Mellan jobb och föreläsning gick jag idag förbi Peter Jöback vid Solna Station och var närapå att säga men tjena, läget? Peter Jöback var min stora idol när jag var en sisådär elva bast och hade all tid i världen att hänga utanför China-Teatern vid Kungsan och vänta när de kom ut bakvägen efter musikalen Grease och Fame. Det var typ 1991 och vi hade snokat reda på koden till Peter Jöbacks hus på Söder och satt och fnissade utanför hans ytterdörr högst upp i huset, tjuvlyssnade genom brevlådan när han fick telefonsamtal och satte nästan tuggummit i halsen när vi förstod att han var bög, långt innan det var officiellt. Det var älskling i telefonen, killnamn och puss puss, och vi stirrade på varann med stora ögon och ännu mera fniss. Sedan följde vi efter honom och plockade nästan upp hans fimp på tunnelbaneperrongen och hängde utanför China-Teatern lite till, såg Fame två gånger och samlade på autografer från hela gänget - Karl Dyall, Petra Nielsen, alla de där- i guld, med bläck, på affischer och på händer. Jag köpte en svart t-shirt med uppsydda ärmar för tio spänn som Robert Dröse hade använt och var alldeles skakis när Babsan minglade runt i klänning och läppstift. Det var lite av en drömvärld, småstalkers med all tid i världen -tills Peter Jöback faktiskt blev lite irriterad och sa att ok, ni kan hänga utanför China-Teatern men inte i min trapp. Så, vi slutade med det och sedan var Madonna min idol istället och jag hade typ glömt allt det här tills nu.
.
Vilken jävla tids-kontrast mot 150% studier, 75% jobb och 10h i månaden på Friskis som nu.
.
.
Morgonen började så där bra med att vakna innan klockan ringde, inget regn ute, powerwalk med radio i öronen och första låten var Bob Dylans Hurricane på 10minuter. Today is a good day, tror jag. Hösten känns i luften, men det är okej för jag har märkt att jag har gått ifrån att bara gilla sommaren till att gilla sommaren, hösten och våren, och hösten är dessutom varje students nyår med löften om massor av saker att fixa (och som ni vet klagar jag hellre över att ha för mycket att göra än för lite). Så; mitt nyår innebär som vanligt nya löften om mer träning, ta hand om mig själv bättre, ta hand om mina naglar och hår, och lära mig att säga nej. Dessutom är det alltid en massa möten hit och dit, registreringar på kurser, nystart på Friskis med roliga pass (måste testa alla nya träningsformer!), reservupprop på universitetet, nytt folk, allt nytt nytt. Detta krockar lite med mitt mål att säga nej till saker, men när nyårshysterin har lagt sig lite blir det kanske annorlunda. 
Efter jobbet sticker M och jag på kryssning till Åbo med nått Galaxy-skepp som skall vara nytt. 50 spänn per pers är väl ändå okej, för en B-hytt med LCD-tv. Det värsta blir bara som vanligt att ingenting går upp mot kryssningarna i Karibien som jag jobbade med på Puerto Rico ett tag. St. Lucia kommer förevigt vara mitt favorit kryssnings-mål (se bilden) med sin lummiga regnskog och höga berg. Våra kryssningar här är rena rama skämtet, eller så är det Karibiens som är överdriven lyx, as you wish.Mysigt ska det bli i vilket fall.
Efter en halvtimmes motionssim i den här bassängen på Centralbadet bland bambuplantor, lugn musik och dofter av aromoljor, badmössor och fina lampor, gled min syster och jag ned på varsin brits i varsit rum med ännu mer klassisk musik och goda dofter. En halvtimmes ansiktsbehandling och det var ungefär den enda halvtimmen jag inte har känt mig stressad det senaste...året? Tilläggas kan göras att det var första gången i mitt liv som jag fick känna sån här lyx (tack mamma för presentkortet); krämer och massage, hårbottensmassage med oljor, någon slags ultraljuds-behandling och lite pinsamt sådär att jag inte hade någon koll på krämer eller oljor och hudterapeuten sa men du måste ju ta hand om dig själv, du är ju så ung! Och jag nickade ja, jo, du har rätt. Sedan kom jag på att jag är egentligen inte så jätteung och vaddå, typ tjugotvå? Och jag nja, lägg på nästan 6 år och men oj. Ja just det, jag kanske sköter mig själv ganska bra ändå, eftersom jag ser ut som tjugotvå. 