ju aldrig jag heller. men man kan skriva bra även om "opersonliga" saker. det gäller ju att hitta den där välkända balansen.
Jag tror överhuvudtaget att den äldre generationen inte förstår poängen med självutlämnande texter, något jag kan har svårt för själv. Kanske därför jag egentligen bara läser nischade bloggar av journalister (bortsett från din, kära syster). Men visst måste du väl hålla med om att det ligger något i det Thomas sa, att det finns ett narcissistiskt drag i att ha en blogg som heter "It's all about me"? Men det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att man är en egoist, som jag tolkar det kan det vara utvecklande att utforska sin narcissistiska sida och kunna ha full kontroll över hur ens liv "är" och presenteras på en blogg. Det kan man ju kanske inte alltid i verkligheten. Jag tycker att det är väldigt intressant hur annorlunda syn folk har på fenomenet!
Thomas vet inte ens vad min blogg heter, och den hade ju lika gärna kunnat heta vad som helst. Jag tycker egentligen inte att det är mer egoistiskt än att skriva egen dagbok; blogg borde ju i sig vara lika mycket konst som att måla en bild och visa upp. Är det egoistiskt, kära syster? ;) Jag tycker enbart att det är härligt att se att så många tar sig tid att skriva som saker, istället för att bara sitta och glo på film eller spela tv-spel, typ. Faktiskt :)
Post a Comment