Ikväll när jag var ute och joggade runt sjön kom det en räv lunkandes mot mig, bredvid mig, förbi mig så nära att jag hade kunnat klappa den. Jag tror inte ens den la märke till att jag fanns. Stadsmänniska som jag är, har det aldrig hänt mig förut.
.
Sedan, vid bilvägen, vaggade 22 gäss (ja, jag räknade dem) på led över till dammen på andra sidan. Det kryllar av liv överallt. Hackspettsungarna i björken utanför min balkong tjattrar hela dagarna och igår såg jag en fågelart jag aldrig sett innan. Det känns som jag bor mitt i en djurpark alternativt djungel. Jag trivs som fan.
.
4 comments:
Det måste ske någon sorts kemisk reaktion i kroppen när man ser djur. Det går nämligen inte att göra det utan att bli berörd. Rädd, glad, äcklad eller tagen. You name it.
Åh vad härligt det lät!
Jag älskar att se SÅNNA djur. Gillar inte husdjur. Storey: läs min blogg http://annaluna80.blogspot.com/2007/03/underbara-insekter.html
fyra ankor/änder/fåglar/whatever/fråga inte mig och deras 13 ank/and/fågel/whatever/fråga inte mig-barn gick över stigen framför mig häromdagen. Det måste ha varit min närmasta kontakt med djur på jag vet inte hur länge, stod som förstenad och tänkte "jaha, det är så här djur ser ut, ganska fantastiskt att dom lever precis som oss." Sedan försökte jag klappa de duniga ank/and/fågel/whatever/fråga inte mig-barnen men då väste ankor/änder/fåglar/whatever/fråga inte mig-föräldrarna och där någonstans upphörde min högst temporära fascination över djur och jag återgick till betongstaden.
Post a Comment