På senaste tiden har jag påbörjat och avslutat ett antal böcker efter 50-100 sidor eftersom de inte har gett mig någonting; Myggor och Tigrar (blev totalt uttråkad av allt kulturellt skvaller och skitsnack), Kärlek av Dalai Lama (blev stressad av all meditationskunskap och svävade iväg i andra tankar, som att lyssna på de bredvid på pendeln istället), Den amerikanska flickan (minns inte ens vad som var så dåligt med den, men jag tråkades halvt ihjäl), Moment 22 (kom till delen där Moment 22-begreppet myntades, sen orkade jag inte läsa mer), Färden genom mangroven (som var ett bloggtips jag hade höga förväntningar på men inte alls fastnade för, alldeles för rörigt och intetsägande - men, jag kanske ger den en till chans senare) och Gabriel Garcia Marquez El coronel no tiene quien le escriba (som trots skriven av en av mina favoriter inte kändes värd att läsa just nu). .
Så började jag på 70-tals klassikern Maken - en förhållanderoman, utan förväntningar, möjligtvis med föraningar om ännu en halvtrist bok, men blev istället helt lyrisk. Från ord ett till det sista av ca 550 sidor var jag helt fast. Vilket språk! Jag hade lust att stryka under mening efter mening med färgpenna och vika in öron där jag bara kände att ja, här, exakt, åh, ja! Det är nästan så att jag önskar att jag ännu inte läst den här boken eftersom den är så satans bra. Den får fem stjärnor av fem möjliga av mig på boktipset.se och det är det verkligen inte många som får.
11 comments:
Idag tänkte jag att jag fatiskt skulle gå till bibblan och kolla om det hade kommit några nya böcker som jag ville läsa. Jag fattar inte hur du kan läsa så mycket och komma ihåg allt. Läser jag måmga böcker på kort tid så glömmer jag vad dem handlar om och kan inte förklara om någon vill ha en handling.
Jag skriver upp allt jag läser i min almanacka = smart sätt att inte behöva minnas allt;) Fast...jag kanske har ett ganska bra minne oxå :D
Ps. Jag läser i princip bara i kollektivtrafiken, och ibland om jag inte kan sova.
Jag skriver upp allt jag läser i min almanacka = smart sätt att inte behöva minnas allt;) Fast...jag kanske har ett ganska bra minne oxå :D
Ps. Jag läser i princip bara i kollektivtrafiken, och ibland om jag inte kan sova.
Jag har aldrig hört talas om Maken, kan du inte berätta lite mer om boken?? (eller så kan jag så klart googlade ;-))
Jag har också läst Den amerikanska flickan och oj, vad seeeeg den var. En sådan där bok som hade potential men som jag inte alls gillade.
Hur gick det med bastun?
Kram
Eller klicka pa lanken till boktipset...
Petra - Går bra vilket som!:) Boken handlar dock om ett par som försöker under 7 år, i 20 års-åldern, en älskar den andra mer. Konceptet låter ju inte så överväldigande, men det är språket och sättet som författaren beskriver allt på som helt enkelt är klockrent! Boken anses vara en klassiker från 70-talet och det vore spännande att få kommentarer från andra som har läst den för att se vad de tycker.
Har hört mycket negativt om Den amerikanska flickan! Men denna Maken, blev jag ju sugen på att kolla upp efter dina lovord! Har saknat dina boktips och recensioner! :) Kollat nån bra film på sistone då?
Anki: oh ja, många filmer! Och böcker jag inte skrivit upp! Får lägga upp lite recensioner snart då, visste inte att de var så populära! :)
Jag tycker att den är helt magisk. Inte minst som tidsdokument. Å ena sidan förundras jag över allt som förändrats runt omkring, å andra hur relationer, förväntningar och roller är exakt de samma.
Jag ville också hela tiden stryka under och tänkte att "hon är jag"!
Beatrix: Kanske därför vi älskade boken så mycket, för att vi kände igen oss? Jag har varit exakt där, och trots att jag är från en lite senare generation slogs jag av hur LIKT allting var; känslor, ångest och frågestälningar är exakt desamma för mig...
Älskar också "Maken"!!!
Post a Comment