Monday, September 15, 2008

It´s all about that I cannot Understand:

En molande ångestkänsla som inte försvinner vad jag än gör ligger där och gnager och försöker få mig att förstå att hon inte kommer tillbaka.
.
Pappa, syster och jag äter Sushi i Sundbyberg efter en promenad och jag har tagit ledigt från jobbet, pappa somnar på min säng och det är skönt att inte vara själv, jag går två timmar promenad till Hagaparken och tillbaka och känner mig ensam, ute är det kallt och rått, och världen har fortfarande inte stannat. .
.
Farmor, kan du inte komma och hälsa på mig i natt snälla? Jag behöver veta att du har det bra, att man inte försvinner när man dör, att du fortfarande finns vid min sida.

.
Idag fick jag samtidigt ett litet kort på posten av mormor med en tremånaders prenumeration av DN, för andra gången på ett år. Mitt i min sorg är jag ändå glad att mormor fortfarande är min mormor och lever vidare med sin grishjärtklaff och kollar på Vänner klockan 19:30 varje kväll tack vare mig och njuter av livet så gott hon kan.
.

6 comments:

Anonymous said...

Fy fasen vad fruktansvärt det är att förlora någon man alltid har haft vid sin sida, hela sitt liv. Man tror att dom ska leva för alltid :( KRAM

It´s all about me said...

Jag tror fortfarande att farmor lever, det är ganska stört. Hör hennes röst och hennes skratt. Till och med när jag såg henne DÖD tyckte jag att hon andades och väntade bara på att hon skulle resa sig. Min farbror och pappa sa precis samma sak, så märkligt...farmor var så extremt levande när hon levde. SNYFT. Kram tillbaka Erica.

Anonymous said...

Jag sänder dig mitt deltagande. Sorgearbetet måste få ta sin tid; det är nog värre att försöka skjuta det ifrån sig och bara rusa på.
Jag känner igen det existentiella grubblet som kommer upp varje gång en anhörig eller nära bekant försvinner. Det här livet är ju det enda vi med säkerhet känner till, så det är klart man tänker på det. Och jag önskar ju också att de finns där allihop, på något slags "Andra sidan", och har det bättre än vi har det.

MajjaStar said...

Jag beklagar verkligen!
Ja jag fattar ännu inte att det har hänt.

egoistiska egon said...

beklagar igen.

när du är lite mer okej igen så är det här en bra artikel med smarta råd, angående det vi diskuterade förut på din blogg (prioritering osv).

http://it-tjej.idg.se/2.5840/1.180116

Jenny said...

Kastar över en tanke. Fint att du verkar ha haft en bra tid ihop, det är faktiskt något att bevara. Kram!