It´s all about Idols:

Mellan jobb och föreläsning gick jag idag förbi Peter Jöback vid Solna Station och var närapå att säga men tjena, läget? Peter Jöback var min stora idol när jag var en sisådär elva bast och hade all tid i världen att hänga utanför China-Teatern vid Kungsan och vänta när de kom ut bakvägen efter musikalen Grease och Fame. Det var typ 1991 och vi hade snokat reda på koden till Peter Jöbacks hus på Söder och satt och fnissade utanför hans ytterdörr högst upp i huset, tjuvlyssnade genom brevlådan när han fick telefonsamtal och satte nästan tuggummit i halsen när vi förstod att han var bög, långt innan det var officiellt. Det var älskling i telefonen, killnamn och puss puss, och vi stirrade på varann med stora ögon och ännu mera fniss. Sedan följde vi efter honom och plockade nästan upp hans fimp på tunnelbaneperrongen och hängde utanför China-Teatern lite till, såg Fame två gånger och samlade på autografer från hela gänget - Karl Dyall, Petra Nielsen, alla de där- i guld, med bläck, på affischer och på händer. Jag köpte en svart t-shirt med uppsydda ärmar för tio spänn som Robert Dröse hade använt och var alldeles skakis när Babsan minglade runt i klänning och läppstift. Det var lite av en drömvärld, småstalkers med all tid i världen -tills Peter Jöback faktiskt blev lite irriterad och sa att ok, ni kan hänga utanför China-Teatern men inte i min trapp. Så, vi slutade med det och sedan var Madonna min idol istället och jag hade typ glömt allt det här tills nu.

.

Vilken jävla tids-kontrast mot 150% studier, 75% jobb och 10h i månaden på Friskis som nu.

.

.