Friday, April 03, 2009

It´s all about Citat från dagboken, april:

Flyttbilen väntar nedanför, halva full med Saras saker, och jag ler upp till öronen. Äntligen dagen jag har väntat på i så många år. Jag öppnar dörren och försöker hålla mig lugn.
Det är den första april 1999, dagen då jag flyttade hemifrån.

14/4 2000
Jag vill bevara denna stund i mitt minne för evigt. Det känns som jag är lycklig. Hur allt blir, är jag lycklig nu. Tittar ut genom fönstret och ser molnen, och det är så vackert. Livet är så underbart. Och jag åker...Jag vill alltid bevara denna tid i mitt hjärta och aldrig glömma. I alla framtids svåra tider - tänk tillbaka på dagar som denna och livet är mer än väl värt att leva.
.
Dagen efter åkte jag till Puerto Rico för första gången.

14/4 2001
Imorgon bär det av på kryssningen. Can’t wait! St. Maarten har en av världens finaste stränder (top ten) och St. Lucia är hur exotiskt som helst. 1 vecka till 5 olika öar, all inclusive. Och framförallt gratis. Sedan ska det ordnas cocktail-party för mina ”kollegor” från Trinidad, St. Croix och St. Thomas ombord på båten. Lite nervöst att stå för det faktiskt.

.
Jag hade drömjobbet på Puerto Rico. Jag var ett hav av känslor, och allting var så starkt.
.
2/4 2002
Jag tycker verkligen att det ar skitkul att berätta for alla att jag blev biten av ev apa idag då vi var i GIBRALTAR! Engelsk koloni ovanfor Afrika. Skithaftigt, massa apor som klättrade upp på bilen och jag skulle ju ut och ge dem Doritos och pilla. Jag är verkligen helt förälskad i Spanien nu och det tog mig typ 6 mån att bli...Nu vill jag stanna lika länge till, om det går.

.
Jag bodde 11 månader i Spanien och levde livet, en tid som känns så...avlägsen. Jag hade glömt att jag kände så för Spanien, eftersom förälskelsen släppte ungefär samtidigt som jag lämnade landet. Jag längtade till Puerto Rico varje dag.
.
1/4 2003
I helgen var jag på en födelsedagsfest och kände mig så lycklig med en drink i handen, glitter i ögonen då festen fortsatte på stranden, och med ett sånt dar färg-glatt hawaii ”halsband” runt halsen. Sedan var det åka bit fort, fort över bron med flaggor och känna vinden i håret. Jag levde ut föreställningen om Karibien till 100%. Jag är hemma.

.
Jag hade fått greencard och var på Puerto Rico för att stanna.
Tyvärr blev det inte så, och det var under lång tid svårt att relatera till det jag skrev i april år 2000.
.
April 2009
10 år sedan jag flyttade hemifrån.
Mer än 10 år sedan jag fastnade för Karibien.
9 år sedan jag hittade lyckan.
Och 0 år sedan jag kom på att ju lyckligare jag är, ju mer ledsen blir jag för att allting har ett slut, för att ni dör, för att jag dör, för att världen är så vacker att det gör ont.
.

10 comments:

foxy said...

Jag kommer ihåg typ allt det där. Skrämmande vart tiden tar vägen och som du säger hur allt sakta men säkert försvinner till slut :S

It´s all about me said...

Bra minne Foxy! Och 10 år har gått, herregud... 1/3 av livet liksom. *Panik*

TORGNYSDOTTER said...

Fan va duktig du är som sparar anteckningar.
Jag har något slags "det-skrivna-ordet-fobi" och måste slänga alla gamla dagböcker, brev och anteckningar. Synd. För när jag väl hittar något brukar jag tycka att de e rätt kul.

It´s all about me said...

Jag som är livrädd för döden skulle aldrig slänga bort sånt, då finns det ju absolut ingenting kvar av en själv sedan!

TORGNYSDOTTER said...

Vi måste snacka lite om döden vid tillfälle, du och jag. Vi verkar rätt sysselsatta med den båda två...

It´s all about me said...

Jo...men det brukar bara ge mig ännu mer panik. Göteborg i aug?

TORGNYSDOTTER said...

Taget!

It´s all about me said...

Deal.

Anonymous said...

Det kan vara lite farligt att sitta och läsa gamla dagböcker - ibland blir jag helt melankolisk för det som har varit och aldrig kommer igen... Men samtidigt så är jag ju så himla lycklig NU!
Hoppas att du får tillfälle att hälsa på i PR snart igen!
Kram

Unknown said...

Ja, för det har liksom inte varit något "Hälsa på i PR" riktigt, vore lite skönt med ett just "hälsa på" där...och nte bara bo och trassliga saker som ska redas upp.

Och jag håller med om den melankoliska känsla det skapar att läsa gamla dagböcker, farligt farligt!