Pengarna.

Jag hittade en tjuga i mitt skafferi i morse när jag skulle plocka fram rågflingorna (ungefär den enda frukosten jag ens har råd med nu) En tjugolapp lite lätt ihopskrynklad som nästan fick det att pirra till i magen. Tjugo spänn - det innebär två askar coctailtomater, en banan och en manadrin och ändå en krona över. Om jag handlar på rätt ställe, vill säga. Tjugo riksdaler är mycket pengar när man är totalt pank, de kan rädda en hel dag. Sedan min flytt har jag inte lyckats hitta min dosa till internetbanken och kan därför inte föra över pengar från mitt sparkonto. Jag vägrar att beställa en ny. På något sätt är det nästan som en utmaning att klara sig på inga pengar alls. Varje liten krona får betydelse när jag går där längs gångarna på mataffären och suktar efter simpla saker såsom knäckebröd, pumptvål och fullkornspasta. På fredag, då kommer lönen. Jag ska fira på Willys. För första gången förstår jag vad folk menar med att de inte kan shoppa förrän den 25:e. Det här känns som en väldigt nyttig upplevelse för den annars så ekonomiska människa jag är.

.