Ibland är jag rädd för att vara lycklig, avudas nästan litegrann de där som alltid säger att livet är skit och är sjukskrivna för att de inte klarar av att jobba. Nej, såklart avundas jag dem inte egentligen, men det jobbigaste när de där lyckokänslorna kommer - till exempel en solig dag när jag springer runt sjön eller när M tittar på mig och skrattar så att ögonen blir smala som streck - är att jag lika snabbt slås av en extrem dödsångest. Jag får ren och skär panik varje gång jag känner mig lycklig, för det måste ta slut, förr eller senare.
.
8 comments:
vad jobbigt att känna så.. jag skulle vilja BLI lycklig..sådäör riktigt riktigt lycklig..
Var glad för att du känner dig lycklig och ta vara på det. Man känner ju sig lycklig för att man ÄR lycklig och behöver den energin till dom dagarna som du känner dig låg.
Erica skrev det sisa inlägget :)
Jo men jag VET ju det, jag är bara så himla rädd för döden!!
Åh, fy fan. Jag vet precis. har haft dödångest sen 10 årsåldern och det blir aldrig bättre...........
Äntligen någon som förstår! Inte för att jag är glad att du känner samma, men ändå.
Å, jag tycker verkligen att du har verkat så lycklig på senaste, men det är klart, allt har en baksida. Men försök att leva i nuet och njuta, hur svårt och klyshigt det än kan låta.
Jag är inte lycklig jämt, men jag mår bra för det mesta. Däremot har senare året innehållit mindre lycka än året innan, men jag jobbar på det.
Post a Comment