Ensamhetsbehovet.

Kommer hem, öppnar en burk oliver och slänger mig i soffan insvept i en filt. Ensam. Jag har inte haft ensamtid på snart en vecka, och eftersom jag anser mig själv vara en person med rätt stort ensamhetsbehov känns det lite skönt för en stund. Då kommer jag på, att mitt ensamhetsbehov handlar inte längre om ensamhet. Ensamheten finns inte kvar hos mig. Aldrig någonsin. Det första jag gör är att sätta på datorn och logga in på msn, gå igenom alla bloggar, forum och mail. Prata med folk, lyssna, uppdatera, se vad jag missat. Idag satte jag även på tv:n, och ingenstans märks ensamheten av. För tio år sedan hade jag öppnat en bok och på sin höjd satt på lite musik. Jag har glömt bort hur det känns att inte ha någonting att göra. Jag har glömt bort hur det känns att vara ensam.

.