Midsommar 2010...

Som i princip alla andra bloggare bidrar jag med samma sak; lite midsommarfirande. Dock inte i tradionell anda - ingen midsommarstång, ingen alkohol, ingen dans, skärgård eller fest, utan istället en liten roadtrip upp mot Dalarna lördag-söndag. På fredagen åt vi lunch med pappa.

Här är M vid vår Kia... Vi stannade såklart i Fagersta vid gammelgårn och kollade på barn som badade vid slussen. Vi åkte även till Eskiln och farmors grav i Västanfors och planterade en växt medan jag fällde några tårar (kommer sakna farmor föralltid)

Väl i huset i Dalarna hade mormor och morbror som vanligt en mängd projekt på gång. T.ex. fixa antennen på taket, skära till en madrass med morakniv...

Så mycket vackra blommor överallt, och solen strålade!

Rämen, älskade Rämen... Vi rodde ut på den spegelblanka ytan tills jag fick vattenblåsor på båda händer, sick-sackade mellan miniöarna och njöt

Jag älskar Dalarna!

Snekkersten:

Jag kom just tillbaka från två dygn i Snekkersten (Helsingör, Danmark), två dygn bestående av cykeltur till Kronborg, morgonsimmande i hotellets pool, ansiktsbehandling och SPA, alldeles för mycket underbar god mat och tillhörande vin, sol, stress-coaching, möten med kollegorna samt morgonpromenad längs havet medan de andra låg och sov gott i sina sängar.

Hejdå Stockholm, vi ses snart!

...För jag ska till Helsingör efter jobbet till ett spa-hotell med teamet ett par dagar. Skönt att för en gångs skull inte åka till Köpenhamn, utan istället få lite frisk luft, cykla, axelmassage och god mat. Handbagaget är fullproppat med sommarkläder, så nu håller jag tummen för lite sol.

Håller också tummen för att min rygg inte ska göra så ont som den har gjort ända sedan jag besökte sjukgymnasten...

Läser just nu bok nummer trettio i år:

Och den är jäkligt bra hittills. Jag har även försökt köpa Den Vidunderliga Kärleken av samma författare under flera månaders tid. Den är slut både på Bokus, Adlibris och Lycknis sedan urminnes tider. Why?!
.
När jag inte läser i denna, har jag äntligen satt mig ned med min egen bok för första gången idag på månader. Bara längtar till semestern (12 juli...) då jag tänker ägna hela första veckan åt skrivandet.
.
Förresten, typ ingen kommenterar min blogg längre, vilket betyder att jag snart kan skriva precis vad jag vill här eftersom den börjar gå mot osynlig igen - for good and for bad!

Skärgården häromveckan, bästa stället på jorden!

Som vanligt i stugan; bullbak, ner till klipporna, grillning, promenad och cykeltur till grannön och långa sandstranden. Som sagt, charmen med Haninge... Det enda jobbiga, är att åka därifrån.

.

Fick precis ett mail från min kille med dagens morgonväder kl.09:

Han är på jobbresa. Ganska långt ifrån Sverige alltså.

Dagen efter.

Och jag har en sådan där molande, nedstämd känsla i kroppen. Känner mig lurad av mig själv, begränsad. Har konstant ont i ryggen efter sjukgymnastens tryckande och kan inte sitta ordentligt i kontorsstolen.
.
Ikväll ska jag hem till ena träningskompisen för fortsättnings-pole, och jag kommer aldrig i livet kunna svinga mig upp på stången och bränna av en snygg fireman. Istället lär jag väl sitta vid chipsskålen och tröstäta.
.
Ingen tjejmil, ingen halvmara - kanske kommer jag aldrig mer få springa?

Hej nya (gamla?) ovän!

Jag är mitt uppe i löparsäsongen, med tidernas flow, och så började ju vaden att jävlas med mig. Kanske behöver jag bara lite massage och tips, tänkte jag - men ICKE. Sjukgymnasten pillade och tryckte, klämde och knackade, plågade och pinade, tills det visade sig att det är min rygg som det är fel på, vilket strålar ut i benet. Troligen ischias, men jag behöver även gå till en läkare som kan röntga så att det inte är något värre. Förhoppningsvis går det att bota, kanske genom sjukgymnastik och specialövningar.
.
Men det värsta, det är att jag inte ska springa, utan typ gå och simma. Lycka till med både tjejmilen och halvmaran... Adios sweet dream.
.
Han konstaterade även att jag har begränsad rörlighet i min rygg, att den inte böjs där den ska böjas, vilket här leder till det värsta av allt: jag har ju försjutton haft detta typ hela livet utan att veta om det! Jag har alltid varit avis på alla som kan nå ner med händerna till marken när de står, som klarar av övningarna på core, som inte får ont av saker jag får ont av - och jag som har gått runt med detta och alltid trott att det är så det är.
.
Vips gav han mig världens enklaste övning jag skall göra morgon, lunch och kväll för att mobilisera, och samtidigt föll ytterligare bitar på plats i mitt liv. Detta kan vara en del av min konstiga fysik som gör att jag faktiskt inte mår helt bra av mycket "vanlig" träning, som t.ex. att jag inte går ner i vikt av det utan upp. Jag kanske helt enkelt verkligen är skapt för lugn träning - något jag inte har velat eller vill inse. Jag vill ju flyga fram i skogen, inte ligga och plaska i någon pool! Men, time to face the fact.
.
Återbesök för specialträningsprogram om en vecka, och sedan läkarbesök alltså. Hurra...

Hej nya kompis!

Tror jag. För den står ännu ouppackad, och där lär den fortsätta stå till midsommar eftersom M åker på jobbresa imorn tills dess. Jag + fixa datorer = nej.

Hälsokontroll...

