Förresten, jag glömde bort att jag även råkade sparka in några tår i skrivbordet här på jobbet när jag var barfota och fortfarande har lite halvont i dem. Då det hände hade jag så ont att jag bara ville gråta.
.
Den värsta saken var ändå i maj då jag slängde igen järndörren på Friskis(en sån där riktigt tjock och tung som stängs extra hårt) och undrade varför den inte stängdes, när jag märkte att det var för att mina fingrar satt kvar emellan. Sen hade jag sprickor i typ 8 veckor och kunde knappt nudda fingrarna (tack och lov vänster hand) och är fortfarande rädd att det ska göra ont så fort nån kommer nära, men nu är det bara ett finger kvar som inte är helt återställt.
..
Och ja, jag vet att jag måste stressa ned. Det är inte så jävla lätt bara när det alltid dyker upp massa saker att göra och då jag måste jobba extra hur mycekt som helst under terminerna, gärna 50%, hinna träna och springa på möten och annat viktigt. Och igår tackade jag faktiskt nej till en Friskis-grej varje torsdag i nio veckor framöver mellan klockan 18-21. Det gav mig såklart ett sting av dåligt samvete, även fast jag hade all rätt i världen att tacka nej. Jag varken hinner eller orkar. Men ni ser; I'm trying.
.
5 comments:
Ja visst, det går alltid att försöka =)
.. Ska bli riktigt kul ikväll!
T
ja, see you tonight! (and now, hehe)
Fy för sparkade tår och klämda fingrar, rös när jag läste om järndörren AJ AJ !
Man är inte mer än människa och även den bästa måste tyvärr tacka nej ibland. För att du ska få mer energi och klara av det som du proroterar i detta fallet. Upp med hakan, du kommer igen babe. /Hanna
Saken är ju iofs den, att hakan måste ned ett tag nu...den är alldeles för högt upp!
Ajajaj för fingrarna!
Stressa ner... ta det lugnt. Tänk på min kompis som stressade så mycket att hon fick en förinfarkt, vid trettio.
Du ska ju hinna med att njuta också, är det tänkt.
Post a Comment