Nu har jag prioriterat bort något jag verkligen inte ville prioritera bort - mitt informationsvärdspass på Friskis. Jag var den första informationsvärden i Friskis historia, och bara det gör mig ledsen. Förhoppningsvis kan jag fortsätta igen nästa termin. Jag fick alltså inte dra ned till varannan vecka, så vad ska man göra?
.
Att prioritera bort saker som man egentligen vill göra är fan inte lätt. Men, jag är tvungen att ta bort det som ger minst pengar men ändå tar 11 h i månaden kvällstid. 11h är mer än en hel arbetsdag, och nu kommer jag istället kunna jobba måndagskvällar, plugga till utbildningen och kvällskursen jag går, kanske hinna gå på S:s step-pass som ligger precis då jag annars hade varit Friskisvärd, och kanske, kanske bli ett snäpp mindre stressad.
.
Mission Bortprioiritering fortsätter, och under tiden tappar jag hår av all stress och senaste skadan är ett utslag på tummen som ser ut som små, små bett - vilket har lett till att hela tummens topp är röd och har skumma märken samt pulserar av smärta hela tiden - då jag inte vill klia sönder den vill säga. Alltid är det nått. Som tur var kan jag iallafall jogga igen.
.
6 comments:
Ååå vännen! Du måste prioritera bort, jag blir lite ledsen när jag läser om hur stressad du är, det är inte bra, inte alls, livet är för värdefullt för att stressa bort det.
Kram kram
Det är skitsvårt att prioritera. Tyvärr blir det liksom inte bättre heller, för det är så lätt att tro att bara för att man prioriterar bort en grej kan man lägga till en annan. Lycka till!
synd man inte kan ge bort uppgifter..jag hade gärna haft mer att göra. är en aning uttråkad trots att jag jobbar heltid
Pim: Det kan man ju göra, det finns säkert ett Friskis där du bor där du kan vara värd? :) Fast i Sthlm får vi betalt, vet inte om man får det hos er, men man får gratis träningskort, trevliga vänner, fester och mat några gånger om året!
Och - jag ska försöka ta bort och int elägga till. Det jag lägger till är typ sånt som jag ändå måste göra, men nu har mer tid till. Typ läsa böcker, skriva, träna, slappa... TROR jag! :)
Om bortprioriteringarna leder till att du MÅR bättre är det ju värt det. Åtar man sig för mycket finns väl en risk att man egentligen aldrig hinner "uppleva" något av det man gör i nuet, eftersom man hela tiden ligger ett steg framåt i huvudet. Åtminstone funkar nog jag så. Och jag är verkligen inte stresstålig.
HELT sant effell, jag är exakt så! Inte ens det roliga blir längre roligt för att allting förknippas med stress och jag tänker på vad jag måste hinna göra sen, sen sen...
Post a Comment