Det är Stegtävling på jobbet som gäller, och eftersom jag alltid har så stora krav på mig själv tar jag denna tävling på största allvar (speciellt eftersom jag även utsågs till lagledare). Nu ikväll är jag på plats 1 av 85 deltagare med 55 000 steg på två dagar. Jag börjar redan oroa mig för vad som ska hända om jag blir sjuk eller om någon annan kommer slå mig. Ska man nöja sig med topp 3? Jag måste inse att det finns viktigare saker än att få flest steg och flest poäng på marble lines (den dagen någon på jobbet slår mig i marble lines kommer jag behöva sitta med det spelet också i timtal). Jag måste faktiskt hinna med dubbelstudierna samt att vila lite. Hur får alla det att gå ihop? Hur sänker man kraven på sig själv? Hur ska man inse att man inte kan vara bäst i allt?
.
15 comments:
Det är supersvårt! Jag har ganska nyss accepterat att inte vara bäst i precis allt. Det är ju en omöjlighet. Bättre att försöka fokusera på att bli riktigt riktigt bra på några få saker, där man helst vill vara bra.
Tänk på allt i världen som egentligen är viktigare och som ÄR problem egentligen, fattigdom, svält, miljöförstöring osv... då känns ens egna i-landsproblem ganska så jävla små, även om det också är fel att må bättre pga någon annans olycka men man får ju lite perspektiv iallafall.
Riktigt duktig är du iaf som jobbar på och trots allt hinner med det mesta, för det gör du. Du är en superwoman, men lite lugnare får du ju lov och ta.. Men du Anna, du är speciell. Och jag ser upp till dig.. :)
Jo...men jag vill fortfarande vara bäst på allt jag gör, och allt jag gör är sånt jag tycker är roligt.
Stegtävlingen tex) Älskar att gå och att träna, så jag måste vinna. Speciellt eftersom de ser mig som ett hälsofreak på avdelningen.
2) Juridik är det bästa jag vet, så jag måste vara bäst på allt, men jag vet att jag inte är det. OSV.
FAN.
Oj, skrev kommentar samtidigt som anonym, men jag antar att det är Teresa :D Finns inget att se upp till här, hehe, eller jo kanske nått, men jag beundrar de som kan ta det lungt, chilla och passa på att NJUTA av allt också!
men om du vill vara bäst på t ex stegtävlingen så måste du ju försaka ngt annat. så är det ju tyvärr. samtidigt så skriver du att du måste vara bäst - det måste du inte alls. vad händer om du inte är bäst? faller allas bild av dig som hälsofreak? skulle du bli en sämre människa? jag har fått lära mig att ifrågasätta alla mina måsten - vad händer om jag inte gör dem - faller världen eller är det ok?
alltså, jag fattar exakt vad du menar, för jag tänker likadant. så se det inte som ngn kritik utan att jag bara försöker hjälpa :) jag vet precis vad du menar med att de tär kul, för det är ju där problemet ligger! allt är så jävla roligt!
Jo men det jag tar bort för att vinna stegtävlingen är tex att se på TV...jag ÄR sån som pressar mig själv, men ändå; man kan ju inte vara bäst i allt...däremot är ju stegtävlingen iallafall en bra grej, marble lines är ju helt värdelöst att vara bäst i...så om någon slår mitt rekord nu får jag helt enkelt låta det VARA o prioritera stegtävling och skola...
Jag vet egentligen inte vad det handlar om, det att vara bäst...
jag tror det handlar mycket om bekräftelse, och självkänsla och allt det där.
men vem säger att det är värdelöst att vara bäst i ett spel? du kanske uppskattar spelet skitmkt, det får dig att koppla av och må bra när du väl spelar det - varför är det då dåligt? tänk på vad du bäst trivs att göra, oavsett om något är bra eller dåligt. längtar du efter att titta på tv ska du göra det. längtar du efter att promenera ska du göra det. men som sagt - jag vet hur svårt det är. kämpar dagligen med samma saker...
Ja som sagt; jag kan ju inte göra allt jag vill eftersom dygnet inte räcker till. Jag vill spela marble lines. Jag vill vinna stegtävlingen. Jag vill vila. Jag vill se på tv. Jag vill se film. Jag vill plugga dubbelt. Jag vill jobba och få pengar. Jag vill vara med M. Jag vill vara med kompisar. Jag vill hinna städa. Jag vill träna. Men - det går inte ihop!
Tror också det handlar om självkänsla och bekräftelse någonstans, och jag har ganska br självförtroende men grymt taskig självkälsa. På nått sätt är det väl den jag måste jobba på alltså? Hur jag nu gör det..?
Jo, men vill du allt lika mycket? Vill du spela lika mycket som stegtävlingen? Prioritering är ju ett måste, och tyvärr får man (iaf jag) göra så - ta bort det man minst vill, även om man vill det skiiiiitmycket.
Exakt så har jag också. BRA självförtroende, men jag har skitdålig självkänsla = oroar mig ständigt för hur omgivningen uppfattar mig, men jag vet ju själv att jag kan bli bäst på det mesta, bara jag försöker. Det är svårt!
För mig har det hjälpt att våga att inte vara bäst på allt - inget misslyckande, utan bara våga säga/tänka "nej, det här lägger jag ingen energi på nu, någon annan får vara bättre" och se att det inte innebär någon katastrof, att det kanske bara blir enklare, lättare och bättre. Och att folk tycker BÄTTRE om en om man vågar att inte försöka vara bäst på allt jämt.
Jag tror verkligen folk tycker bättre om en om man inte försöker vara bäst på allt jämt, egentligen. Det är ganska störigt med folk (som jag) som vill vara bäst på allt...Och dte låter så bra allt du skriver Egon, men jag vet fortfarande inte riktigt hur?
I vilket fall har jag ledigt 4 dagar nu (med M) och sagt nej tll saker för att hinna med annat, som att bara vara osv, och kanske är det ett steg i rätt riktning... Jag ska försöka tänka bort det jag minst vill ändå, som att jag tog bort Friskis fast ajg EGENTLIGEN vill det också... Tack för alla tips:)
Ja, inte är det lätt! Och alla funkar ju olika liksom. Det viktigaste du kan göra är ju att börja tänka på det, för ju mer du tänker på det, ju mer kommer du att känna/upptäcka vad som är "onödigt slit" där du egentligen inte behöver vara bäst utan det bara går av gammal vana osv. Och sen att våga, våga testa att bryta mönstret. Det ÄR svårt! Inget som händer imorgon liksom.
Hoppas verkligen att det blir bättre för dig, sånt här bidrar ENORMT till stress t ex!
ja dte är ju supersvårt men jag antar att man får koncentreara sig och ha stark vilja..tex om man känner "oj jag måste gå lite till för nu är jag på plats två" att man då kanske gör nåt annat. koncentrerar sig på nåt annat och försöker glömma bort det där..eller accepterar att man inte är bäst..fast det är hiskeligt knepigt verkligen
jo men jag förstår i praktiken ATT man ska göra så, jag vill bara lära mig HUR...
Post a Comment