...var jag på genom jobbet idag. Tänkte att det var dax att köra en ordentlig check-up en gång för alla. Så, nu har jag kollat blodsocker, kolesterol, min längd (aj, var nästan 1 centimeter längre än vad jag brukar säga till folk - jag som hade hoppats på tvärtom, jag vill vara kort!), midjemått, BMI, svarat på tusen frågor om stress och så vidare.
.
Good news: Precis alla värden, mått och annat var bra. Förändringar: Gå till beteendevetare för stresshantering innan det slutar illa. Lära mig att inte ha för höga krav, ambitioner, vara för duktig... Inget nytt med andra ord, men helt enkelt något jag måste ta tag i.
.
Imorgon skall jag till personlig tränare/sjukgymnast och lära mig hur jag inte springer tills benen ger vika. Efter det vill jag gå till en dietist och finna balans mellan kost och träning, och sedan vill jag fortsätta att Ta Hand Om Mig Själv. Bra grejjer, det här.

Grattis!

Var på 30års-fest på Värmdö i lördags tillsammans med typ 100 andra och fick enorma gymnasieminnen. Stället var på samma väg där Jessica bodde, min gymnasiekompis som dog i cancer år 2004... I vilket fall så var andra gymnasiekompisar där, och eftersom vi alla fyller 30 i år är det ju naturligt att åldern sätter sina spår. Inte för att 30 är någon ålder, men man märker ju vanligtvis ändå en viss skillnad sedan studenten (för 11 år sedan).

.

Tydligen märkte en av mina gamla classmates inte den gällande mig. Efter snack om detta var det sista han sa för kvällen följande:

.-Grattis!

- ???

- Till att du inte har åldrats!

.

Det tackar man för, även om det var mörkt, myggigt, duggregn och att han möjligtvis hade druckit ett par cubatas för mycket. Jag tittade mig själv i spegeln när jag kom hem och såg både tunnare hår och en tyngre kropp - MEN, jag såg också jädrans mycket bättre kondition, en och annan muskel och en lyckligare själ. Så, grattis till mig, att jag åtminstone tydligen inte åldras så att det syns i mörkret.

Läkekonst.

Igår hade vi AfterWork med jobbet (och jag har även gått med i Sociala Gruppen, så jag är med och anordnar sånt). Vi började således eftermiddagen med konstutställningen Läkekonst på Waldermarsudde, i samarbete med KI. Mycket intressant och passande, och framförallt sjukt spännande!
.
Jag kan verkligen rekommendera den utställningen - och även en efterföljande picnic ute i det gröna med utsikt över vattnet. Vi hade beställt picnic-paket från Kajsa Warg och solen strålade hela kvällen. Tur att vi inte hade detta idag, med tanke på spöregn...

Blodomloppet 2010:

"Ditt resultat:
-
Damer 10,1 km
-
Bruttoresultat 55:30
Nettoresultat 54:55"

.

Och jag får nog ändå vara nöjd med tanke på min skadade vad (har beställt tid hos sjukgymast nästa vecka, jobbet betalar) och att det var mitt första 10km-lopp någonsin! Sedan det här med att man blir blockerad och hindrad hela tiden...kan man någonsin vänja sig vid det? Det började regna mot slutet, så jag smet snabbt från picnicen efteråt.

.

En av mina arbetskollegor sprang förövrigt på 39:03 brutto-tid. Helt galet.

Jag har börjat hajja charmen med Haninge!

Var och varannan dag ägnar vi oss åt sånna här saker i Haninge nuförtiden. Som igår - Tyresta By och kvällspromenad på typ en mil i skogen alldeles själva till en spegelblank sjö efter gosande med världens sötaste föl. Alltså, fatta söt! *Älsk*.
.
I helgen åkte vi ut till skärgårn (Haninge, såklart) efter pappafödelsedagsfirande, och därifrån kommer härliga bilder så fort jag har lyckats lägga in dem på någon dator, eftersom min egen som sagt har besudlats med virus.

Kultursöndag:

Så otroligt mycket fint man kan göra när man har bil (förutom att förpesta naturen). Haninge bjöd på bland annat Hällristningar, gamla gårdar i Tyresta By och en massa annat spännande i söndags då det var Mors Dag. Det är så fruktansvärt spännande med gamla runor från 1100-talet och jag blir alldeles vimmelkantig av att tänka på att det fanns ett litet samhälle just där jag står på denna bild. Dessa runor beskriver att en viss person byggde en bro just här, där det i dagsläget endast strilar fram en minimal bäck. Hur mycket vatten fanns det då? Hur mådde de som bodde där? Hur såg bron ut? Ibland tänker jag att jag borde ha blivit arkeolog. Eller ha uppfunnit en tidsmaskin. Än är det förvisso inte försent.

Vårruset igår!

Och jag gjorde helt fel i att starta i "springa"-gruppen (5km på 23-28min). Jag borde helt klart ha tagit "springa fort" (under 23min). Nu fick jag jogga så fruktansvärt långsamt i en dryg kilometer och sedan sick-sacka mig fram resterande 4 km. Jag var arg under hela loppet. Folk började gå redan efter en kilometer och sinkade alla andra. Jag fick en sluttid på ungefär 26min 57 sek just på grund av detta ofrivilliga söleri. Otroligt irriterande eftersom jag hade satsat på under 25min.

.

GRRR.

Mum is getting married:

Så här fint var brudparet på pingstafton efter ceremonin i kyrkan, strax innan bröllopsfesten på Bo Gård (Lidingö). Mammas rosa klänning i thai-siden och brudgummens matchande rosett var mycket stiliga. Vem har sagt att man måste ha en vit klänning på ett bröllop?

.

Ps. Finmormor ses också på bilden.